Den 5:e maj var det dags att lämna in deklarationen, men jag var inte färdig med min då eftersom jag helt enkelt inte fixat fram alla papper både för mig privat och för mitt och ex-mannens företag. Därför ansökte jag, och fick beviljat, ett uppskov tills idag. I torsdags var det dock dags för mig och lillasyster att ta oss igenom alla mina pappershögar, som blivit liggande sen flytten, för att försöka hitta allt kopplat till deklarationen. Vi gick igenom papperna under någon timme och hittade det mesta jag sökte efter. När det var gjort ville jag umgås med syrran, men hon tyckte att det var bäst att jag satt igång datorn och började med det hela. Det skulle visa sig att det var tur att hon tyckte så.

Datorn som behövde sättas igång var min gamla stationära PC, som enbart varit igång en gång sen jag flyttade in, då bokföringsprogrammet för företaget finns på den. För att göra detta var jag tvungen att koppla om en del sladdar under skrivbordet. När jag gör detta så säger något pang och strömmen går. Under skrivbordet finns ett tekniskt hemmabygge som jag tyvärr lyckades kortsluta när jag rörde runt bland sladdarna… Mycket klantigt och mycket självförvållat… Tack och lov var det lätt fixat genom att slå upp både automatsäkringen och jordfelsbrytaren. När allt var fixat var det dags att starta datorn, och då vägrar den… Jag får ett meddelande om att datorn stängts av fel och för att göra en återställning och starta om datorn måste jag trycka på Enter på tangentbordet. Problemet var bara det att det inte fungerade. Efter lite tankeverksamhet kom jag på att det berodde på att mitt tangentbord är trådlöst och det fungerar bara när Windows väl har startat. Eftersom jag inte kom så långt behövde jag därmed ett trådbundet tangentbord. I gamla huset hade vi flera sådana, men liksom med alla mina älskade sladdar, fick jag aldrig välja att behålla dem utan ex-mannen slängde de helt enkelt innan jag fick möjligheten att packa ner dem inför flytten. Därför gav jag mig ut på jakt efter ett tangentbord hos mina grannar. Det kändes oerhört pinsamt då jag inte känner de så bra, men det var bara att svälja och acceptera, och det gick bra. Att prata med grannarna alltså. Inte att hitta ett trådbundet tangentbord… Vi fick helt enkelt åka och köpa det billigaste trådbundna tangentbordet vi kunde hitta. Vi var dock rätt snabba. Vi körde in i parkeringshuset, tryckte ut vår biljett, parkerade, gick in i affären, hittade tangentbordet, betalade, och gick till parkeringsautomaten på ca 4 minuter. Det gick så snabbt att vi inte ens behövde betala för parkeringen. 🙂 Väl hemma kopplade jag snabbt in tangentbordet, tryckte på Enter, och så startades datorn upp och mitt vanliga tangentbord fungerade sen alldeles utmärkt. Det tog dock ytterligare 2 timmar innan jag kunde ta mig in i bokföringen då det var så många uppdateringar på datorn.

Själva bokföringen, genomgången av alla siffror, och att slutföra deklarationen gick sen snabbt. Mindre än en timme tog det. Innan jag tryckte på knappen ”Skicka in”, valde jag att kontrollera själva skatteuträkningen och fick en chock. Istället för att få tillbaka ca 15.000 kr skulle jag nu betala in ca 1.000 kr. Jag förstod verkligen ingenting!!! Jag började dubbel- och trippelkolla alla siffror och jag hittade verkligen inget fel! Efter mycket om och men insåg jag att man dragit egenavgifter (som arbetsgivaravgifter, men för egenföretagare) på sjukpenningen jag fått från Försäkringskassan. Detta innebar att skatten för mig nu låg på ca 50% istället för de normala 30% och det kändes helt fel! Jag försökte där mitt i natten googla på det hela och blev inte klokare. Däremot kom jag på att samma sak hänt för två år sedan. Även då räknade jag med att få ut ca 15.000 kr, men istället fick jag den gången betala in 5.000 kr. Jag försökte då också förstå vad som hänt, men jag var så pass dålig då att jag bara accepterade att betala. Nu vägrade jag dock att acceptera. Jag återgick till mina tidigare pappershögar och började leta fram de senaste årens deklarationer för att ta med dem på ett besök hos Skatteverket några timmar senare när de öppnat sitt kundcenter. Efter alldeles för många timmars aktivitet var jag fullständigt slutkörd, men att somna var nästan omöjligt då jag var i ”andra andningen”. När jag väl somnade var det oerhört välbehövt, framförallt med tanke på vad som hände dagen efter…

Postat den 19 maj 2014 @ 22:41 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Huset, Skilsmässan, Sömn, Teknik

När jag skrev inlägget igår trodde jag inte att tröttheten kunde bli värre, men så blev det. Röda katten fick en knäpp i huvudet och försökte gräva sig ut ur lägenheten genom ytterdörren och slet med sig gummilisten under försöken. Jag försökte göra allt jag kunde komma på för att distrahera honom samtidigt som mitt eget huvud höll på att gå i bitar. Till slut ringde jag syrran i ren desperation och hon tyckte att jag borde gå ut med röda katten i koppel för att visa att livet inte är roligare på andra sidan dörren. Tyckte att det lät som en bra idé så det var bara att få på sig kläderna igen (var egentligen färdig för att sova), få på kopplet på katten, och gå ut. Efter 20 minuter vistelse både i trapphuset och ute i gräset hade jag fått nog, men det hade inte katten. Dock tog jag beslutet att bära in honom igen. Grävandet lugnade ner sig något efter utevistelsen, men inte tillräckligt. Det som till slut blev lösningen var vanlig torkad kattmynta. Jag ”offrade” mina sängkläder och spred helt enkelt ut kattmynan över hela nedre delen av sängen och la sedan dit katten. Då började han fokusera på sig själv istället för dörren. Dock gick han i perioder tillbaka till dörrmattan, men jag hörde aldrig att han klöste på dörren igen. Visserligen kan det ha beror på att jag till slut stoppade in hörlurarna i öronen och började lyssna på en ljudbok, men det låter bättre att säga att han uppförde sig istället. 😀

Idag har han varit en fullfjädrad gentleman. Han har inte försökt ta sig hemifrån, utan istället ätit, druckit, legat på magen och gossat som han ska. Han har varit sig själv helt enkelt! Och det har varit oerhört skönt! 😉

Postat den 14 maj 2014 @ 11:51 ǀ Familj, Katterna, Sömn

Morgondagen (eller idag) kommer att bli en tuff dag. Då är det dags för röda kattens operation och det känns oerhört jobbigt. För har jag alltid haft en annan person att dela min ängslan med, men nu står jag själv. Eller egentligen står jag inte själv då jag vet att både mamma och lillasyster kommer tänka på röda katten konstant och pappa kommer att följa med till veterinären så att jag kan fokusera fullt ut på röda katten, men jag har ingen att dela min oro med nu mitt i natten. Jag har ingen att hålla i handen och känna den tysta gemensamma ängslan med. Jag känner mig helt enkelt oerhört ensam och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare från den känslan…

Postat den 13 maj 2014 @ 00:06 ǀ Familj, Känslor, Katterna

Lördagens tävling i Köpenhamn var fantastisk!!! All teknik var underbar och stämningen var helt annorlunda jämfört med den i Malmö förra året! Man kände pulsen och glädjen så fort man steg in i arenan, till skillnad från just i Malmö när allt bara kändes tråkigt och kallt innan själva tävlingen startade. Under långa stunder av kvällen satt jag bara och var fascinerad över den fantastiska teknik som låg bakom hela arrangemanget. Jag har aldrig förr sett sådan avancerad teknik och då har jag ändå själv  i min ungdom jobbat med den mesta avancerade tekniken för den tiden. Jag hade kunnat tycka att kvällen var magisk bara för teknikens skull, men det fanns så många fler saker i form av framträdandena, stämningen, platserna m.m. som gjorde kvällen magisk.

Scenen

Dock fanns där också vissa saker under kvällen som försökte förstöra kvällen för mig och syrran. Det första problemet vi stötte på under kvällen hade med handikappstransporten att göra. Jag hade nämligen blivit beviljad transport av DR från parkeringen hela vägen till arenan. Själva bilfärden fungerade utmärkt, men sen stannade allt upp. Vi blev insläppta i ett tält, där även all personal tog sig in på området, men sen fick vi inte komma vidare. Det blev snabbt fullt av rullstolar och de som kom till ingången efter oss fick sitta utanför tältet och vänta på att vi skulle få ta oss vidare. När vi väntat i nästan en timme!!! fick vi gå igenom säkerhetskontrollen och därefter blev det väntan igen, på andra sidan snöret i tältet. Nu behövde vi dock bara vänta i ca 20 minuter. Jag beklagade mig ganska mycket under väntan då jag tyckte att danskarna borde ha kunnat sköta det hela bättre då de från början har vetat exakt hur många som skulle komma med handikapptransporterna då vi fått anmäla oss med namn för att bli beviljad transport. Till slut kom vi i alla fall fram till våra platser och jag blev som sagt imponerad av tekniken direkt, medan syrran blev livrädd när vi skulle upp till den näst högsta raden på läktaren som var ett provisoriskt läktarbygge av byggställning. Hon trodde helt enkelt att den skulle falla ihop och varje gång folk började digga till musiken blev hon livrädd. 😀

Nästa problem som vi stötte på gjorde att vi missade nästan 10 minuter av öppnandet av showen, vilket gjorde oss både ledsna och frustrerade. Alla som satt på läktarna hade fått en lite konfetti-kanon som skulle användas vid starten av programmet. Man skulle vrida på bottnen av ett rör och så skulle konfettin komma. Problemet med mitt rör var dock att det gick i sönder. Konfettin flög iväg åt rätt håll, men samtidigt lossnade luftbehållaren och sköts rakt in i min mage med en fruktansvärd kraft och därefter studsade den på syrran. Smärtan var hemsk och blåmärket började växa direkt. Idag är blåmärket nästan svart och ca 8 cm i diameter. Man ska dock ändå vara glad att det hände mig, för hade det varit en person som använder läkemedlet Waran, som t.ex. mamma, så hade den personen tvingats åka akut till sjukhuset med risk för inre blödningar.

Blåmärket Konfetti-kanonen

Jag har fortfarande väldigt ont och att böja eller röra sig överhuvudtaget är oerhört smärtsamt. Att använda vänster hand när jag använder datorn är heller ingen höjdare då handen hamnar precis på blåmärket… Får använda mig av pekfingervalsen istället den närmaste tiden tyvärr…

Det tredje problemet under kvällen var gubben som satt bredvid mig. Han blev en aning överförfriskad och en del av hans öl hamnade på ryggen av tjejen som satt framför honom och resten hamnade i min sko. Det var verkligen ingen höjdare, men han somnade sittande på sin plats efter ett tag tack och lov!

Det fjärde, sista, och största problemet kom när det var dags att ta sig ifrån arenan. Vi hade fått information från dem som körde handikapptransporten att vi skulle ta oss ut så fort som möjligt efter programmet, och det gjorde vi. Dock bestämde himlen sig just då för att öppna sig och det hade inte varit något problem om transporterna hade varit på plats, men så var ej fallet. Vi fick stå ute i regnet i nästan 45 minuter innan någon bil kom och hämtade oss. Och att stå var för kvällen mitt stora problem.Jag kände redan från början att jag inte hade någon kraft i benen och efter att ha gått upp och ner till våra platser på 23:e raden, blev benen inte bättre. De skakade helt enkelt som asplöv. Dock hade jag varit så pass smart att jag tänkt till innan vi begav oss hemifrån. För några år sedan köpte jag in en ryggsäck med stol på för att orka åka till Liseberg och ha möjligheten att sätta mig ned vid behov. Denna tog jag med mig till Köpenhamn och det visade sig vara ett lyckodrag. Jag använde den ett flertal gånger medan vi väntade, och utan den hade jag varit tvungen att sätta mig ner på den blöta marken för det fanns inte en chans i h*lvetet att jag hade klarat att vänta stående på den sista transporten.

Vi kom i alla fall hem till slut med stora leende på läpparna. Då kom vi på arrangörernas största problem för kvällen. De kollade inte våra biljetter någonstans på hela kvällen. Det frågades inte heller om våra namn, som vi hade uppgett till arrangörerna för att få handikappstransporten. Lite galet faktiskt då vi rent krasst hade kunnat ta oss in på arenan utan biljetter utan några som helst problem. Tänkte faktiskt ge arrangörerna en återkoppling på det hela när jag ändå kommer att skriva och klaga på konfetti-kanonen och skadan efter den. Försökte prata med några på plats, men de kunde inte hjälpa mig och till slut kom vi fram till att det bästa var att jag kontaktade samma kille som hjälpt mig med handikapptransporten. Ska försöka skriva till honom imorgon.

Nä nu är det dags att sova igen. Har i och för sig sovit nästan i 24 timmar sedan jag kom hem, men jag behöver mer sömn ändå. God natt!

Postat den 12 maj 2014 @ 03:46 ǀ Familj, Fritidsintressen

Nu har jag lyckats fixa det sista av kaoset i lägenheten (förutom dammsugningen och golvkaoset då jag helt enkelt inte själv klarar av att göra det). De nytvättade kläderna är inlagda i skåpen. Alla kattfiltar är inlagda i tvättmaskinen. Den sista flyttlådan som jag fick av ex-mannen är uppackad. Det sista ”skräpet” som har befunnit sig på min balkong är ivägkört till tippen. Det känns oerhört skönt när jag verkligen kan se att jag lyckats göra något, även om det just nu gör oerhört ont i min kropp. Dock vet jag ju hur jag ska hantera smärtan och under årens lopp har jag lärt mig att känna igen olika typer av smärta. Den smärtan jag har just nu kommer att leda till en oerhörd stelhet imorgon. Då kommer jag inte ens kunna böja mig ner någon centimeter och att sätta katterna matskålar på golvet är en ren omöjlighet. Tack och lov har jag hittat en lösning på detta problem. Till kvällen brukar jag ta Voltaren som hjälper till med inflammationen och smärtan i ryggen, och sen ligger jag på spikmattan hela natten.  Då återkommer min rörlighet och det är ganska fantastiskt.

I flyttlådan jag packade upp fanns lite allt möjligt som jag efterfrågat. Framförallt fanns där en sladd till Xboxen. När jag ändå höll på och röja bestämde jag mig för att koppla in den sladden samt en massa andra sladdar till tekniken vid TV-n. Dessa sladdar har jag fått av mina föräldrar då min ex-man helt enkelt valt att slänga mitt sladdförråd utan att fråga mig. Detta har gjort mig förbannad, men jag orkar inte bråka över sladdar. Det går enkelt att köpa nya, men det är ändå irriterande. En del sladdar har inte funnits att få tag i hos mina föräldrar så de får jag köpa in så fort jag får pengar. Behöver 3 nätverkssladdar, 1 AUX-sladd, och minst 1 förgreningsdosa. Tänkte att jag skriver det här så har jag min lilla inköpslista klar när jag väl har möjligheten att fixa dem. 😀

Spikmatta och röda kattenSkulle bara ta en bild av spikmattan, men röda katten ville också vara med den lilla linslusen. 🙂

Postat den 6 maj 2014 @ 17:32 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Hushållssysslor, Inredning, Katterna, Smärta, Teknik

Idag fanns det ett litet roligt paket i mitt brevfack! Idet låg en DVD med Hundraåringen!  Jag har tävlat i åtskilliga tävlingar om filmen, och i en av dem lyckades jag vinna! Känns jätteroligt då jag verkligen älskade filmen när jag såg den. Nu får jag se till att ordna en filmkväll för hela familjen.

Postat den 5 maj 2014 @ 13:35 ǀ Familj, Film

När jag blivit hemkörd från spa:et av mamma, gick jag genast och la mig och somnade i några timmar. När jag vaknade började jag tack och lov må bättre och det kändes oerhört skönt! Jag har under hela kvällen gått och småpetat i allt som behövts plockas undan i lägenheten. Nu är nästan allt undan plockat och även det känns fantastiskt! Har jag orken imorgon så ska jag ge mig på att vika tvätten. Finns inte kraften så får det bli en annan dag.

Postat den 4 maj 2014 @ 22:55 ǀ Familj, Hushållssysslor, Lägenheten, Spa

Nu sitter jag i bubbelpoolen och bloggar. Infektionen är på väg bort, men tröttheten och smärtorna är kvar som vanligt. Hade det inte varit för att mamma ville simma idag och därmed kunde köra mig de 300 metrarna till spa:et, hade jag varit kvar i min säng fortfarande. Nu har jag dock fått lite social kontakt samt lite värme för kroppen.

Postat den 4 maj 2014 @ 15:44 ǀ Familj, Sjukdomarna, Smärta, Spa

Just nu skakar hela min kropp och bara att lyfta handen och skriva är ett problem. Mina vänstra fingrar kan jag inte ens använda just nu då musklerna är så trötta att fingrarna är på väg ur led på fel håll varje gång jag nuddar något med dem. Svetten rinner dessutom av mig just nu då jag har ansträngt mig så pass mycket att jag stekt två pannkakor samt gett katterna lite mat… Tänkte att jag skulle beskriva hur min dag har sett ut idag för att det ska gå att få en uppfattning om hur mitt liv fungerar tillsammans med mina sjukdomar. Jag tror egentligen inte att jag rakt ut sagt vad jag lider av så det är väl dags att börja med det. Jag har ME, Fibromyalgi, Hypothyreos, kronisk folatbrist (B6), kronisk D-vitaminbrist, diverse allergier, ingen tårvätska samt ingen saliv. Enligt min reumatologen kommer jag även så småningom få diagnosen Sjögrens syndrom, men mina ögon är inte ”tillräckligt” dåliga för diagnosen än. Just nu har jag även någon typ av infektion i kroppen som drabbade mig av ansträngningen på Valborg. Ansträngningen då bestod av att göra mig i ordning inför festen (låg i sängen ända tills detta), sjunga ett solo, äta mat, prata med andra människor sittande, dansande i 2 minuter sammanlagt, och allt detta skedde under en tidsrymd på ca 5 timmar.

Idag (eller rättare sagt igår) sov jag fram till klockan 13:30. Då hoppade en katt upp och la sig på min mage och tyckte att det var dags för mat. Efter ca 10 minuter tog jag mig upp, gav katterna mat, gick på toaletten, och gick sen och la mig igen. Tillbaks i sängen fick jag sätta på mig mitt vänstra handledsskydd då jag hade så ont i handleden. Jag tog upp min telefon i sängen och kollade mina mail. Ett nytt nummer av RME-bladet låg i inkorgen och jag bestämde mig för att läsa det. Det tog mig ca. 30 minuter att läsa ca 10 sidor och de sista 3 sidorna orkade jag inte ens läsa ordentligt. Under läsningen kom hemtjänsten hit och från sängen dirigerade jag hur tjejen skulle sätta igång diskmaskinen samt ta med sig soporna. Jag läste lite på Aftonbladet via telefonen och därefter somnade jag om igen. Jag vaknade runt halv fyra tiden och bestämde mig för att ringa min mamma. Jag pratade någon minut med henne. Därefter insåg jag att jag behövde äta. Jag var sugen på pannkakor och så blev det. jag tog fram mina ingredienser, redskap, och min ståstol och satte igång. Jag hade svårt att vispa, men till slut gick det. Jag stöttade mig hela tiden på min ståstol och därmed klarade jag att stå framför spisen. Jag åt mina pannkakor framför TV-n i soffan och därefter gick jag tillbaka till sängen och satt igång TV-n där. Efter 10 minuter insåg jag att det inte var någon idé att ha igång TV-n och snart sov jag igen. Denna gången vaknade jag vid ca 20:30. Jag satt igång TV-n. Jag kollade mailen i telefonen och såg att vi fått ordningen på sångerna kören ska sjunga vid sin nästa konsert. Eftersom jag just nu har ALLA mina noter och körpärmar vid min säng bestämde jag mig för att sortera och sätta in sångerna enligt ordningen i min uppsjungningspärm. Jag tittade lite på TV-n och begav mig sen till toaletten och det var då jag fick inspirationen till mitt inlägg om kaoset. Jag pratade även lite i telefon med mamma just nu och även med syrran via sms. Jag bestämde mig även nu för att ta mig ner till postfacket och hämta posten då jag inte varit utanför dörren sedan Valborg.  Det tog en del energi och därför sov jag lite av och till fram tills vid tolvtiden. Då tog jag återigen upp datorn och tävlade i några tävlingar , samt skrev några mail. Jag insåg även då att jag var hungrig igen och jag stekte på den sista pannkakssmeten sittandes på min ståstol. Jag käkade mina två pannkakor och gick på toaletten. Medan jag satt där passade jag på att rensa kattlådan. Den är placerad på ett sådant sätt jag kan rensa den just från toaletten. Därefter tog jag upp lite kattmat till katterna och sen placerade jag mig som sagt fullständigt utmattad och svettig i min säng. Därefter har jag skrivit detta inlägg. Nu hoppas jag på att snart få somna igen samt att jag ska slippa att behöva använda mina handledsskydd under natten då det är så fruktansvärt obekvämt. Jag skulle väldigt gärna vilja lägga mig på min spikmatta för avslappning och smärtlindring, men då min bäddmadrass inte ligger där den ska då jag inte har orkat att dra den rätt på ett par dagar, är det inte troligt att spikmattan kommer att hamna under mig.

Min högra arm är nu på väg att börja strejka då den har fått ta hand om hela detta inlägg själv och därmed är det dags att sluta skriva!

Som vanligt borde jag sova vid den här tiden, men det snurrar för mycket tankar i huvudet + att infektionen sitter kvar i min kropp. Förkylningen kan jag inte göra så mycket åt, men tankarna borde jag kunna mota bort. Det är Försäkringskasse-damen som fortfarande spökar för mig. Jag mår inte längre dåligt över vad hon sa, jag vet att hon inte vet något om mig och jag har bestämt mig för att inte ta åt mig av hennes ord hur sårande och nedvärderande de än var, men hela hon skrämde mig och det sitter i. Jag har ingen lust att visa mig utanför lägenheten. Jag har inte ens tagit mig ner till postfacket idag. Det känns lite som att sitta fast i ett fängelse faktiskt. Visserligen har jag känt så förr då jag mer eller mindre har varit kedjad vid sängen, men då har jag ändå vetat att när en bra dag kommer kan jag gå ifrån lägenheten. Jag har till och med kunnat lämna lägenheten en dålig dag och åkt bil med mamma de 300 metrarna till spa:et och därefter bara suttit i bubbelpoolen eller i bastun. Nu vill jag inte det ens. Jag är livrädd för att träffa på damen ifråga igen eller att träffa på en människa med samma åsikter. Jag vet att det är vansinnigt att känna så, och jag vet mycket väl vad psykologen kommer säga till mig om det hela nästa vecka, men  rädslan sitter i och den består av så många om. Vad gör jag OM hon anmäler? Vad gör jag OM Försäkringskassan lyssnar mer på henne än mig och läkarna? Vad gör jag OM Försäkringskassan drar in min ersättning? Hur kommer mitt liv se ut OM allt detta händer? Är livet överhuvudtaget värt att leva OM allt detta händer? Jag vet att dessa frågor och tankar egentligen innebär att jag tar ut förlusten i förskott, men jag vill vara förberedd. Jag behöver en plan när saker och ting händer som jag inte själv kan styra, men frågan är om jag någonsin kan skapa en plan som kan lösa all denna möjliga problematik. Just nu känns det omöjligt…

Postat den 3 maj 2014 @ 03:11 ǀ Ekonomi, Familj, Försäkringskassan, Känslor, Sjukdomarna, Sömn, Spa

Idag, eller rättare sagt igår, har jag verkligen fått ta konsekvenserna får gårdagens festligheter. Jag har haft feber, ont i halsen, ont i öronen, täppt näsa, extremt ont och stel i höfterna, och ont i handleder och fingerlederna. Jag har sovit ca 18 timmar i streck med bara några vakna stunder i form av toalettbesök, besök av hemtjänsten, och utfodring av katterna. Dock var ändå festligheterna värda alla dessa fysiska besvär. Det de inte var värda är det psykiska men jag fick på festen i form av damen som tydligen jobbar på Försäkringskassan. Jag känner mig livrädd för att hon ska anmäla mig för bedrägeri eller vad de nu anmäler en för. Visserligen vet jag att jag inte har gjort något fel, jag har ju läkare, familj, och vänner bakom mig som alla kan vittna om mina besvär och vad de innebär, men jag är livrädd för vad en utredning kan göra för min ork och mitt psykiska mående. Jag känner ju äntligen att jag börjar ta mig tillbaka på banan och så riskerar jag nu att hamna långt utanför stadion. Mina tankar går också i banorna i om jag ska förekomma en anmälan från henne genom att anmäla henne först. Min mamma sa direkt att damen i fråga borde anmälas för myndighetsmissbruk då hon utgett sig som tjänsteman från Försäkringskassan. Min syster tyckte att jag egentligen borde dra historian till tidningarna, men jag känner mig tillräckligt utsatt redan att jag inte tror att det är rätt väg att gå. Jag har under kvällen försökt få fram information på nätet, men det finns inte så mycket information att få om sådana här händelser. Det jag dock har fått fram är att det skulle kunna handla om tjänstefel, ärekränkning eller grov ärekränkning. Trots denna info vet jag ändå inte om det är värt en anmälan. Idag kommer familjen hem och jag får väl diskutera situationen med dem och komma till en slutsats.

Vad jag än väljer att göra har denna händelse påverkat mig djupt. Jag kommer nog inte vara lika öppen om mitt liv vid frågor, om jag överhuvudtaget väljer att prata med främmande människor på detta sätt igen. Jag har tidigare varit så öppen med min problematik för att ”utbilda” människor dels om att man kan vara ung och sjuk, och dels om sjukdomarna i sig. Jag har känt mig lite som en ”talesman” eftersom jag fått den psykiska orken till det från min fantastiska familj. Det finns nämligen så otroligt många människor som mår så otroligt psykiskt dåligt av samma problematik som jag och som därmed aldrig hörs ute i samhället. De har varit tystade av den psykiska smärtan, och nu är jag tystad av rädsla…

Postat den 2 maj 2014 @ 01:32 ǀ Familj, Försäkringskassan, Känslor, Sjukdomarna, Smärta, Sömn

Något underbart hände för någon timme sedan! Min syster och jag har alltid älskat Melodifestivalen och Eurovision Song Contest. I fjol var Eurovision Song Contest i Malmö och det var tillräckligt nära hem att vi kände möjligheten att se det live, vilket vi gjorde. Jag fick tag i biljetterna till finalen vid första biljettsläppet utan några problem som helst. När nu årets tävling ska hållas i Köpenhamn kände vi att vi än en gång ville vara med. Nu var det dock mycket svårare att få tag i biljetter. De har släppt biljetter i tre omgångar, men vi har blivit utan alla gånger. Det har visserligen funnits kvar biljetter till semifinalerna och repetionerna, men vi vill ju se finalen. Därför satt vi upp oss på en väntelista utan någon större förhoppning att få tag i biljetter. Idag kom dock ett mail där det stod att de hade ett fåtal biljetter till salu nu. Jag såg mailet 20 minuter efter att det skickats ut och jag slängde mig på datorn direkt. Gissa om jag blev chockad när jag insåg att det fanns biljetter kvar! Och gissa om jag blev glad över att jag hade pappas bankdosa kvar här hemma efter kaoset med katten i måndags. Utan den hade biljetterna varit förlorade. Det kändes lite som att min tur vände då jag dels fick tag i biljetterna och dels att jag hade pappas dosa här. Direkt när biljetterna var betalda ringde jag lillasyster och hon blev överlycklig, precis som jag trodde!

Postat den 30 april 2014 @ 17:25 ǀ Ekonomi, Familj, Fritidsintressen

Sömnen infann sig till sist och det var oerhört skönt! Jag känner dock fortfarande att mattheten är kvar och jag utesluter inte att jag kommer somna igen inom kort.

Idag är det min och ex-mannens bröllopsdag. Min syster var oerhört tveksam över att vara bortrest över denna dag då hon var rädd för att jag skulle må dåligt, men faktum är att jag inte känner något. Jag är faktiskt oerhört likgiltig till vad det är för dag idag och vad som hänt denna dag tidigare år. Det är både en glädje och en sorg att känna på detta vis. Glädjen kommer av att jag uppenbart har kommit vidare i mitt liv och att jag inte upprörs av tankarna på mitt gamla liv längre. Sorgen kommer av att jag numera är likgiltig inför en dag som tidigare var den lyckligaste dagen i mitt liv. Känslorna är verkligen tveeggade, men det är väl kanske så det blir när man hamnar i den situationen jag hamnat i.

Postat den 29 april 2014 @ 14:46 ǀ Ex-mannen, Familj, Känslor, Sömn

Ikväll har varit en riktigt tuff kväll. Jag och röda katten har varit hos veterinären och det var ett väldigt jobbigt besök. Det visade sig nämligen att väldigt många tänder är angripna och det kommer bli en stor och kostsam operation. Problemet är dock det att veterinären uppfattade röda kattens tillstånd som relativt akut, men de har ingen möjlighet att ta emot honom de närmsta 2 månaderna. Därför får jag ringa runt till veterinärer imorgon och hoppas på att någon annan kan ta emot honom snabbt.

Förutom tänderna blev veterinären också orolig över hans tumörer. Hon tyckte att det var konstigt att tumörerna fortsatte att komma och växa då det tydligen är väldigt ovanligt vid den typen av tumörsjukdom. Därför rakade hon en stor del av kattens mage för att göra en ultraljudsundersökning av hans mjälte. Blir tumörerna elakartade brukar de nämligen starta från mjälten. Ultraljudet visade väldigt väldigt små förändringar, men man kan inte enbart av ultraljudet säga det ena eller det andra. Därför har även hel del blodprover tagits som ska granskas noggrant. Jag håller tummarna för att de inte visar något elakartat och att det enda han behöver är ytterligare en operation. Vad som än händer så kommer de behöva operera bort nästan hela hans högra öra.

När det var dags att betala kalaset kom nästa chock. Jag hade inte tillräckligt med pengar för att lösa räkningen. Tack och lov gick veterinären med på en speciallösning, men det kändes fruktansvärt ändå. Jag har numera 14 kr kvar på mitt konto att leva på tills den 18:e och senast den 9:e ska jag ha betalat ytterligare 900 kr till veterinären. Snacka om att jag kände mig helt värdelös…

När jag kom hem från veterinären var jag i upplösningstillstånd över hela situationen samt att min kära ex-make skrivit i ett sms att vi inte borde dra ut på hans lidande. Han försökte få det till att han vill avliva vår älskade katt för att han inte ska lida. I samma mening skrev han dessutom att han inte heller har tillräckligt med pengar för operationerna. Detta fick mig att komma ur mitt chocktillstånd och istället bli vansinnigt arg på ex-mannen. Jag skrev till honom att jag hellre säljer allt jag äger än att jag avlivar min älskade katt innan jag gjort allt vad som kan göras för honom. I samma sms fick jag även modet att åter igen kräva tillbaka mina bestick, min hårddisk samt Wii:et. Jag tog även upp en del saker om vårt gemensamma företag, som jag börjat avregistrera, som han dock ej fullföljt. Efter mycket om och men lyckades han till slut göra sin del av avregistreringen, och nu får jag bara vänta ut att han fixar det återstående i vårt gemensamma liv.

