Nu har jag precis gjort något som jag funderat länge på om jag skulle göra eller ej. Jag vet inte om jag kom till rätt beslut, men nu är det gjort i alla fall. Jag har skickat ett sms och gratulerat ex-mannen på hans födelsedag. Det känns både bra och dåligt att jag gjorde det och jag vet inte alls hur han kommer att se på gratulationen. Framförallt med tanke på att jag varken gratulerade hans mamma eller hans nya sambo på deras födelsedagar under våren. Det positiva är dock att jag utan dåligt samvete imorgon kan skicka ett nytt sms till honom och gratulera hans sambos dotter. Jag älskar och saknar verkligen det lilla busfröet. Det är ytterligare en j*vlig del i denna skilsmässa att jag inte längre får träffa henne. Hon har betytt, och betyder fortfarande, otroligt mycket för mig, och jag vill tro att jag har betytt mycket för henne. Hon brukade alltid springa och hoppa upp i min famn när hon såg mig och hon satt gärna i mitt knä och gosade. Imorgon fyller hon 4 år och jag kommer inte vara på plats och fira henne. Det gör ont… 🙁

Postat den 30 maj 2014 @ 07:48 ǀ Ex-mannen, Känslor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *