När jag skrev inlägget igår trodde jag inte att tröttheten kunde bli värre, men så blev det. Röda katten fick en knäpp i huvudet och försökte gräva sig ut ur lägenheten genom ytterdörren och slet med sig gummilisten under försöken. Jag försökte göra allt jag kunde komma på för att distrahera honom samtidigt som mitt eget huvud höll på att gå i bitar. Till slut ringde jag syrran i ren desperation och hon tyckte att jag borde gå ut med röda katten i koppel för att visa att livet inte är roligare på andra sidan dörren. Tyckte att det lät som en bra idé så det var bara att få på sig kläderna igen (var egentligen färdig för att sova), få på kopplet på katten, och gå ut. Efter 20 minuter vistelse både i trapphuset och ute i gräset hade jag fått nog, men det hade inte katten. Dock tog jag beslutet att bära in honom igen. Grävandet lugnade ner sig något efter utevistelsen, men inte tillräckligt. Det som till slut blev lösningen var vanlig torkad kattmynta. Jag ”offrade” mina sängkläder och spred helt enkelt ut kattmynan över hela nedre delen av sängen och la sedan dit katten. Då började han fokusera på sig själv istället för dörren. Dock gick han i perioder tillbaka till dörrmattan, men jag hörde aldrig att han klöste på dörren igen. Visserligen kan det ha beror på att jag till slut stoppade in hörlurarna i öronen och började lyssna på en ljudbok, men det låter bättre att säga att han uppförde sig istället. 😀

Idag har han varit en fullfjädrad gentleman. Han har inte försökt ta sig hemifrån, utan istället ätit, druckit, legat på magen och gossat som han ska. Han har varit sig själv helt enkelt! Och det har varit oerhört skönt! 😉

Postat den 14 maj 2014 @ 11:51 ǀ Familj, Katterna, Sömn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *