Idag (igår) ”firade” jag, och många andra, internationella ME-dagen genom att bära blått. ME är en av de sjukdomar jag tyvärr har och jag har troligtvis haft den sen tidiga tonår. Man tror att jag fått den via en virusinfektion, men då det forskats otroligt lite på denna diagnos, kan man med säkerhet säga att det gått till så. ME begränsar mig otroligt mycket i min vardag. 

Först och främst gör den mig enormt trött! Så trött att mina muskler ibland stänger av helt och jag kan då typ känna hur en arm hänger och slänger i senor och muskler utan möjlighet att röra den. 

För det andra är jag enormt infektionskänslig. I perioder kan jag inte sticka ut näsan genom dörren utan att bli sjuk. Detta blir värre när min kropp överlag är sämre och tröttare. Om jag dock håller mig ”vilande” så brukar jag kunna undvika en del infektioner. 

Den tredje största problematiken är en ”allmän” sjukdomskänsla som jag inte kan ta mig ifrån. Den lättar också något vid vila. Om jag har varit igång så ökar den och då får jag alltid ont i halsen. Under hela höstadiet och gymnasiet gick jag inte till säng en enda kväll utan halsont och känslan av att ha influensan. 

Utöver dessa så finns det otaliga fler symptom i olika allvarlighetsgrad. Vad som är jobbigast varjerar också dag för dag. 

Om någon vill läsa mer om diagnosen så finns mer information på patientföreningens hemsida: www.rme.nu.

Postat den 13 maj 2016 @ 01:08 ǀ Sjukdomarna, Smärta, Sömn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *