Just nu vägrar jag att försöka sova. Jag är livrädd för att min hjärna ska förstå att vårt förhållande nu verkligen över. Jag har trots allt som hänt haft ett litet hopp att mannen, nu ex-mannen, skulle vakna upp och ställa allt till rätta. I perioder har jag känt att jag nått fram till honom, men nu är hoppet verkligen ute. Jag har det skriftligt.

Postat den 24 januari 2014 @ 01:13 ǀ Skilsmässan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *