För första gången sedan jag flyttade in i min lägenhet, känner jag mig idag bekväm med att använda min balkong. Anledningen till detta är att under förmiddagen har pappa och jag satt upp mitt nya balkongnät. Det var lite trixigt och tog en stund, men nu är det på plats! Kan tyvärr inte påstå att balkongnätet och stolparna lever upp till mina förväntningar när det gäller stabiliteten, men med hjälp av ca 100 buntband och det befintliga balkongstaketet har det blivit tillräckligt stabilt för att jag ska våga släppa ut mina katter på balkongen. Just nu sitter jag i en av mina ärvda balkongstolar, med min ärvda stolsdyna, med datorn i famnen, med balkongdörren öppen, och bara njuter. Detta känns som sommar och livet för mig! Jag kan nog till och med gå så långt som att säga att jag är lycklig! 🙂

Postat den 10 juli 2014 @ 17:14 ǀ Familj, Känslor, Katterna, Lägenheten, Teknik

Efter mycket om och men fick jag till slut in alla grejorna i skåpen och jag är så nöjd! En dag när jag orkar ska jag foto runt lite så att ni alla kan få se hur fint det blivit. Innan dess tänker jag dock även skaffa fram några gardiner och en lampa över matbordet. Tror inte att det lär dröja speciellt länge innan jag tar mig an det projektet då jag snart fyller år och det innebär släktkalas här i lägenheten och då vill jag självklart att allt ska se så bra ut som möjligt. Innan dess måste jag dock vila kroppen ordentligt även om hjärna vill fortsätta att härja. Tyvärr mår jag riktigt kasst kroppsligt just nu, men jag vet att det blir bättre så småningom.

Anledningen till att jag behövde få in alla grejor i skåpen igår var att idag hade jag nämligen besök av en soon-to-be-2-åring, hennes mamma samt syrran. Jag har inte träffat de två första sedan min och ex-mannens gemensamma 30-års-fest förra året, och därmed hade de ej heller sett min nya lägenhet. Självklart ville jag därför att den skulle se så bra ut so möjligt när de kom! Att en klåfingrig 2-åring var en av gästerna stärkte även det beslutet då jag föredrar att ha mina fingrejor hela. 😉 Hur som helst så fick vi en fin stund tillsammans. Mamma dök också upp efter att hon varit i kyrkan och tillsammans gick vi alla och åt. Mamma bjöd. 🙂 Mamma tog också med sig lilltjejen en stund och lekte så att vi andra tre kunde ro om oss själva en stund och bara snacka strunt. Jag behövde verkligen detta och vi har bestämt att vi ska ha en tjejdag i spa:et en dag när syrrans semester börjat.

Att skriva om detta kompisbesök får mig att tänka på en sak som jag glömt skriva i bloggen. Om ca 1 vecka kommer vännen, som bor i USA för tillfället, hem!!! Jag längtar verkligen efter det då jag  har saknat henne väldigt mycket. Tyvärr blir hon nog inte kvar i Sverige speciellt länge (hon är bara hemma för att få sitt arbetsvisum godkänt) så vi får verkligen ta vara på tiden hon är här. Roligast ska bli att få visa henne lägenheten. Hon har ju bara sett den på bilder och via Skype och de medierna gör verkligen inte lägenheten rättvisa. Nu har jag ju dessutom en hel säng och därmed kan ju även få äran att sova över här!

Som en boll kommer jag tillbaks till dig! Puss på dig Gumman!

Postat den 29 juni 2014 @ 23:17 ǀ Ex-mannen, Familj, Inredning, Lägenheten, Mat, Spa, Vänner

Idag har pappa varit här och hjälpt mig med städningen. Egentligen är det hemtjänstens uppgift att dammsuga och våttorka golvet, men jag får inte rätt på deras besök. Jag får inte reda på i förväg när de kommer utan de bara ringer och säger att idag kommer vi och är jag då inte hemma blir besöket uppskjutet tills nästa gång vilket innebär ytterligare en veckas väntan. Precis så blev det denna vecka och därför var golven riktigt skitiga och det blev ju knappast bättre av allt som hänt är i veckan i form av inflyttande och ihopbyggande av möbler. Det är verkligen tur att jag har min fantastiska pappa!

Pappa hade med sig en liten uppfinning till mig idag. När jag ska duscha behöver jag flytta katternas låda. Jag har köpt en av de största kattlådorna på marknaden då den röda katten ibland glömmer att sätta sig ner och för att kisset inte ska hamns utanför behövs storleken. Problemet blir dock då att det behövs ca 15 kg sand i lådan för att funktionen ska bibehållas och det är tungt! Vissa gånger har jag helt enkelt fått strunta i att duscha på grund av lådan. Nu ska detta dock aldrig behöva ske igen. För någon vecka sedan kom jag med idén att sätta hjul på en platta och sätta under lådan. Jag pratade med pappa om idén och han sa att han nog hade några hjul som kunde passa. Idag hade han med sig plattan med hjul och den fungerar perfekt! Vi var lite rädda för att katterna skulle tycka att lådan blev för hög med plattan under eller att den skulle rulla iväg för dem, men så har ej skett. Höjden skiter de i och vikten från kattsanden gör att hjulen ej rullar iväg så lätt.

Den sista grejen jag och pappa har fixat idag var att sätta upp min sista Beståhylla på väggen. Det krävdes lite kraft och en ny borrhammare för att det skulle fungera, men det var helt klart värt det. Det blev oerhört snyggt! Det enda problemet är nu att allt ska in i skåpen igen och det går så oerhört långsamt!!! Dock går det framåt. Jag har nu ”bara” 1,5 skåp kvar av 4 från början.

Postat den 28 juni 2014 @ 22:56 ǀ Familj, Hushållssysslor, Inredning, Katterna, Lägenheten

Mitt hem börjar nu verkligen kännas som MITT hem. Sen i måndags har jag fått min säng, fixat all förvaring i sovrummet, satt upp rullgardiner, fixa sänglampor, satt bokhyllor i vardagsrummet, sorterat alla mina DVD-filmer och TV-spel, sorterat i övriga skåp, köpt och byggt ihop mina stolar, tvätta all tvätt i lägenheten. Detta känns helt fantastiskt och jag är så glad för all hjälp jag har fått från min familj för att genomföra alla dessa saker! Nackdelen med det hela är att min kropp mår verkligen skit!!! Jag har ont i nästan varenda led i kroppen. Att använda datorn är inte speciellt lätt då det gör ont i fingrarna. Att gå i trappor går inte för mina knäns skull. Det finns två trappsteg ner vid ytterdörren ur huset och jag skrek högt när jag försökte gå ned för dem. Nu är det rullstolsrampen som gäller… Om jag skulle få välja själv just nu skulle jag nog helst även sitta i en rullstol. Då hade jag åtminstone kanske kunnat ta mig ut för att göra något roligt… Ikväll har jag dock bestämt mig för att ta mig till samlingslokalen och titta på en Sune-film om jag så ska behöva krypa dit. Jag behöver träffa lite andra människor nämligen och höra hur deras vecka varit.

Postat den 27 juni 2014 @ 15:35 ǀ Film, Hushållssysslor, Inredning, Lägenheten

Nu är jag färdig inför natten och jag hoppas på att få sova ordentligt då morgondagen bjuder på så mycket spännande! Vid 8-tiden ska jag hämta upp pappa, och därefter vår hyrbil, och sen trycker vi plattan i mattan (enbart upp till hastighetsbegränsningen dock) för att ta oss så snabbt som möjligt upp till Göteborg för att hämta min nya säng!!! Jag är verkligen som ett barn på julafton när det gäller denna säng. Jag har verkligen längtat och längtat efter denna säng. Idag fick jag ytterligare ett bra skäl till att längta efter sängen. I juli kommer min älskade vän hem från USA och nu när jag får min säng kommer möjligheten finnas för henne att sova över och umgås lite mer med mig under den lilla stund hon kommer vara hemma i Sverige!

Tillbaka till den spännande dagen. När vi är i Göteborg väntar ett snabbt IKEA för att försöka få tag i några hyllplan jag behöver för att färdigställa min mediaförvaring. Kan tänka mig att vi även tar en fika där. 🙂 Nästa stopp blir hos bilfirman som sålde bilen (hade inte kraften att fixa det i torsdags som planerat) för att skriva på de sista papperna samt få pengarna utbetalda. Därifrån åker vi hem till lägenheten och lastar av sängarna och lastar på min gamla madrass. Min gamla säng ska få ett nytt boende och ny brukare i form av storebrors äldsta dotter. Från brorsans lägenhet beger vi oss tillbaka till biluthyraren för att återlämna hyrbilen och sen får pappa köra hem mig. Beroende på vad klockan är då och på hur mycket energi jag har väntar sen ytterligare roliga grejor i lägenheten. Jag har nämligen varit ytterst flitig idag och inhandlat rullgardiner som ska sätta upp i sovrummet, bokhyllor som ska fyllas med böckerna, som just nu ligger i lådorna under sängen, samt hyllor till min mediaförvaring. Med dessa inköp och med sängen börjar jag nu verkligen känna att lägenheten är mitt hem och jag kan göra det jag vill här utan en massa klydd. Vill jag titta på en DVD-film behöver jag inte ta fram stegen för att lyfta ner kartongen med DVD-erna och sen rota igenom hela lådan för att hitta rätt film. Samma sak gäller mina böcker och en del andra saker. Det känns så skönt och jag känner hur det inre lugnet har börjat sprida sig!

Postat den 23 juni 2014 @ 00:25 ǀ Allmänt, Familj, Film, Inredning, Lägenheten, Sömn

De senaste 3 veckorna har varit otroligt händelserika, på både gott och ont, och någon ork att blogga har inte funnits. Nu har jag börjat återhämta mig och lusten att skriva och framförallt att leva har återkommit.

Jag vill börja med att skriva att jag äntligen ser ljuset i tunneln gällande skilsmässan. Alla mina grejor förutom besticken från mormor och morfar är nu återlämnade samt att ex-mannens kartonger är upphämtade. Efter 4 månaders tjafsande om besticken har ex-mannen erkänt att han och hans nya familj använder mina finbestick som sina vardagsbestick. Han har känt till detta hela tiden, men hållit truten om det. När det väl kom fram blev jag först helt förtvivlad och oerhört ledsen. Därefter blev jag förbannad och tillslut beslutsam. Han fick en deadline på när besticken skulle vara återlämnade annars skulle jag begära handräckning från Kronofogden. Besticken är tyvärr inte återlämnade och jag hade planerat att skicka iväg ansökan till Kronofogden idag. Tyvärr han jag inte färdigt med den då jag hastigt och lustigt blev inbjuden på en spontanvisit hos två kompisar som precis fått tillgång till sitt nya hus. Har massor att göra även imorgon, men jag hoppas på att hinna med ändå. Annars får jag helt enkelt göra det under helgen.

En av grejorna jag ska göra imorgon är att åka till bilfirman som haft vår bil till salu. Idag fick jag nämligen det fantastiska beskedet att bilen är såld och imorgon ska jag och firman göra färdigt pappersarbetet. Det känns helt fantastiskt! Detta innebär förhoppningsvis att jag kan inreda färdigt min lägenhet nu och få den funktionell framförallt när det gäller bok-, DVD-, och spelförvaring. Det ska bli så skönt då dessa saker idag är förvarade på det sättet att man måste plocka ut allt jag har för att hitta det jag letar efter. En ny säng hade också varit fantastiskt, men det alternativ jag skulle ha råd med som jag hittat hos IKEA finns inte i deras sortiment längre. Får fundera vidare på hur det ska lösas.

2 saker som tagit extra mycket energi av mig nu stavad storebrors yngsta dotter och ex-mannens guddotter. Dessa töser är båda ca 1,5 år och helt fantastiska. Jag har med ganska kort framförhållning fått hoppa in och passa dem och det har varit ganska jobbigt, men samtidigt så värt det!!! De är som sagt fullständigt underbara och fantastiskt nig tycker de även om varandra. Tack och lov har jag dock sluppit ta hand om båda två själv samtidigt. Det skulle nog bli lite för mycket för mig. Ex-mannens guddotter passade jag denna gången över natten och därmed har hon blivit min andra övernattningsgäst i lägenheten. Det fungerade utmärkt och hon är välkommen att sova över fler gånger. Dock rekommenderar jag henne då att försöka sova lite längre än till 5:00. 🙂

Ytterligare en fantastisk sak som hänt är att problematiken med min deklaration har löst sig. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag fick tillbaka 10.000 kr istället för att betala in 1.000 kr. Det var en sten som lättade från mitt hjärta när jag såg utbetalningen på mitt konto. Nu ska jag bara ta mig i kragen och åka in och få tidigare års deklarationer rättade också. Hade planerat att det redan skulle vara gjort, men som sagt så har energin upptagits av andra roliga saker samt några infektioner.

Dessa veckor har jag även blivit mer engagerad i det sociala umgänget i bostadsområdet. Jag har utan egen talan blivit invald i Festkommittén och där blivit ansvarig för allt som har med teknik att göra, och framförallt musiken till de olika arrangemangen, och de har varit alldeles för många på sista tiden. Det har varit poolparty, nationaldagsfirande, discofest och nu till helgen midsommarfirande. Jag är riktigt imponerad över engagemanget bakom det hela, men det är ju även det som gör mitt boende så fantastiskt!

I samband med discofesten i helgen hände något ovanligt som fick mig att känna mig levande igen. Jag är ju extremt social och att stänga igen min mun är ganska svårt. Jag tycker helt enkelt om att prata. Det gör jag därför ofta och mycket med alla de boende här. Dock är de flesta väldigt mycket äldre än mig och därför har jag haft väldigt svårt att hitta mig ”själv” och känna mig intressant och vacker i ögonen på de i min egen ålder. Den möjligheten fick jag dock under festen då jag plötsligt kom i kontakt med en kille i min egen ålder som hälsade på en kompis. Vi pratade rätt mycket och jag kände att det ryckte i kropp och själv. Jag kände mig helt enkelt levande igen. Jag har ingen aning i nuläget om denna kille är någon som jag vill ha i mitt liv som vän eller annat, men idag tig jag modet till mig och skickade ett sms och frågade om han vill ta en kopp kaffe någon dag. Jag har inte fått något svar än, och jag kanske inte heller får det senare, men jag har i alla fall vågat! Jag är tillbaka på banan, och jag har mina fantastiska pensionärer bakom mig trots att det kändes en aning obekvämt när de försökte sälja in mig som Guds gåva till mänskligheten inför den kille i helgen. 🙂

Igår blev det en riktigt mysig dag hemma hos föräldrarna. Jag, lillasyster, storebror, och storebrors yngsta dotter spenderade flera timmar tillsammans med mamma och pappa ute i solen i deras trädgård. Vi åt hur mycket som helst under denna tiden. Vi började med grillad lax, till efterrätt blev det glass med jordgubbar, lite senare blev det rabarberkaka med vaniljvisp, och som avslutning blev det chokladmjukglass i strut. Det kändes nästan som att man rullade fram när man kom hem. Tur att man åtminstone förbrände några kalorier i leken med lilltjejen.

Rabarberkaka med vaniljvispJag har spenderat den mesta tiden av dagen i sängen och därmed har jag inte njutit något av det vackra vädret. Vid 6-tiden bestämde jag mig dock för att ändra på det. Jag bestämde mig nämligen för att ta en första cykeltur sen jag flyttat till lägenheten. Pappa tog med sig cykeln hit för 2,5 vecka sedan så det var väl på tiden att jag använde den. Min cykeltur gick 2 km ner mot havet och vägen dit kändes underbar, alla 8 minutrarna. Jag har aldrig haft denna närhet till havet förr så det är en nyhet för mig att ha möjligheten att ta mig dit enkelt när andan faller på och jag måste säga att jag gillar det! Det var riktigt fridfullt att sitta på en bänk och titta på brusningarna på havet och samtidigt se de vågliga hoppa i det kalla vattnet. Jag kommer utan tvekan att göra om samma tur fler gånger!

Havet

Postat den 26 maj 2014 @ 19:41 ǀ Familj, Lägenheten, Mat, Träning

Idag är det två stora dagar. Det är val till Europaparlamentet och så är det Mors dag. Otroligt nog befann jag mig i vallokalen redan klockan 8:15 idag. Jag vet egentligen inte vad som flugit i mig som fick mig att gå iväg så tidigt, men det var riktigt skönt att ta en promenad till vallokalen vid denna tid. Det var redan varmt i luften och fåglarna kvittrade. Att rösta är för mig en självklarhet. Vi bor i ett land som praktiserar demokrati och då är det vår skyldighet som medborgare att ta vara på detta fantastiska styrelseskick. Det är så många krig som utspelat sig och som utspelar sig nu som beror på att folken inte har möjlighet att påverka i sina länder. Att då vi som har möjlighet att påverkar inte gör det är som att dumförklara det så många kämpat/kämpar och dött/dör för och det vägrar jag att vara en del av. Därför röstar jag! Gör det Du också!

Röstkort

Det är som sagt också Mors dag idag. Jag skulle väldigt gärna vilja ge min mamma något för att visa hur mycket jag uppskattar henne och hur mycket hon betyder för mig, men tyvärr tillåter inte min ekonomi det. Istället har jag gått runt här hemma och funderat på vad jag kunde göra istället. Valet föll på att göra ett handgjort Mors dags-kort. Jag har alltid tyckt om att pyssla och jag har förr gjort en hel del gratulationskort. Dock har jag inte rört en enda pysselgrej sedan förra sommaren och jag har inte ens packat upp grejorna i lägenheten. Nu bestämde jag mig för att det var dags och därför lyfte jag ut mina två flyttlådor fulla med pysselgrejor. Gud vad mycket saker det finns att välja på i dessa lådor! Efter mycket letande bestämde jag mig för ett lila kort (mammas favoritfärg är lila) med text och en blomma på. I efterhand bestämde jag mig även för att sätta dit lite pärlor och det lyfte kortet ytterligare. Jag är sjukt nöjd med det jag åstadkom! Och det blev inte sämre av att jag kunde sitta ute på min balkong i solen och tillverka kortet. Det är faktiskt första gången jag använt balkong längre än några minuter för att äta en glas eller dricka ett glas med läsk. Att göra något roligt där ute fick mig att känna som att nu har jag äntligen kommit ”hem” i hela min lägenhet!

Mors dags-kort

Postat den 25 maj 2014 @ 09:53 ǀ Allmänt, Familj, Fritidsintressen, Lägenheten

Idag har solen lyst hela dagen och det känns verkligen som att sommaren är på våg. Jag älskar värmen och ljuset som kommer med sommaren, i alla fall dagarna som jag mår bra. De sämre dagarna är ljuset inte lika roligt… Min ME gör mig nämligen ljuskänslig och dagarna när jag redan mår dåligt gör ljuset mig ännu sämre. Då önskar jag bara att jag kunde stänga in mig i ett helt svart rum. I huset brukade jag hänga upp en svart filt framför fönstret och sen stängde jag helt enkelt till sovrumsdörren och så blev det mörkt. Tyvärr är det inte lika enkelt i lägenheten. Först och främst har jag ingen sovrumsdörr. För att få in min sängstomme var jag tvungen att ta av dörren. Planen har varit att köpa någon typ av vikdörr eller skjutdörr, men det har fått skjutas på framtiden p.g.a. pengabristen. För det andra har jag inga gardiner eller någonstans att hänga upp en filt vid fönsterna. Det finns persienner, men de släpper igenom alldeles för mycket av ljuset… För att inte bli sämre får jag dagtid därför använda antingen solglasögon eller en ögonmask. Inget av det är optimalt, men det fungerar någorlunda. Drömmen skulle vara en snygg elektrisk mörkläggningsgardin. Någon som vet vart man kan köpa in det?

Postat den 21 maj 2014 @ 00:37 ǀ Huset, Inredning, Lägenheten, Sjukdomarna

När jag blivit hemkörd från spa:et av mamma, gick jag genast och la mig och somnade i några timmar. När jag vaknade började jag tack och lov må bättre och det kändes oerhört skönt! Jag har under hela kvällen gått och småpetat i allt som behövts plockas undan i lägenheten. Nu är nästan allt undan plockat och även det känns fantastiskt! Har jag orken imorgon så ska jag ge mig på att vika tvätten. Finns inte kraften så får det bli en annan dag.

Postat den 4 maj 2014 @ 22:55 ǀ Familj, Hushållssysslor, Lägenheten, Spa

Min lägenhet ser ut som ett stort kaos just nu. Kaoset började i och med röda kattens veterinärbesök i måndags och sen har jag helt enkelt inte lyckats ta mig i kapp. Det är ett så typiskt exempel på vad en oväntad händelse kan göra för min energibank. Kaoset består av att det ligger handdukar på golvet från kattburarna som borde tvättas. I torktumlaren ligger ren och torr tvätt som borde ha sorterats in i garderoberna. Torktumlarens vattentank är full liksom ”ludd”-samlaren. Runt hela handfatet finns smycken, smink, och hårprodukter som blivit kvar där sen Valborg. I Hallen ligger ett flertal finskor på golvet, också från Valborg. I sovrummet är den lilla golvytan fylld av kläder, notböcker, flaskor, m.m. Sänggaveln är fylld av använda näsdukar, tomma glaskartonger och kartonger för blåbärssoppa, omslagspapper för energibars, m.m. I vardagsrummet ligger det småsaker överallt som måste sortera, kläder som ska vikas och så vidare. Tack och lov så finns det ingen disk tack vare hemtjänsten och det gör ju att jag i alla fall kan laga mat vid behov. Jag hatar kaoset då jag dels egentligen är en oerhört pedantisk person, och dels då det ”världsliga” kaoset även skapar ett psykiskt kaos i min hjärna, men vad kan jag göra?!?!? Den enda lösningen jag har hittat är att försöka acceptera att det är så här mitt liv ser ut och försöka se förbi oredan. Jag vet att så fort jag mår lite bättre kommer jag att ta itu med kaoset, men innan det sker KAN jag inte göra något! Hur mycket jag än vill…

Postat den 3 maj 2014 @ 21:42 ǀ Hushållssysslor, Lägenheten, Mat

Man skulle kunna tro att jag pratade om min före detta svärmor, men denna gången är hon oskyldig. Istället pratar jag om en dam jag möte i samlingslokalen på vårt Valborgsfirande. Detta hände:

Hela Valborg var fram till klockan 22:30 en underbar upplevelse. Vi åt, pratade, och hade allmänt trevligt. Då kom en för mig okänd dam fram och frågade mig vad jag jobbade med då hon tyckte att hon kände igen mig. Jag svarade ärligt att jag var sjukpensionär och hon ifrågasatte hur jag som var så ung kunde vara det. Jag tänkte inte så mycket på frågan då den är ganska vanlig och jag svarade som jag brukar med vilka sjukdomar jag har och hur de påverkar mig. Då frågade hon hur jag hade råd att bo på detta område och då började jag dra öronen till mig lite, men svarade ändå ärligt. Hon ifrågasatte än en gång hur jag kunde vara sjukpensionär, kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen, och jag försökte än en gång svara innan jag bestämde mig för att gå ifrån henne och sätta mig vid mitt bord då vi helt enkelt inte kom längre. Jag berättade för vännerna runt bordet hur irriterad och stött jag blev av hennes ifrågasättande. Hon hade aldrig träffat mig förr och visste ingenting om min situation, ändå tyckte hon sig ha rätten att klanka ner på mig. Jag var rädd för att hon tänkte anmäla mig till Försäkringskassan (hon verkade verkligen vara den typen som skulle kunna göra en sådan sak) för att hon sett mig dansa i 2 minuter med ett tant (som för övrigt har kraftig reumatism och ett konstgjort knä, men som älskar att dansa och tycker att dansen är värd de senare konsekvenserna) och detta sa jag till bordsgrannarna. De sa till mig att skita fullständigt i henne och inte ta åt mig, men det var lättare sagt än gjort. Dessutom kände jag nog redan då att det fanns något mer i historien med damen. Jag fortsatte dock kvällen och tog mig modet att ta en bugg med en av bordsdamerna. Jag klarade väl av det i ca 1 minut och sen var jag så trött och fullständigt andfådd att det inte gick mer. När jag satt mig ner sa bordsgrannarna att de nu förstod vad jag menade med min trötthet. Det var så fullständigt tydligt för dem då jag förutom anfådheten tappade all färg i huvudet samt att de såg det på mina ögon. Skämtsamt visade jag då min handväska och de blev halvt förskräckta över alla hjälpmedel och mediciner jag bar med mig. Strax efter detta kommer damen från tidigare och sätter sig bredvid mig. Hon talar om att hon tycker att det är för jävligt att jag är sjukpensionär som är så ung, som kan dansa och supa, och som är så glad och pigg. Jag försöker än en gång förklara att jag för sota för aktiviteten senare, men hon ger sig inte. Jag planerade därför att flytta mig till den andra sidan av bordet då hon säger att hon själv jobbar på Försäkringskassan. Då kände jag det som ännu viktigare att förklara hur det låg till, men hon vägrade att ge sig. Hon fortsatte att gå på om hur jävligt det var att skattebetalarna skulle försörja mig som har full rörlighet i kroppen m.m. Till slut började jag gråta och gick ifrån bordet. Jag satt mig hos två andra tanter där jag känner den ena från kören sedan tidigare, samt att vi bor i samma hus. Det jag inte tänkte på när jag satt mig där var att hon tidigare jobbat på FK. Hon blev genast upprörd över vad den andra damen sagt. Det blev även hennes väninna, som även hon jobbat på FK visade det sig. De blev så arga att de ville anmäla damen, som vi dock ej visste namnet på. Då bestämde min körkompis sig sonika för att gå och fråga henne om namnet. Hon presenterade sig och sa att hon förstod att de var tidigare kollegor. Hon fick damen att säga på vilket kontor hon jobbade på, men hon vägrade att säga sitt namn då hon såg att vi hade pratat. Mina fantastiska bordsgrannar vägrade dock ej att ge upp. De tyckte fortfarande att jag skulle göra en anmälan och de skulle stå bakom mig. De bad några av de andra gästerna att försöka ta reda på namnet på damen och vi får väl se om det lyckas. Jag fattar inte hur man kan gå på en helt okänd människa på det viset som hon gjorde med mig. Hon vet inget om mig. Hon har ingen aning om att jag nu sen jag kommit hem har tagit starka värktabletter och sömnmedicin. Att jag inte kunde böja mig ner till golvet och ge katterna mat när jag kom hem. Att jag ligger på en spikmatta i sängen eftersom jag har så ont. Att jag troligtvis inte kommer kunna röra mig imorgon. Det blev verkligen en fullständigt värdelöst slut på kvällen, men när jag gick ifrån festen (kärringen var på toa då) sa även de anda vid bordet att de stod på min sida. Känns oerhört skönt, men obegripligt att det ska behöva vara så… Jag HATAR kärringar!!!

Ex-mannen har äntligen hört av sig efter att jag skickade mitt senaste sms till honom för 1,5 vecka sedan. Han lämnar bilen till mig för försäljning då ”jag varit missnöjd med hur han skött det”, samt att han ska lämna över de saker som är mina som han ”hittat”. Jag är så förbannat trött på att ha allt med vår skilsmässa hängande över mig och jag vill bara att allt ska vara över. Därför funderar jag nu på att sluta bråka om mina saker. Saker är ju bara döda ting. Minnena har jag inom mig även om jag inte längre har tillgång till sakerna. Om jag nu dessutom får bilen så kan jag ju dessutom köpa nya saker när den är såld.

Nästa fråga som sen dyker upp är att han ska få sina flyttkartonger från min balkong. Dock vill jag verkligen inte träffa honom. Jag mår bara dåligt när jag ser honom och jag vill inte ge honom det övertaget över mig. Frågan är om jag ska be pappa hämta flyttlådorna och ta med dem till sig och så får ex-mannen hämta dem där, eller om jag ska be pappa vara här när ex-mannen kommer och så ser jag till att vara någon annanstans. Jag vet att ex-mannen vill träffa katterna och de har i sin tur rätt att träffa sin ”pappa”, men samtidigt känner jag att jag inte vill ha honom i min lägenhet. Jag känner mig så förbannat velig och det stör mig något oerhört! Jag får väl fundera några varv till på hur jag vill göra och dessutom diskutera det med de närmaste. Helst hade jag velat att katterna skulle säga hur de vill att jag ska göra, men tyvärr säger de bara mjau till allt… 😀

Postat den 15 april 2014 @ 14:36 ǀ Ex-mannen, Familj, Katterna, Lägenheten

För en stund sedan ringde min pappa och väckte mig då han behövde hjälp med sin mail igen. Han har lite problem med ny teknik, men efter en liten stund hade vi löst problemet för denna gång. Katterna tyckte att det var utmärkt att han ringde eftersom då kunde även deras problem lösas. De ville ju ha sin frukost. När jag kom ut i köket/vardagsrummet blev jag full i skratt. Lutad mot köksbordet låg den ena klöspelaren. Jag har ingen aning om hur katterna lyckades välta den, men jag vet att jag hörde när det skedde utan att jag kunde identifiera ljudet. Normalt vet jag nämligen exakt vad som händer då jag är en hejare på att känna igen ljud, men ljudet jag hörde inatt gick jag bet på. Men det var kanske inte så konstigt med tanke på att katterna aldrig vält pelaren förr och därmed har jag ju inte heller haft möjligheten att lära mig ljudet. Nu känner jag dock till det!

Postat den 3 april 2014 @ 09:32 ǀ Familj, Inredning, Katterna, Lägenheten, Sömn, Teknik

Nu i natt fick jag plötsligt ett behov av att få se stjärnorna på natthimmeln. Jag har gått runt i lägenheten och tittat ut genom alla fönster, men ingenstans kan jag se stjärnorna. Antingen är det moln på himmelen eller så blir det fel vinkel när man tittar ut genom fönsterna. Jag funderade på att gå ut och sätta mig på någon bänk, men jag är alldeles för räddhågsen för att klara av det. Dels känner jag mig fortfarande inte riktigt hemma i området, trots att det sägs vara ett ”fint” och ”säkert” område, och dels så är jag bara rädd av mig när jag är själv. Jag klarar ju inte ens av att sova i min egen lägenhet utan att ha larmat alla dörrar i lägenheten… Jag är till och med mer rädd än min konstant rädda syster när det gäller att bo själv. Jag får väl helt enkelt titta på stjärnorna en annan kväll/natt. När det börjar bli varmare så kanske jag kan lurar någon av mina grannar till att följa med mig ut och stirra uppåt. Än så länge vet jag inte vem det skulle kunna vara, men någon borde jag lyckas hitta innan den riktiga kvällsvärmen kommer!

Postat den 3 april 2014 @ 01:18 ǀ Familj, Fritidsintressen, Lägenheten, Teknik

Jag har haft en ganska intressant, konstig, känslosam, och galen dag. Jag började med att stressa runt som en galning när väckarklockan ringt då jag behövde städa undan en massa i lägenheten inför eftermiddagen. När jag var så nära färdig som det gick, mer eller mindre fick jag springa till bussen. Bussen tog mig till psykologen och där hände mycket saker i hjärna. Hon gav mig fantastiska råd angående Försäkringskassan som jag verkligen kommer att använda. Hon tog också upp en tanke om min ex-man som jag egentligen aldrig har velat tänka trots att den nästan alltid har funnits i mitt bakhuvud. Hon ställde frågan om det inte var så att jag upphöjt honom till världsbäst enbart för att jag känt skuld mot honom då han tvingats att leva med mig, och då det har varit han som funnits vid min sida när allt varit dåligt. Hon sa att det är ytterst ovanligt att man gör en sån total omvändning i personlighet som han har gjort och börjar bli otrevlig och slutar att bry sig. Hans mamma har ju uppenbart slängt en del av mina saker och svaret på det från honom blev att det som är borta är borta. Jag har ju alltid satt honom i första rum och jag har i 90% av fallen prioriterat saker som har med honom att göra. Skilsmässan kom när jag började prioritera mig själv istället för honom… Jag vet inte om fallet är som psykologen föreslår och frågan är om jag någonsin kommer känna att jag vet svaret på riktigt. Dock får jag nog fortsätta att fundera på det hela.

Efter psykologbesöket hade jag bett pappa att komma och hämta mig då jag inte känt mig så bra i kroppen och då jag visste att jag bara hade en timme på mig att ta mig hem tills det var dags för någon typ av besiktning i lägenheten. Normalt sätt så skulle det inte vara några problem för mig att ta mig hem på den tiden, men då mina ben inte kändes okej var risken stor för att jag inte skulle gå tillräckligt snabbt för att hinna med bussen. Det visade sig sen att det var riktigt tur att pappa kom och hämtade mig. Människorna som kom för besiktningen var nämligen 30 minuter förtidiga och stod utanför min dörr och väntade när vi kom hem. En aning irriterande, men det innebar också att de försvann snabbare.

Jag hade bett pappa att ta med sig deras trappstege då jag förra veckan fått två av mina tre sista delar till mitt larm och den ena var rökdetektorn som ska sitta i taket och ditt når jag inte ens om jag skulle ställa mig på köksbordet. 😀 Jag fick rökdetektorn på plats och gjorde ett funktionstest. Naturligtvis fungerade det inte… Jag har pratat  med larmföretagets kundtjänst två gånger, men än är inte problemet löst. Det sista man sa till mig är att jag ska vänta 24 timmar och om funktionsfelet inte är borta då får jag ringa till kundtjänsten igen.

Medan jag höll på och klyddade med larmet och deras kundtjänst, så passade pappa på att vara den fantastiska människa han är. Han dammsög hela lägenheten. Som tack gick vi sen till samlingslokalen och drack kaffe och te tillsammans med småkakor i solskenet. Det var riktigt mysigt. Jag älskar värme och det är mysigt att sommaren är på väg. Dock finns det en nackdel och det är att det blir ljust så förbannat länge och jag tycker ju om mörkret.

Efter att pappa åkt hem har jag spenderat nästan all tid i sängen. Dock har jag inte varit sysslolös. Jag har hjälpt både min pappa och min kusin med deras mailkonton. Ingen av dem är speciellt tekniska så det är väl bra att de har mig. 🙂

Förutom allt detta har ytterligare en fantastisk sak hänt idag. Mamma ringde på förmiddagen och sa att pappa och hon betalar för inglasningen av min balkong. Jag fick erbjudandet förra veckan och jag ville verkligen göra det, men då försäkringsbolagen fortfarande klyddar så tänkte jag ringa och tacka nej idag. Tack och lov hann jag inte ringa innan mamma ringde. Hon sa att de tycker att en inglasning skulle höja livskvalitén både för mig och katterna och då priset dessutom blir lägre nu då det är väldigt många i bostadsrättsföreningen som kommer att göra inglasningen nu, så vill de inte att jag ska gå miste om det p.g.a. försäkringsbolagen. Jag har världens bästa föräldrar som alltid tänker på mig! Det känns fantastiskt att veta att de alltid finns vid min sida! Jag önskar dock att de inte skulle behöva finnas vid min sida hela tiden, men jag kan ju tyvärr inte göra så mycket åt det, trots att jag önskade att det var så.

Idag har jag haft en lite sämre dag kroppsligt. Det har inte funnits så mycket energi att göra något och då vänder jag mig gärna till maten istället. Nu hade jag dock inget onyttigt hemma att äta så jag är otroligt stolt över mig idag. Till frukost blev det Paulúns supergröt med extra hallon och chiafrön till. Till lunch blev det stekta äggvitor och en majskolv. Till middag blev det ugnsrostade grönsaker med ugnsbakad lax och till det en rom och rödlökssås. Tyvärr hade jag bara energi till att tillaga maten och inte städa upp efter den. Jag hatar att ha det stökigt normalt, men nu är det värre då det kommer några människor från bostadsföreningen imorgon. Förhoppningsvis lyckas jag få lite krafter imorgon så jag kan fixa det.

Postat den 30 mars 2014 @ 22:17 ǀ Hushållssysslor, Lägenheten, Sjukdomarna

Jag sitter och stirrar på datorn och på mitt nyligen upprättade dokument om ”Begäran om omprövning av beslut om handikappsersättning”. Jag känner mig helt tom inombords och jag vet inte vad jag ska skriva… Jag är livrädd för att jag ska skriva fel, vilket jag uppenbart gjort tidigare då jag tydligen inte lyckats få fram behovet vs. kostnaden, och jag vet inte vad jag ska göra för att få det rätt… Dessa pengar är livsviktiga för mig och jag vet inte vad jag gör utan dem. Man kan tycka att det var rent vansinne av mig att köpa lägenhet och flytta innan besluten om bostadstillägg och handikappsersättning, samt utbetalning från försäkringsbolaget, var färdigt, men jag trodde aldrig att ALLT skulle klydda… Jag har verkligen lusläst allt. Jag har suttit med huvudet i de finstilta delarna och jag har inte kunnat se några grunder för avslag på något sätt, och ändå har det blivit på det sättet och jag skäms över det. Jag skäms över att jag trott att allt skulle fungera. Jag skäms över att jag uppenbart ändå missat information som gjort att jag fått dessa avslag. Jag skäms över att jag satsade på nytt boende. Jag skäms över att mina föräldrar tvingats gå in och hjälpa mig både fysiskt och ekonomiskt. Jag skäms över att jag inte lyckas klara mig själv… Jag hade visserligen räknat med att något skulle bråka, för jag brukar ha otur, men jag trodde inte att det skulle bli så här…

Postat den 27 mars 2014 @ 16:46 ǀ Ekonomi, Familj, Försäkringskassan, Känslor, Lägenheten

Jag fick idag beslutet om mitt bostadstillägg och efter att ha läst beslutet kände jag mig lika förvirrad som tidigare. Jag ringde till Försäkringskassan och det gjorde inte saken bättre… En del fick jag dock klarlagt även om jag tycker att svaret var katastrof. Jag ansökte om bostadstillägg från februari månad. Då jag fick lägenheten den 14:e februari räknade jag med att få ersättning för halva månaden. Nu visar det sig att om man inte flyttar in den 1:a i månaden så får man ingen ersättning för den månaden. Det är rent vansinne och det finns INGEN information om detta NÅGONSTANS på Försäkringskassans hemsida eller i deras informationsbroschyrer. Och tro mig, jag har lusläst allt! Jag sa detta till kundtjänstmedarbetaren jag pratade med och hon skulle vidarebefordra kritiken. Som om det kommer göra något… :-I

När det gällde summan på 2649 kr så kunde hon inte svara på hur summan hade räknats fram. Jag har verkligen försökt räkna på allt fram och tillbaka och det kvittar hur jag räknar för jag kommer aldrig fram till den summan hur jag än gör… Jag tyckte att de borde ha haft någon utskrift från deras datasystem där man kunde se uträkningen, men tydligen inte. Istället skulle hon skicka deras utbildningsmaterial i frågan till mig. Får se om det ger något…

Jag har även idag tagit fram mitt avslag om handikappsersättning. Ett ganska intressant beslut med tanke på att det var Försäkringskassan som rekommenderade mig att söka det. Hur som helst så är det dags att ta tag i även detta. Hoppas verkligen att jag lyckas övertyga Försäkringskassan då jag verkligen behöver dessa extra pengar för att täcka mina kostnader.

Postat den 27 mars 2014 @ 15:57 ǀ Ekonomi, Försäkringskassan, Lägenheten, Sjukdomarna

Gud vad jag älskar att lägga mig ner i sängen och bara slappna av! Idag hade jag egentligen inte planerat att sticka näsan utanför dörren, men mamma ville till spa:et och simma och jag följde med. Dock orkade jag inte gå de dryga 300 metrarna utan mamma fick köra mig dit. Väl inne på spa:et orkade jag inte heller röra mig speciellt mycket och alla rörelser gick i snigel fart. Smärtor, matthet och svaghet är den bakomliggande orsaken till att jag helt enkelt kände mig som en riktigt gammal pensionär. Det var dock ändå skönt att ligga i vattnet. Nu är jag tillbaka i lägenheten och tillbaka i min älskade säng och jag har ingen planer på att lämna den under resten av dagen!

Postat den 22 mars 2014 @ 16:42 ǀ Familj, Lägenheten, Smärta, Spa