Morgondagen (eller idag) kommer att bli en tuff dag. Då är det dags för röda kattens operation och det känns oerhört jobbigt. För har jag alltid haft en annan person att dela min ängslan med, men nu står jag själv. Eller egentligen står jag inte själv då jag vet att både mamma och lillasyster kommer tänka på röda katten konstant och pappa kommer att följa med till veterinären så att jag kan fokusera fullt ut på röda katten, men jag har ingen att dela min oro med nu mitt i natten. Jag har ingen att hålla i handen och känna den tysta gemensamma ängslan med. Jag känner mig helt enkelt oerhört ensam och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare från den känslan…

Postat den 13 maj 2014 @ 00:06 ǀ Familj, Känslor, Katterna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *