Jag borde sova just nu, men jag lyckas inte komma till ro. Min kropp verkar vara i något psykiskt uppror, trots att jag faktiskt inte har tänkt på vad som har hänt under dagen speciellt mycket sedan jag kommit hem. Istället har jag gosat med båda katterna, tittat på TV och surfat på nätet, men det har uppenbart inte hjälpt till med sömnen, Jag har däremot fått en dunkande huvudvärk och en täppt näsa… Tror därför att det är dags för nässpray, huvudvärkstabletter, samt sömnmedicin. Annars lär jag nog inte alls sova inatt. Håll tummarna för att det hjälper!

Postat den 29 april 2014 @ 02:20 ǀ Känslor, Katterna, Smärta, Sömn

Ikväll har varit en riktigt tuff kväll. Jag och röda katten har varit hos veterinären och det var ett väldigt jobbigt besök. Det visade sig nämligen att väldigt många tänder är angripna och det kommer bli en stor och kostsam operation. Problemet är dock det att veterinären uppfattade röda kattens tillstånd som relativt akut, men de har ingen möjlighet att ta emot honom de närmsta 2 månaderna. Därför får jag ringa runt till veterinärer imorgon och hoppas på att någon annan kan ta emot honom snabbt.

Förutom tänderna blev veterinären också orolig över hans tumörer. Hon tyckte att det var konstigt att tumörerna fortsatte att komma och växa då det tydligen är väldigt ovanligt vid den typen av tumörsjukdom. Därför rakade hon en stor del av kattens mage för att göra en ultraljudsundersökning av hans mjälte. Blir tumörerna elakartade brukar de nämligen starta från mjälten. Ultraljudet visade väldigt väldigt små förändringar, men man kan inte enbart av ultraljudet säga det ena eller det andra. Därför har även hel del blodprover tagits som ska granskas noggrant. Jag håller tummarna för att de inte visar något elakartat och att det enda han behöver är ytterligare en operation. Vad som än händer så kommer de behöva operera bort nästan hela hans högra öra.

När det var dags att betala kalaset kom nästa chock. Jag hade inte tillräckligt med pengar för att lösa räkningen. Tack och lov gick veterinären med på en speciallösning, men det kändes fruktansvärt ändå. Jag har numera 14 kr kvar på mitt konto att leva på tills den 18:e och senast den 9:e ska jag ha betalat ytterligare 900 kr till veterinären. Snacka om att jag kände mig helt värdelös…

När jag kom hem från veterinären var jag i upplösningstillstånd över hela situationen samt att min kära ex-make skrivit i ett sms att vi inte borde dra ut på hans lidande. Han försökte få det till att han vill avliva vår älskade katt för att han inte ska lida. I samma mening skrev han dessutom att han inte heller har tillräckligt med pengar för operationerna. Detta fick mig att komma ur mitt chocktillstånd och istället bli vansinnigt arg på ex-mannen. Jag skrev till honom att jag hellre säljer allt jag äger än att jag avlivar min älskade katt innan jag gjort allt vad som kan göras för honom. I samma sms fick jag även modet att åter igen kräva tillbaka mina bestick, min hårddisk samt Wii:et. Jag tog även upp en del saker om vårt gemensamma företag, som jag börjat avregistrera, som han dock ej fullföljt. Efter mycket om och men lyckades han till slut göra sin del av avregistreringen, och nu får jag bara vänta ut att han fixar det återstående i vårt gemensamma liv.

Under tiden allt kaos med ex-mannen inföll, pratade jag både med pappa och lillasyster. De har lovat att hjälpa mig och inte heller de kunde tänka sig att ge upp röda kattens liv utan att försöka göra honom frisk. Hade vi uppfattat det som att han lider hade det varit en annan sak, men då den enda gången han visar smärta och obehag är när man kommer emot hans ena tand, så är det inte ens något vi vill överväga. I övrigt springer han runt och leker och jagar svarta katten. Han hoppar utan problem upp på diskbänken och dricker av sin mjölk, eller vad man nu ska kalla hans vätskeintag. Han går på toa som han ska. Och han älskar fortfarande att ligga på min mage och kela. Han är precis som vanligt!

Vätskeintag

Postat den 28 april 2014 @ 23:25 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Känslor, Katterna

Just nu försöker jag övertala mig själv om att gå iväg till bilen. Jag måste åka iväg och göra en del ärenden, men benen verkar tycka att det vore bättre att stanna hemma i sängen. Min hjärna håller dock inte med om det då jag måste hem till mamma och pappa och vattna grönsaksodlingarna både ute och inne, samt att jag måste köpa mer blötmat till katterna. Egentligen borde här vara mat kvar för några dagar till, men tyvärr har den röda katten blivit sjuk och det har krävt blötmat för att hålla honom mätt då han inte längre kan äta torrfoder. Har konstaterat att han fått tandsjukdomen FORL och han har oerhört ont av det. Framförallt är det hans högra uppersta huggtand som spökar för honom. Därför är det första som kommer att hända imorgon att jag får ringa veterinären och boka in en tid för operation då tanden, och kanske även fler tänder, behöver opereras bort. Ska även kolla om de kan operera bort hans godartade tumörer samtidigt. Stackars katten har ju inte bara FORL utan även den godartade tumörsjukdomen Mastocytom och just nu har han åtminstone 3 tumörer som kan/borde opereras bort. De är inte speciellt stora än och därför har vi väntat med att operera honom. Dessutom kommer det komma nya tumörer hela tiden och veterinären tyckte efter senaste operationen att det bästa var att vänta in ett flertal tumörer och operera bort dem samtidigt istället för att ta dem en och en. Anledningen till detta är dels ekonomisk och dels av hänsyn till katten för att han ska slippa sövas så mycket och må dåligt mer än nödvändigt. Tumörerna påverkar honom varken fysiskt och psykiskt och därför har vi tagit till oss veterinärens råd. Nu är det kanske dags att göra det som sagt då han ändå måste sövas för tandens skull.

Postat den 27 april 2014 @ 15:01 ǀ Ekonomi, Familj, Hushållssysslor, Katterna

Just nu håller min kropp på att gå i bitar. Min rygg smärtar något oerhört och både fotlederna och handlederna gör så ont att jag behöver stabilisera dem med mina skydd. Men det gör ingenting för jag är så sjukt stolt över vad jag åstadkommit idag, samt över vad min syster lyckats med. För min egen del handlar min stolthet om att jag till slut hittade mina försvunna papper och därmed färdigställde ansökan till hemtjänsten, att jag betalat alla räkningar och satt in dem på rätt ställen i pärmen direkt, samt att jag tvättat en massa tvätt och däribland mina sängkläder så inatt får jag sova i nytvättade lakan. Röda katten ville naturligtvis vara med och bädda, men det gick inte så bra, men å andra sidan var jag inte så bra på att fota heller. 🙂

Röda katten

Förutom att jag är stolt över mig själv, håller jag som sagt på att spricka av stolthet för min systers skull. Hon har sökt ett oerhört utvecklande och prestigefullt jobb och nu i eftermiddag fick hon besked om att hon blivit kallad på intervju. Från början ville hon inte söka jobbet, men mamma och jag övertalade henne då vi båda vet att det skulle passa henne som handen i handsken, och vi har fått rätt! Nu får vi bara hålla tummarna för att hon lyckas på intervjun också!

Postat den 25 april 2014 @ 18:35 ǀ Ekonomi, Familj, Hushållssysslor, Katterna, Smärta

Ex-mannen har äntligen hört av sig efter att jag skickade mitt senaste sms till honom för 1,5 vecka sedan. Han lämnar bilen till mig för försäljning då ”jag varit missnöjd med hur han skött det”, samt att han ska lämna över de saker som är mina som han ”hittat”. Jag är så förbannat trött på att ha allt med vår skilsmässa hängande över mig och jag vill bara att allt ska vara över. Därför funderar jag nu på att sluta bråka om mina saker. Saker är ju bara döda ting. Minnena har jag inom mig även om jag inte längre har tillgång till sakerna. Om jag nu dessutom får bilen så kan jag ju dessutom köpa nya saker när den är såld.

Nästa fråga som sen dyker upp är att han ska få sina flyttkartonger från min balkong. Dock vill jag verkligen inte träffa honom. Jag mår bara dåligt när jag ser honom och jag vill inte ge honom det övertaget över mig. Frågan är om jag ska be pappa hämta flyttlådorna och ta med dem till sig och så får ex-mannen hämta dem där, eller om jag ska be pappa vara här när ex-mannen kommer och så ser jag till att vara någon annanstans. Jag vet att ex-mannen vill träffa katterna och de har i sin tur rätt att träffa sin ”pappa”, men samtidigt känner jag att jag inte vill ha honom i min lägenhet. Jag känner mig så förbannat velig och det stör mig något oerhört! Jag får väl fundera några varv till på hur jag vill göra och dessutom diskutera det med de närmaste. Helst hade jag velat att katterna skulle säga hur de vill att jag ska göra, men tyvärr säger de bara mjau till allt… 😀

Postat den 15 april 2014 @ 14:36 ǀ Ex-mannen, Familj, Katterna, Lägenheten

Jag har aldrig tyckt om att springa runt i affärer, men idag gjorde jag det ändå. Syrran ville nämligen shoppa. Det intressanta i det hela är att jag kom hem med fler grejor än henne. 🙂 Dock handlade jag inte några speciellt roliga grejor. Det blev två pärmar och två bokstavsregister till dem, magneter till anslagstavlan, nya trosor då alla mina nuvarande är för stora då jag gått ner 15 kilo det senaste året, två nagellack, och så slutligen några nya ringar. När jag duschade röda katten i veckan tog jag av mina vigselringar och jag saknar att ha något på fingret. Jag har haft en ring på det fingret sedan år 2000, men jag vill inte sätta på mig vigselringarna igen. De är av för alltid nu. Istället köpte jag dessa nya och hoppas på att jag ska trivas med dem istället.

Hur som helst är jag helt slut nu, så resten av kvällen tänker jag spendera i sängen med katterna. Eventuellt kan jag strecka mig så långt att jag bestämmer mig för att måla naglarna. Nu har jag ju nytt kul nagellack.

Postat den 12 april 2014 @ 17:34 ǀ Familj, Katterna, Skilsmässan

Bjuder på en bild till eftersom jag tycker att han är så otroligt söt. Han har snott min sängplats, men vad gör väl det när man är så söt som honom. Notera hur han håller fast bakbenet med framtassen. Det krävs att man är vig för att få till det. 😀

Röda katten

Postat den 8 april 2014 @ 20:21 ǀ Katterna

Om jag var slut innan är det inget emot vad jag är nu. Jag kan inte längre stå på benen och bara att skriva detta är en pärs då mina armar skakar som asplöv. Anledningen till detta är att jag hastigt och lustigt fick slänga in röda katten i duschen. Jag vet inte om han hade varit ner i vasken och härjat eller om han lyckats kissa på sig på något sätt, men när jag skulle klappa honom för ett tag sedan så var svans och ryggen genomblöta. Därmed hade jag inget val än att duscha honom. Ingen av katterna tycker om att duscha och därmed krävs det både teknik och kraft för att hålla kvar dem under vattnet. Dock är den röda katten lättast att ha och göra med i duschen och det tackar jag för nu. Hoppas att de håller sig i skinnet resten av kvällen för nu har jag ingen kraft kvar att hantera något annat.

Röda katten

Postat den 8 april 2014 @ 19:55 ǀ Katterna

Vilken lättnad jag känner just nu! Jag är helt slut just nu, men det var värt det! Jag har åstadkommit så otroligt mycket idag. Jag har slängt sopporna. Jag har sorterat och lämnat återvinningsgrejorna. Jag har pantat flaskor. Jag har skickat min överklagan om handikappsersättningen till Försäkringskassan. Jag har skickat in papper till Skatteverket som legat ett tag. Jag har skickat in uppsägningen om abonnemangen på företaget. Jag har skickat fakturor och lite andra papper till ex-mannen som är hans och som han har valt att inte komma och hämta. Jag har handlat energi-bars som numera alltid ska finnas i lådan under sängen. Jag har beställt nytt bankkort. Jag är så stolt över mig själv!!! Om jag orkar ska jag om en stund gå ner och sätta mig i bubbelpoolen i spa:t och bara njuta, annars får jag njuta i mina katters närvaro i sängen istället!

Postat den 8 april 2014 @ 17:37 ǀ Ex-mannen, Försäkringskassan, Hushållssysslor, Katterna, Mat, Spa

Jag sitter i sängen och försöker peppa mig för att göra en massa saker. Min plan är att plocka ihop alla, återvinningsmaterial, och pantflaskor, och ta dem med mig ner till soprummet på väg till bussen. Bussen ska jag sen ta till affären där jag dels kan panta flaskorna, dels köpa frimärken så att jag kan posta breven jag skrev igår natt, och dels köpa energi-bars att ha under sängen. Det låter egentligen ganska lätt, men det känns som såååå mycket just nu…. Men jag kommer att klara det!

Hittills idag har jag tagit ytterligare ett steg ifrån mitt tidigare äktenskap. Jag har precis beställt ett nytt bankkort. Kortet jag har idag har en bild på mig och ex-mannen från vårt bröllop. Jag har behållit kortet lite i en tyst förhoppning om att allt skulle lösa sig till slut. Nu har jag själv tagit beslutet att kappa den förhoppningen och beställt ett nytt kort med mina älsklingar på; katterna. Det blev kortet som syrran tagit här i lägenheten på dem och som jag visat här i bloggen tidigare. Kortet passade perfekt när jag spegelvände det. Jag tar mig närmre och närmre målet att klara att leva utan ex-mannen.

Katterna

Postat den 8 april 2014 @ 14:55 ǀ Ex-mannen, Familj, Hushållssysslor, Katterna, Skilsmässan

Nu har röda katten och jag precis varit ute på ett litet äventyr. Det är nämligen som så att han går och gömmer sig varje gång jag närmar mig larmet eller ytterdörren. Jag kämpar med att få honom att förstå att det inte sker något farligt vid de tillfällena. Därför bestämde jag mig idag för att ta honom med mig när jag skulle hämta posten. Det krävdes lite övertalning för att få ut honom från hans gömställe för att få på honom hans sele, men det gick till slut. När jag hade stängt dörren efter oss började han genast mjaua samtidigt som han nosade runt i den lilla korridoren. När hissen kom gick han in i den utan problem. Han fortsatte att mjaua under hissfärden och när vi kom ner gick han genast ut. Jag lät honom nosa runt lite och sen tog jag ur posten ur mitt fack. Jag ville ge katten möjligheten att gå ut om han ville och därför öppnade jag husdörren. Han stod med näsan utanför och kände luften, men han satt inte en tass utanför huset. När detta var gjort tyckte röda katten att äventyret var slut. Han lade sig platt ner mot golvet och vägrade röra sig. Jag lyfte in honom i hissen och så åkte vi tillbaka till lägenheten. För en människa var detta inget stort äventyr, men för röda katten var det det! Det kommer att bli fler äventyr i framtiden både för honom och svarta katten. Nu när det börjar bli fint väder är det dags att börja lära dem att gå i koppel och vänja dem vid att gå ut och in. I sommar har jag nämligen ingen kattvakt när vi åker på semester och därför får de helt enkelt följa med familjen till Gotland. Jag känner att de har varit med om så mycket de senaste månaderna att jag inte vill lämna dem till någon okänd människa när vi åker iväg. Då är det bättre att de får följa med där de känner oss alla, även om det innebär att de hamnar i en massa nya situationer.

Postat den 7 april 2014 @ 14:14 ǀ Katterna, Resor

Det är få grejor som ger mig en sån tillfredsställelse som när jag får möjligheten att göra gott för andra. Tyvärr är ju kroppen som den är och därför kan jag inte göra det så ofta. En gång om året struntar jag dock i kroppen och hjälper till på en stor insamlingsdag i min gamla församling. Idag var det den dagen. Mamma kom och hämtade mig halv tolv och sen var hon, jag, pappa, lillasyster och mååånga till stationerade i församlingshemmet fram till femtiden. När allt var slut var även vi rätt slut. 🙂 Mamma körde mig hem och på vägen passade vi på att äta en gudomlig bakad potatis med skaldjursröra. Mamma hade testat potatisen förr och det var hon som rekommenderade mig att testa den, och hon hade som sagt helt rätt om den! Nu ligger jag sen några timmar tillbaka nerbäddad i sängen med den svarta katten liggandes in till mig. Dock ska jag alldeles strax resa på mig för att bädda ner mig igen liggandes på spikmattan. Jag är fullständigt utmattad och jag tror och hoppas på att jag kommer sova gått på spikmattan inatt. Innan jag somnar tänker jag dock titta på filmen National Treasure på 4:an. Jag älskar äventyrsfilmer och denna tillhör en av mina favoriter. Jag tror dock inte att jag kommer lyckas se hela filmen innan jag somnar. Får nog ställa TV:n på automatisk avstängning. 🙂

National Treasure - Hemligheternas bok

Postat den 5 april 2014 @ 20:46 ǀ Familj, Film, Fritidsintressen, Katterna, Sömn

För en stund sedan ringde min pappa och väckte mig då han behövde hjälp med sin mail igen. Han har lite problem med ny teknik, men efter en liten stund hade vi löst problemet för denna gång. Katterna tyckte att det var utmärkt att han ringde eftersom då kunde även deras problem lösas. De ville ju ha sin frukost. När jag kom ut i köket/vardagsrummet blev jag full i skratt. Lutad mot köksbordet låg den ena klöspelaren. Jag har ingen aning om hur katterna lyckades välta den, men jag vet att jag hörde när det skedde utan att jag kunde identifiera ljudet. Normalt vet jag nämligen exakt vad som händer då jag är en hejare på att känna igen ljud, men ljudet jag hörde inatt gick jag bet på. Men det var kanske inte så konstigt med tanke på att katterna aldrig vält pelaren förr och därmed har jag ju inte heller haft möjligheten att lära mig ljudet. Nu känner jag dock till det!

Postat den 3 april 2014 @ 09:32 ǀ Familj, Inredning, Katterna, Lägenheten, Sömn, Teknik

Just nu sitter jag och småskrattar för mig själv. Jag var ju redo för att somna för ett tag sedan och så hände det med skrivaren. Jag la kanske 20 minuter på att försöka att få den att fungera och det var tillräckligt lång tid för att min hjärna och kropp skulle gå in i ”överlevnads-mode” och göra det omöjligt att sova. Det är ganska komiskt att så lite tid som 20 minuter sittandes framför en skrivare knappandes på en skärm kan ta så mycket energi från min kropp. När jag skriver låter det så otroligt löjligt, men tyvärr är verkligheten och min hjärna överens i frågan. Dock vet jag ju att det är så här kroppen fungerar, trots att jag blir lika förvånad varje gång, och det är ju delvis därför jag har fått permanent sjukersättning. Det är bara att ta det för vad det är och vara tacksam för att man inte behöver lämna sängen mer än för att äta och gå på toa. Och ge katterna mat naturligtvis! (En katt mjauade precis för att göra mig uppmärksam på att jag inte får glömma frukosten!)

Postat den 3 april 2014 @ 03:11 ǀ Försäkringskassan, Katterna, Sjukdomarna, Sömn

Jag har haft en ganska intressant, konstig, känslosam, och galen dag. Jag började med att stressa runt som en galning när väckarklockan ringt då jag behövde städa undan en massa i lägenheten inför eftermiddagen. När jag var så nära färdig som det gick, mer eller mindre fick jag springa till bussen. Bussen tog mig till psykologen och där hände mycket saker i hjärna. Hon gav mig fantastiska råd angående Försäkringskassan som jag verkligen kommer att använda. Hon tog också upp en tanke om min ex-man som jag egentligen aldrig har velat tänka trots att den nästan alltid har funnits i mitt bakhuvud. Hon ställde frågan om det inte var så att jag upphöjt honom till världsbäst enbart för att jag känt skuld mot honom då han tvingats att leva med mig, och då det har varit han som funnits vid min sida när allt varit dåligt. Hon sa att det är ytterst ovanligt att man gör en sån total omvändning i personlighet som han har gjort och börjar bli otrevlig och slutar att bry sig. Hans mamma har ju uppenbart slängt en del av mina saker och svaret på det från honom blev att det som är borta är borta. Jag har ju alltid satt honom i första rum och jag har i 90% av fallen prioriterat saker som har med honom att göra. Skilsmässan kom när jag började prioritera mig själv istället för honom… Jag vet inte om fallet är som psykologen föreslår och frågan är om jag någonsin kommer känna att jag vet svaret på riktigt. Dock får jag nog fortsätta att fundera på det hela.

Efter psykologbesöket hade jag bett pappa att komma och hämta mig då jag inte känt mig så bra i kroppen och då jag visste att jag bara hade en timme på mig att ta mig hem tills det var dags för någon typ av besiktning i lägenheten. Normalt sätt så skulle det inte vara några problem för mig att ta mig hem på den tiden, men då mina ben inte kändes okej var risken stor för att jag inte skulle gå tillräckligt snabbt för att hinna med bussen. Det visade sig sen att det var riktigt tur att pappa kom och hämtade mig. Människorna som kom för besiktningen var nämligen 30 minuter förtidiga och stod utanför min dörr och väntade när vi kom hem. En aning irriterande, men det innebar också att de försvann snabbare.

Jag hade bett pappa att ta med sig deras trappstege då jag förra veckan fått två av mina tre sista delar till mitt larm och den ena var rökdetektorn som ska sitta i taket och ditt når jag inte ens om jag skulle ställa mig på köksbordet. 😀 Jag fick rökdetektorn på plats och gjorde ett funktionstest. Naturligtvis fungerade det inte… Jag har pratat  med larmföretagets kundtjänst två gånger, men än är inte problemet löst. Det sista man sa till mig är att jag ska vänta 24 timmar och om funktionsfelet inte är borta då får jag ringa till kundtjänsten igen.

Medan jag höll på och klyddade med larmet och deras kundtjänst, så passade pappa på att vara den fantastiska människa han är. Han dammsög hela lägenheten. Som tack gick vi sen till samlingslokalen och drack kaffe och te tillsammans med småkakor i solskenet. Det var riktigt mysigt. Jag älskar värme och det är mysigt att sommaren är på väg. Dock finns det en nackdel och det är att det blir ljust så förbannat länge och jag tycker ju om mörkret.

Efter att pappa åkt hem har jag spenderat nästan all tid i sängen. Dock har jag inte varit sysslolös. Jag har hjälpt både min pappa och min kusin med deras mailkonton. Ingen av dem är speciellt tekniska så det är väl bra att de har mig. 🙂

Förutom allt detta har ytterligare en fantastisk sak hänt idag. Mamma ringde på förmiddagen och sa att pappa och hon betalar för inglasningen av min balkong. Jag fick erbjudandet förra veckan och jag ville verkligen göra det, men då försäkringsbolagen fortfarande klyddar så tänkte jag ringa och tacka nej idag. Tack och lov hann jag inte ringa innan mamma ringde. Hon sa att de tycker att en inglasning skulle höja livskvalitén både för mig och katterna och då priset dessutom blir lägre nu då det är väldigt många i bostadsrättsföreningen som kommer att göra inglasningen nu, så vill de inte att jag ska gå miste om det p.g.a. försäkringsbolagen. Jag har världens bästa föräldrar som alltid tänker på mig! Det känns fantastiskt att veta att de alltid finns vid min sida! Jag önskar dock att de inte skulle behöva finnas vid min sida hela tiden, men jag kan ju tyvärr inte göra så mycket åt det, trots att jag önskade att det var så.

Nu har jag haft mamma på besök en stund. Pappa är iväg på ett möte så mamma och jag passade på att äta tillsammans när hon slutade jobba. Hon hade även med sig mat för en månad framöver till katterna. Det känns skönt att veta att jag har mat hemma till dem.

Postat den 27 mars 2014 @ 19:11 ǀ Ekonomi, Familj, Katterna

Eller jag ska kanske säga God eftermiddag! 🙂 Jag har precis vaknat och gett katterna deras frukost. Gårdagen var en riktig skitdag och jag orkade inte göra något över huvud taget. Jag var slutkörd både i hjärnan och kroppen. Det är väl troligtvis därför jag sovit tills nu. Idag känner jag mig tack och lov bättre. Jag känner av att jag har en förkylning i kroppen, framförallt näsan bråkar med mig, men det är sånt man får leva med. Förhoppningsvis känner jag mig tillräckligt bra ikväll för att delta på kören. Med tanke på att jag inte träffat en enda människa sedan i söndags hade det varit skönt att orka ta sig ut.

Postat den 26 mars 2014 @ 13:57 ǀ Fritidsintressen, Katterna, Sjukdomarna, Sömn

Jag är fortfarande inte tillbaka i min ”vanliga” form efter fredagens besök. Jag ville verkligen gå och simma idag, men mina ben ville tyvärr inte ta mig till spa:et. Det är så det är ibland, men det gör det inte mindre irriterande för det… Tur att jag har mina fantastiska katter att muntra upp mig. Den svarta ligger just nu och sover på min vänstra fot, och den röda ligger och kurrar på min mage. 🙂

20140324-180643.jpg

Postat den 24 mars 2014 @ 18:07 ǀ Känslor, Katterna, Sjukdomarna, Spa

Jag har precis betalat mina räkningar och jag har kvar 700 kr på mitt konto att överleva på resten av månaden och det suger. Jag vet att min ekonomi inte alltid kommer att vara så här dålig, men det är ändå väldigt jobbigt att leva med just nu. Min inkomst för tillfället består av 8800 kr i sjukersättning och de pengarna ska betala allt! Jag har skickat in ansökan om bostadstillägg och jag kan inte se någon annan möjlighet än att jag kommer att bli beviljad tillägget på 4650 kr i månaden, och när de pengarna väl kommer så kommer mitt liv bli mycket lättare. Tack och lov så betalar de även ut retroaktiv så jag kommer få pengar från februari och framåt.

Jag har även skickat in en ansökan om handikappsersättning som tyvärr har blivit avslagen. Jag borde överklagat beslutet direkt, men då det kom i samband med flytten och allt kaos har jag inte orkat ta tag i det. Nu börjar jag dock känna mig bättre och jag ska ta tag i överklagan.

Jag ska även ta tag i ekonomin som finns mellan mig och ex-mannen. Jag ska kräva tillbaka pengarna jag betalat för delar av räkningarna i februari. Han har även tagit mer pengar från våra gemensamma konton än överenskommelsen och de vill jag också ha. Dessutom har jag börjat att gå igenom hur mycket pengar var och en använt från kontona innan respektive efter skilsmässan. Jag vet nämligen att han roffat åt sig mer pengar än han skulle ha både i december och januari. Dock vet jag inte om han gjort det medvetet eller ej. Hur som helst ska jag gå igenom det och få den biten rättad också.

Den sista biten jag måste ta tag i ekonomiskt är biten med försäkringsbolagen. När deras avslag ramlade ner tillsammans med kommentaren att det var det andra försäkringsbolagets problem, slogs jag så långt ner i skorna att jag inte visste om jag någonsin skulle lyckas ta mig upp igen. Förvånansvärt nog har jag lyckats ta mig längre nu än jag trodde var möjligt och jag kommer att klara av fighten med dem. Jag vet att jag kommer att segra, men det kommer nog att ta sin lilla tid. Dels kommer det ta tid för mig att vara tillräckligt förberedd för att ta tag i det hela och dels kommer det garanterat bli en lång kamp med överklagan efter överklagan mellan mig och bolagen.

Ja, ja. Jag har i alla fall mat i frysen och skafferiet så jag klarar mig. Dock behöver jag köpa mer katt mat, men det tror jag att mamma kan fixa till mig. Utan min familj hade jag inte klarat något av det här…

Postat den 24 mars 2014 @ 16:30 ǀ Allmänt, Ex-mannen, Familj, Försäkringskassan, Känslor, Katterna, Skilsmässan

Nu har jag och svarta katten slagit oss ner i soffan för att se Bergman och Ferrys sista skidskyttelopp i karriären. Skidskytte har varit och är fortfarande en av mina favoritsporter, men det kommer garanterat bli tråkigare utan dem. Jag håller alla tummar jag har, och skålar med mig själv till deras ära, för att de ska få avsluta sina karriärer med flaggan i topp!

20140323-154711.jpg

Tidigare idag har jag varit hos mamma och pappa och käkat våfflor tillsammans med dem, syrran, brorsan, och hans äldsta dotter. Det var en riktigt mysig stund. Uppskattar verkligen varje gång jag får träffa dem, även om jag är dålig på att uttrycka det.

Postat den 23 mars 2014 @ 15:51 ǀ Familj, Katterna, Skidskytte