Nu är inte katterna glada… Båda ligger intill mig i sängen och är rädda. Den förskräckliga dammsugaren är nämligen framplockad och pappa använder den för fullt. Jag har aldrig förstått vad som är så skrämmande med dammsugaren och jag har försökt allt jag kan komma på för att de ska bli vän med den. Efter 10 år har jag nu gett upp försöken och hjälper istället katterna att gömma sig för den när rädslan blir som värst.

Postat den 18 mars 2014 @ 10:49 ǀ Familj, Hushållssysslor, Katterna

Nu fick den svarta katten mig att rusa upp ur sängen. Jag märkte på honom att något var fel och sen kände jag doften. Kattbajs! Älskade katten hade varit på toa, men inte fått loss allt… När man är katt och inte kan torka sig så använder man golvet för att skrapa loss det man inte blir av med och därmed hade plötsligt vardagsrumsgolvet blivit toalettpapper… Jag lyckades fånga katten, som bara sprattlade, och lyckades tvätta av honom mot hans vilja. Därefter började jobbet med golvet. Jag har försökt ta bort allt jag sett med våtservetter, men jag klarar inte av att moppa av hela golvet så jag kan mycket väl ha missat något. Jag får be pappa komma och hjälpa mig med golvet imorgon så att jag kan få bort alla bakterier, men får vara nöjd för tillfället. Jag säger ofta att jag önskade att jag var en katt som slapp oroa sig för något och som kan sova när den vill, men vid såna här tillfällen är jag glad att jag inte är katt. 🙂

Postat den 17 mars 2014 @ 21:51 ǀ Familj, Hushållssysslor, Katterna

Nu har jag äntligen tagit tag i mitt hjälpbehov och skickat iväg ett mail till kommunen för att fråga om hjälpmedel, hemtjänst, och bostadsanpassning. Jag har lite hjälpmedel sedan tidigare, men då jag nu är själv så märker jag att jag behöver mycket mer för att klara min vardag och inte bli en ”belastning” för min familj. Jag vet att min familj gärna hjälper mig med städning, sopor, inköp m.m., men är det rätt att de ska tvingas ställa upp och hjälpa mig med dessa saker. Jag tycker inte att min pensionerade snart 68-åriga pappa ska behöva köra igenom hela stan för att jag behöver hjälp med att dammsuga, eller att min mamma ska behöva ringa efter jobb varje dag för att fråga om det är något jag behöver ha handlat, eller att min syster måste skynda från sitt jobb för att hjälpa mig med storhandling när jag själv inte orkar åka buss till affären eller orkar gå med kundvagnen.

De som inte känner mig sedan tidigare tänker nog nu att de förstår varför min man lämnade mig om han nu tidigare har behövt hjälpa mig med allt detta. Så har dock inte varit fallet. Eftersom vi tidigare varit två personer med inkomst har vi haft råd med städhjälp. Jag har alltid haft tillgång till bil och affär nära mig och därmed klarat av inköpen relativt lätt. Soporna har jag bara behövt gå med utanför dörren. Visst har jag behövt hjälp ibland, men även tidigare har mamma, pappa, och lillasyster, förutom mannen, ställt upp med det. Han har alltså inte varit överhoppad med uppgifter. Om jag ska vara ärlig tror jag faktiskt att han får göra betydligt mer grejor nu än tidigare…

Postat den 17 mars 2014 @ 15:23 ǀ Ex-mannen, Familj, Hushållssysslor, Sjukdomarna, Skilsmässan

Nu är jag färdig på två sätt. Eftersom jag inte har kunnat somna har jag städat, diskat och vikt tvätt, och nu är allt hushållsarbete, förutom dammsugningen vilket jag inte klarar av att göra själv, färdigt. Min kropp är också fullständigt färdig nu, men jag vet inte om jag kommer att kunna sova för det. Tog sömnmedicin för en timme sedan och ligger nu på min älskade spikmatta och håller alla tummar och tår jag har för att John Blund snart kommer på besök.

Postat den 13 mars 2014 @ 04:51 ǀ Hushållssysslor, Lägenheten, Sömn

Som jag skrev tidigare har jag lyckats tvätta en maskin tvätt idag. Jag kan glädja Er läsare att tvätten nu även har blivit upphängd. =) Det är dock inte tvätten jag tänkte skriva om utan tankarna som kommer varje gång jag gör eller ser något som jag kopplar till ex-mannen. Nu ikväll dök tankarna om tvätten upp. Jag undrar hur han hanterar tvätten nu. Han kunde aldrig sortera tvätt förr och därför stod jag alltid för den biten. Det gjorde att om jag inte orkade sortera så blev inget tvättat. Hur gör han nu? Sköter han bara sin egen tvätt eller får hans nya sambo sortera allt eller hjälper hans mamma honom igen? Jag kan inte tänka mig att den nya sambo vill göra det då hon har ganska mycket skinn på näsan.

Härom dagen föll mina tankar på Melodifestivalen. Ett arrangemang jag alltid älskat, men som ex-mannen alltid har hatat. Hur har han löst det nu? Jag vet att hans styvdotter också älskar Melodifestivalen. Har han då valt att titta på det för att göra sin nya familj glad, vilket han aldrig gjorde med mig, eller har han valt att även strunta i sin nya familj?

Mina tankar vandrar också ofta till hans älskade dator. Under vårt förhållande var datorn hans bästa vän och han spelade spel flera timmar om dagen. När han flyttat ut ur huset undrade jag ofta hur han klarade sig utan datorn. Han brukade få abstinens bara vi var på semester i en vecka. Nu har han ju återkommit till datorn i och med att de flyttat in i huset. Kommer han återgå till sina gamla rutiner som han byggt upp under 15 år (alltså redan innan han träffade mig), eller kommer han klara att hålla sig från den? Om han inte klarar att hålla sig från datorn, kommer den nya tjejen acceptera datorspelandet, vilket jag gjort, med tanke på att hon ”lärt sig leva” med honom utan datorn? Klarar han av att bli störd av ett barn när han sitter i sina ”matcher” utan att tappa humöret varje gång han blir störd?

När jag tänker på allt detta så undrar jag om han saknar mig. Om han nu förstår hur bra han hade det? Om han ångrar sig? Vare sig han saknar mig eller ej så skulle han aldrig erkänna det. En gång i tiden hade jag svårt att erkänna när jag hade fel och när jag nu träffar honom så ser jag samma tecken hos honom som tidigare fanns hos mig. Man försöker visa sig stark och intalar sig därför att man aldrig har fel… Jag vet inte om jag egentligen vill ha kunskapen om han saknar mig eller inte, då jag är rädd för att den skulle trycka ner mig i skorna om han inte saknar mig efter allt som jag gjort för honom genom åren. Alla brukade kalla ex-mannen för en toffel eftersom de ansåg att han följde min minsta vink, men ju mer jag tänker på det och skriver om vårt liv desto mer inser jag att det faktiskt var jag som var toffeln. Jag var dock glad att få vara en toffel. Jag kände mig behövd och duktig när han behövde min hjälp. Faktum är att en av de sista sakerna jag sa till terapeuten på familjerådgivningen var att jag kunde acceptera att vara ex-mannens hushållerska om det innebar att han ville stanna hos mig. Idag låter det i mina öron vansinnigt och det är inte något jag skulle gå med på nu. Om jag i framtiden på något sätt hamnar i ett förhållande är detta något som jag inte FÅR hända igen och jag hoppas att om jag på något sätt börjar falla åt det hållet igen blir varse om det, antingen av mig själv eller av någon annan, så att jag inte riskerar att hamna i toffel-sitsen igen.

Postat den 10 mars 2014 @ 00:55 ǀ Ex-mannen, Huset, Hushållssysslor, Känslor, Skilsmässan, Teknik

Känner mig ännu duktigare nu då jag precis lyckats sätta igång en maskin tvätt. Visserligen satt jag igång maskinen med samma tvätt förra veckan också, men den blev aldrig upphängd. Förhoppningsvis lyckas jag med det denna gången. =)

Jag har även precis packat min spa- och gymväska. Mamma vill nämligen ta sig en tur till spa:et imorgon på hennes tidiga jobbdag och vi har bestämt oss att för första gången testa på gymmet. Jag har inte satt min fot på ett gym på nästan 10 år. Min förhoppning är nu att jag regelbundet ska klara av att besöka gymmet och genomföra någon typ av sjukgymnastik för att stärka framförallt min lår-, rygg- och magmuskulatur. Tänkte att när jag väl vet hur gymmet ser ut, be min läkare om en remiss till sjukgymnast som ska få äran att gå igenom med mig vilka övningar jag bör göra och sen ta med mig kunskapen till gymmet här.

Postat den 9 mars 2014 @ 20:21 ǀ Familj, Hushållssysslor, Sjukdomarna, Träning