Idag har vädret inte varit lika fantastiskt som tidigare dar. Det gjorde att jag kunde ligga och vila och sova utan att få dåligt samvete. Normalt sätt får jag nämligen det när jag inte ”utnyttjar” möjligheten att ta mig ut i fint väder. Samma sak händer när jag t.ex. har tillgång till någons bil och ändå stannar hemma. Detta är en av de svåraste grejorna med att ha mina sjukdomar. Jag vill ju så gärna, men kan inte och då anfaller mitt samvete mig med tankar på att det finns de som inte har tillgång till fint väder och därför måste vara inne, det finns de som aldrig har tillgång till bil och som inte kan ta sig iväg m.m. Jag tror att det beror på att min hjärna inte vill acceptera att jag är sjuk och då verkar den tro att om jag bara ger kroppen tillräckligt med dåligt samvete så kommer den att börja fungera som en frisk människas kropp. Tyvärr fungerar ju inte verkligheten på det visset, vilket jag mycket väl vet, men samvetet och skammen finns där ändå…

Tack och lov så har jag mina älskade misar och de hjälper mig ofta i de svåra stunderna. Häromdagen tog jag detta underbara foto på dem när de satt och spanade ut genom fönstret i solnedgången:

Katter i fönster

Postat den 24 maj 2014 @ 23:29 ǀ Känslor, Katterna, Sjukdomarna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *