Ikväll har varit en riktigt tuff kväll. Jag och röda katten har varit hos veterinären och det var ett väldigt jobbigt besök. Det visade sig nämligen att väldigt många tänder är angripna och det kommer bli en stor och kostsam operation. Problemet är dock det att veterinären uppfattade röda kattens tillstånd som relativt akut, men de har ingen möjlighet att ta emot honom de närmsta 2 månaderna. Därför får jag ringa runt till veterinärer imorgon och hoppas på att någon annan kan ta emot honom snabbt.

Förutom tänderna blev veterinären också orolig över hans tumörer. Hon tyckte att det var konstigt att tumörerna fortsatte att komma och växa då det tydligen är väldigt ovanligt vid den typen av tumörsjukdom. Därför rakade hon en stor del av kattens mage för att göra en ultraljudsundersökning av hans mjälte. Blir tumörerna elakartade brukar de nämligen starta från mjälten. Ultraljudet visade väldigt väldigt små förändringar, men man kan inte enbart av ultraljudet säga det ena eller det andra. Därför har även hel del blodprover tagits som ska granskas noggrant. Jag håller tummarna för att de inte visar något elakartat och att det enda han behöver är ytterligare en operation. Vad som än händer så kommer de behöva operera bort nästan hela hans högra öra.

När det var dags att betala kalaset kom nästa chock. Jag hade inte tillräckligt med pengar för att lösa räkningen. Tack och lov gick veterinären med på en speciallösning, men det kändes fruktansvärt ändå. Jag har numera 14 kr kvar på mitt konto att leva på tills den 18:e och senast den 9:e ska jag ha betalat ytterligare 900 kr till veterinären. Snacka om att jag kände mig helt värdelös…

När jag kom hem från veterinären var jag i upplösningstillstånd över hela situationen samt att min kära ex-make skrivit i ett sms att vi inte borde dra ut på hans lidande. Han försökte få det till att han vill avliva vår älskade katt för att han inte ska lida. I samma mening skrev han dessutom att han inte heller har tillräckligt med pengar för operationerna. Detta fick mig att komma ur mitt chocktillstånd och istället bli vansinnigt arg på ex-mannen. Jag skrev till honom att jag hellre säljer allt jag äger än att jag avlivar min älskade katt innan jag gjort allt vad som kan göras för honom. I samma sms fick jag även modet att åter igen kräva tillbaka mina bestick, min hårddisk samt Wii:et. Jag tog även upp en del saker om vårt gemensamma företag, som jag börjat avregistrera, som han dock ej fullföljt. Efter mycket om och men lyckades han till slut göra sin del av avregistreringen, och nu får jag bara vänta ut att han fixar det återstående i vårt gemensamma liv.

Under tiden allt kaos med ex-mannen inföll, pratade jag både med pappa och lillasyster. De har lovat att hjälpa mig och inte heller de kunde tänka sig att ge upp röda kattens liv utan att försöka göra honom frisk. Hade vi uppfattat det som att han lider hade det varit en annan sak, men då den enda gången han visar smärta och obehag är när man kommer emot hans ena tand, så är det inte ens något vi vill överväga. I övrigt springer han runt och leker och jagar svarta katten. Han hoppar utan problem upp på diskbänken och dricker av sin mjölk, eller vad man nu ska kalla hans vätskeintag. Han går på toa som han ska. Och han älskar fortfarande att ligga på min mage och kela. Han är precis som vanligt!

Vätskeintag

Postat den 28 april 2014 @ 23:25 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Känslor, Katterna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *