Nu har jag äntligen tagit tag i mitt hjälpbehov och skickat iväg ett mail till kommunen för att fråga om hjälpmedel, hemtjänst, och bostadsanpassning. Jag har lite hjälpmedel sedan tidigare, men då jag nu är själv så märker jag att jag behöver mycket mer för att klara min vardag och inte bli en ”belastning” för min familj. Jag vet att min familj gärna hjälper mig med städning, sopor, inköp m.m., men är det rätt att de ska tvingas ställa upp och hjälpa mig med dessa saker. Jag tycker inte att min pensionerade snart 68-åriga pappa ska behöva köra igenom hela stan för att jag behöver hjälp med att dammsuga, eller att min mamma ska behöva ringa efter jobb varje dag för att fråga om det är något jag behöver ha handlat, eller att min syster måste skynda från sitt jobb för att hjälpa mig med storhandling när jag själv inte orkar åka buss till affären eller orkar gå med kundvagnen.

De som inte känner mig sedan tidigare tänker nog nu att de förstår varför min man lämnade mig om han nu tidigare har behövt hjälpa mig med allt detta. Så har dock inte varit fallet. Eftersom vi tidigare varit två personer med inkomst har vi haft råd med städhjälp. Jag har alltid haft tillgång till bil och affär nära mig och därmed klarat av inköpen relativt lätt. Soporna har jag bara behövt gå med utanför dörren. Visst har jag behövt hjälp ibland, men även tidigare har mamma, pappa, och lillasyster, förutom mannen, ställt upp med det. Han har alltså inte varit överhoppad med uppgifter. Om jag ska vara ärlig tror jag faktiskt att han får göra betydligt mer grejor nu än tidigare…

Postat den 17 mars 2014 @ 15:23 ǀ Ex-mannen, Familj, Hushållssysslor, Sjukdomarna, Skilsmässan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *