Tack vare min syster, ser min lägenhet äntligen ut som ett hem. Hon har hjälpt mig att städa upp och sortera in grejor och det är en sån enorm skillnad! Jag är så tacksam över hjälpen jag får fån henne.

Allt har dock inte varit helt fantastiskt idag. Jag har träffat ex-mannen. Vi har betalat våra gemensamma räkningar idag och det innebär att jag just nu har 2000 kr kvar på kontot som ska täcka resten av månaden… Visserligen har jag inte fått något bostadstillägg än då ansökan inte är klar (det innebär att jag ska få ytterligare 4650 kr till denna månaden från Försäkringskassan) och jag har inte heller fått mina pengar från bodelningen än, men det känns ändå surt. Dessutom känner jag mig blåst av ex-mannen… Jag har betalat både lån och räkningar för hela februari ut. Dock så skulle jag ju egentligen bara äga huset halva februari, men då han och hans bank klyddat med bodelningen har jag fortsatt som ägare av huset mot min vilja… Tycker att jag borde få tillbaka pengarna för halva februari. Dessutom tycker jag att det är sjukt orättvist att vi delat kostnaderna lika. Han får ut ca 120% mer i lön än mig och ändå ska vi betala lika nu… Känner mig irriterad på detta.

Idag när han kom hit hade jag även tänkt ta upp allt som hände under flytten och ta upp sakerna som är mina som saknas, men jag orkade inte. Jag klarade inte av konfrontationen av honom och jag vet inte hur jag sak klara av det överhuvudtaget… Vissa av sakerna kan jag tänka mig att avstå från även om det känns tråkigt att han ska få mina presenter och/eller julklappar, men vissa saker, som vissa teknikprylar och saker som jag fått från mina döda morföräldrar, vill jag inte skiljas från! Kanske ska jag skriva ett brev till honom. Förr har det varit det lättaste sättet att ”nå” honom, men jag vet inte om det är så längre.

Dagen blev bättre igen när han åkt härifrån (med en av sina 4!!! fulla flyttkartonger som jag tvingats bära med mig till lägenheten). Då gick jag på bio tillsammans med pensionärerna i husen. Ikväll visades ”Skumtimmen”, baserad på Johan Theorins bok med samma namn, och den var helt okej. Dock föredrar jag boken framför filmen.

En annan sak som också fick mig att må bättre idag var att katterna inte riktigt ville komma nära ex-mannen idag. Den svarta gömde sig under soffbordet och kom inte fram förrän ex-mannen låg ner på golvet och sträckte sig in under bordet. Den röde gick bara ifrån honom och la sig långt ifrån honom. Jag tycker inte riktigt om att känna så här, men jag får väl ta till mig av ordspråket: ”Skadeglädjen är den enda sanna glädjen”.

Postat den 27 februari 2014 @ 22:58 ǀ Böcker, Familj, Film, Lägenheten, Skilsmässan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *