Idag har solen lyst hela dagen och det känns verkligen som att sommaren är på våg. Jag älskar värmen och ljuset som kommer med sommaren, i alla fall dagarna som jag mår bra. De sämre dagarna är ljuset inte lika roligt… Min ME gör mig nämligen ljuskänslig och dagarna när jag redan mår dåligt gör ljuset mig ännu sämre. Då önskar jag bara att jag kunde stänga in mig i ett helt svart rum. I huset brukade jag hänga upp en svart filt framför fönstret och sen stängde jag helt enkelt till sovrumsdörren och så blev det mörkt. Tyvärr är det inte lika enkelt i lägenheten. Först och främst har jag ingen sovrumsdörr. För att få in min sängstomme var jag tvungen att ta av dörren. Planen har varit att köpa någon typ av vikdörr eller skjutdörr, men det har fått skjutas på framtiden p.g.a. pengabristen. För det andra har jag inga gardiner eller någonstans att hänga upp en filt vid fönsterna. Det finns persienner, men de släpper igenom alldeles för mycket av ljuset… För att inte bli sämre får jag dagtid därför använda antingen solglasögon eller en ögonmask. Inget av det är optimalt, men det fungerar någorlunda. Drömmen skulle vara en snygg elektrisk mörkläggningsgardin. Någon som vet vart man kan köpa in det?

Postat den 21 maj 2014 @ 00:37 ǀ Huset, Inredning, Lägenheten, Sjukdomarna

Den 5:e maj var det dags att lämna in deklarationen, men jag var inte färdig med min då eftersom jag helt enkelt inte fixat fram alla papper både för mig privat och för mitt och ex-mannens företag. Därför ansökte jag, och fick beviljat, ett uppskov tills idag. I torsdags var det dock dags för mig och lillasyster att ta oss igenom alla mina pappershögar, som blivit liggande sen flytten, för att försöka hitta allt kopplat till deklarationen. Vi gick igenom papperna under någon timme och hittade det mesta jag sökte efter. När det var gjort ville jag umgås med syrran, men hon tyckte att det var bäst att jag satt igång datorn och började med det hela. Det skulle visa sig att det var tur att hon tyckte så.

Datorn som behövde sättas igång var min gamla stationära PC, som enbart varit igång en gång sen jag flyttade in, då bokföringsprogrammet för företaget finns på den. För att göra detta var jag tvungen att koppla om en del sladdar under skrivbordet. När jag gör detta så säger något pang och strömmen går. Under skrivbordet finns ett tekniskt hemmabygge som jag tyvärr lyckades kortsluta när jag rörde runt bland sladdarna… Mycket klantigt och mycket självförvållat… Tack och lov var det lätt fixat genom att slå upp både automatsäkringen och jordfelsbrytaren. När allt var fixat var det dags att starta datorn, och då vägrar den… Jag får ett meddelande om att datorn stängts av fel och för att göra en återställning och starta om datorn måste jag trycka på Enter på tangentbordet. Problemet var bara det att det inte fungerade. Efter lite tankeverksamhet kom jag på att det berodde på att mitt tangentbord är trådlöst och det fungerar bara när Windows väl har startat. Eftersom jag inte kom så långt behövde jag därmed ett trådbundet tangentbord. I gamla huset hade vi flera sådana, men liksom med alla mina älskade sladdar, fick jag aldrig välja att behålla dem utan ex-mannen slängde de helt enkelt innan jag fick möjligheten att packa ner dem inför flytten. Därför gav jag mig ut på jakt efter ett tangentbord hos mina grannar. Det kändes oerhört pinsamt då jag inte känner de så bra, men det var bara att svälja och acceptera, och det gick bra. Att prata med grannarna alltså. Inte att hitta ett trådbundet tangentbord… Vi fick helt enkelt åka och köpa det billigaste trådbundna tangentbordet vi kunde hitta. Vi var dock rätt snabba. Vi körde in i parkeringshuset, tryckte ut vår biljett, parkerade, gick in i affären, hittade tangentbordet, betalade, och gick till parkeringsautomaten på ca 4 minuter. Det gick så snabbt att vi inte ens behövde betala för parkeringen. 🙂 Väl hemma kopplade jag snabbt in tangentbordet, tryckte på Enter, och så startades datorn upp och mitt vanliga tangentbord fungerade sen alldeles utmärkt. Det tog dock ytterligare 2 timmar innan jag kunde ta mig in i bokföringen då det var så många uppdateringar på datorn.

Själva bokföringen, genomgången av alla siffror, och att slutföra deklarationen gick sen snabbt. Mindre än en timme tog det. Innan jag tryckte på knappen ”Skicka in”, valde jag att kontrollera själva skatteuträkningen och fick en chock. Istället för att få tillbaka ca 15.000 kr skulle jag nu betala in ca 1.000 kr. Jag förstod verkligen ingenting!!! Jag började dubbel- och trippelkolla alla siffror och jag hittade verkligen inget fel! Efter mycket om och men insåg jag att man dragit egenavgifter (som arbetsgivaravgifter, men för egenföretagare) på sjukpenningen jag fått från Försäkringskassan. Detta innebar att skatten för mig nu låg på ca 50% istället för de normala 30% och det kändes helt fel! Jag försökte där mitt i natten googla på det hela och blev inte klokare. Däremot kom jag på att samma sak hänt för två år sedan. Även då räknade jag med att få ut ca 15.000 kr, men istället fick jag den gången betala in 5.000 kr. Jag försökte då också förstå vad som hänt, men jag var så pass dålig då att jag bara accepterade att betala. Nu vägrade jag dock att acceptera. Jag återgick till mina tidigare pappershögar och började leta fram de senaste årens deklarationer för att ta med dem på ett besök hos Skatteverket några timmar senare när de öppnat sitt kundcenter. Efter alldeles för många timmars aktivitet var jag fullständigt slutkörd, men att somna var nästan omöjligt då jag var i ”andra andningen”. När jag väl somnade var det oerhört välbehövt, framförallt med tanke på vad som hände dagen efter…

Postat den 19 maj 2014 @ 22:41 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Huset, Skilsmässan, Sömn, Teknik

Nu har bilen äntligen lämnat mig och jag känner en otrolig lättnad över att jag inte behöver bry mig mer om den för tillfället. Bilen var otroligt smutsig, insåg jag när jag körde iväg med den, men bilfirman skickar iväg den för rengöring. Visserligen kostar det en slant, men det är sååååå värt det att slippa göra det själv. Nu har jag bara två, eller kanske tre, grejor kvar att ordna med i denna skilsmässa och sen kan jag lägga denna delen av mitt liv till handlingarna. Det är saker som det handlar om. Tillsammans med bilen fick jag en del av mina efterfrågade saker. Faktiskt fler än vad pappa först kunde se. Det som dock saknades var två av de viktigaste sakerna; besticken jag fått i studentpresent av min mormor och morfar, och min hårddisk med ALLA mina dokument på som jag sparat sen jag började använda dator på 90-talet. Jag MÅSTE verkligen få tillbaka dessa grejor om jag så får ta mig in i deras hus och leta igenom det själv. Jag kan inte ens förstå varför han skulle vilja ha kvar dessa grejor som omöjligt kan betyda något för honom. Den eventuella tredje grejen är Wii:et. Han har accepterat att jag skulle få behålla det, men sedan ångrat sig. Jag tycker inte att man kan ändra en överenskommelse på det sättet han har gjort det på. Han låste helt enkelt in Wii:et i ett rum som jag inte fick tillgång till när jag flyttade och sa att han tycker att det vore mest rättvist om han fick behålla det. Innan dess hade han som sagt accepterat att jag tog Wii:et och till och med berättat för mig vart han lagt vissa delar till det. Det jag dock tvekar över är om det är värt att ta kampen över en spelkonsol. Visserligen älskar jag Wii:et, samt att jag anser att jag har rätten på min sida när det gäller ägandeförhållandet på det, men jag tvekar om det verkligen ger mig något mentalt att bråka om det. Framförallt som jag ändå riskera att ”förlorar” fighten då jag inte tänker släppa ärendet till domstol, även om det vore det enda rätta egentligen. Jag längtar efter dagen då jag slipper tänka på sådana här saker längre. Då jag bara behöver tänka på mig själv och mina älskade katter,vad vi ska göra just den dagen, eller vad jag ska äta till middag.  Dock börjar jag se ljuset nu och det känns såååå skönt!

Postat den 23 april 2014 @ 15:59 ǀ Ex-mannen, Familj, Huset, Skilsmässan, Teknik

Nu har jag precis skickat iväg det längsta sms:et jag någonsin skrivit till min ex-man. Jag har kämpat i över 1 vecka med att formulera mig korrekt och gå igenom allt som behövdes tas upp och till slut blev det färdigt. Samtidigt som jag känner en lättnad över att ha skickat iväg sms:et så är jag nu kräkfärdig över att behöva vänta på ett svar. Jag vill helst av allt bara stänga av telefonen och gömma mig under täcket i sängen… Och jag ska föreställa en 30-årig kvinna… Låter mer som en barnrumpa… Det är tur att mamma kommer hit om någon timme och att syrran sen kommer för att spendera hela eftermiddagen och kvällen med mig.

Tänkte att jag skulle dela med mig av mitt sms och gick in för att kopiera texten och såg att han har läst sms:et nu. Det känns jättejobbigt och jag vet inte hur jag ska hantera känslan. Jag borde kanske gå ner till spa:t och vänta på mamma där istället. Får fundera några minuter till på det… Här kommer i alla fall sms:et:

Jag har inte svarat eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska svara… Jag har så otroligt mycket som jag vill skriva till dig, men jag får inte ut orden. Jag har hållit på att skriva ett brev till dig de senaste två veckorna, men orden bara stakar sig och blir helt obegripliga. Jag ska dock försöka och se om jag lyckas här i detta sms istället.

1. Ja, jag fick pengarna i förrgår.

2. Nä, vi mår inte bra. Vi kämpar varje dag med att ta oss vidare, men det är jävligt svårt att gå vidare när nya hemligheter dyker upp hela tiden. Du kanske själv skulle ha berättat att du, X och Y skulle flytta in i huset. Jag har frågat både muntligen och i sms och du har bara svarat att du inte vetat vad du skulle göra med huset. Nu fick jag veta det från Z, som i sin tur trodde att jag visste…

En annan sak som också gjort det oerhört svårt för mig att gå vidare och må bra är hur du hanterade min flytt. Jag har ALDRIG mått så dåligt som dagen då jag flyttade ifrån vårt liv. Att då ha din mamma som en fångvaktare samtidigt var fruktansvärt. Hon kunde inte hålla mun och var otroligt otrevlig och verkade bara vara ute efter att göra allt så jobbigt som möjligt för mig. Efter flytten tog det mig en och en halv vecka innan jag över huvud taget orkade flytta in i min lägenhet.

Om någon skulle vara i huset den dagen så skulle det vara du så att vi kunde diskutera medan jag packade mina saker, vilket jag ju inte heller fick göra. Det gjorde för övrigt flytten ännu jobbigare eftersom jag nu inte hade en aning om vad som fanns i lådorna och det gjorde att jag för det första tvingades att packa upp alla lådor direkt för att få reda på vilka grejor jag ”fått” i flytten. För det andra tvingades jag även av samma skäl packa upp alla lådor själv. Du kan ju fundera på hur mycket onödig energi som gick åt där för mig.

Jag förstår inte riktigt varför du verkar vilja göra allt så jävligt som möjligt för mig. Jag har verkligen varit otroligt snäll mot dig i denna skilsmässa, men ändå har du bara sparkat på mig… Jag lät dig ta över uppskovet från lägenheten för att du skulle spara pengar. Jag gick med på att betala ränteskillnaden på det sättet du ville för att du skulle spara pengar. Jag har inte dragit in lånen som VI har till mamma och pappa på 175.000 kr i bodelningen. Egentligen är DU skyldig mamma och pappa 87.500 kr och ja, det finns skrivna papper på de lånen. Det var så viktigt för dig att komma ifrån vårt äktenskap skuldfri och eftersom jag känner en så stor skuld över att du tvingats leva med mig i alla år valde jag att behålla hela skulden själv. Idag ångrar jag det och jag funderar starkt på att dra in en advokat i det hela ändå. Nu tänker du att men VI fick ju 200.000 från dina föräldrar. Huvudordet där är just att vi FICK pengar från dina föräldrar. Från mina lånade vi med skrivna papper. Dock har vi även fått mycket pengar i småsummor från mina föräldrar. De betalade över 50.000 kr till vårt bröllop. De har gett oss semestrar, bilförsäkringar m.m. Ja, vi har även fått en semester från dina föräldrar. Även efter att du sagt att du ville skiljas ställde mina föräldrar upp med pengar till OSS för att försöka hjälpa. De betalade över 15.000 kr för att fixa vårt garage och vindskivorna.

Jag har tagit ytterligare ekonomiska smällar för din skull. T.ex. är det jag som tar hand om och betalar allt för katterna. Jag älskar katterna och vill inget hellre än att ha de hos mig, men de kostar mig 6.000 kr om året utöver deras veterinärkostnader. Den röda katten måste snart in och opereras igen då tumören på örat har växt och han har fått en ny på halsen och det kommer kosta mellan 5.000 kr och 10.000 kr.

Jag har även betalat hälften av alla räkningar för huset och lånen hela februari trots att du lovat mig att jag skulle vara utköpt ur huset den 14:e. P.g.a. att jag fick betala hela månaden har jag haft 1.500 kr var att leva på under hela mars månad.

Nästa sak jag velat ta upp med dig är uppdelningen av vilka grejor som är mina och dina. Jag trodde verkligen att vi skulle kunna komma överens om det själva, men så verkar det inte vara eftersom du inte vill stå vid det du själv sagt och lovat. Vi kom överens om att jag skulle behålla spelkonsolerna muntligt, och sen ångrade du dig. Du har även behållt saker som JAG har fått i presenter. Jag vet att det mesta av våra saker är giftorättsgods, men enligt Äktenskapsbalken (1987:230), 10 kap Vad som skall ingå i bodelning, 2 §: Varje make får från bodelningen i skälig omfattning ta undan kläder och andra föremål som maken har uteslutande till sitt personliga bruk, LIKSOM PERSONLIGA PRESENTER.

De presenterna jag vill ha är fondue-setet jag fick av Csyrran i julklapp, muggarna jag fick i julklapp från mitt jobb, adventsljusstaken jag fått av kompisen i julklapp, samt bestickserien Anders Pettersson Visby som jag fått av mormor och morfar i studentpresent. Det viktigaste ur denna lista är givetvis besticken jag fått från mormor och morfar, men faktum kvarstår att jag har laglig rätt även till de övriga sakerna på denna lista.

Utöver denna lista finns det fler saker som jag saknar som jag inte kan förstå varför du har valt att behålla dem:
* Det vattentäta iPhone-fodralet
* Mina färgade kalligrafipennor
* Sladden mellan Kinectet och Xboxen
* Min gamla hårddisk till den bärbara datorn med alla mina filer på
* Min blåa cykelryggsäck med sadelskyddet i
* Min militärgröna axelbandsväska
* Min gula luddiga ryggsäck
* Mina svart och blåa skidvantar
* Min mörkblåa solhatt
* Pulsbandet till pappas pulsklocka (själva klockan och kartongen har jag fått)
* Laddaren till Palm:en vi köpte från kusinen
* Min gamla Palm med docknings- och laddstationen
* CD-skivorna med bröllopslåtarna (de låg i garderoben)
* Den stickade arbetströjan du lånat av mig och haft med dig till en annan kompis
* GameBoy Advance-spelen då jag fick konsolerna
* Musse Pigg-julgranskulorna
* Nyckelbrickorna
* Bästa tjejkompisens USB-minnen

Eftersom du muntligt gett mig klartecken på att behålla konsolerna anser jag fortfarande att Wii:et med tillbehör är mitt och därför bör du utan att bråka ge det till mig direkt.

En sak vi inte alls har pratat om är Halloween-grejorna. Vad känner du för dem? Vill du inte ha dem så tar jag dem gärna, men vill du ha dem så får vi dela upp sakerna mellan oss.

I övrigt måste jag påstå att du kommit undan bäst ekonomiskt även när det gäller alla våra saker. Jag har fått allt gammalt och du allt nytt (dammsugare, kastruller, dator, datorskärm, knivar, m.m.). Du har fått behålla vinsten från Företaget 15.000 kr. Du fick projektorn med duk. Du fick utemöblerna och allt som tillhör garaget och trädgården. Du behöll de dyra möblerna. Bara vinsten från Företaget täcker upp spelkonsolernas värde. Jag kan acceptera att du fick de nya grejorna och övriga saker i denna lista, men jag vill verkligen ha grejorna som jag räknat upp i listan ovan.

Om du anser att jag försöker förstöra för dig genom att vilja ha dessa saker kan du ju fundera på hur jag faktiskt skulle ha kunnat förstöra för dig. Det jag inte har tagit upp är att jag även skulle ha kunnat ta bilen rakt av då den är mammas och inte ge dig en krona för den, men jag är inte sån och jag kan inte förstöra för dig. Jag tycker alldeles för mycket om dig fortfarande för att göra det.

Du kan komma och hämta dina sista lådor när du har möjlighet, bara du hör av dig i förväg, och samtidigt ta med dig mina grejor till mig. Då får du även dina nycklar.

Kram

Som jag skrev tidigare har jag lyckats tvätta en maskin tvätt idag. Jag kan glädja Er läsare att tvätten nu även har blivit upphängd. =) Det är dock inte tvätten jag tänkte skriva om utan tankarna som kommer varje gång jag gör eller ser något som jag kopplar till ex-mannen. Nu ikväll dök tankarna om tvätten upp. Jag undrar hur han hanterar tvätten nu. Han kunde aldrig sortera tvätt förr och därför stod jag alltid för den biten. Det gjorde att om jag inte orkade sortera så blev inget tvättat. Hur gör han nu? Sköter han bara sin egen tvätt eller får hans nya sambo sortera allt eller hjälper hans mamma honom igen? Jag kan inte tänka mig att den nya sambo vill göra det då hon har ganska mycket skinn på näsan.

Härom dagen föll mina tankar på Melodifestivalen. Ett arrangemang jag alltid älskat, men som ex-mannen alltid har hatat. Hur har han löst det nu? Jag vet att hans styvdotter också älskar Melodifestivalen. Har han då valt att titta på det för att göra sin nya familj glad, vilket han aldrig gjorde med mig, eller har han valt att även strunta i sin nya familj?

Mina tankar vandrar också ofta till hans älskade dator. Under vårt förhållande var datorn hans bästa vän och han spelade spel flera timmar om dagen. När han flyttat ut ur huset undrade jag ofta hur han klarade sig utan datorn. Han brukade få abstinens bara vi var på semester i en vecka. Nu har han ju återkommit till datorn i och med att de flyttat in i huset. Kommer han återgå till sina gamla rutiner som han byggt upp under 15 år (alltså redan innan han träffade mig), eller kommer han klara att hålla sig från den? Om han inte klarar att hålla sig från datorn, kommer den nya tjejen acceptera datorspelandet, vilket jag gjort, med tanke på att hon ”lärt sig leva” med honom utan datorn? Klarar han av att bli störd av ett barn när han sitter i sina ”matcher” utan att tappa humöret varje gång han blir störd?

När jag tänker på allt detta så undrar jag om han saknar mig. Om han nu förstår hur bra han hade det? Om han ångrar sig? Vare sig han saknar mig eller ej så skulle han aldrig erkänna det. En gång i tiden hade jag svårt att erkänna när jag hade fel och när jag nu träffar honom så ser jag samma tecken hos honom som tidigare fanns hos mig. Man försöker visa sig stark och intalar sig därför att man aldrig har fel… Jag vet inte om jag egentligen vill ha kunskapen om han saknar mig eller inte, då jag är rädd för att den skulle trycka ner mig i skorna om han inte saknar mig efter allt som jag gjort för honom genom åren. Alla brukade kalla ex-mannen för en toffel eftersom de ansåg att han följde min minsta vink, men ju mer jag tänker på det och skriver om vårt liv desto mer inser jag att det faktiskt var jag som var toffeln. Jag var dock glad att få vara en toffel. Jag kände mig behövd och duktig när han behövde min hjälp. Faktum är att en av de sista sakerna jag sa till terapeuten på familjerådgivningen var att jag kunde acceptera att vara ex-mannens hushållerska om det innebar att han ville stanna hos mig. Idag låter det i mina öron vansinnigt och det är inte något jag skulle gå med på nu. Om jag i framtiden på något sätt hamnar i ett förhållande är detta något som jag inte FÅR hända igen och jag hoppas att om jag på något sätt börjar falla åt det hållet igen blir varse om det, antingen av mig själv eller av någon annan, så att jag inte riskerar att hamna i toffel-sitsen igen.

Postat den 10 mars 2014 @ 00:55 ǀ Ex-mannen, Huset, Hushållssysslor, Känslor, Skilsmässan, Teknik

Jettman Photography har en fototävling med temat spänning i samarbete med John Slots. Självklart vill jag vara med, men det har krävts en genomgång av mina fotografier för att hitta en ”värdig” bild för tävlingen. På grund av min rådande situation med skilsmässan var det väldigt känslomässigt svårt att gå igenom mina bilder, men till slut hittade jag ”rätt” bild. Både för tävlingen och för mig själv. Den visar mina fantastiska barn ute på upptäcktsfärd i deras tidigare trädgård. Turerna ut i trädgården i koppel var något av det mest spännande de kunde hitta på förr och de var väldigt uppskattade. Dock uppskattade de även alltid att få komma in igen till deras lugna vrå där man utan problem bara kunde lägga sig ner och sova.

Katterna på upptäcktsfärd

Den övre bilden här är själva tävlingsbilden, men jag kan inte låta bli att visa vad som hände en stund senare. Då har den röda katten gått in och lagt sig, men vart kan den svarta katten ha tagit vägen?!?!

Var är den svarta katten?!?!

 

 

Postat den 8 mars 2014 @ 22:26 ǀ Huset, Känslor, Katterna, Skilsmässan, Tävlingar

Inatt har jag tack och lov sovit bra! Eller inatt? Jag har sovit ca 13 timmar så jag har ju inte enbart sovit under natten. =) Efter att ha fått så här mycket vila kan man ju tycka att energin borde vara på topp och att det bara är att sätta igång och göra allt som behöver göras, men så är det inte. Jag har beslutsångest angående vilken/vilka saker jag ska ta tag i först eftersom jag vet att energin aldrig räcker till till allt som jag vill eller borde göra. När sen mina känslor även blir en del av ekvationen blir det ännu svårare att sätta igång att göra något… Jag skulle t.ex. verkligen behöva fortsätta med brevet till ex-mannen, men nu vet jag inte om det är ett brev jag ska skriva till honom, om jag ska kontakta en advokat, eller om jag helt enkelt ska skita i att han har behållit saker som rent juridiskt är mina. Jag är så förvirrad och jag vet inte om det är värt all smärta att tvingas ha fortsatt kontakt med honom. Egentligen borde jag prata med honom ansikte mot ansikte, men så fort jag träffar honom så tar något konstig känsla över min kropp och jag klarar inte av att konfrontera honom. Jag klarar inte heller av att se honom arg eller ledsen då jag bara får mer skuldkänslor. Vilka skuldkänslor? säger den logiska sidan av min hjärna. ”Det är han som lämnat dig. Det är han som gått direkt från din säng till en gemensam kompis säng. Det är han som flyttat in i ERT hus med den nya tjejen utan att säga något till dig. Det är han som inte betalat ut pengarna än enligt bodelningsavtalet. Det är han som lovat saker som han sen inte hållit. Det är han som ljugit dig rätt upp i ansiktet.” Den emotionella  delen av hjärnan svarar:
– Men han har ju tvingats leva med mig trots att jag varit sjuk. Han har aldrig känt sig fri eftersom han hela tiden har behövt ta hänsyn till mina sjukdomar. Han har inte kunnat bli pappa eftersom jag varit sjuk. Han har ju fått gå igenom så mycket på grund av mig och jag vill inte utsätta honom för mer smärta än han redan tvingats gå igenom på grund av mig…

Skuldkänslor är de känslor jag alltid har haft, och fortfarande har, svårast att hantera och de är tyvärr alltid mina ständiga följeslagare. Jag har alltid sätt mig som en stark och självständigt kvinna. En kvinna som klarar sig själv i alla lägen, som har stora kunskaper om det mesta, och som aldrig behöver be om hjälp eller tvinga andra att anpassa sig. Tyvärr är jag inte den kvinnan, men jag klarar inte av att anpassa mig till den verkligheten. Varje gång jag behöver be om hjälp eller någon behöver göra ändringar i sina planer på grund av mig, så känns det som att en spik slås rakt genom mitt hjärta. Jag blir ångerfull och ber om ursäkt i tid och otid. Det känns som att jag tvingar andra att lägga bort sin egen lycka för min skull och jag klarar inte den tanken eftersom jag själv har så svårt att känna mig lycklig då min sjuka kropp begränsar mig. Det känns som att jag blir den ”sjuka kroppen” för de som tvingas hjälpa mig eller anpassa sig, och jag vill inte att någon annan på denna jord ska behöva känna samma känslor som jag känner. Jag vill inte att någon ska behöva försaka något som kan göra dem lyckliga!

Postat den 7 mars 2014 @ 16:46 ǀ Ex-mannen, Familj, Huset, Känslor, Sjukdomarna, Skilsmässan, Sömn, Vänner

Under alla år jag bott hemifrån har jag och ex-mannen alltid haft städhjälp då jag ej klarar av det fysiska i städningen och han enbart tyckt att det varit tråkigt. Planen när jag nu flyttade in i lägenheten var att jag skulle köpa en robotdammsugare och en robotgolvmopp för att lösa städningen med. Tyvärr gick den planen upp i rök när klyddet med försäkringsbolagen började. Tyvärr har jag för tillfället inte heller råd att betala någon städhjälp och därför fick jag idag ta till plan C. (Plan C = Pappa) Som jag sagt tidigare är jag så glad för att jag har en familj som ställer upp för mig! Vad jag skulle gjort utan dem vet jag inte! Eller jo det vet jag ju egentligen. Jag skulle vara en bostadslös, deprimerad kvinna som skulle bo i min egen skit som jag inte skulle orka ta bort, utan mat till vare sig mig eller katterna. Ingen speciellt bra tillvaro med andra ord…

Tack än en gång för att Ni finns!

Postat den 6 mars 2014 @ 10:21 ǀ Ex-mannen, Familj, Huset, Lägenheten, Sjukdomarna, Teknik

Hur ska jag kunna somna inatt? Jag står fullständigt clueless till hur det ska gå till. Det är inte faktumet i sig att de flyttat in i VÅRT hus som är det jobbigaste, utan faktumet att han inte varit rakryggad nog att säga det till mig. Och chanser har han fått. Jag har frågat både via sms, då svarade han inte på frågan, och ansikte mot ansikte, och då sa han att han inte visste vad han skulle göra med huset. Men det måste vara en lögn. De måste ju ha sagt upp hennes lägenhet… Jag förstår inte varför han fortsätter att ljuga för mig. Jag undrar var min underbara och ärliga man har tagit vägen. Jag förstår ingenting alls längre…

Postat den 5 mars 2014 @ 20:49 ǀ Ex-mannen, Huset, Känslor

Just nu mår jag skit jag jag vill bara försvinna… Fick precis reda på att ex-mannen och hans nya familj flyttat in i vårt hus. Det gör så j*vla ont och jag vet inte vart jag ska ta vägen nu. De bor i huset jag valde. De bor i huset som jag lagt ner min själ i. De bor i huset där jag köpt varenda möbel. Allt känns skit och jag vet verkligen inte hur jag ska ta mig vidare från detta. Jag ver inte vad jag ska göra…

Postat den 5 mars 2014 @ 10:32 ǀ Ex-mannen, Huset

Matbordet som jag fick med mig från huset var ett gammalt ärvt och missfärgat bord. Konstruktionen är dock fantastisk och om det inte vore för att ex-mannen inte skyddade bordet när han spraymålade en dator orange, hade jag kunnat sätta in bordet i lägenheten direkt. Nu gick som sagt inte det och därför valde jag att lämna in bordet för ommålning och dessutom passade jag då på att byta färgen till svart på det för att få det att passa in med mina andra möbler. Idag har jag hämtat det och bordet är helt fantastiskt!!! Jag trodde aldrig att det kunde bli så fint och bra!!! Tänk vad en bra hantverkare och lite färg kan göra för ett 20 år gammalt bord som bott i 5 olika familjer genom året! Jag försökte ta en bild på bordet, men då jag inte fått upp några lampor i lägenheten än blev bilderna helt värdelösa. Får se om jag lyckas bättre när ljuset väl är på plats.

Postat den 21 februari 2014 @ 13:09 ǀ Huset, Inredning, Lägenheten

Söndagens flytt blev ett rent helvete!!! Och det är därför jag inte skrivit något förrän nu. All tillkämpad glädje och entusiasm inför flytten krossades så fort vi kom till huset på söndagen… När jag orkar lovar jag att skriva om skräckupplevelsen.

Postat den 18 februari 2014 @ 13:19 ǀ Huset, Lägenheten, Skilsmässan

Om 40 minuter ska jag träffa ex-mannen och skriva på bodelningspapperna. Det känns skönt att få det överstökat, men jag hatar verkligen att träffa honom. Inte för att jag hatar honom utan jag harar hur min kropp uppför sig i hans sällskap. Jag blir extremt panikslagen med tillhörande hjärtklappning och andra konstiga kroppsliga symptom. Tårarna börjar rinna utan att jag kan kontrollera dem. Jag blir kräkfärdig och spyr vissa gånger. Detta kan hålla i sig i timmar efteråt trots att jag inför mötena tar lugnade medicin som Psyket skrev ut till mig när jag kollapsade i december av allt som hände.

Postat den 12 februari 2014 @ 10:27 ǀ Huset, Skilsmässan

Jag har så svårt att förstå vad min ex-man tänker med. När allt blev klart att han skulle köpa ut mig ur huset så pratade vi om sakerna i huset. Han sa då till mig att jag kunde ta vad jag ville ur huset. Jag planerade efter det och sen berättade jag ganska specifikt om vilka saker jag verkligen ville ha. Nä, då skulle han ha matsalsstolarna som jag verkligen ville ha. Jag gav med mig då matsalsgruppen var något av det dyraste i huset och då kunde jag med gått samvete acceptera att han accepterade att jag tog alla spelkonsoler, vilket vi också specifikt tog upp. Idag får jag ett sms om att han tänker behålla Wii:et. Jag förstår verkligen inte. Varför hålla på och ändra sig?!?! Han har bett mig att skriva specifikt vad jag vill ha, vilket jag gjort, men själv ska han tydligen ha rätten att komma efterhand och ändra sig och hitta på nya regler. Vad är nästa sak han kommer att ändra? Tänker han plötsligt kräva katterna? Tänker han inte köpa ut mig ur huset? Kommer han komma och kräva saker ur min lägenhet? Det känns som att han är ute efter att skada mig så mycket som möjligt. Jag ska tydligen inte få möjligheten att koppla av och försöka bli trygg i sisuationen, utan jag ska tvingas att gå på tå hela tiden av risken att något nytt kommer från honom…

Postat den 11 februari 2014 @ 17:25 ǀ Huset, Inredning, Katterna, Lägenheten, Skilsmässan, Teknik

Jag är hypertrött, har ont, och den vänstra halvan av min kropp har fått frispel från topp till tå! (Vänstra ögat svider och är rött. Den vänstra näsborren är täppt. Den vänstra kinden smärtar då jag bet mig i den när jag åt tidigare idag. Jag smällde något på den vänstra sidan av ryggen när jag fixade med soffan {köpte en begagnad soffa från Blocket igår} efter att vi kommit hem. Jag har svåra trötthetssmärtor i mitt vänstra lår, vad och skenben.) Känner smärtor på högra sidan också, men inte lika tydligt och frustrerande.

Jag vill verkligen bara sova nu… Men som vanligt när jag inte alls mår bra och när jag inte kan sova, går mina tankar till ex-mannen. Jag tänker på hur hans liv ser ut och vilka grejor han alltid sagt att han hatar, och som han nu ställs inför. Tankarna går t.ex. till att stiga upp på mornarna när han nu har barn. Först undrar min hjärna hur han klarar det. Nästa tanke blir att jag hoppas att han plågas och lider av att stiga upp tidigt. Och tredje och sista tanken blir att jag får inte önska att han lider utan att jag får hoppas att han är lycklig över sina val. Varenda liten tanke om honom går igenom samma procedur. Det bottnar troligen i faktumet att jag tror mig känna honom, att jag mår bättre själv av att han skulle ångra sig och lida i den nya situationen, och att jag sen själv mår dåligt över tanken att jag önskar att han mår dåligt. Allt känns vansinnigt. Innan klyddet med försäkringsbolaget kunde jag stävja dessa tankar genom att fantisera om alla möjligheterna jag skulle få med den nya lägenheten. Nu klarar jag inte av de fantasierna då det är för realistiska drömmar som har krossats. Det är samma sak som att jag i början av separationen drömde om att han skulle komma tillbaka till mig. Den drömmen krossades på samma sätt…

Jag behöver en ny dröm att lägga mina tankar på, men jag vet inte vad det skulle kunna vara. Det är så många krav idag för att det ska fungera som en verklighetsflykt med lugnande effekt. Först och främst kan den inte innehålla ex-mannen. För det andra måste det vara en realistisk dröm. För det tredje måste drömmen innehålla många små detaljer att hänga upp sig på. Förr om åren har drömmarna handlat om att kunna jobba igen. Att få våra företag att blomstra. Att vinna på lotto. Att ta med hela storfamiljen på en fantastisk resa till vårt älskade New York, Disneyland och Mexiko. Att åka en Jorden-runt-kryssning med ex-mannen och katterna. Att bygga ut huset. Att köpa ett stort hus på Gotland, nära Kneippbyn, för semestrar med familjen. Att förnya våra äktenskapslöften utomlands på vår 10-åriga bröllopsdag, och bli fullständigt överraskad av ex-mannen av att han fått alla våra nära och kära (förutom mammas morbror med fru, som inte orkar och får följa allt via webben) att flyga till samma destination och vara med under ceremonin. Att vi får barn i form av tvillingdöttrar som döps till Anna Maria Linnea och Lilly Elsa Christa efter många älskade släktingar. Hur ska jag någonsin lyckas skapa en dröm som kan leva upp till någon av alla dessa krossade…

Postat den 10 februari 2014 @ 05:42 ǀ Allmänt, Familj, Huset, Inredning, Katterna, Lägenheten, Sjukdomarna, Skilsmässan, Sömn

Gårdagen var en riktig j*vla skitdag!!!! Jag bråkade med ex-mannen via sms om var mina grejor ska befinna sig inför flytten nästa vecka. Jag förstår inte alls hans sida av saken och han vill inte förklara sig. Jag borde bli arg, men istället blir jag bara ledsen och knäckt… Och det blev ännu värre då mamma och fd svärmor la sig i vår fajt. Kan allt inte bara vara över snart?!?!

Postat den 4 februari 2014 @ 07:57 ǀ Huset, Lägenheten, Skilsmässan

Har träffat ex-mannen precis och hela mitt inre värker. Vi skulle ha träffats i huset för att betala våra räkningar, men eftersom jag blir fullständigt panikslagen varje gång jag sätter min fot i vårt hem, så träffades vi hos mamma och pappa istället. Därmed uteblev paniken, men smärtan och sorgen känns oöverstiglig. Det känns så jobbig att jag tvingades att ringa min syster och be henne och komma hit och hålla mig i handen. I väntan på henne har jag tack och lov en liten svart kurrande katt i min armhåla som ger mig kärlek. Jag är så tacksam för att jag får ha mina två håriga fyrbenta barn hos mig! De betyder ALLT för mig!!!

Postat den 30 januari 2014 @ 17:44 ǀ Huset, Katterna, Skilsmässan

Huvudvärken försvann 20 minuter efter att jag tagit tabletterna. Tänk om jag tagit dem direkt när jag fick ont. Då hade jag sluppit en hel dag med smärta. Det finns dock en väldigt bra anledning till att jag inte tog tabletterna. Jag tar så många andra mediciner, de sämsta dagarna tar jag upp till 15!!! mediciner dagligen, och därför vill jag helt enkelt inte ta fler tabletter än vad nöden verkligen kräver.

För en stund sedan skickade jag de sista uppgifterna till advokaten angående bodelningen. Det innebär att ex-mannen förhoppningsvis köper ut mig ur huset denna vecka. Vi kommer närmre och närmre slutet på vår saga tillsammans, men i sagan om mitt liv närmar jag mig bara ett nytt kapitel.

Postat den 27 januari 2014 @ 05:18 ǀ Allmänt, Huset, Skilsmässan

Har varit i huset idag och jag fick en chock. Hela huset är vänt upp och ner. Dock är jag säker på att det inte är ex-mannen som varit där utan hans mamma. Hon har rotat i alla våra privata saker och jag känner mig kränkt! Givetvis har hon fått tillåtelse från ex-mannen, men de kunde ju faktiskt ha varnat mig! Vi äger fortfarande huset tillsammans! Hon har packat och slängt saker, och vissa saker vet jag inte ens vart de tagit vägen och det stör mig något otroligt mycket. Jag kan inte förstå att ex-mannen vill sköta skilsmässan så här… Han hävdar hela tiden att han vill vara min vän och behöver jag hjälp är det bara att säga till. Ändå väljer han att gå bakom ryggen på mig och inte berätta att hans mamma spenderar tid i vårt hus och rotar runt i våra saker… Jag önskar att han ville leva upp till sina fina ord om vänskap. Jag önskar att han vill fråga mig om vi ska gå igenom alla saker tillsammans och om han kan hjälpa mig att packa. Jag önskar att han försökte ha en normal relation till mig trots att jag blir upprörd när vi träffas och att jag mer eller mindre mår dåligt hela tiden. Jag vet att han har svårt att hantera mina känslor, men faktum är att det är han som orsakat känslorna och då borde han acceptera att han får ta hand om känsloutbrotten som kommer tillsammans med känslorna…

Postat den 25 januari 2014 @ 03:02 ǀ Huset, Skilsmässan

I natt har jag sovit ordentligt! Och det känns såååå skönt. Visserligen var jag vaken mellan 4.00 och 8.00, men jag har ändå fått ihop mer än 10 timmars sömn och det behövde verkligen min kropp.

Idag hoppades jag på att kunna övervinna min feghet och ta mig till huset för att hämta de sista papperna, men så blir det inte. Jag vet att jag borde, men det får vänta tills imorgon då syrran kan följa med mig och vara mitt stöd. Istället tänker jag sova en stund till och titta på serien White Collar på Netflix. Igår släpptes säsong 3 hos dem och jag tittar därför om serien från början för att hänga med fullt i säsong 3.

Postat den 23 januari 2014 @ 13:21 ǀ Allmänt, Huset, Skilsmässan, Sömn