Efter mycket om och men fick jag till slut in alla grejorna i skåpen och jag är så nöjd! En dag när jag orkar ska jag foto runt lite så att ni alla kan få se hur fint det blivit. Innan dess tänker jag dock även skaffa fram några gardiner och en lampa över matbordet. Tror inte att det lär dröja speciellt länge innan jag tar mig an det projektet då jag snart fyller år och det innebär släktkalas här i lägenheten och då vill jag självklart att allt ska se så bra ut som möjligt. Innan dess måste jag dock vila kroppen ordentligt även om hjärna vill fortsätta att härja. Tyvärr mår jag riktigt kasst kroppsligt just nu, men jag vet att det blir bättre så småningom.

Anledningen till att jag behövde få in alla grejor i skåpen igår var att idag hade jag nämligen besök av en soon-to-be-2-åring, hennes mamma samt syrran. Jag har inte träffat de två första sedan min och ex-mannens gemensamma 30-års-fest förra året, och därmed hade de ej heller sett min nya lägenhet. Självklart ville jag därför att den skulle se så bra ut so möjligt när de kom! Att en klåfingrig 2-åring var en av gästerna stärkte även det beslutet då jag föredrar att ha mina fingrejor hela. 😉 Hur som helst så fick vi en fin stund tillsammans. Mamma dök också upp efter att hon varit i kyrkan och tillsammans gick vi alla och åt. Mamma bjöd. 🙂 Mamma tog också med sig lilltjejen en stund och lekte så att vi andra tre kunde ro om oss själva en stund och bara snacka strunt. Jag behövde verkligen detta och vi har bestämt att vi ska ha en tjejdag i spa:et en dag när syrrans semester börjat.

Att skriva om detta kompisbesök får mig att tänka på en sak som jag glömt skriva i bloggen. Om ca 1 vecka kommer vännen, som bor i USA för tillfället, hem!!! Jag längtar verkligen efter det då jag  har saknat henne väldigt mycket. Tyvärr blir hon nog inte kvar i Sverige speciellt länge (hon är bara hemma för att få sitt arbetsvisum godkänt) så vi får verkligen ta vara på tiden hon är här. Roligast ska bli att få visa henne lägenheten. Hon har ju bara sett den på bilder och via Skype och de medierna gör verkligen inte lägenheten rättvisa. Nu har jag ju dessutom en hel säng och därmed kan ju även få äran att sova över här!

Som en boll kommer jag tillbaks till dig! Puss på dig Gumman!

Postat den 29 juni 2014 @ 23:17 ǀ Ex-mannen, Familj, Inredning, Lägenheten, Mat, Spa, Vänner

Även idag har det varit fantastiskt väder. Tack vare mamma kom både jag och katterna ut för att njuta av det. Först var mamma och jag på spa:et, där jag både solade och badade utomhus för första gången detta år, och sen var vi ute och promenerade med katterna i koppel. Röda katten gick en halv meter från ytterdörren, la sig ner och vägrade sen att flytta på sig. Svarta katten promenerade däremot rakt ut i det vackra vädret.

Bad

I natt vaknade jag upp vid fyra-tiden och kunde inte somna om. Då kom svarta katten för att hålla mig sällskap. När han var på väg att somna la han sig i sin vanliga vampyr-position; på rygg, framtassarna i kors över magen, och huggtänderna utanför munnen. Jag kände mig tvungen att fota honom då han såg urgullig ut, men jag tänkte inte på vad blixten skulle göra med honom mitt i natten. Numera kallar jag honom för Monster-katten. 😀

Svarta katten

Postat den 23 maj 2014 @ 21:40 ǀ Familj, Katterna, Sömn, Spa

Idag, eller rättar sagt igår i och med att jag skriver så otroligt långsamt då jag måste vila emellanåt, har jag ätit på restaurang med mamma. Hon tyckte att det var dags att inviga den nyöppnade restaurangen här i kvarteret och så blev det. Maten var riktigt god och allt så mycket trevligt ut. Det såg så trevligt ut att jag var tvungen att ta denna bilden:

Bröd

Efter restaurangbesöket tog vi åter en tur till spa:t. Mamma simmade en timme medan jag låg och njöt i bubbelpoolen och lyssnade på en ljudbok. Just nu lyssnar jag på en gammal bok av Mari Ljungstedt som heter ”Den inre kretsen”. Jag lyssnar som vanligt via Storytel, som jag fullständigt älskar!

När vi var färdig badade gick jag hem och gosade med mina älskade katter. Röda katten har inte visat några tecken på biverkningar efter sin operation eller på medicinerna. Det är sååå skönt att allt gått bra! Nu är det bara dags för ett återbesök hos veterinären på torsdag, då jag även ska passa på att vaccinera båda katterna, och sen ska tandsjukdomen förhoppningsvis vara ett minne blott! Så här söt var han för övrigt när han låg och fläkte sig i sängen häromdagen:

Röda katten

Jag måste även lägga upp en bild på mördegskakorna jag bakade i lördags. Jag var så oerhört godissugen, men att åka hemifrån och fixa något gott är som sagt oerhört svårt för mig. Lösningen är att baka, men hur orkar man det egentligen? Svaret är att lägga bakduken på soffbordet och sitta i soffan och göra det. Degen kavlade jag sen ut direkt på bakplåtspappret så att jag slapp förflytta kakorna. Nästa lösning är sen att inte baka för stor sats. I mitt fall gjorde jag bara 1/4 kaksats och det blev utmärkt för mig! Kakorna smakade utmärkt och tyvärr försvann de ner i min mage väldigt snabbt.

Mördegskakor

Postat den 20 maj 2014 @ 00:50 ǀ Böcker, Familj, Katterna, Mat, Spa

Jag har alltid upplevt det som att jag har en himla otur i det mesta. Många säger att det är självförvållat och att det har med hur man upplever saker och ting, men med tanke på hur min fredag såg ut, tror jag inte längre att någon kan ifrågasätta att jag faktiskt har en oerhörd otur i mycket!

På fredagsmorgonen hade jag planerat att ta bussen direkt till Skatteverkets kundcenter, men då mamma ville simma innan jobb, bestämde vi att ta en tur till spa:et först och sen skulle jag åka med henne till jobbet och ta bussen därifrån istället då det går mycket snabbare. Medan jag befinner mig i bubbelpoolen ringer de från hemtjänsten och undrar om de kan komma och städa hos mig just då. Jag blir helt ställd och säger nej. De frågar när jag kommer hem och jag svarar med att jag hoppas att jag är hemma tills klockan 15:00. Får till svar att det är försent och får ett ”motbud” på 14:30. Svara att jag ska försöka och lägger på luren. Jag verkligen älskar hemtjänsten och jag är så tacksam för hjälpen, men det måste ju gå att planera sådant här i förväg. Inte ska man väl behöva sitta hemma 24 timmar om dygnet för hemtjänsten kan ju komma och städa vilken minut som helst?!?!?! Hur som helst kom jag och mamma fram till lösningen att jag fick låna hennes bil istället för att ta bussen och därmed borde jag hinna hem i tid.

12:00 var jag efter att ha lämnat mamma på jobbet, på plats på kundcentret. Jag fick en nummerlapp och satt mig att vänta. Det var 40!!! nummer förre mig, men jag hoppades på att det skulle gå fort. Efter 30 minuters väntan hade kön rört sig framåt med 10 nummer… Just då kom jag på att den ”dagliga” hemtjänsten ibland kommer för tidigt och att jag som en säkerhetsåtgärd borde slå av larmet med hjälp av telefonen och sen ringa och stoppa hemtjänsten den dagen då jag inte borde vara hemma till då de brukar komma. Precis när jag ska trycka på knappen för avstängningen, ringer G4S och säger att mitt inbrottslarm larmat. Jag misstänker att det är hemtjänsten och ber de att dra tillbaka utryckningen så jag slipper en kostnad för ”utryckning vid falsklarm”. Dock finns oron kvar för att det är ett riktigt inbrott och därmed försöker jag få tag i hemtjänsten. Efter 10 obesvarade samtal både till direktnummer och kopplingar via kommunens växel, gav jag upp och ringde pappa och bad honom att åka och kontrollera lägenheten. Efteråt fortsatte jag att ringa hemtjänsten och där svarade till slut någon i luren och efter att den personen själv ringt 2 samtal fick jag bekräftat att det var de som utlöst larmet. De besökte med andra ord min lägenhet ca 2 timmar tidigare än de ska enligt schemat. Jag ringer pappa och stoppar hans utryckning, och börjar därefter att skriva ett sms till min syster. Då bara dör min telefon. Skärmen blir svart och jag tappar därmed kollen på klockan och allt annat i mitt liv! (Det är helt otroligt vad en telefon kan betyda för en…) När jag väntat i ca 1,5 timme kommer jag äntligen fram till en handläggare. Jag förklarar mitt ärende, men hon känner att hon inte riktigt kan hjälpa mig så hon ber om hjälp från ytterligare en person. De kollar mina papper. Går in på min deklaration digitalt. De håller med mig om att något verkligen verkar fel. Dock säger de att de inte kan lösa det utan att de måste ringa experterna på huvudkontoret. Så blir det och de drar ärendet för en handläggare där. De väntar på personens svar och efter 10 minuter kopplas samtalet bort från dem. Det innebär ett nytt samtal till huvudkontoret och en ny person att dra det hela för. Efter mycket om och men konstateras det att jag har rätt och att det måste vara något fel i uträkningarna i det elektroniska systemet. Därmed ber de mig att fylla i en ny ansökan för uppskov av deklarationen för att komma till botten med det hela. De lovar även att ringa mig så fort de blivit kloka på vad som hänt och hur de/vi ska rätta till det. Jag mer eller mindre sprang till bilen för att hinna hem. När jag satt mig bakom ratten var klockan 14:12 och så fort jag avslutat min parkering kunde jag skynda mig hem. Problemet där var dock att jag inte kunde avsluta parkeringen då man gör det med ett sms och min telefon fungerade inte!!! Jag höll då på att gå upp i limningarna då jag var så irriterad och förbannad på allt och alla! Det var dock bara att bita ihop och hoppas på att jag skulle hinna hem till städningen.

Jag parkerade bilen på parkeringen 14:30. *pip* Två minuter efter att jag kommit in i lägenheten ringde hemtjänsten på dörren. Jag släppte in dem, och satt mig direkt i sängen och började googla på information om min ”döda” telefon. Jag misstänkte att den enbart hade hängt sig och lyckades via nätet hitta ”död mans grepp” för att starta om den. Detta fungerade alldeles utmärkt och efter ett par minuter hade min telefon startats om. Det första som händer efter omstarten är att jag får ett sms om att Skatteverket försökt ringa mig, men inte kommit fram. Jag försöker ringa tillbaka, men får inte fram vem som ringt. Ilskan bara dunkar inom mig! Tack och lov ringer Skatteverket tillbaka bara några minuter senare. Informationen jag får från dem är att något är fel, de vet dock inte vad, men jag ska skicka in deklarationen med den felaktiga uträkningen och skriva en kommentar om att deklarationen är fel, men  att huvudkontoret håller på att fixa felet. Känns ju lagom kul att skicka in något som är felaktigt även om man skriver en kommentar om det… Skickade in den och la mig utmattad ner i sängen. Jag hann inte mer än att nudda kudden då jag kom på att jag glömt parkeringen. Skickade iväg det avslutande sms:et och försökte sen bara slappna av. 30 minuter senare var städningen i lägenheten färdig och därefter tog det inte många minuter innan jag sov. Sov nästan 17 timmar i sträck därefter. Vaknade bara för att gå på toa och för att ge katterna mat. På lördagskvällen var jag vaken en lite längre stund, och likadant på söndagskvällen. Utöver det har jag sovit nästan hela helgen av ren utmattning!

Postat den 20 maj 2014 @ 00:14 ǀ Ekonomi, Familj, Hushållssysslor, Känslor, Sömn, Spa

När jag blivit hemkörd från spa:et av mamma, gick jag genast och la mig och somnade i några timmar. När jag vaknade började jag tack och lov må bättre och det kändes oerhört skönt! Jag har under hela kvällen gått och småpetat i allt som behövts plockas undan i lägenheten. Nu är nästan allt undan plockat och även det känns fantastiskt! Har jag orken imorgon så ska jag ge mig på att vika tvätten. Finns inte kraften så får det bli en annan dag.

Postat den 4 maj 2014 @ 22:55 ǀ Familj, Hushållssysslor, Lägenheten, Spa

Nu sitter jag i bubbelpoolen och bloggar. Infektionen är på väg bort, men tröttheten och smärtorna är kvar som vanligt. Hade det inte varit för att mamma ville simma idag och därmed kunde köra mig de 300 metrarna till spa:et, hade jag varit kvar i min säng fortfarande. Nu har jag dock fått lite social kontakt samt lite värme för kroppen.

Postat den 4 maj 2014 @ 15:44 ǀ Familj, Sjukdomarna, Smärta, Spa

Som vanligt borde jag sova vid den här tiden, men det snurrar för mycket tankar i huvudet + att infektionen sitter kvar i min kropp. Förkylningen kan jag inte göra så mycket åt, men tankarna borde jag kunna mota bort. Det är Försäkringskasse-damen som fortfarande spökar för mig. Jag mår inte längre dåligt över vad hon sa, jag vet att hon inte vet något om mig och jag har bestämt mig för att inte ta åt mig av hennes ord hur sårande och nedvärderande de än var, men hela hon skrämde mig och det sitter i. Jag har ingen lust att visa mig utanför lägenheten. Jag har inte ens tagit mig ner till postfacket idag. Det känns lite som att sitta fast i ett fängelse faktiskt. Visserligen har jag känt så förr då jag mer eller mindre har varit kedjad vid sängen, men då har jag ändå vetat att när en bra dag kommer kan jag gå ifrån lägenheten. Jag har till och med kunnat lämna lägenheten en dålig dag och åkt bil med mamma de 300 metrarna till spa:et och därefter bara suttit i bubbelpoolen eller i bastun. Nu vill jag inte det ens. Jag är livrädd för att träffa på damen ifråga igen eller att träffa på en människa med samma åsikter. Jag vet att det är vansinnigt att känna så, och jag vet mycket väl vad psykologen kommer säga till mig om det hela nästa vecka, men  rädslan sitter i och den består av så många om. Vad gör jag OM hon anmäler? Vad gör jag OM Försäkringskassan lyssnar mer på henne än mig och läkarna? Vad gör jag OM Försäkringskassan drar in min ersättning? Hur kommer mitt liv se ut OM allt detta händer? Är livet överhuvudtaget värt att leva OM allt detta händer? Jag vet att dessa frågor och tankar egentligen innebär att jag tar ut förlusten i förskott, men jag vill vara förberedd. Jag behöver en plan när saker och ting händer som jag inte själv kan styra, men frågan är om jag någonsin kan skapa en plan som kan lösa all denna möjliga problematik. Just nu känns det omöjligt…

Postat den 3 maj 2014 @ 03:11 ǀ Ekonomi, Familj, Försäkringskassan, Känslor, Sjukdomarna, Sömn, Spa

Vilken lättnad jag känner just nu! Jag är helt slut just nu, men det var värt det! Jag har åstadkommit så otroligt mycket idag. Jag har slängt sopporna. Jag har sorterat och lämnat återvinningsgrejorna. Jag har pantat flaskor. Jag har skickat min överklagan om handikappsersättningen till Försäkringskassan. Jag har skickat in papper till Skatteverket som legat ett tag. Jag har skickat in uppsägningen om abonnemangen på företaget. Jag har skickat fakturor och lite andra papper till ex-mannen som är hans och som han har valt att inte komma och hämta. Jag har handlat energi-bars som numera alltid ska finnas i lådan under sängen. Jag har beställt nytt bankkort. Jag är så stolt över mig själv!!! Om jag orkar ska jag om en stund gå ner och sätta mig i bubbelpoolen i spa:t och bara njuta, annars får jag njuta i mina katters närvaro i sängen istället!

Postat den 8 april 2014 @ 17:37 ǀ Ex-mannen, Försäkringskassan, Hushållssysslor, Katterna, Mat, Spa

Ältande, ältande, och ältande… Jag känner mig numera som en trasig grammofonskiva. Allt bara upprepas, upprepas, och upprepas… En gång i tiden såg jag nätterna som min fristad. Det var då det var tyst och mörkt. Inga krav fanns på mig och jag kunde göra vad jag ville. Jag hade ex-mannen sovandes vid min sida vilket innebar att jag aldrig kände mig ensam. Jag kunde nudda vid honom, krama honom, eller väcka honom när jag ville under natten om jag kände att jag behövde det. Det var ytterst sällan jag valde att väcka honom, men bara att veta att jag kunde göra det, gjorde mig trygg och lugn. Nu har natten som jag tidigare skrivit, blivit en pina. Jag önskar att spa:et hade öppet nu så att jag kunde få gömma mig i vattnet. Jag känner mig lugn och avslappnad när jag bara kan få glida runt på vattenytan. Nu är ju det inte möjligt så jag får väl försöka glida runt i drömmarna istället…

Postat den 3 april 2014 @ 23:42 ǀ Ex-mannen, Sömn, Spa

Jag är fortfarande inte tillbaka i min ”vanliga” form efter fredagens besök. Jag ville verkligen gå och simma idag, men mina ben ville tyvärr inte ta mig till spa:et. Det är så det är ibland, men det gör det inte mindre irriterande för det… Tur att jag har mina fantastiska katter att muntra upp mig. Den svarta ligger just nu och sover på min vänstra fot, och den röda ligger och kurrar på min mage. 🙂

20140324-180643.jpg

Postat den 24 mars 2014 @ 18:07 ǀ Känslor, Katterna, Sjukdomarna, Spa

Gud vad jag älskar att lägga mig ner i sängen och bara slappna av! Idag hade jag egentligen inte planerat att sticka näsan utanför dörren, men mamma ville till spa:et och simma och jag följde med. Dock orkade jag inte gå de dryga 300 metrarna utan mamma fick köra mig dit. Väl inne på spa:et orkade jag inte heller röra mig speciellt mycket och alla rörelser gick i snigel fart. Smärtor, matthet och svaghet är den bakomliggande orsaken till att jag helt enkelt kände mig som en riktigt gammal pensionär. Det var dock ändå skönt att ligga i vattnet. Nu är jag tillbaka i lägenheten och tillbaka i min älskade säng och jag har ingen planer på att lämna den under resten av dagen!

Postat den 22 mars 2014 @ 16:42 ǀ Familj, Lägenheten, Smärta, Spa

Nu sitter jag i bubbelpoolen efter att ha simmat i en timme. Det känns helt underbart! Jag känner mig dessutom fullständigt lugn i själen. Ren njutning!

Postat den 20 mars 2014 @ 15:24 ǀ Fritidsintressen, Känslor, Spa, Träning

Jag känner mig oerhört matt idag, men det skiter jag fullständigt i just nu. Mitt vattentäta fodral har nämligen kommit!!! Jag kan äntligen börja simma igen utan att behöva tänka på att inte låta min dumma tankar ta över mig. Det är så underbart att jag tänker gå och simma nu direkt!

Postat den 20 mars 2014 @ 13:58 ǀ Fritidsintressen, Känslor, Spa, Teknik, Träning

Idag har mamma tydligen utfört lite detektivarbete för min skull. Det är som så att i området jag har flyttat in i ser man nästan inga människor som är under 60 år. Området var från början tänkt som 55+ boende, vilket skippades sen, men det är ändå till stor 55+:are som bor här. Eftersom jag knappt har några vänner kvar och inte känner mer än två personer som bor i denna delen av staden, har jag uttryckt en önskan om att få reda på om det bor några ”unga” personer i området. Jag har inte haft en aning på hur man skulle få reda på detta, men mamma är smart. Hon kollade nämligen idag upp de boende på birthday.se och kunde därmed kolla när alla var födda. Nu vet jag att det finns yngre människor, men vi är inte många. 5% kanske av alla som bor i de 10 närmsta husen. Frågan jag ställer mig nu är hur man tar kontakt med dessa människor. Ska man vänta på att sommaren kommer och hoppas på att man stöter på dem utanför huset, eller ska man ta till en mer aktiv åtgärd och försöka få till en träff för alla som är födda 1970 eller senare med hänvisning till att vi ju är så ”få” unga som bor här? Skulle verkligen vilja få till ett ”nytt” umgänge då jag är extremt social av mig och lider utan människokontakt. Hade också varit underbart att hitta en promenadkompis eller spakompis. Någon som kan pusha mig att ta mig hemifrån så att jag inte bara ligger hemma och tycker synd om mig själv. Jag får väl fundera vidare på det och kanske diskutera det lite med syrran också innan jag gör något.

Postat den 17 mars 2014 @ 14:28 ǀ Familj, Fritidsintressen, Lägenheten, Spa, Vänner

Idag har mamma och jag spenderat hela dagen ihop. Vi började med att gå på gudstjänst tillsammans för att vara med och fira en väns nya jobb i församlingen. Därefter begav vi oss till mammas ”lunch-ställe” och åt där plankstek till lunch. Lyxigt värre! Från restaurangen begav vi oss till mammas jobb och handlade några småsaker, och därifrån åkte vi tillbaka till min lägenhet där vi gosade lite med katterna och sen tog med oss soporna på vår väg till spa:et. Där simmade mamma en timme medan jag bastade och badade bubbelpool. Helt underbart! På spa:et bestämde jag mig idag för att berätta en hemlighet för mamma. Jag berättade för henne att jag piercat naveln och så visade jag mitt helt nyinsatta smycke, min skyddsängel.

20140316-171759.jpg

Nu har mamma åkt hem till pappa, och jag har har precis klippt klorna på den svarta katten. Nu ligger jag i sängen och gosar med den röda katten. Kommer nog snart sova gott. =)

Postat den 16 mars 2014 @ 17:10 ǀ Familj, Spa

Nu har jag precis skickat iväg det längsta sms:et jag någonsin skrivit till min ex-man. Jag har kämpat i över 1 vecka med att formulera mig korrekt och gå igenom allt som behövdes tas upp och till slut blev det färdigt. Samtidigt som jag känner en lättnad över att ha skickat iväg sms:et så är jag nu kräkfärdig över att behöva vänta på ett svar. Jag vill helst av allt bara stänga av telefonen och gömma mig under täcket i sängen… Och jag ska föreställa en 30-årig kvinna… Låter mer som en barnrumpa… Det är tur att mamma kommer hit om någon timme och att syrran sen kommer för att spendera hela eftermiddagen och kvällen med mig.

Tänkte att jag skulle dela med mig av mitt sms och gick in för att kopiera texten och såg att han har läst sms:et nu. Det känns jättejobbigt och jag vet inte hur jag ska hantera känslan. Jag borde kanske gå ner till spa:t och vänta på mamma där istället. Får fundera några minuter till på det… Här kommer i alla fall sms:et:

Jag har inte svarat eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska svara… Jag har så otroligt mycket som jag vill skriva till dig, men jag får inte ut orden. Jag har hållit på att skriva ett brev till dig de senaste två veckorna, men orden bara stakar sig och blir helt obegripliga. Jag ska dock försöka och se om jag lyckas här i detta sms istället.

1. Ja, jag fick pengarna i förrgår.

2. Nä, vi mår inte bra. Vi kämpar varje dag med att ta oss vidare, men det är jävligt svårt att gå vidare när nya hemligheter dyker upp hela tiden. Du kanske själv skulle ha berättat att du, X och Y skulle flytta in i huset. Jag har frågat både muntligen och i sms och du har bara svarat att du inte vetat vad du skulle göra med huset. Nu fick jag veta det från Z, som i sin tur trodde att jag visste…

En annan sak som också gjort det oerhört svårt för mig att gå vidare och må bra är hur du hanterade min flytt. Jag har ALDRIG mått så dåligt som dagen då jag flyttade ifrån vårt liv. Att då ha din mamma som en fångvaktare samtidigt var fruktansvärt. Hon kunde inte hålla mun och var otroligt otrevlig och verkade bara vara ute efter att göra allt så jobbigt som möjligt för mig. Efter flytten tog det mig en och en halv vecka innan jag över huvud taget orkade flytta in i min lägenhet.

Om någon skulle vara i huset den dagen så skulle det vara du så att vi kunde diskutera medan jag packade mina saker, vilket jag ju inte heller fick göra. Det gjorde för övrigt flytten ännu jobbigare eftersom jag nu inte hade en aning om vad som fanns i lådorna och det gjorde att jag för det första tvingades att packa upp alla lådor direkt för att få reda på vilka grejor jag ”fått” i flytten. För det andra tvingades jag även av samma skäl packa upp alla lådor själv. Du kan ju fundera på hur mycket onödig energi som gick åt där för mig.

Jag förstår inte riktigt varför du verkar vilja göra allt så jävligt som möjligt för mig. Jag har verkligen varit otroligt snäll mot dig i denna skilsmässa, men ändå har du bara sparkat på mig… Jag lät dig ta över uppskovet från lägenheten för att du skulle spara pengar. Jag gick med på att betala ränteskillnaden på det sättet du ville för att du skulle spara pengar. Jag har inte dragit in lånen som VI har till mamma och pappa på 175.000 kr i bodelningen. Egentligen är DU skyldig mamma och pappa 87.500 kr och ja, det finns skrivna papper på de lånen. Det var så viktigt för dig att komma ifrån vårt äktenskap skuldfri och eftersom jag känner en så stor skuld över att du tvingats leva med mig i alla år valde jag att behålla hela skulden själv. Idag ångrar jag det och jag funderar starkt på att dra in en advokat i det hela ändå. Nu tänker du att men VI fick ju 200.000 från dina föräldrar. Huvudordet där är just att vi FICK pengar från dina föräldrar. Från mina lånade vi med skrivna papper. Dock har vi även fått mycket pengar i småsummor från mina föräldrar. De betalade över 50.000 kr till vårt bröllop. De har gett oss semestrar, bilförsäkringar m.m. Ja, vi har även fått en semester från dina föräldrar. Även efter att du sagt att du ville skiljas ställde mina föräldrar upp med pengar till OSS för att försöka hjälpa. De betalade över 15.000 kr för att fixa vårt garage och vindskivorna.

Jag har tagit ytterligare ekonomiska smällar för din skull. T.ex. är det jag som tar hand om och betalar allt för katterna. Jag älskar katterna och vill inget hellre än att ha de hos mig, men de kostar mig 6.000 kr om året utöver deras veterinärkostnader. Den röda katten måste snart in och opereras igen då tumören på örat har växt och han har fått en ny på halsen och det kommer kosta mellan 5.000 kr och 10.000 kr.

Jag har även betalat hälften av alla räkningar för huset och lånen hela februari trots att du lovat mig att jag skulle vara utköpt ur huset den 14:e. P.g.a. att jag fick betala hela månaden har jag haft 1.500 kr var att leva på under hela mars månad.

Nästa sak jag velat ta upp med dig är uppdelningen av vilka grejor som är mina och dina. Jag trodde verkligen att vi skulle kunna komma överens om det själva, men så verkar det inte vara eftersom du inte vill stå vid det du själv sagt och lovat. Vi kom överens om att jag skulle behålla spelkonsolerna muntligt, och sen ångrade du dig. Du har även behållt saker som JAG har fått i presenter. Jag vet att det mesta av våra saker är giftorättsgods, men enligt Äktenskapsbalken (1987:230), 10 kap Vad som skall ingå i bodelning, 2 §: Varje make får från bodelningen i skälig omfattning ta undan kläder och andra föremål som maken har uteslutande till sitt personliga bruk, LIKSOM PERSONLIGA PRESENTER.

De presenterna jag vill ha är fondue-setet jag fick av Csyrran i julklapp, muggarna jag fick i julklapp från mitt jobb, adventsljusstaken jag fått av kompisen i julklapp, samt bestickserien Anders Pettersson Visby som jag fått av mormor och morfar i studentpresent. Det viktigaste ur denna lista är givetvis besticken jag fått från mormor och morfar, men faktum kvarstår att jag har laglig rätt även till de övriga sakerna på denna lista.

Utöver denna lista finns det fler saker som jag saknar som jag inte kan förstå varför du har valt att behålla dem:
* Det vattentäta iPhone-fodralet
* Mina färgade kalligrafipennor
* Sladden mellan Kinectet och Xboxen
* Min gamla hårddisk till den bärbara datorn med alla mina filer på
* Min blåa cykelryggsäck med sadelskyddet i
* Min militärgröna axelbandsväska
* Min gula luddiga ryggsäck
* Mina svart och blåa skidvantar
* Min mörkblåa solhatt
* Pulsbandet till pappas pulsklocka (själva klockan och kartongen har jag fått)
* Laddaren till Palm:en vi köpte från kusinen
* Min gamla Palm med docknings- och laddstationen
* CD-skivorna med bröllopslåtarna (de låg i garderoben)
* Den stickade arbetströjan du lånat av mig och haft med dig till en annan kompis
* GameBoy Advance-spelen då jag fick konsolerna
* Musse Pigg-julgranskulorna
* Nyckelbrickorna
* Bästa tjejkompisens USB-minnen

Eftersom du muntligt gett mig klartecken på att behålla konsolerna anser jag fortfarande att Wii:et med tillbehör är mitt och därför bör du utan att bråka ge det till mig direkt.

En sak vi inte alls har pratat om är Halloween-grejorna. Vad känner du för dem? Vill du inte ha dem så tar jag dem gärna, men vill du ha dem så får vi dela upp sakerna mellan oss.

I övrigt måste jag påstå att du kommit undan bäst ekonomiskt även när det gäller alla våra saker. Jag har fått allt gammalt och du allt nytt (dammsugare, kastruller, dator, datorskärm, knivar, m.m.). Du har fått behålla vinsten från Företaget 15.000 kr. Du fick projektorn med duk. Du fick utemöblerna och allt som tillhör garaget och trädgården. Du behöll de dyra möblerna. Bara vinsten från Företaget täcker upp spelkonsolernas värde. Jag kan acceptera att du fick de nya grejorna och övriga saker i denna lista, men jag vill verkligen ha grejorna som jag räknat upp i listan ovan.

Om du anser att jag försöker förstöra för dig genom att vilja ha dessa saker kan du ju fundera på hur jag faktiskt skulle ha kunnat förstöra för dig. Det jag inte har tagit upp är att jag även skulle ha kunnat ta bilen rakt av då den är mammas och inte ge dig en krona för den, men jag är inte sån och jag kan inte förstöra för dig. Jag tycker alldeles för mycket om dig fortfarande för att göra det.

Du kan komma och hämta dina sista lådor när du har möjlighet, bara du hör av dig i förväg, och samtidigt ta med dig mina grejor till mig. Då får du även dina nycklar.

Kram

Igår var en väldigt trött dag och jag gjorde inte många knop. Jag orkade inte ens använda datorn… Jag lyckades dock ta mig utanför dörren och äta med mamma och gå till spaet. Jag såg fram emot att få simma, men jag orkade inte röra mig så mycket utan jag satt stilla i vattnet istället. När jag fått nog av det gick jag och la mig i en solstol och där somnade jag. =)

Postat den 11 mars 2014 @ 13:47 ǀ Familj, Sömn, Spa

Just nu är jag sjukt stolt över mig själv. Trots att energinivån tidigare idag var i botten lyckades jag tillslut med flera saker. Först lagade jag och åt en kulinarisk lunch bestående av snabbmakaroner, burkmajs och ketchup. =) Därefter färdigställde jag min ansökan om bostadstillägg till Försäkringskassan. Jag har jobbat med ansökan sen jag flyttade in i lägenheten, men då det har behövts sjukt mycket papper, det blev hela 50 sidor till slut, så har det tagit sin tid att få tag i alla. När jag var färdig med ansökan gick jag och postade den och därefter tog jag mig en tur till spa:t. Det var helt underbart att simma och flyta runt i poolen! Tyvärr var klockan så pass mycket att stängningen närmade sig när jag kom dit så jag hann aldrig riktigt känna mig avslappnad. Dock var det ändå helt underbart! Jag älskar verkligen mitt nya boende!

Postat den 9 mars 2014 @ 17:33 ǀ Försäkringskassan, Lägenheten, Spa