Har träffat ex-mannen precis och hela mitt inre värker. Vi skulle ha träffats i huset för att betala våra räkningar, men eftersom jag blir fullständigt panikslagen varje gång jag sätter min fot i vårt hem, så träffades vi hos mamma och pappa istället. Därmed uteblev paniken, men smärtan och sorgen känns oöverstiglig. Det känns så jobbig att jag tvingades att ringa min syster och be henne och komma hit och hålla mig i handen. I väntan på henne har jag tack och lov en liten svart kurrande katt i min armhåla som ger mig kärlek. Jag är så tacksam för att jag får ha mina två håriga fyrbenta barn hos mig! De betyder ALLT för mig!!!

Postat den 30 januari 2014 @ 17:44 ǀ Huset, Katterna, Skilsmässan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *