Jag har precis betalat mina räkningar och jag har kvar 700 kr på mitt konto att överleva på resten av månaden och det suger. Jag vet att min ekonomi inte alltid kommer att vara så här dålig, men det är ändå väldigt jobbigt att leva med just nu. Min inkomst för tillfället består av 8800 kr i sjukersättning och de pengarna ska betala allt! Jag har skickat in ansökan om bostadstillägg och jag kan inte se någon annan möjlighet än att jag kommer att bli beviljad tillägget på 4650 kr i månaden, och när de pengarna väl kommer så kommer mitt liv bli mycket lättare. Tack och lov så betalar de även ut retroaktiv så jag kommer få pengar från februari och framåt.

Jag har även skickat in en ansökan om handikappsersättning som tyvärr har blivit avslagen. Jag borde överklagat beslutet direkt, men då det kom i samband med flytten och allt kaos har jag inte orkat ta tag i det. Nu börjar jag dock känna mig bättre och jag ska ta tag i överklagan.

Jag ska även ta tag i ekonomin som finns mellan mig och ex-mannen. Jag ska kräva tillbaka pengarna jag betalat för delar av räkningarna i februari. Han har även tagit mer pengar från våra gemensamma konton än överenskommelsen och de vill jag också ha. Dessutom har jag börjat att gå igenom hur mycket pengar var och en använt från kontona innan respektive efter skilsmässan. Jag vet nämligen att han roffat åt sig mer pengar än han skulle ha både i december och januari. Dock vet jag inte om han gjort det medvetet eller ej. Hur som helst ska jag gå igenom det och få den biten rättad också.

Den sista biten jag måste ta tag i ekonomiskt är biten med försäkringsbolagen. När deras avslag ramlade ner tillsammans med kommentaren att det var det andra försäkringsbolagets problem, slogs jag så långt ner i skorna att jag inte visste om jag någonsin skulle lyckas ta mig upp igen. Förvånansvärt nog har jag lyckats ta mig längre nu än jag trodde var möjligt och jag kommer att klara av fighten med dem. Jag vet att jag kommer att segra, men det kommer nog att ta sin lilla tid. Dels kommer det ta tid för mig att vara tillräckligt förberedd för att ta tag i det hela och dels kommer det garanterat bli en lång kamp med överklagan efter överklagan mellan mig och bolagen.

Ja, ja. Jag har i alla fall mat i frysen och skafferiet så jag klarar mig. Dock behöver jag köpa mer katt mat, men det tror jag att mamma kan fixa till mig. Utan min familj hade jag inte klarat något av det här…

Postat den 24 mars 2014 @ 16:30 ǀ Allmänt, Ex-mannen, Familj, Försäkringskassan, Känslor, Katterna, Skilsmässan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *