Just nu rinner tårarna längs mina kinder trots att inget ”speciellt” har hänt. Jag bara saknar ex-mannen. Jag saknar att ha honom bredvid mig. Jag saknar att prata med honom. Jag saknar att han bara med sin närvaro kan få mig att ta mig igenom mina smärtor Nu har jag bara mig själv och det räcker inte till när kroppen mår som den gör just nu och det suger!!! Jag har funderat på om det är just ex-mannen jag saknar eller om det bara är ”någon” jag saknar, och tyvärr har svaret blivit att det är just honom jag saknar och det är en väldigt tveeggad känsla. Jag vet inte längre om jag älskar honom, men ändå önskar jag att jag hade honom vid min sida. Hoppas att jag snart kan lära mig att leva med dessa känslor, eller allra helst att dessa känslor kan försvinna.

Postat den 23 mars 2014 @ 01:23 ǀ Ex-mannen, Känslor, Sjukdomarna, Smärta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *