Denna bild, som jag tog i torsdag, kände jag att jag bara var tvungen att publicera här. Svarta katten är bara så söt där han sitter med blommorna. Blommorna som jag fick av pojkvännen eftersom jag mått så dåligt i veckan. ❤️

Postat den 8 maj 2016 @ 21:44 ǀ Kärleken, Katterna

För första gången sedan jag flyttade in i min lägenhet, känner jag mig idag bekväm med att använda min balkong. Anledningen till detta är att under förmiddagen har pappa och jag satt upp mitt nya balkongnät. Det var lite trixigt och tog en stund, men nu är det på plats! Kan tyvärr inte påstå att balkongnätet och stolparna lever upp till mina förväntningar när det gäller stabiliteten, men med hjälp av ca 100 buntband och det befintliga balkongstaketet har det blivit tillräckligt stabilt för att jag ska våga släppa ut mina katter på balkongen. Just nu sitter jag i en av mina ärvda balkongstolar, med min ärvda stolsdyna, med datorn i famnen, med balkongdörren öppen, och bara njuter. Detta känns som sommar och livet för mig! Jag kan nog till och med gå så långt som att säga att jag är lycklig! 🙂

Postat den 10 juli 2014 @ 17:14 ǀ Familj, Känslor, Katterna, Lägenheten, Teknik

Idag har pappa varit här och hjälpt mig med städningen. Egentligen är det hemtjänstens uppgift att dammsuga och våttorka golvet, men jag får inte rätt på deras besök. Jag får inte reda på i förväg när de kommer utan de bara ringer och säger att idag kommer vi och är jag då inte hemma blir besöket uppskjutet tills nästa gång vilket innebär ytterligare en veckas väntan. Precis så blev det denna vecka och därför var golven riktigt skitiga och det blev ju knappast bättre av allt som hänt är i veckan i form av inflyttande och ihopbyggande av möbler. Det är verkligen tur att jag har min fantastiska pappa!

Pappa hade med sig en liten uppfinning till mig idag. När jag ska duscha behöver jag flytta katternas låda. Jag har köpt en av de största kattlådorna på marknaden då den röda katten ibland glömmer att sätta sig ner och för att kisset inte ska hamns utanför behövs storleken. Problemet blir dock då att det behövs ca 15 kg sand i lådan för att funktionen ska bibehållas och det är tungt! Vissa gånger har jag helt enkelt fått strunta i att duscha på grund av lådan. Nu ska detta dock aldrig behöva ske igen. För någon vecka sedan kom jag med idén att sätta hjul på en platta och sätta under lådan. Jag pratade med pappa om idén och han sa att han nog hade några hjul som kunde passa. Idag hade han med sig plattan med hjul och den fungerar perfekt! Vi var lite rädda för att katterna skulle tycka att lådan blev för hög med plattan under eller att den skulle rulla iväg för dem, men så har ej skett. Höjden skiter de i och vikten från kattsanden gör att hjulen ej rullar iväg så lätt.

Den sista grejen jag och pappa har fixat idag var att sätta upp min sista Beståhylla på väggen. Det krävdes lite kraft och en ny borrhammare för att det skulle fungera, men det var helt klart värt det. Det blev oerhört snyggt! Det enda problemet är nu att allt ska in i skåpen igen och det går så oerhört långsamt!!! Dock går det framåt. Jag har nu ”bara” 1,5 skåp kvar av 4 från början.

Postat den 28 juni 2014 @ 22:56 ǀ Familj, Hushållssysslor, Inredning, Katterna, Lägenheten

1. Röda katten har ätit torrfoder

2. Jag har varit relativt pigg, både i kroppen och knoppen

3. Jag har orkat lösa några korsord och tävla i några tävlingar på nätet

Postat den 29 maj 2014 @ 23:30 ǀ Allmänt, Fritidsintressen, Katterna, Sjukdomarna, Tävlingar

Idag har Röda katten ätit torrfoder för första gången sen operationen. Det var underbart att se även om jag fick hjälpa honom lite för att det skulle fungera. Han hade nämligen lite problem med att få in torrfodret i munnen. Antar att han tidigare tagit hjälp av sina huggtänder. Nu finns dock de inte längre så nu får han helt enkelt lära sig att äta igen. 🙂

Detta var dagens positiva del om Röda katten. Nu kommer den negativa… Jag har så länge jag och katterna har bott i lägenheten kämpat med att få katterna att låta bli att klösa på min röda begagnade soffa. De har två klöspelare, två mattor, massor med klösleksaker, men ändå väljer de alldeles för ofta soffan. Framförallt gäller detta Röda katten som ratar allt utom just soffan. Båda katterna vet mycket väl att de inte får använda soffan som klöspelare och så fort jag skriker deras namn, klappar i händerna, eller vad jag kommer på just då, så slutar de med det. Dock återvänder de alltid. Nu har de lyckats ta sig igenom sofftyget och ner till stoppningen. Väldigt frustrerande… Jag får väl vara glad för att jag köpte soffan billigt, och så får jag se till att nästa soffa inte har samma klösvänliga tyg.

Röda soffan/klöspelaren

Postat den 29 maj 2014 @ 21:45 ǀ Inredning, Katterna

Detta inlägg började jag skriva för 10 timmar sedan…

Efter att arbetsterapeuten varit på besök igår däckade jag fullständigt. Det blev väl ca 20 timmars sömn med några andningsrum på vägen. Det är helt sjukt hur trött jag egentligen kan bli och hur länge jag sen kan sova bara jag får lite sömnmedicin i mig. Jag mår givetvis mycket piggare efter ett dygns sömn, men det hade varit mycket bättre om jag kunde dela sömnen på de olika dygnen precis som vanliga människor…

Nog om det nu! Det var meningen att detta inlägg skulle handla om mina nya hjälpmedel från arbetsterapeuten och därför återgår vi nu till det ämnet. Tillsammans med arbetsterapeuten kom igår tre lådor med grejor. Det lät en del när vi tog in dem och det uppskattade som vanligt inte katterna och därför gömde de sig i sovrummet. Problemet var dock att två och lådorna skulle in i sovrummet och därmed mer eller mindre hoppade de över oss och paketen och sprang in och gömde sig i vardagsrummet där båda katterna valde att gömma sig på Svarta kattens gömställe under soffbordet.

Gömställe för Svarta katten och Röda katten

Hjälpmedlena som jag fick denna gången var en duschpall och ett elektriskt ryggstöd till sängen. Båda sakerna är saker jag verkligen behöver och därför är jag överlycklig för hjälpen. Så fort jag provade ryggstödet kände jag glädjekänslor i hela kroppen. Smärtorna i ryggen lättade när jag med hjälp av ryggstödet kunde resa mig lättare samt sitta i sängen lättare. Då ryggstödet är steglöst kan jag efterhand som smärtorna kommer ändra läget på stödet riktigt enkelt och därmed ändra belastningen på kroppen och således minska belastningssmärtorna och även förbättra blodcirkulationen i kroppen. Som sagt är jag överlycklig, men tyvärr är inte allt guld och gröna skogar med ryggstödet. Först och främst är det väldigt fult… Det hade jag väl egentligen kunnat leva med, men då det även finns andra problem med det kommer även detta upp som ett problem. Det stora problemet är att ryggstödet är till för en 90 cm-säng och jag har en 120 cm-säng. Stödet hålls ihop av stora stålrör och de hamnar tack vare att jag har en större madrass inne på min sovyta. När jag ligger ner hamnar jag därför med jämna mellanrum på stålramen. När jag ska ta något från min sänggavel/mitt sängbord kommer jag också åt stålramen och jag har redan fått blåmärke efter den. Arbetsterapeuten har berättat att det finns ett stöd som är optimerat för en 120 cm-madrass, men det finns inte i deras standardsortiment. Därför skulle vi testa detta stöd nu och om jag upplever problem, vilket jag gör, ska hon gå högre upp i hierarkin för att se om de kan få tillåtelse att föreskriva det andra stödet. Helst av allt skulle jag vilja ha en ”riktig” ställbar säng. Där jag inte känner några rör eller någon motor. Där jag inte behöver ha en stor styrbox liggande framme på golvet. En säng där jag även kan höja benänden vid behov. Planen var att jag skulle köpa en sådan säng ju när jag flyttade, men då problemen med försäkringsbolagen fortfarande inte har löst sig är denna önskan fortfarande en ouppnåelig dröm…

Elektriskt sängryggstödOm 2 veckor har jag ett nytt möte med arbetsterapeuten på Hjälpmedelscentralen och då ska jag ta upp mina tankar om stödet. Jag har ju trots allt bara haft det i 36 timmar nu och det finns ju inget som säger att mina invändningar inte kan försvinna efter ett tags användande. Mötet ska dock inte handla om stödet, utan jag ska få möjligheten att prova ut ett tyngdtäcke. Det är något jag läste om och tittade på för över 2 år sedan, men sen mer eller mindre glömt bort. När jag tittade på det hade inte arbetsterapeuten förskrivningsrätt för detta hjälpmedel och därför blev det inget med det. Nu har de dock precis fått den rätten och det var egentligen en slump att arbetsterapeuten tänkte på detta täcke för mig. Hon hade nämligen själv inte en tanke på det när kommunens sjukgymnast, som också har varit och träffat mig, kom med förslaget. Det ska bli riktigt kul och testa och se om det kan hjälpa mig med min sömn.

Postat den 29 maj 2014 @ 01:15 ǀ Inredning, Katterna, Sjukdomarna, Smärta, Sömn, Teknik

Idag har vädret inte varit lika fantastiskt som tidigare dar. Det gjorde att jag kunde ligga och vila och sova utan att få dåligt samvete. Normalt sätt får jag nämligen det när jag inte ”utnyttjar” möjligheten att ta mig ut i fint väder. Samma sak händer när jag t.ex. har tillgång till någons bil och ändå stannar hemma. Detta är en av de svåraste grejorna med att ha mina sjukdomar. Jag vill ju så gärna, men kan inte och då anfaller mitt samvete mig med tankar på att det finns de som inte har tillgång till fint väder och därför måste vara inne, det finns de som aldrig har tillgång till bil och som inte kan ta sig iväg m.m. Jag tror att det beror på att min hjärna inte vill acceptera att jag är sjuk och då verkar den tro att om jag bara ger kroppen tillräckligt med dåligt samvete så kommer den att börja fungera som en frisk människas kropp. Tyvärr fungerar ju inte verkligheten på det visset, vilket jag mycket väl vet, men samvetet och skammen finns där ändå…

Tack och lov så har jag mina älskade misar och de hjälper mig ofta i de svåra stunderna. Häromdagen tog jag detta underbara foto på dem när de satt och spanade ut genom fönstret i solnedgången:

Katter i fönster

Postat den 24 maj 2014 @ 23:29 ǀ Känslor, Katterna, Sjukdomarna

Även idag har det varit fantastiskt väder. Tack vare mamma kom både jag och katterna ut för att njuta av det. Först var mamma och jag på spa:et, där jag både solade och badade utomhus för första gången detta år, och sen var vi ute och promenerade med katterna i koppel. Röda katten gick en halv meter från ytterdörren, la sig ner och vägrade sen att flytta på sig. Svarta katten promenerade däremot rakt ut i det vackra vädret.

Bad

I natt vaknade jag upp vid fyra-tiden och kunde inte somna om. Då kom svarta katten för att hålla mig sällskap. När han var på väg att somna la han sig i sin vanliga vampyr-position; på rygg, framtassarna i kors över magen, och huggtänderna utanför munnen. Jag kände mig tvungen att fota honom då han såg urgullig ut, men jag tänkte inte på vad blixten skulle göra med honom mitt i natten. Numera kallar jag honom för Monster-katten. 😀

Svarta katten

Postat den 23 maj 2014 @ 21:40 ǀ Familj, Katterna, Sömn, Spa

Wohoo! Hjälpmedlena är återfunna! De hade hamna hos en granne med samma adress som mig och som skulle få en leverans samma dag som mig. Besöket av arbetsterapeuten är nu ombokat tills på tisdag och då ska det bli intressant att få se vilka grejor de har med sig för att hjälpa mig i min vardag.

Idag har katterna, jag, och pappa varit hos veterinären. Röda kattens tandkött har läkt jättefint efter operationen! Kändes oerhört skönt att få det bekräftat.  Vaccineringen av katterna var inte heller något problem. De sa inte ett ljud när de fick sina sprutor. Det jobbigaste med hela resan var bilturen. De hatar att sitta instängda i buar och inte se något. Röda katten mjauade nästan konstant och svarta katten mådde så dåligt att det hände olyckor från båda hållen. Det är då man är glad att man har tvättbara underlägg i burarna. 🙂

Vädret har varit helt underbart idag och jag kunde inte låta bli att fota lite av den underbara naturen runt veterinärkliniken.

Landsbygd

Postat den 23 maj 2014 @ 00:32 ǀ Familj, Katterna

Min vanliga otur har slagit till igen. Jag pratade precis med arbetsterapeuten och varken hon, hjälpmedelscentralen eller någon annan vet vart mina hjälpmedel har tagit vägen. Tydligen har inte detta hänt förr, men om det ska hända någon så är det väl inte konstigt att det händer mig. 🙂 Vissa undrar kanske hur jag fortfarande kan verka så glad trots problematiken och det finns ett väldigt bra svar på det. Dels är jag van att allt klyddar, men framförallt så blir inget bättre av att jag blir ledsen. Jag kan tillfälligt bli frustrerad, vilket jag skrev i förra inlägget, men sen inser jag att det är bättre att skratta åt eländet än att gråta.

Nu kan jag och katterna i alla fall gå och lägga oss igen (svarta katten är redan på plats på sin favoritplats bredvid mig i sängen) och den ”tidiga” morgonen har inte bara varit av ondo. För att lyckas hålla mig vaken har jag städat undan lite grejor samt satt in och igång diskmaskinen, så nu är den färdig för utplockning när hemtjänsten kommer i eftermiddag.

Svarta katten

Postat den 21 maj 2014 @ 09:39 ǀ Allmänt, Hushållssysslor, Katterna, Sömn

Idag, eller rättar sagt igår i och med att jag skriver så otroligt långsamt då jag måste vila emellanåt, har jag ätit på restaurang med mamma. Hon tyckte att det var dags att inviga den nyöppnade restaurangen här i kvarteret och så blev det. Maten var riktigt god och allt så mycket trevligt ut. Det såg så trevligt ut att jag var tvungen att ta denna bilden:

Bröd

Efter restaurangbesöket tog vi åter en tur till spa:t. Mamma simmade en timme medan jag låg och njöt i bubbelpoolen och lyssnade på en ljudbok. Just nu lyssnar jag på en gammal bok av Mari Ljungstedt som heter ”Den inre kretsen”. Jag lyssnar som vanligt via Storytel, som jag fullständigt älskar!

När vi var färdig badade gick jag hem och gosade med mina älskade katter. Röda katten har inte visat några tecken på biverkningar efter sin operation eller på medicinerna. Det är sååå skönt att allt gått bra! Nu är det bara dags för ett återbesök hos veterinären på torsdag, då jag även ska passa på att vaccinera båda katterna, och sen ska tandsjukdomen förhoppningsvis vara ett minne blott! Så här söt var han för övrigt när han låg och fläkte sig i sängen häromdagen:

Röda katten

Jag måste även lägga upp en bild på mördegskakorna jag bakade i lördags. Jag var så oerhört godissugen, men att åka hemifrån och fixa något gott är som sagt oerhört svårt för mig. Lösningen är att baka, men hur orkar man det egentligen? Svaret är att lägga bakduken på soffbordet och sitta i soffan och göra det. Degen kavlade jag sen ut direkt på bakplåtspappret så att jag slapp förflytta kakorna. Nästa lösning är sen att inte baka för stor sats. I mitt fall gjorde jag bara 1/4 kaksats och det blev utmärkt för mig! Kakorna smakade utmärkt och tyvärr försvann de ner i min mage väldigt snabbt.

Mördegskakor

Postat den 20 maj 2014 @ 00:50 ǀ Böcker, Familj, Katterna, Mat, Spa

Jag har varit ifrån bloggen nu ett antal dagar eftersom det har hänt alldeles för mycket i mitt liv och det har därmed gjort mig alldeles slutkörd. Jag har många gånger under dagarna känt att jag ”behövt” blogga för min egen psykiska hälsas skull, men då det har varit så mycket att få ut har jag istället låtit bli. Men nu är jag här igen och ett längre blogginlägg ska det bli om en stund (måste gå och mata röda katten först som vill ha lite blötmat nu), och om jag har tur blir det även några blogginlägg om tävlingar under kvällen. 🙂 Håll till godo!

Postat den 19 maj 2014 @ 20:08 ǀ Allmänt, Katterna

När jag skrev inlägget igår trodde jag inte att tröttheten kunde bli värre, men så blev det. Röda katten fick en knäpp i huvudet och försökte gräva sig ut ur lägenheten genom ytterdörren och slet med sig gummilisten under försöken. Jag försökte göra allt jag kunde komma på för att distrahera honom samtidigt som mitt eget huvud höll på att gå i bitar. Till slut ringde jag syrran i ren desperation och hon tyckte att jag borde gå ut med röda katten i koppel för att visa att livet inte är roligare på andra sidan dörren. Tyckte att det lät som en bra idé så det var bara att få på sig kläderna igen (var egentligen färdig för att sova), få på kopplet på katten, och gå ut. Efter 20 minuter vistelse både i trapphuset och ute i gräset hade jag fått nog, men det hade inte katten. Dock tog jag beslutet att bära in honom igen. Grävandet lugnade ner sig något efter utevistelsen, men inte tillräckligt. Det som till slut blev lösningen var vanlig torkad kattmynta. Jag ”offrade” mina sängkläder och spred helt enkelt ut kattmynan över hela nedre delen av sängen och la sedan dit katten. Då började han fokusera på sig själv istället för dörren. Dock gick han i perioder tillbaka till dörrmattan, men jag hörde aldrig att han klöste på dörren igen. Visserligen kan det ha beror på att jag till slut stoppade in hörlurarna i öronen och började lyssna på en ljudbok, men det låter bättre att säga att han uppförde sig istället. 😀

Idag har han varit en fullfjädrad gentleman. Han har inte försökt ta sig hemifrån, utan istället ätit, druckit, legat på magen och gossat som han ska. Han har varit sig själv helt enkelt! Och det har varit oerhört skönt! 😉

Postat den 14 maj 2014 @ 11:51 ǀ Familj, Katterna, Sömn

Äntligen börjar dagen gå mot sitt slut! Jag är helt slutkörd och huvudvärken bara dunkar. Dock tror jag inte att min smärta är i närheten av röda kattens smärta. Visserligen visar han inte att han har ont, men idag har veterinären opererat bort alla hans huggtänder och även en kindtand. Det blev även bekräftat att det är tandsjukdomen FORL som angripit hans tänder. Den närmsta tiden ska han ha smärtstillande tre gånger om dagen och även få munskölj 2 gånger om dagen. Har fått lägga in påminnelser i telefonen för att komma ihåg allt. Tack och lov så verkar medicinerna verka mot värken. Det första han gjorde när han kom hem var att dricka mjölk och skrika till sig lite blötmat, som han sen åt glupskt. Han var oerhört hungrig, vilket kanske inte är så konstigt när han fastat sen klockan 01:00 inför narkosen.

Röda katten

Så här utslagen var katten när han äntligen fått komma hem och fått i sig lite mat. Jag försökte förklara att det är mycket skönare att ligga och sova i sängen. Jag t.o.m. bar honom till sängen, men han hoppade bara ner och gick och la sig i köket igen nära sin mat. Han kanske är rädd för att tvingas fasta igen. 🙂

Jag tänkte avsluta kvällen med en ny bild på blåmärket på magen, men det är verkligen ingen vacker syn och därför låter jag helt enkelt bli. I går kväll skickade jag iväg ett mail till DR och Eurovision Song Contest om det hela och så får vi se vad vi får för svar.

Postat den 13 maj 2014 @ 21:15 ǀ Fritidsintressen, Katterna

Jag kan inte sova… Så fort jag stänger av datorn, Tv-n, eller telefonen så kommer tankarna på röda kattens operation farande. Jag önskar att han låg i min benända, men han har valt att ligga i en av kattransporterna. Det har under hela hans liv varit en av hans favoritplatser och så har det fortsatt här i lägenheten. Jag har varit och klappat lite på honom i buren och hoppas på att han ska komma hit snart så att jag kan ge honom all kärlek jag har.

Röda katten

Postat den 13 maj 2014 @ 03:47 ǀ Katterna, Sömn

Morgondagen (eller idag) kommer att bli en tuff dag. Då är det dags för röda kattens operation och det känns oerhört jobbigt. För har jag alltid haft en annan person att dela min ängslan med, men nu står jag själv. Eller egentligen står jag inte själv då jag vet att både mamma och lillasyster kommer tänka på röda katten konstant och pappa kommer att följa med till veterinären så att jag kan fokusera fullt ut på röda katten, men jag har ingen att dela min oro med nu mitt i natten. Jag har ingen att hålla i handen och känna den tysta gemensamma ängslan med. Jag känner mig helt enkelt oerhört ensam och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare från den känslan…

Postat den 13 maj 2014 @ 00:06 ǀ Familj, Känslor, Katterna

Nu har jag lyckats fixa det sista av kaoset i lägenheten (förutom dammsugningen och golvkaoset då jag helt enkelt inte själv klarar av att göra det). De nytvättade kläderna är inlagda i skåpen. Alla kattfiltar är inlagda i tvättmaskinen. Den sista flyttlådan som jag fick av ex-mannen är uppackad. Det sista ”skräpet” som har befunnit sig på min balkong är ivägkört till tippen. Det känns oerhört skönt när jag verkligen kan se att jag lyckats göra något, även om det just nu gör oerhört ont i min kropp. Dock vet jag ju hur jag ska hantera smärtan och under årens lopp har jag lärt mig att känna igen olika typer av smärta. Den smärtan jag har just nu kommer att leda till en oerhörd stelhet imorgon. Då kommer jag inte ens kunna böja mig ner någon centimeter och att sätta katterna matskålar på golvet är en ren omöjlighet. Tack och lov har jag hittat en lösning på detta problem. Till kvällen brukar jag ta Voltaren som hjälper till med inflammationen och smärtan i ryggen, och sen ligger jag på spikmattan hela natten.  Då återkommer min rörlighet och det är ganska fantastiskt.

I flyttlådan jag packade upp fanns lite allt möjligt som jag efterfrågat. Framförallt fanns där en sladd till Xboxen. När jag ändå höll på och röja bestämde jag mig för att koppla in den sladden samt en massa andra sladdar till tekniken vid TV-n. Dessa sladdar har jag fått av mina föräldrar då min ex-man helt enkelt valt att slänga mitt sladdförråd utan att fråga mig. Detta har gjort mig förbannad, men jag orkar inte bråka över sladdar. Det går enkelt att köpa nya, men det är ändå irriterande. En del sladdar har inte funnits att få tag i hos mina föräldrar så de får jag köpa in så fort jag får pengar. Behöver 3 nätverkssladdar, 1 AUX-sladd, och minst 1 förgreningsdosa. Tänkte att jag skriver det här så har jag min lilla inköpslista klar när jag väl har möjligheten att fixa dem. 😀

Spikmatta och röda kattenSkulle bara ta en bild av spikmattan, men röda katten ville också vara med den lilla linslusen. 🙂

Postat den 6 maj 2014 @ 17:32 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Hushållssysslor, Inredning, Katterna, Smärta, Teknik

Idag hände en stor sak i svarta kattens liv. För första gången vågade han idag hälsa på en från hemtjänsten! Normalt sett är han väldigt social, men han har, liksom den röda katten, valt att vara väldigt avvaktande mot personalen. Tjejen han valde att hälsa på är den tjej som har varit hos mig flest gånger, och förhoppningsvis tyder det på att han vänjer sig personalen med tiden. Skönt tycker jag!

Svarta katten

Postat den 5 maj 2014 @ 14:38 ǀ Katterna

Just nu skakar hela min kropp och bara att lyfta handen och skriva är ett problem. Mina vänstra fingrar kan jag inte ens använda just nu då musklerna är så trötta att fingrarna är på väg ur led på fel håll varje gång jag nuddar något med dem. Svetten rinner dessutom av mig just nu då jag har ansträngt mig så pass mycket att jag stekt två pannkakor samt gett katterna lite mat… Tänkte att jag skulle beskriva hur min dag har sett ut idag för att det ska gå att få en uppfattning om hur mitt liv fungerar tillsammans med mina sjukdomar. Jag tror egentligen inte att jag rakt ut sagt vad jag lider av så det är väl dags att börja med det. Jag har ME, Fibromyalgi, Hypothyreos, kronisk folatbrist (B6), kronisk D-vitaminbrist, diverse allergier, ingen tårvätska samt ingen saliv. Enligt min reumatologen kommer jag även så småningom få diagnosen Sjögrens syndrom, men mina ögon är inte ”tillräckligt” dåliga för diagnosen än. Just nu har jag även någon typ av infektion i kroppen som drabbade mig av ansträngningen på Valborg. Ansträngningen då bestod av att göra mig i ordning inför festen (låg i sängen ända tills detta), sjunga ett solo, äta mat, prata med andra människor sittande, dansande i 2 minuter sammanlagt, och allt detta skedde under en tidsrymd på ca 5 timmar.

Idag (eller rättare sagt igår) sov jag fram till klockan 13:30. Då hoppade en katt upp och la sig på min mage och tyckte att det var dags för mat. Efter ca 10 minuter tog jag mig upp, gav katterna mat, gick på toaletten, och gick sen och la mig igen. Tillbaks i sängen fick jag sätta på mig mitt vänstra handledsskydd då jag hade så ont i handleden. Jag tog upp min telefon i sängen och kollade mina mail. Ett nytt nummer av RME-bladet låg i inkorgen och jag bestämde mig för att läsa det. Det tog mig ca. 30 minuter att läsa ca 10 sidor och de sista 3 sidorna orkade jag inte ens läsa ordentligt. Under läsningen kom hemtjänsten hit och från sängen dirigerade jag hur tjejen skulle sätta igång diskmaskinen samt ta med sig soporna. Jag läste lite på Aftonbladet via telefonen och därefter somnade jag om igen. Jag vaknade runt halv fyra tiden och bestämde mig för att ringa min mamma. Jag pratade någon minut med henne. Därefter insåg jag att jag behövde äta. Jag var sugen på pannkakor och så blev det. jag tog fram mina ingredienser, redskap, och min ståstol och satte igång. Jag hade svårt att vispa, men till slut gick det. Jag stöttade mig hela tiden på min ståstol och därmed klarade jag att stå framför spisen. Jag åt mina pannkakor framför TV-n i soffan och därefter gick jag tillbaka till sängen och satt igång TV-n där. Efter 10 minuter insåg jag att det inte var någon idé att ha igång TV-n och snart sov jag igen. Denna gången vaknade jag vid ca 20:30. Jag satt igång TV-n. Jag kollade mailen i telefonen och såg att vi fått ordningen på sångerna kören ska sjunga vid sin nästa konsert. Eftersom jag just nu har ALLA mina noter och körpärmar vid min säng bestämde jag mig för att sortera och sätta in sångerna enligt ordningen i min uppsjungningspärm. Jag tittade lite på TV-n och begav mig sen till toaletten och det var då jag fick inspirationen till mitt inlägg om kaoset. Jag pratade även lite i telefon med mamma just nu och även med syrran via sms. Jag bestämde mig även nu för att ta mig ner till postfacket och hämta posten då jag inte varit utanför dörren sedan Valborg.  Det tog en del energi och därför sov jag lite av och till fram tills vid tolvtiden. Då tog jag återigen upp datorn och tävlade i några tävlingar , samt skrev några mail. Jag insåg även då att jag var hungrig igen och jag stekte på den sista pannkakssmeten sittandes på min ståstol. Jag käkade mina två pannkakor och gick på toaletten. Medan jag satt där passade jag på att rensa kattlådan. Den är placerad på ett sådant sätt jag kan rensa den just från toaletten. Därefter tog jag upp lite kattmat till katterna och sen placerade jag mig som sagt fullständigt utmattad och svettig i min säng. Därefter har jag skrivit detta inlägg. Nu hoppas jag på att snart få somna igen samt att jag ska slippa att behöva använda mina handledsskydd under natten då det är så fruktansvärt obekvämt. Jag skulle väldigt gärna vilja lägga mig på min spikmatta för avslappning och smärtlindring, men då min bäddmadrass inte ligger där den ska då jag inte har orkat att dra den rätt på ett par dagar, är det inte troligt att spikmattan kommer att hamna under mig.

Min högra arm är nu på väg att börja strejka då den har fått ta hand om hela detta inlägg själv och därmed är det dags att sluta skriva!

Man skulle kunna tro att jag pratade om min före detta svärmor, men denna gången är hon oskyldig. Istället pratar jag om en dam jag möte i samlingslokalen på vårt Valborgsfirande. Detta hände:

Hela Valborg var fram till klockan 22:30 en underbar upplevelse. Vi åt, pratade, och hade allmänt trevligt. Då kom en för mig okänd dam fram och frågade mig vad jag jobbade med då hon tyckte att hon kände igen mig. Jag svarade ärligt att jag var sjukpensionär och hon ifrågasatte hur jag som var så ung kunde vara det. Jag tänkte inte så mycket på frågan då den är ganska vanlig och jag svarade som jag brukar med vilka sjukdomar jag har och hur de påverkar mig. Då frågade hon hur jag hade råd att bo på detta område och då började jag dra öronen till mig lite, men svarade ändå ärligt. Hon ifrågasatte än en gång hur jag kunde vara sjukpensionär, kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen, och jag försökte än en gång svara innan jag bestämde mig för att gå ifrån henne och sätta mig vid mitt bord då vi helt enkelt inte kom längre. Jag berättade för vännerna runt bordet hur irriterad och stött jag blev av hennes ifrågasättande. Hon hade aldrig träffat mig förr och visste ingenting om min situation, ändå tyckte hon sig ha rätten att klanka ner på mig. Jag var rädd för att hon tänkte anmäla mig till Försäkringskassan (hon verkade verkligen vara den typen som skulle kunna göra en sådan sak) för att hon sett mig dansa i 2 minuter med ett tant (som för övrigt har kraftig reumatism och ett konstgjort knä, men som älskar att dansa och tycker att dansen är värd de senare konsekvenserna) och detta sa jag till bordsgrannarna. De sa till mig att skita fullständigt i henne och inte ta åt mig, men det var lättare sagt än gjort. Dessutom kände jag nog redan då att det fanns något mer i historien med damen. Jag fortsatte dock kvällen och tog mig modet att ta en bugg med en av bordsdamerna. Jag klarade väl av det i ca 1 minut och sen var jag så trött och fullständigt andfådd att det inte gick mer. När jag satt mig ner sa bordsgrannarna att de nu förstod vad jag menade med min trötthet. Det var så fullständigt tydligt för dem då jag förutom anfådheten tappade all färg i huvudet samt att de såg det på mina ögon. Skämtsamt visade jag då min handväska och de blev halvt förskräckta över alla hjälpmedel och mediciner jag bar med mig. Strax efter detta kommer damen från tidigare och sätter sig bredvid mig. Hon talar om att hon tycker att det är för jävligt att jag är sjukpensionär som är så ung, som kan dansa och supa, och som är så glad och pigg. Jag försöker än en gång förklara att jag för sota för aktiviteten senare, men hon ger sig inte. Jag planerade därför att flytta mig till den andra sidan av bordet då hon säger att hon själv jobbar på Försäkringskassan. Då kände jag det som ännu viktigare att förklara hur det låg till, men hon vägrade att ge sig. Hon fortsatte att gå på om hur jävligt det var att skattebetalarna skulle försörja mig som har full rörlighet i kroppen m.m. Till slut började jag gråta och gick ifrån bordet. Jag satt mig hos två andra tanter där jag känner den ena från kören sedan tidigare, samt att vi bor i samma hus. Det jag inte tänkte på när jag satt mig där var att hon tidigare jobbat på FK. Hon blev genast upprörd över vad den andra damen sagt. Det blev även hennes väninna, som även hon jobbat på FK visade det sig. De blev så arga att de ville anmäla damen, som vi dock ej visste namnet på. Då bestämde min körkompis sig sonika för att gå och fråga henne om namnet. Hon presenterade sig och sa att hon förstod att de var tidigare kollegor. Hon fick damen att säga på vilket kontor hon jobbade på, men hon vägrade att säga sitt namn då hon såg att vi hade pratat. Mina fantastiska bordsgrannar vägrade dock ej att ge upp. De tyckte fortfarande att jag skulle göra en anmälan och de skulle stå bakom mig. De bad några av de andra gästerna att försöka ta reda på namnet på damen och vi får väl se om det lyckas. Jag fattar inte hur man kan gå på en helt okänd människa på det viset som hon gjorde med mig. Hon vet inget om mig. Hon har ingen aning om att jag nu sen jag kommit hem har tagit starka värktabletter och sömnmedicin. Att jag inte kunde böja mig ner till golvet och ge katterna mat när jag kom hem. Att jag ligger på en spikmatta i sängen eftersom jag har så ont. Att jag troligtvis inte kommer kunna röra mig imorgon. Det blev verkligen en fullständigt värdelöst slut på kvällen, men när jag gick ifrån festen (kärringen var på toa då) sa även de anda vid bordet att de stod på min sida. Känns oerhört skönt, men obegripligt att det ska behöva vara så… Jag HATAR kärringar!!!