Just nu sitter jag och småskrattar för mig själv. Jag var ju redo för att somna för ett tag sedan och så hände det med skrivaren. Jag la kanske 20 minuter på att försöka att få den att fungera och det var tillräckligt lång tid för att min hjärna och kropp skulle gå in i ”överlevnads-mode” och göra det omöjligt att sova. Det är ganska komiskt att så lite tid som 20 minuter sittandes framför en skrivare knappandes på en skärm kan ta så mycket energi från min kropp. När jag skriver låter det så otroligt löjligt, men tyvärr är verkligheten och min hjärna överens i frågan. Dock vet jag ju att det är så här kroppen fungerar, trots att jag blir lika förvånad varje gång, och det är ju delvis därför jag har fått permanent sjukersättning. Det är bara att ta det för vad det är och vara tacksam för att man inte behöver lämna sängen mer än för att äta och gå på toa. Och ge katterna mat naturligtvis! (En katt mjauade precis för att göra mig uppmärksam på att jag inte får glömma frukosten!)

Postat den 3 april 2014 @ 03:11 ǀ Försäkringskassan, Katterna, Sjukdomarna, Sömn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *