Min vanliga otur har slagit till igen. Jag pratade precis med arbetsterapeuten och varken hon, hjälpmedelscentralen eller någon annan vet vart mina hjälpmedel har tagit vägen. Tydligen har inte detta hänt förr, men om det ska hända någon så är det väl inte konstigt att det händer mig. 🙂 Vissa undrar kanske hur jag fortfarande kan verka så glad trots problematiken och det finns ett väldigt bra svar på det. Dels är jag van att allt klyddar, men framförallt så blir inget bättre av att jag blir ledsen. Jag kan tillfälligt bli frustrerad, vilket jag skrev i förra inlägget, men sen inser jag att det är bättre att skratta åt eländet än att gråta.

Nu kan jag och katterna i alla fall gå och lägga oss igen (svarta katten är redan på plats på sin favoritplats bredvid mig i sängen) och den ”tidiga” morgonen har inte bara varit av ondo. För att lyckas hålla mig vaken har jag städat undan lite grejor samt satt in och igång diskmaskinen, så nu är den färdig för utplockning när hemtjänsten kommer i eftermiddag.

Svarta katten

Postat den 21 maj 2014 @ 09:39 ǀ Allmänt, Hushållssysslor, Katterna, Sömn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *