Idag är det min födelsedag! Jag har äran att fylla hela 31 år idag, men jag känner mig inte mycket äldre än jag var igår. 😉 Det blir inget vidare födelsedagsfirande idag (det väntar jag med till helgen). Istället ska jag bada och sola lite vid poolen, fortsätta med mitt galna kakbak, och förhoppningsvis sätta upp mitt balkongnät för att katterna också ska kunna njuta av balkongen i värmen. Om kraft och ork finns kanske jag tar med mig pappa till IKEA (behöver ändå pappas hjälp med balkongnätet) och köper lite tyg till mina gardiner samt lite fika.

Jag har än en gång varit oerhört dålig på att skriva här i bloggen. Anledningen till det står att finna i två saker. Den första är väldigt tillfredsställande för mig, och det beror på att jag allt mer sällan tänker på eller mår dåligt över min skilsmässa. Återkommer tankarna så övergår de ofta och snabbt i ilska, och den känslan hanterar jag numera med bravur. Den andra anledningen ligger i fortsatt fysisk överbelastning samt i den obligatoriska återhämtningen efteråt. Jag vet att det är fullständigt vansinnigt att jag tar ut mig just nu, men jag mår så bra i själen av det att jag skiter fullständigt i de efterföljande konsekvenserna. Förra veckan var jag på tivoli tillsammans med min kusin och hennes två söner, samt en tur på teater med familjen och några vänner. Denna vecka håller jag på att baka inför mitt och kusinens gemensamma 75 års kalas i helgen. Dessa grejor får mig att le konstant och så länge jag faktiskt kan vila när jag vill samt få hjälp att ”leva”, tänker jag fortsätta att må bra i själen. 🙂

Igår bestod baket av skapandet av Cakepops tillsammans med min lillasyster, och jag är riktigt stolt över vårt slutresultat med tanke på att vi aldrig gjort något liknande tidigare. Till dessa kakor använde jag mig av ett recept från Mia Öhrn som finns här. Det galnaste med hela processen blev dock inte själva bakningen utan hur jag skulle ställa kakorna upp. Syrran tyckte att det bästa alternativet var att åka till affären och köpa ris och hälla upp i någon skål. Själv hade jag en annan idé. Jag tyckte att det mest praktiska vore att använda några plankor från ribbottnen som tidigare fanns i min säng och göra ett ställ av dem. Jag hade en färdig idé när syrran utmanade mig och började ta tiden på byggandet av stället. Då kickade min tävlingsinstinkt in och jag skett i att mäta något utan byggde bara efter huvudet. Det tog mig 23 minuter att plocka fram verktyg och sen bygga mitt ställ. Jag tyckte helt klart att det var det snabbaste sättet om man jämförde mot att köra till affären. Syrran tyckte i sin tur att affärsbesöket ändå skulle gå snabbare då man ändå behöver handla. Vi fick bestämma oss för att inte vara överens. 🙂 Så här blev slutresultatet av baket:

Cakepops

Postat den 9 juli 2014 @ 01:24 ǀ Familj, Fritidsintressen, Känslor, Recept, Sjukdomarna, Skilsmässan, Smärta, Sömn

Jag är så j*vla arg och irriterad just nu. Jag har mer eller mindre börjat hata min ex-man och hur han hanterar saker och ting. Idag började en ny utpressningsomgång om mina bestick från mormor och morfar. Och på grund av det svarade jag tillbaka att jag nu ångrat mig angående att ta ansvaret för lånen till mamma och pappa själv och jag kräver honom på ca 100.000 kr. Jag har fått nog av att allt ska ske enligt hans villkor,  att han alltid ska gå ekonomiskt vinnande ur situationen, samt att han kan ändra sig när han vill. Nu har jag som sagt fått nog och bestämt att alla mina framtida svar till honom kommer att lyda:” Lös problemet”. Jag skrev även till honom att jag aldrig mer vill ha med honom att göra igen efter att detta är färdigt och så känner jag det verkligen just nu! Jag vill bara få allt färdigt så att jag kan radera den människa han blev i september förra året , från mitt liv!

Postat den 27 juni 2014 @ 16:09 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Skilsmässan

De senaste 3 veckorna har varit otroligt händelserika, på både gott och ont, och någon ork att blogga har inte funnits. Nu har jag börjat återhämta mig och lusten att skriva och framförallt att leva har återkommit.

Jag vill börja med att skriva att jag äntligen ser ljuset i tunneln gällande skilsmässan. Alla mina grejor förutom besticken från mormor och morfar är nu återlämnade samt att ex-mannens kartonger är upphämtade. Efter 4 månaders tjafsande om besticken har ex-mannen erkänt att han och hans nya familj använder mina finbestick som sina vardagsbestick. Han har känt till detta hela tiden, men hållit truten om det. När det väl kom fram blev jag först helt förtvivlad och oerhört ledsen. Därefter blev jag förbannad och tillslut beslutsam. Han fick en deadline på när besticken skulle vara återlämnade annars skulle jag begära handräckning från Kronofogden. Besticken är tyvärr inte återlämnade och jag hade planerat att skicka iväg ansökan till Kronofogden idag. Tyvärr han jag inte färdigt med den då jag hastigt och lustigt blev inbjuden på en spontanvisit hos två kompisar som precis fått tillgång till sitt nya hus. Har massor att göra även imorgon, men jag hoppas på att hinna med ändå. Annars får jag helt enkelt göra det under helgen.

En av grejorna jag ska göra imorgon är att åka till bilfirman som haft vår bil till salu. Idag fick jag nämligen det fantastiska beskedet att bilen är såld och imorgon ska jag och firman göra färdigt pappersarbetet. Det känns helt fantastiskt! Detta innebär förhoppningsvis att jag kan inreda färdigt min lägenhet nu och få den funktionell framförallt när det gäller bok-, DVD-, och spelförvaring. Det ska bli så skönt då dessa saker idag är förvarade på det sättet att man måste plocka ut allt jag har för att hitta det jag letar efter. En ny säng hade också varit fantastiskt, men det alternativ jag skulle ha råd med som jag hittat hos IKEA finns inte i deras sortiment längre. Får fundera vidare på hur det ska lösas.

2 saker som tagit extra mycket energi av mig nu stavad storebrors yngsta dotter och ex-mannens guddotter. Dessa töser är båda ca 1,5 år och helt fantastiska. Jag har med ganska kort framförhållning fått hoppa in och passa dem och det har varit ganska jobbigt, men samtidigt så värt det!!! De är som sagt fullständigt underbara och fantastiskt nig tycker de även om varandra. Tack och lov har jag dock sluppit ta hand om båda två själv samtidigt. Det skulle nog bli lite för mycket för mig. Ex-mannens guddotter passade jag denna gången över natten och därmed har hon blivit min andra övernattningsgäst i lägenheten. Det fungerade utmärkt och hon är välkommen att sova över fler gånger. Dock rekommenderar jag henne då att försöka sova lite längre än till 5:00. 🙂

Ytterligare en fantastisk sak som hänt är att problematiken med min deklaration har löst sig. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag fick tillbaka 10.000 kr istället för att betala in 1.000 kr. Det var en sten som lättade från mitt hjärta när jag såg utbetalningen på mitt konto. Nu ska jag bara ta mig i kragen och åka in och få tidigare års deklarationer rättade också. Hade planerat att det redan skulle vara gjort, men som sagt så har energin upptagits av andra roliga saker samt några infektioner.

Dessa veckor har jag även blivit mer engagerad i det sociala umgänget i bostadsområdet. Jag har utan egen talan blivit invald i Festkommittén och där blivit ansvarig för allt som har med teknik att göra, och framförallt musiken till de olika arrangemangen, och de har varit alldeles för många på sista tiden. Det har varit poolparty, nationaldagsfirande, discofest och nu till helgen midsommarfirande. Jag är riktigt imponerad över engagemanget bakom det hela, men det är ju även det som gör mitt boende så fantastiskt!

I samband med discofesten i helgen hände något ovanligt som fick mig att känna mig levande igen. Jag är ju extremt social och att stänga igen min mun är ganska svårt. Jag tycker helt enkelt om att prata. Det gör jag därför ofta och mycket med alla de boende här. Dock är de flesta väldigt mycket äldre än mig och därför har jag haft väldigt svårt att hitta mig ”själv” och känna mig intressant och vacker i ögonen på de i min egen ålder. Den möjligheten fick jag dock under festen då jag plötsligt kom i kontakt med en kille i min egen ålder som hälsade på en kompis. Vi pratade rätt mycket och jag kände att det ryckte i kropp och själv. Jag kände mig helt enkelt levande igen. Jag har ingen aning i nuläget om denna kille är någon som jag vill ha i mitt liv som vän eller annat, men idag tig jag modet till mig och skickade ett sms och frågade om han vill ta en kopp kaffe någon dag. Jag har inte fått något svar än, och jag kanske inte heller får det senare, men jag har i alla fall vågat! Jag är tillbaka på banan, och jag har mina fantastiska pensionärer bakom mig trots att det kändes en aning obekvämt när de försökte sälja in mig som Guds gåva till mänskligheten inför den kille i helgen. 🙂

Den 5:e maj var det dags att lämna in deklarationen, men jag var inte färdig med min då eftersom jag helt enkelt inte fixat fram alla papper både för mig privat och för mitt och ex-mannens företag. Därför ansökte jag, och fick beviljat, ett uppskov tills idag. I torsdags var det dock dags för mig och lillasyster att ta oss igenom alla mina pappershögar, som blivit liggande sen flytten, för att försöka hitta allt kopplat till deklarationen. Vi gick igenom papperna under någon timme och hittade det mesta jag sökte efter. När det var gjort ville jag umgås med syrran, men hon tyckte att det var bäst att jag satt igång datorn och började med det hela. Det skulle visa sig att det var tur att hon tyckte så.

Datorn som behövde sättas igång var min gamla stationära PC, som enbart varit igång en gång sen jag flyttade in, då bokföringsprogrammet för företaget finns på den. För att göra detta var jag tvungen att koppla om en del sladdar under skrivbordet. När jag gör detta så säger något pang och strömmen går. Under skrivbordet finns ett tekniskt hemmabygge som jag tyvärr lyckades kortsluta när jag rörde runt bland sladdarna… Mycket klantigt och mycket självförvållat… Tack och lov var det lätt fixat genom att slå upp både automatsäkringen och jordfelsbrytaren. När allt var fixat var det dags att starta datorn, och då vägrar den… Jag får ett meddelande om att datorn stängts av fel och för att göra en återställning och starta om datorn måste jag trycka på Enter på tangentbordet. Problemet var bara det att det inte fungerade. Efter lite tankeverksamhet kom jag på att det berodde på att mitt tangentbord är trådlöst och det fungerar bara när Windows väl har startat. Eftersom jag inte kom så långt behövde jag därmed ett trådbundet tangentbord. I gamla huset hade vi flera sådana, men liksom med alla mina älskade sladdar, fick jag aldrig välja att behålla dem utan ex-mannen slängde de helt enkelt innan jag fick möjligheten att packa ner dem inför flytten. Därför gav jag mig ut på jakt efter ett tangentbord hos mina grannar. Det kändes oerhört pinsamt då jag inte känner de så bra, men det var bara att svälja och acceptera, och det gick bra. Att prata med grannarna alltså. Inte att hitta ett trådbundet tangentbord… Vi fick helt enkelt åka och köpa det billigaste trådbundna tangentbordet vi kunde hitta. Vi var dock rätt snabba. Vi körde in i parkeringshuset, tryckte ut vår biljett, parkerade, gick in i affären, hittade tangentbordet, betalade, och gick till parkeringsautomaten på ca 4 minuter. Det gick så snabbt att vi inte ens behövde betala för parkeringen. 🙂 Väl hemma kopplade jag snabbt in tangentbordet, tryckte på Enter, och så startades datorn upp och mitt vanliga tangentbord fungerade sen alldeles utmärkt. Det tog dock ytterligare 2 timmar innan jag kunde ta mig in i bokföringen då det var så många uppdateringar på datorn.

Själva bokföringen, genomgången av alla siffror, och att slutföra deklarationen gick sen snabbt. Mindre än en timme tog det. Innan jag tryckte på knappen ”Skicka in”, valde jag att kontrollera själva skatteuträkningen och fick en chock. Istället för att få tillbaka ca 15.000 kr skulle jag nu betala in ca 1.000 kr. Jag förstod verkligen ingenting!!! Jag började dubbel- och trippelkolla alla siffror och jag hittade verkligen inget fel! Efter mycket om och men insåg jag att man dragit egenavgifter (som arbetsgivaravgifter, men för egenföretagare) på sjukpenningen jag fått från Försäkringskassan. Detta innebar att skatten för mig nu låg på ca 50% istället för de normala 30% och det kändes helt fel! Jag försökte där mitt i natten googla på det hela och blev inte klokare. Däremot kom jag på att samma sak hänt för två år sedan. Även då räknade jag med att få ut ca 15.000 kr, men istället fick jag den gången betala in 5.000 kr. Jag försökte då också förstå vad som hänt, men jag var så pass dålig då att jag bara accepterade att betala. Nu vägrade jag dock att acceptera. Jag återgick till mina tidigare pappershögar och började leta fram de senaste årens deklarationer för att ta med dem på ett besök hos Skatteverket några timmar senare när de öppnat sitt kundcenter. Efter alldeles för många timmars aktivitet var jag fullständigt slutkörd, men att somna var nästan omöjligt då jag var i ”andra andningen”. När jag väl somnade var det oerhört välbehövt, framförallt med tanke på vad som hände dagen efter…

Postat den 19 maj 2014 @ 22:41 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Huset, Skilsmässan, Sömn, Teknik

Nu har bilen äntligen lämnat mig och jag känner en otrolig lättnad över att jag inte behöver bry mig mer om den för tillfället. Bilen var otroligt smutsig, insåg jag när jag körde iväg med den, men bilfirman skickar iväg den för rengöring. Visserligen kostar det en slant, men det är sååååå värt det att slippa göra det själv. Nu har jag bara två, eller kanske tre, grejor kvar att ordna med i denna skilsmässa och sen kan jag lägga denna delen av mitt liv till handlingarna. Det är saker som det handlar om. Tillsammans med bilen fick jag en del av mina efterfrågade saker. Faktiskt fler än vad pappa först kunde se. Det som dock saknades var två av de viktigaste sakerna; besticken jag fått i studentpresent av min mormor och morfar, och min hårddisk med ALLA mina dokument på som jag sparat sen jag började använda dator på 90-talet. Jag MÅSTE verkligen få tillbaka dessa grejor om jag så får ta mig in i deras hus och leta igenom det själv. Jag kan inte ens förstå varför han skulle vilja ha kvar dessa grejor som omöjligt kan betyda något för honom. Den eventuella tredje grejen är Wii:et. Han har accepterat att jag skulle få behålla det, men sedan ångrat sig. Jag tycker inte att man kan ändra en överenskommelse på det sättet han har gjort det på. Han låste helt enkelt in Wii:et i ett rum som jag inte fick tillgång till när jag flyttade och sa att han tycker att det vore mest rättvist om han fick behålla det. Innan dess hade han som sagt accepterat att jag tog Wii:et och till och med berättat för mig vart han lagt vissa delar till det. Det jag dock tvekar över är om det är värt att ta kampen över en spelkonsol. Visserligen älskar jag Wii:et, samt att jag anser att jag har rätten på min sida när det gäller ägandeförhållandet på det, men jag tvekar om det verkligen ger mig något mentalt att bråka om det. Framförallt som jag ändå riskera att ”förlorar” fighten då jag inte tänker släppa ärendet till domstol, även om det vore det enda rätta egentligen. Jag längtar efter dagen då jag slipper tänka på sådana här saker längre. Då jag bara behöver tänka på mig själv och mina älskade katter,vad vi ska göra just den dagen, eller vad jag ska äta till middag.  Dock börjar jag se ljuset nu och det känns såååå skönt!

Postat den 23 april 2014 @ 15:59 ǀ Ex-mannen, Familj, Huset, Skilsmässan, Teknik

Jag har aldrig tyckt om att springa runt i affärer, men idag gjorde jag det ändå. Syrran ville nämligen shoppa. Det intressanta i det hela är att jag kom hem med fler grejor än henne. 🙂 Dock handlade jag inte några speciellt roliga grejor. Det blev två pärmar och två bokstavsregister till dem, magneter till anslagstavlan, nya trosor då alla mina nuvarande är för stora då jag gått ner 15 kilo det senaste året, två nagellack, och så slutligen några nya ringar. När jag duschade röda katten i veckan tog jag av mina vigselringar och jag saknar att ha något på fingret. Jag har haft en ring på det fingret sedan år 2000, men jag vill inte sätta på mig vigselringarna igen. De är av för alltid nu. Istället köpte jag dessa nya och hoppas på att jag ska trivas med dem istället.

Hur som helst är jag helt slut nu, så resten av kvällen tänker jag spendera i sängen med katterna. Eventuellt kan jag strecka mig så långt att jag bestämmer mig för att måla naglarna. Nu har jag ju nytt kul nagellack.

Postat den 12 april 2014 @ 17:34 ǀ Familj, Katterna, Skilsmässan

Idag tog jag steget och gjorde skilsmässan officiell. Jag har ändrat min status på Facebook till skild, samt tagit bort min relation till svärmor och även vårt bröllopsfoto. Det gör ont, men det kändes samtidigt väldigt skönt då det är gjort. Jag har bestämt mig för att nu är daltandet med mig själv slut och att det är dags att ta tag i alla dessa jobbiga saker. Allt går inte att ta tag i på en gång så därför får de komma lite pö om pö. Dock har jag nu börjat!

Postat den 9 april 2014 @ 15:47 ǀ Ex-mannen, Skilsmässan

Jag har precis varit duktig och skickat in min ansökan om skattejämkning till skatteverket. Det blir en del pengar om året att betala i ränta. Ca 30.000 kr om året rättare sagt + att jag betalat 50.000 kr i ränteskillnad när vi löste huslånen. Det är 24.000 kr som jag ska få tillbaka för år 2014. För att slippa ligga ute med de pengarna så väljer jag att ansöka om jämkning istället.

Efter att jag skickat in min ansökan började jag fundera på vad jag ska göra med mitt mellannamn och efternamn. Idag har jag min ex-mans efternamn som mellannamn och min mammas flicknamn som efternamn. Under en väldigt lång tid har jag identifierat mig som fru X Y och frågan är om jag vill eller kan ta mig ifrån den identiteten. Och om jag väljer att göra mig av med ex-mannens namn, vad ska jag heta då? Ska jag bara ha mitt efternamn, som numera ingen i min familj bär längre, eller ska jag ta tillbaka mitt flicknamn, eller ska jag ta mitt flicknamn som mellannamn? Jag känner mig oerhört förvirrad av det här. Jag antar att det är bäst att fortsätta och fundera ett tag till och inte göra något förhastat. Förr eller senare så klarnar det förhoppningsvis för mig.

Postat den 8 april 2014 @ 18:35 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Skilsmässan

Jag sitter i sängen och försöker peppa mig för att göra en massa saker. Min plan är att plocka ihop alla, återvinningsmaterial, och pantflaskor, och ta dem med mig ner till soprummet på väg till bussen. Bussen ska jag sen ta till affären där jag dels kan panta flaskorna, dels köpa frimärken så att jag kan posta breven jag skrev igår natt, och dels köpa energi-bars att ha under sängen. Det låter egentligen ganska lätt, men det känns som såååå mycket just nu…. Men jag kommer att klara det!

Hittills idag har jag tagit ytterligare ett steg ifrån mitt tidigare äktenskap. Jag har precis beställt ett nytt bankkort. Kortet jag har idag har en bild på mig och ex-mannen från vårt bröllop. Jag har behållit kortet lite i en tyst förhoppning om att allt skulle lösa sig till slut. Nu har jag själv tagit beslutet att kappa den förhoppningen och beställt ett nytt kort med mina älsklingar på; katterna. Det blev kortet som syrran tagit här i lägenheten på dem och som jag visat här i bloggen tidigare. Kortet passade perfekt när jag spegelvände det. Jag tar mig närmre och närmre målet att klara att leva utan ex-mannen.

Katterna

Postat den 8 april 2014 @ 14:55 ǀ Ex-mannen, Familj, Hushållssysslor, Katterna, Skilsmässan

Jag har haft en ganska intressant, konstig, känslosam, och galen dag. Jag började med att stressa runt som en galning när väckarklockan ringt då jag behövde städa undan en massa i lägenheten inför eftermiddagen. När jag var så nära färdig som det gick, mer eller mindre fick jag springa till bussen. Bussen tog mig till psykologen och där hände mycket saker i hjärna. Hon gav mig fantastiska råd angående Försäkringskassan som jag verkligen kommer att använda. Hon tog också upp en tanke om min ex-man som jag egentligen aldrig har velat tänka trots att den nästan alltid har funnits i mitt bakhuvud. Hon ställde frågan om det inte var så att jag upphöjt honom till världsbäst enbart för att jag känt skuld mot honom då han tvingats att leva med mig, och då det har varit han som funnits vid min sida när allt varit dåligt. Hon sa att det är ytterst ovanligt att man gör en sån total omvändning i personlighet som han har gjort och börjar bli otrevlig och slutar att bry sig. Hans mamma har ju uppenbart slängt en del av mina saker och svaret på det från honom blev att det som är borta är borta. Jag har ju alltid satt honom i första rum och jag har i 90% av fallen prioriterat saker som har med honom att göra. Skilsmässan kom när jag började prioritera mig själv istället för honom… Jag vet inte om fallet är som psykologen föreslår och frågan är om jag någonsin kommer känna att jag vet svaret på riktigt. Dock får jag nog fortsätta att fundera på det hela.

Efter psykologbesöket hade jag bett pappa att komma och hämta mig då jag inte känt mig så bra i kroppen och då jag visste att jag bara hade en timme på mig att ta mig hem tills det var dags för någon typ av besiktning i lägenheten. Normalt sätt så skulle det inte vara några problem för mig att ta mig hem på den tiden, men då mina ben inte kändes okej var risken stor för att jag inte skulle gå tillräckligt snabbt för att hinna med bussen. Det visade sig sen att det var riktigt tur att pappa kom och hämtade mig. Människorna som kom för besiktningen var nämligen 30 minuter förtidiga och stod utanför min dörr och väntade när vi kom hem. En aning irriterande, men det innebar också att de försvann snabbare.

Jag hade bett pappa att ta med sig deras trappstege då jag förra veckan fått två av mina tre sista delar till mitt larm och den ena var rökdetektorn som ska sitta i taket och ditt når jag inte ens om jag skulle ställa mig på köksbordet. 😀 Jag fick rökdetektorn på plats och gjorde ett funktionstest. Naturligtvis fungerade det inte… Jag har pratat  med larmföretagets kundtjänst två gånger, men än är inte problemet löst. Det sista man sa till mig är att jag ska vänta 24 timmar och om funktionsfelet inte är borta då får jag ringa till kundtjänsten igen.

Medan jag höll på och klyddade med larmet och deras kundtjänst, så passade pappa på att vara den fantastiska människa han är. Han dammsög hela lägenheten. Som tack gick vi sen till samlingslokalen och drack kaffe och te tillsammans med småkakor i solskenet. Det var riktigt mysigt. Jag älskar värme och det är mysigt att sommaren är på väg. Dock finns det en nackdel och det är att det blir ljust så förbannat länge och jag tycker ju om mörkret.

Efter att pappa åkt hem har jag spenderat nästan all tid i sängen. Dock har jag inte varit sysslolös. Jag har hjälpt både min pappa och min kusin med deras mailkonton. Ingen av dem är speciellt tekniska så det är väl bra att de har mig. 🙂

Förutom allt detta har ytterligare en fantastisk sak hänt idag. Mamma ringde på förmiddagen och sa att pappa och hon betalar för inglasningen av min balkong. Jag fick erbjudandet förra veckan och jag ville verkligen göra det, men då försäkringsbolagen fortfarande klyddar så tänkte jag ringa och tacka nej idag. Tack och lov hann jag inte ringa innan mamma ringde. Hon sa att de tycker att en inglasning skulle höja livskvalitén både för mig och katterna och då priset dessutom blir lägre nu då det är väldigt många i bostadsrättsföreningen som kommer att göra inglasningen nu, så vill de inte att jag ska gå miste om det p.g.a. försäkringsbolagen. Jag har världens bästa föräldrar som alltid tänker på mig! Det känns fantastiskt att veta att de alltid finns vid min sida! Jag önskar dock att de inte skulle behöva finnas vid min sida hela tiden, men jag kan ju tyvärr inte göra så mycket åt det, trots att jag önskade att det var så.

Jag köpte för en stund sedan Rollercoaster Tycoon 3 till datorn för att försöka ge min hjärna något annat att tänka på. När jag skrivit färdigt det förra blogginlägget var spelet färdignerladdat till datorn och det var bara att sätta igång och spela. Problemet var bara det att jag inte lyckades få hjärnan att fatta vad den skulle göra. Jag fattar inte längre hur jag ska gå tillväga för att spela ett simpelt simulerings-spel!!! Hur f*n är det möjligt?!?! Vart är jag på väg om jag inte längre klarar av att koncentrera mig på och förstå ett simpelt datorspel?!?!? Jag känner mig verkligen värdelös just nu… För kände jag mig som den bästa i världen, även fast jag var sjuk, eftersom jag hade det viktigaste i livet; kärlek. Nu känner jag mig bara sämst… Jag vet verkligen inte hur jag sak ta mig ur denna onda spiral. Hur mycket jag än vill så kan jag inte ändra på min kropp. Jag kan inte bli frisk. Vad f*n kan man då göra…

Postat den 27 mars 2014 @ 03:37 ǀ Ex-mannen, Fritidsintressen, Sjukdomarna, Skilsmässan, Teknik

Jag är inte gjord för att vara ensam och det håller på att göra mig tokig just nu. Jag hatar att inte träffa människor eller att ha någon att prata med. Jag hatar att inte ha fysisk kontakt med någon och då framförallt med ex-mannen. Dagen jag insåg att jag var för sjuk för att jobba var en plåga eftersom så många av mina drömmar gick upp i rök. Min dröm om att få bli en stor entreprenör skulle aldrig kunna infrias hur mycket jag än ville. Förutom att inte kunna uppnå mina drömmar så försvann nästan alla mina sociala kontakter. Dels försvann kontakten med personer på jobbet, och dels försvann alla kontakter med diverse kompisar då jag dels skämdes över att vara sjuk och dels då jag inte vågade försöka vara för aktiv ifall Försäkringskassan då skulle anse att jag var tillräckligt ”frisk” för att jobba. Den lilla sociala kontakten jag lyckades hålla kvar var och är kontakten med min familj och kontakten med ex-mannen. Ex-mannen har varit min livlina i livet. Det är han som har hållit mig på benen och det är han som fått mig att orka kämpa. Det är han jag har pratat med om både positiva och negativa saker. Det är han jag har vänt mig till när jag har känt mig ensam. Det är till honom jag har gett all min kärlek och jag har gjort allt för att han har skullat vara lycklig. När jag inte längre kunde leva mitt liv på det sättet jag själv ville, så började mitt liv gå ut på att göra ex-mannens liv till det bästa möjliga liv. Jag gjorde allt för att han skulle må bra! Jag stöttade honom i allt och hjälpte till på alla möjliga och omöjliga sätt. Sen han lämnade mig vet jag inte längre vad jag ska göra av mitt liv. Jag kan inte jobba, jag har ingen att prata med, och jag har inget att göra i min ensamhet. Den tiden jag mår hyfsat försöker jag ta mig hemifrån, men vad ska jag göra med den resterande tiden som troligen är 95% av mitt liv. De intressanta ljudböckerna börjar ta slut (har snart lyssnat på 500 böcker de senaste 2 åren), jag har sett alla serier på TV, jag har snart sett allt på Netflix, jag har googlat på allt jag kan komma på m.m. Vad finns det att göra när man bara kan ligga i sängen och inte orkar något annat, och då man inte ens har någon att prata med, ingen att ge sin kärlek, ingen att hjälpa med något? Jag har bott själv i 1 månad och jag håller redan på att bli galen. Hade jag haft orken så hade jag klättrat på väggarna just nu, så uttråkad och onyttig som jag känner mig. Vad fan gör man i denna situation????

Jag har precis betalat mina räkningar och jag har kvar 700 kr på mitt konto att överleva på resten av månaden och det suger. Jag vet att min ekonomi inte alltid kommer att vara så här dålig, men det är ändå väldigt jobbigt att leva med just nu. Min inkomst för tillfället består av 8800 kr i sjukersättning och de pengarna ska betala allt! Jag har skickat in ansökan om bostadstillägg och jag kan inte se någon annan möjlighet än att jag kommer att bli beviljad tillägget på 4650 kr i månaden, och när de pengarna väl kommer så kommer mitt liv bli mycket lättare. Tack och lov så betalar de även ut retroaktiv så jag kommer få pengar från februari och framåt.

Jag har även skickat in en ansökan om handikappsersättning som tyvärr har blivit avslagen. Jag borde överklagat beslutet direkt, men då det kom i samband med flytten och allt kaos har jag inte orkat ta tag i det. Nu börjar jag dock känna mig bättre och jag ska ta tag i överklagan.

Jag ska även ta tag i ekonomin som finns mellan mig och ex-mannen. Jag ska kräva tillbaka pengarna jag betalat för delar av räkningarna i februari. Han har även tagit mer pengar från våra gemensamma konton än överenskommelsen och de vill jag också ha. Dessutom har jag börjat att gå igenom hur mycket pengar var och en använt från kontona innan respektive efter skilsmässan. Jag vet nämligen att han roffat åt sig mer pengar än han skulle ha både i december och januari. Dock vet jag inte om han gjort det medvetet eller ej. Hur som helst ska jag gå igenom det och få den biten rättad också.

Den sista biten jag måste ta tag i ekonomiskt är biten med försäkringsbolagen. När deras avslag ramlade ner tillsammans med kommentaren att det var det andra försäkringsbolagets problem, slogs jag så långt ner i skorna att jag inte visste om jag någonsin skulle lyckas ta mig upp igen. Förvånansvärt nog har jag lyckats ta mig längre nu än jag trodde var möjligt och jag kommer att klara av fighten med dem. Jag vet att jag kommer att segra, men det kommer nog att ta sin lilla tid. Dels kommer det ta tid för mig att vara tillräckligt förberedd för att ta tag i det hela och dels kommer det garanterat bli en lång kamp med överklagan efter överklagan mellan mig och bolagen.

Ja, ja. Jag har i alla fall mat i frysen och skafferiet så jag klarar mig. Dock behöver jag köpa mer katt mat, men det tror jag att mamma kan fixa till mig. Utan min familj hade jag inte klarat något av det här…

Postat den 24 mars 2014 @ 16:30 ǀ Allmänt, Ex-mannen, Familj, Försäkringskassan, Känslor, Katterna, Skilsmässan

Jag har ett otroligt komplicerat förhållande till nätter. På natten vill de flesta, liksom jag, sova. Man vill utnyttja dygnets mörka timmar till att få en skön och återhämtande sömn. Tyvärr är det ytterst sällan mina nätter ser ut som jag önskar och det finns flera orsaker till det. En anledning är att jag av någon anledning mår bättre i min kropp på natten än på dagen. Jag har lättare att tvätta, diska m.m. nattetid just på grund av att kroppen mår bättre. Även min hjärna mår bättre nattetid då ljud och ljus minskar i styrka och jag har problem med dessa sinnen. Dessa två anledningar får mig egentligen att vilja vara vaken på natten och sova på dagen. Tyvärr är det även de som får mig att vilja sova då. När kroppen och hjärnan mår som bäst återkommer alla jobbiga tankar och jag kan av någon anledning inte hantera dem under natten. Under en lång tid har det självklart varit skilsmässan och ex-mannen som upptagit mina tankar, men numera har även gamla tankar om mina sjukdomar, min framtid m.m. börjat återkomma. Självklart är det positivt att andra tankar hittat sin väg tillbaka till min hjärna, men samtidigt känns det oerhört vemodigt då det alltid är tankarna på allt jag inte kan göra som hittar mig. Det finns ytterligare ett stort problem med nätterna och sömnen. Jag kan inte på naturlig väg ta mig ner i djupsömn. Det gör att jag måste ta sömnmedicin för att få en återhämtande sömn. Dock kan jag inte ta sömnmedicin veckans alla dagar p.g.a. risken för tillvänjning och det gör att dagarna utan medicin sover jag som en kratta, om jag över huvud taget lyckas somna… Mina nätter är som sagt komplicerade…

Postat den 24 mars 2014 @ 02:49 ǀ Ex-mannen, Känslor, Sjukdomarna, Skilsmässan, Smärta, Sömn

Ikväll tog jag bussen till en för mig ganska ovanlig kyrka. Syrrans kör skulle tillsammans med en annan kör sjunga i den andra körens ”hemma”-kyrka. Jag har alltid haft en speciell relation till kyrkan och Gud. Jag har alltid känt mig hemma i kyrkan och förr funderade jag till och med på att utbilda mig till präst. Jag har kvar önskan att få bli präst, men tyvärr stoppar min kropp även denna önskan. Det min kropp inte kan stoppa är min relation till Gud och lättnaden jag känner inom mig när jag kan slappna av och andas ut i en gudstjänst. När livet var som värst i höstas besökte jag kyrkan flera gånger i veckan. Jag lånade ofta mammas bil eller tog med mig syrran för att besöka kyrkor där jag inte kände någon. Där ingen förväntade sig att jag skulle vara glada och spralliga jag. Det var lite ledsamt att inte känna någon mer än Gud när man gick in i en kyrka, men samtidigt var det en stor lättnad att bara kunna vara mig själv i sorgen. Idag var det första gången sen innan skilsmässan som jag besökte en gudstjänst där jag visste att jag skulle känna många. Visserligen kände jag inte församlingen, men jag känner stora delar av kören trots att jag aldrig sjungit i den själv. Jag kände att denna gudstjänst blev ett steg i rätt riktning till att våga träffa människor jag känner igen. Att våga besvara frågorna om hur jag mår utan att börja gråta av sorg. Smärtan känner jag fortfarande varje dag, men känslorna ligger inte längre på ytan redo att rinna över vid minsta kontakt. Jag börjar sakta och säkert bli en människa igen. Om jag blir samma människa som jag var tidigare vet jag inte, och det är väl bara tiden som kan utvisa det.

Postat den 23 mars 2014 @ 21:21 ǀ Ex-mannen, Familj, Känslor, Sjukdomarna, Skilsmässan

Nu har jag äntligen tagit tag i mitt hjälpbehov och skickat iväg ett mail till kommunen för att fråga om hjälpmedel, hemtjänst, och bostadsanpassning. Jag har lite hjälpmedel sedan tidigare, men då jag nu är själv så märker jag att jag behöver mycket mer för att klara min vardag och inte bli en ”belastning” för min familj. Jag vet att min familj gärna hjälper mig med städning, sopor, inköp m.m., men är det rätt att de ska tvingas ställa upp och hjälpa mig med dessa saker. Jag tycker inte att min pensionerade snart 68-åriga pappa ska behöva köra igenom hela stan för att jag behöver hjälp med att dammsuga, eller att min mamma ska behöva ringa efter jobb varje dag för att fråga om det är något jag behöver ha handlat, eller att min syster måste skynda från sitt jobb för att hjälpa mig med storhandling när jag själv inte orkar åka buss till affären eller orkar gå med kundvagnen.

De som inte känner mig sedan tidigare tänker nog nu att de förstår varför min man lämnade mig om han nu tidigare har behövt hjälpa mig med allt detta. Så har dock inte varit fallet. Eftersom vi tidigare varit två personer med inkomst har vi haft råd med städhjälp. Jag har alltid haft tillgång till bil och affär nära mig och därmed klarat av inköpen relativt lätt. Soporna har jag bara behövt gå med utanför dörren. Visst har jag behövt hjälp ibland, men även tidigare har mamma, pappa, och lillasyster, förutom mannen, ställt upp med det. Han har alltså inte varit överhoppad med uppgifter. Om jag ska vara ärlig tror jag faktiskt att han får göra betydligt mer grejor nu än tidigare…

Postat den 17 mars 2014 @ 15:23 ǀ Ex-mannen, Familj, Hushållssysslor, Sjukdomarna, Skilsmässan

Nu har jag precis skickat iväg det längsta sms:et jag någonsin skrivit till min ex-man. Jag har kämpat i över 1 vecka med att formulera mig korrekt och gå igenom allt som behövdes tas upp och till slut blev det färdigt. Samtidigt som jag känner en lättnad över att ha skickat iväg sms:et så är jag nu kräkfärdig över att behöva vänta på ett svar. Jag vill helst av allt bara stänga av telefonen och gömma mig under täcket i sängen… Och jag ska föreställa en 30-årig kvinna… Låter mer som en barnrumpa… Det är tur att mamma kommer hit om någon timme och att syrran sen kommer för att spendera hela eftermiddagen och kvällen med mig.

Tänkte att jag skulle dela med mig av mitt sms och gick in för att kopiera texten och såg att han har läst sms:et nu. Det känns jättejobbigt och jag vet inte hur jag ska hantera känslan. Jag borde kanske gå ner till spa:t och vänta på mamma där istället. Får fundera några minuter till på det… Här kommer i alla fall sms:et:

Jag har inte svarat eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska svara… Jag har så otroligt mycket som jag vill skriva till dig, men jag får inte ut orden. Jag har hållit på att skriva ett brev till dig de senaste två veckorna, men orden bara stakar sig och blir helt obegripliga. Jag ska dock försöka och se om jag lyckas här i detta sms istället.

1. Ja, jag fick pengarna i förrgår.

2. Nä, vi mår inte bra. Vi kämpar varje dag med att ta oss vidare, men det är jävligt svårt att gå vidare när nya hemligheter dyker upp hela tiden. Du kanske själv skulle ha berättat att du, X och Y skulle flytta in i huset. Jag har frågat både muntligen och i sms och du har bara svarat att du inte vetat vad du skulle göra med huset. Nu fick jag veta det från Z, som i sin tur trodde att jag visste…

En annan sak som också gjort det oerhört svårt för mig att gå vidare och må bra är hur du hanterade min flytt. Jag har ALDRIG mått så dåligt som dagen då jag flyttade ifrån vårt liv. Att då ha din mamma som en fångvaktare samtidigt var fruktansvärt. Hon kunde inte hålla mun och var otroligt otrevlig och verkade bara vara ute efter att göra allt så jobbigt som möjligt för mig. Efter flytten tog det mig en och en halv vecka innan jag över huvud taget orkade flytta in i min lägenhet.

Om någon skulle vara i huset den dagen så skulle det vara du så att vi kunde diskutera medan jag packade mina saker, vilket jag ju inte heller fick göra. Det gjorde för övrigt flytten ännu jobbigare eftersom jag nu inte hade en aning om vad som fanns i lådorna och det gjorde att jag för det första tvingades att packa upp alla lådor direkt för att få reda på vilka grejor jag ”fått” i flytten. För det andra tvingades jag även av samma skäl packa upp alla lådor själv. Du kan ju fundera på hur mycket onödig energi som gick åt där för mig.

Jag förstår inte riktigt varför du verkar vilja göra allt så jävligt som möjligt för mig. Jag har verkligen varit otroligt snäll mot dig i denna skilsmässa, men ändå har du bara sparkat på mig… Jag lät dig ta över uppskovet från lägenheten för att du skulle spara pengar. Jag gick med på att betala ränteskillnaden på det sättet du ville för att du skulle spara pengar. Jag har inte dragit in lånen som VI har till mamma och pappa på 175.000 kr i bodelningen. Egentligen är DU skyldig mamma och pappa 87.500 kr och ja, det finns skrivna papper på de lånen. Det var så viktigt för dig att komma ifrån vårt äktenskap skuldfri och eftersom jag känner en så stor skuld över att du tvingats leva med mig i alla år valde jag att behålla hela skulden själv. Idag ångrar jag det och jag funderar starkt på att dra in en advokat i det hela ändå. Nu tänker du att men VI fick ju 200.000 från dina föräldrar. Huvudordet där är just att vi FICK pengar från dina föräldrar. Från mina lånade vi med skrivna papper. Dock har vi även fått mycket pengar i småsummor från mina föräldrar. De betalade över 50.000 kr till vårt bröllop. De har gett oss semestrar, bilförsäkringar m.m. Ja, vi har även fått en semester från dina föräldrar. Även efter att du sagt att du ville skiljas ställde mina föräldrar upp med pengar till OSS för att försöka hjälpa. De betalade över 15.000 kr för att fixa vårt garage och vindskivorna.

Jag har tagit ytterligare ekonomiska smällar för din skull. T.ex. är det jag som tar hand om och betalar allt för katterna. Jag älskar katterna och vill inget hellre än att ha de hos mig, men de kostar mig 6.000 kr om året utöver deras veterinärkostnader. Den röda katten måste snart in och opereras igen då tumören på örat har växt och han har fått en ny på halsen och det kommer kosta mellan 5.000 kr och 10.000 kr.

Jag har även betalat hälften av alla räkningar för huset och lånen hela februari trots att du lovat mig att jag skulle vara utköpt ur huset den 14:e. P.g.a. att jag fick betala hela månaden har jag haft 1.500 kr var att leva på under hela mars månad.

Nästa sak jag velat ta upp med dig är uppdelningen av vilka grejor som är mina och dina. Jag trodde verkligen att vi skulle kunna komma överens om det själva, men så verkar det inte vara eftersom du inte vill stå vid det du själv sagt och lovat. Vi kom överens om att jag skulle behålla spelkonsolerna muntligt, och sen ångrade du dig. Du har även behållt saker som JAG har fått i presenter. Jag vet att det mesta av våra saker är giftorättsgods, men enligt Äktenskapsbalken (1987:230), 10 kap Vad som skall ingå i bodelning, 2 §: Varje make får från bodelningen i skälig omfattning ta undan kläder och andra föremål som maken har uteslutande till sitt personliga bruk, LIKSOM PERSONLIGA PRESENTER.

De presenterna jag vill ha är fondue-setet jag fick av Csyrran i julklapp, muggarna jag fick i julklapp från mitt jobb, adventsljusstaken jag fått av kompisen i julklapp, samt bestickserien Anders Pettersson Visby som jag fått av mormor och morfar i studentpresent. Det viktigaste ur denna lista är givetvis besticken jag fått från mormor och morfar, men faktum kvarstår att jag har laglig rätt även till de övriga sakerna på denna lista.

Utöver denna lista finns det fler saker som jag saknar som jag inte kan förstå varför du har valt att behålla dem:
* Det vattentäta iPhone-fodralet
* Mina färgade kalligrafipennor
* Sladden mellan Kinectet och Xboxen
* Min gamla hårddisk till den bärbara datorn med alla mina filer på
* Min blåa cykelryggsäck med sadelskyddet i
* Min militärgröna axelbandsväska
* Min gula luddiga ryggsäck
* Mina svart och blåa skidvantar
* Min mörkblåa solhatt
* Pulsbandet till pappas pulsklocka (själva klockan och kartongen har jag fått)
* Laddaren till Palm:en vi köpte från kusinen
* Min gamla Palm med docknings- och laddstationen
* CD-skivorna med bröllopslåtarna (de låg i garderoben)
* Den stickade arbetströjan du lånat av mig och haft med dig till en annan kompis
* GameBoy Advance-spelen då jag fick konsolerna
* Musse Pigg-julgranskulorna
* Nyckelbrickorna
* Bästa tjejkompisens USB-minnen

Eftersom du muntligt gett mig klartecken på att behålla konsolerna anser jag fortfarande att Wii:et med tillbehör är mitt och därför bör du utan att bråka ge det till mig direkt.

En sak vi inte alls har pratat om är Halloween-grejorna. Vad känner du för dem? Vill du inte ha dem så tar jag dem gärna, men vill du ha dem så får vi dela upp sakerna mellan oss.

I övrigt måste jag påstå att du kommit undan bäst ekonomiskt även när det gäller alla våra saker. Jag har fått allt gammalt och du allt nytt (dammsugare, kastruller, dator, datorskärm, knivar, m.m.). Du har fått behålla vinsten från Företaget 15.000 kr. Du fick projektorn med duk. Du fick utemöblerna och allt som tillhör garaget och trädgården. Du behöll de dyra möblerna. Bara vinsten från Företaget täcker upp spelkonsolernas värde. Jag kan acceptera att du fick de nya grejorna och övriga saker i denna lista, men jag vill verkligen ha grejorna som jag räknat upp i listan ovan.

Om du anser att jag försöker förstöra för dig genom att vilja ha dessa saker kan du ju fundera på hur jag faktiskt skulle ha kunnat förstöra för dig. Det jag inte har tagit upp är att jag även skulle ha kunnat ta bilen rakt av då den är mammas och inte ge dig en krona för den, men jag är inte sån och jag kan inte förstöra för dig. Jag tycker alldeles för mycket om dig fortfarande för att göra det.

Du kan komma och hämta dina sista lådor när du har möjlighet, bara du hör av dig i förväg, och samtidigt ta med dig mina grejor till mig. Då får du även dina nycklar.

Kram

Wohoo! Idag har pengarna från ex-mannen äntligen kommit in på mitt konto. Det innebär att jag har betalat tillbaka en stor del av mitt lån till mamma och pappa, vilket känns väldigt skönt! Jag vet att de gärna lånade ut pengarna till mig, men jag är 30 år och vill gärna kunna klara mig själv… Den återstående delen av lånet får jag betala tillbaka när jag lyckats lösa allt med försäkringsbolagen. Tyvärr har jag inte tagit mig så långt att jag orkat ta tag i den röran än… Men jag närmar mig!

Postat den 12 mars 2014 @ 19:17 ǀ Ex-mannen, Familj, Skilsmässan

Idag har jag gjort mitt första besök hos psykologen, men det var knappt att jag tog mig dit. För att komma dit behöver jag ta två bussar och den första var givetvis så pass försenad att jag missade den andra… Jag fick vänta in nästa buss och sen fick jag springa från den till psykologmottagningen. Jag hann dit precis på minuten. Denna första gång blev det inte så mycket ”behandling” då jag har en så gedigen bakgrundshistoria utöver krisen med skilsmässan, som egentligen är anledningen till att jag nu fått en ny remiss. Det kändes dock bra att vara på mottagningen och jag kände mig bekväm med psykologen så jag hoppas och tror verkligen att det kan bli bra!

Postat den 12 mars 2014 @ 18:02 ǀ Sjukdomarna, Skilsmässan

Som jag skrev tidigare har jag lyckats tvätta en maskin tvätt idag. Jag kan glädja Er läsare att tvätten nu även har blivit upphängd. =) Det är dock inte tvätten jag tänkte skriva om utan tankarna som kommer varje gång jag gör eller ser något som jag kopplar till ex-mannen. Nu ikväll dök tankarna om tvätten upp. Jag undrar hur han hanterar tvätten nu. Han kunde aldrig sortera tvätt förr och därför stod jag alltid för den biten. Det gjorde att om jag inte orkade sortera så blev inget tvättat. Hur gör han nu? Sköter han bara sin egen tvätt eller får hans nya sambo sortera allt eller hjälper hans mamma honom igen? Jag kan inte tänka mig att den nya sambo vill göra det då hon har ganska mycket skinn på näsan.

Härom dagen föll mina tankar på Melodifestivalen. Ett arrangemang jag alltid älskat, men som ex-mannen alltid har hatat. Hur har han löst det nu? Jag vet att hans styvdotter också älskar Melodifestivalen. Har han då valt att titta på det för att göra sin nya familj glad, vilket han aldrig gjorde med mig, eller har han valt att även strunta i sin nya familj?

Mina tankar vandrar också ofta till hans älskade dator. Under vårt förhållande var datorn hans bästa vän och han spelade spel flera timmar om dagen. När han flyttat ut ur huset undrade jag ofta hur han klarade sig utan datorn. Han brukade få abstinens bara vi var på semester i en vecka. Nu har han ju återkommit till datorn i och med att de flyttat in i huset. Kommer han återgå till sina gamla rutiner som han byggt upp under 15 år (alltså redan innan han träffade mig), eller kommer han klara att hålla sig från den? Om han inte klarar att hålla sig från datorn, kommer den nya tjejen acceptera datorspelandet, vilket jag gjort, med tanke på att hon ”lärt sig leva” med honom utan datorn? Klarar han av att bli störd av ett barn när han sitter i sina ”matcher” utan att tappa humöret varje gång han blir störd?

När jag tänker på allt detta så undrar jag om han saknar mig. Om han nu förstår hur bra han hade det? Om han ångrar sig? Vare sig han saknar mig eller ej så skulle han aldrig erkänna det. En gång i tiden hade jag svårt att erkänna när jag hade fel och när jag nu träffar honom så ser jag samma tecken hos honom som tidigare fanns hos mig. Man försöker visa sig stark och intalar sig därför att man aldrig har fel… Jag vet inte om jag egentligen vill ha kunskapen om han saknar mig eller inte, då jag är rädd för att den skulle trycka ner mig i skorna om han inte saknar mig efter allt som jag gjort för honom genom åren. Alla brukade kalla ex-mannen för en toffel eftersom de ansåg att han följde min minsta vink, men ju mer jag tänker på det och skriver om vårt liv desto mer inser jag att det faktiskt var jag som var toffeln. Jag var dock glad att få vara en toffel. Jag kände mig behövd och duktig när han behövde min hjälp. Faktum är att en av de sista sakerna jag sa till terapeuten på familjerådgivningen var att jag kunde acceptera att vara ex-mannens hushållerska om det innebar att han ville stanna hos mig. Idag låter det i mina öron vansinnigt och det är inte något jag skulle gå med på nu. Om jag i framtiden på något sätt hamnar i ett förhållande är detta något som jag inte FÅR hända igen och jag hoppas att om jag på något sätt börjar falla åt det hållet igen blir varse om det, antingen av mig själv eller av någon annan, så att jag inte riskerar att hamna i toffel-sitsen igen.

Postat den 10 mars 2014 @ 00:55 ǀ Ex-mannen, Huset, Hushållssysslor, Känslor, Skilsmässan, Teknik