Och nu såg jag precis i min mailkorg att jag fått min belönings från Kickstarter-kampanjen i form av manuset för filmen i pdf-format. Nu ska jag förutom att hålla mig från filmen även hålla mina ögonen ifrån manuset… Jag kan!!!!!

Postat den 14 mars 2014 @ 00:22 ǀ Film

Nu har klockan tagit sig över midnatt och fredagen den 14 mars har anlänt. Dagen då den efterlängtade filmen Veronica Mars släpps, är äntligen här. Jag hade förbeställt filmen via iTunes och just nu laddar jag ner den till min dator. Om 17 minuter är nerladdningen helt färdig. Då börjar kampen mot mig själv om att inte sätta igång den i förtid. Jag SKA vänta med att se den tills i eftermiddag då syrran slutat jobba!!!!

Postat den 14 mars 2014 @ 00:19 ǀ Familj, Film

Efter en liten tur utanför dörren, då jag trodde att jag skulle gå och se en film som blivit inställd, är jag nu hemma igen med datorn i knät och den svarta katten i armhålan. När jag började skriva detta inlägget tänkte jag skriva att jag nu inte vet vad jag ska göra när filmen blivit inställd, men jag bestämde mig precis för att plocka fram mina Veronica Mars-DVD:er och streck-titta på dem fram tills på fredag då den nya och fruktansvärt efterlängtade filmen om Veronica Mars släpps. Första gången jag såg ett avsnitt av Veronica Mars fastnade jag i serien direkt och sen dess har jag älskat den! När serien lades ner blev jag näst intill förtvivlad, men desto lyckligare blev jag när det startades en insamling på Kickstarter för att finansiera en film! På fredag är det precis ett år sedan insamlingen startade och det är som sagt även då filmen har premiär. Jag har bokat biografen här så att jag och syrran, som för övrigt inte alls är imponerad av Veronica Mars, ska kunna se filmen ståndsmässigt!

veronicamars

Postat den 11 mars 2014 @ 19:02 ǀ Familj, Film, Katterna

Jag är lyckligt lottad även om jag tyvärr inte kan säga att jag känner mig lycklig för tillfället. Tack vare min familj har jag idag en fantastisk tillvaro i min nya lägenhet och i mitt nya bostadsområde. Utan dem hade jag aldrig fått möjlighet att köpa min lägenhet och den hade aldrig sett ut som den gör. Jag är så tacksam! I mitt nya boende finns en fantastisk samlingslokal och igår spenderade jag kvällen där tillsammans med flera andra boende. Det var live-musik och vinet flödade. Själv festade jag på Coca Cola. Jag spenderade hela tre timmar i mina grannars närvaro med mycket prat och skratt.

Idag har jag också spenderat en del av dagen i samlingslokalen. Först var jag och syrran på en konstutställning där och senare var vi och tittade på filmen ”The butler”. Syrran och jag har verkligen haft en trevlig dag tillsammans.

Morgondagen ska jag spendera med min bror och mamma. Vi ska till spa:et tillsammans, och för min del behövs det verkligen. Min kropp har tagit oerhört mycket stryk de senaste två veckorna. Alla leder värker och jag har de senaste dagarna tvingats bära alla ledskydd jag äger. Jag önskar till och med att jag hade stöd även till mina knä. Men så är livet. Det blir bättre förr eller senare och det är de stunderna man får se fram emot!

Postat den 1 mars 2014 @ 23:58 ǀ Familj, Film, Lägenheten, Sjukdomarna

Tack vare min syster, ser min lägenhet äntligen ut som ett hem. Hon har hjälpt mig att städa upp och sortera in grejor och det är en sån enorm skillnad! Jag är så tacksam över hjälpen jag får fån henne.

Allt har dock inte varit helt fantastiskt idag. Jag har träffat ex-mannen. Vi har betalat våra gemensamma räkningar idag och det innebär att jag just nu har 2000 kr kvar på kontot som ska täcka resten av månaden… Visserligen har jag inte fått något bostadstillägg än då ansökan inte är klar (det innebär att jag ska få ytterligare 4650 kr till denna månaden från Försäkringskassan) och jag har inte heller fått mina pengar från bodelningen än, men det känns ändå surt. Dessutom känner jag mig blåst av ex-mannen… Jag har betalat både lån och räkningar för hela februari ut. Dock så skulle jag ju egentligen bara äga huset halva februari, men då han och hans bank klyddat med bodelningen har jag fortsatt som ägare av huset mot min vilja… Tycker att jag borde få tillbaka pengarna för halva februari. Dessutom tycker jag att det är sjukt orättvist att vi delat kostnaderna lika. Han får ut ca 120% mer i lön än mig och ändå ska vi betala lika nu… Känner mig irriterad på detta.

Idag när han kom hit hade jag även tänkt ta upp allt som hände under flytten och ta upp sakerna som är mina som saknas, men jag orkade inte. Jag klarade inte av konfrontationen av honom och jag vet inte hur jag sak klara av det överhuvudtaget… Vissa av sakerna kan jag tänka mig att avstå från även om det känns tråkigt att han ska få mina presenter och/eller julklappar, men vissa saker, som vissa teknikprylar och saker som jag fått från mina döda morföräldrar, vill jag inte skiljas från! Kanske ska jag skriva ett brev till honom. Förr har det varit det lättaste sättet att ”nå” honom, men jag vet inte om det är så längre.

Dagen blev bättre igen när han åkt härifrån (med en av sina 4!!! fulla flyttkartonger som jag tvingats bära med mig till lägenheten). Då gick jag på bio tillsammans med pensionärerna i husen. Ikväll visades ”Skumtimmen”, baserad på Johan Theorins bok med samma namn, och den var helt okej. Dock föredrar jag boken framför filmen.

En annan sak som också fick mig att må bättre idag var att katterna inte riktigt ville komma nära ex-mannen idag. Den svarta gömde sig under soffbordet och kom inte fram förrän ex-mannen låg ner på golvet och sträckte sig in under bordet. Den röde gick bara ifrån honom och la sig långt ifrån honom. Jag tycker inte riktigt om att känna så här, men jag får väl ta till mig av ordspråket: ”Skadeglädjen är den enda sanna glädjen”.

Postat den 27 februari 2014 @ 22:58 ǀ Böcker, Familj, Film, Lägenheten, Skilsmässan

Jag har precis titta på en film som handlar om saknaden och kärleken till ett barn. Det var egentligen en väldigt känslosam film, men av någon anledning kom inte en enda tår från mina ögon förrän filmen var slut och då kom tårarna på grund av att ex-mannen inte verkar sakna varken mig eller katterna; våra älskade fyrbenta barn. Han har inte sagt att han saknar oss en enda gång. Hur kan man inte sakna sina barn?!?! I förmiddags kom mamma in till mig nästan tårögd och sa att hon skulle sakna katterna något otroligt när vi flyttar till vår nya lägenhet. Jag och katterna har bott här i 2 månader och hon kommer sakna katterna så mycket att hon blir gråtfärdig. Katternas pappa som bott med dem sedan juli 2003 och maj 2005, saknar dem inte. Hur f*n kan det vara möjligt?!?! Hur kan man bara lämna sina barn för det man ”tror” kan vara kärlek..? Jag kan inte förstå det… Tårarna rinner längs mina kinder…

Postat den 10 februari 2014 @ 15:54 ǀ Allmänt, Familj, Film, Katterna, Lägenheten, Skilsmässan

Idag hjälper min ena älskade brorsdotter mig att glömma mina världsliga problem. Hon är för sjuk för att vara i skolan idag och då ingen av hennes föräldrar kunde vara hemma från jobbet idag, har jag och pappa fått äran att ta hand om henne. Nu ligger hon och jag i min säng och tittar på Disney-serien Violetta på Netflix. Jag har aldrig sett eller hört talas om serien tidigare, men det är tydligen brorsdotterns favoritserie och det märks tydligt. Hon kan alla sånger och repliker utantill! Tror att vi kommer få en mysig dag tillsammans!

Postat den 4 februari 2014 @ 10:20 ǀ Familj, Film

De senaste 2 dygnen har jag titta på hur mycket TV som helst. Tur att Netflix finns så att jag kan underhålla mig. Dessa filmer och serier har jag tittat på:

Postat den 28 januari 2014 @ 23:24 ǀ Film

Ikväll kör jag en gammal klassiker på TV-n. Har bestämt mig för att titta på Gonnies, eller Dödsskallegänget på svenska. Detta är en film som vi ofta tittade på när vi var yngre. Både jag och syrran älskade den. Dock insåg jag nu när jag satt igång filmen att jag aldrig sätt den från början. Jag har sett filmen från ett inspelat videoband och där har uppenbart de först 10 minuterna saknats. De första minuterna är inte avgörande för handlingen i filmen, men nu förstår jag det som händer lite bättre. Det blir nog en trevlig kväll down memory lane.

Postat den 25 januari 2014 @ 22:44 ǀ Film