Under tiden allt kaos med ex-mannen inföll, pratade jag både med pappa och lillasyster. De har lovat att hjälpa mig och inte heller de kunde tänka sig att ge upp röda kattens liv utan att försöka göra honom frisk. Hade vi uppfattat det som att han lider hade det varit en annan sak, men då den enda gången han visar smärta och obehag är när man kommer emot hans ena tand, så är det inte ens något vi vill överväga. I övrigt springer han runt och leker och jagar svarta katten. Han hoppar utan problem upp på diskbänken och dricker av sin mjölk, eller vad man nu ska kalla hans vätskeintag. Han går på toa som han ska. Och han älskar fortfarande att ligga på min mage och kela. Han är precis som vanligt!

Vätskeintag

Postat den 28 april 2014 @ 23:25 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Känslor, Katterna

Jag är hemma igen!!! Och jag har lyckats göra allt jag skulle göra! Nu är jag tillbaka i min säng och det är SÅÅÅÅ skönt! Jag har ingen lust alls att resa mig härifrån, men jag har blivit bjuden på grillning på gården och det hade varit underbart med lite mer mänskligt sällskap. Dock tror jag inte att jag orkar. Jag får väl fundera en stund till och så får vi se vad kroppen säger då.

I mamma och pappas trädgård blommar det för fullt och jag tänkte ge Er ett litet smakprov på hur vackert det ser ut. Än en gång måste jag dock säga att jag är en ganska värdelös fotograf, men det går ändå att få en uppfattning om skönheten.

Körsbärsblom

 

Postat den 27 april 2014 @ 17:57 ǀ Familj

Just nu försöker jag övertala mig själv om att gå iväg till bilen. Jag måste åka iväg och göra en del ärenden, men benen verkar tycka att det vore bättre att stanna hemma i sängen. Min hjärna håller dock inte med om det då jag måste hem till mamma och pappa och vattna grönsaksodlingarna både ute och inne, samt att jag måste köpa mer blötmat till katterna. Egentligen borde här vara mat kvar för några dagar till, men tyvärr har den röda katten blivit sjuk och det har krävt blötmat för att hålla honom mätt då han inte längre kan äta torrfoder. Har konstaterat att han fått tandsjukdomen FORL och han har oerhört ont av det. Framförallt är det hans högra uppersta huggtand som spökar för honom. Därför är det första som kommer att hända imorgon att jag får ringa veterinären och boka in en tid för operation då tanden, och kanske även fler tänder, behöver opereras bort. Ska även kolla om de kan operera bort hans godartade tumörer samtidigt. Stackars katten har ju inte bara FORL utan även den godartade tumörsjukdomen Mastocytom och just nu har han åtminstone 3 tumörer som kan/borde opereras bort. De är inte speciellt stora än och därför har vi väntat med att operera honom. Dessutom kommer det komma nya tumörer hela tiden och veterinären tyckte efter senaste operationen att det bästa var att vänta in ett flertal tumörer och operera bort dem samtidigt istället för att ta dem en och en. Anledningen till detta är dels ekonomisk och dels av hänsyn till katten för att han ska slippa sövas så mycket och må dåligt mer än nödvändigt. Tumörerna påverkar honom varken fysiskt och psykiskt och därför har vi tagit till oss veterinärens råd. Nu är det kanske dags att göra det som sagt då han ändå måste sövas för tandens skull.

Postat den 27 april 2014 @ 15:01 ǀ Ekonomi, Familj, Hushållssysslor, Katterna

Trots att jag var övertrött redan i förmiddags,valde jag ikväll att ta mig till samlingslokalen. Jag kände att jag behövde lite mänsklig kontakt. Normalt pratar eller sms:ar jag både med mamma och syrran ett par gånger om dagen, men då de båda är bortresta just nu, är den möjlighet oerhört begränsad. I lokalen satt ett rätt litet gäng och jag kände bara igen någon person där, men jag slängde mig in i deras konversationer som jag aldrig gjort något annat. Rätt snabbt kom samtalet in på sång och efter noga övervägande valde jag att sjunga ett solo a cappella. Jag fick mycket beröm och konversationerna fortsatte. Fler människor droppade in kontinuerligt och jag och en annan tjej blev ombedda att sjunga mer. Mycket sång, skratt och beröm blev det under kvällen. Jag fick även en del önskemål om att jag borde gå med i diverse kyrkokörer. En av damerna erbjöd sig till och med att köra mig till och från träningarna för hon tyckte att min talang inte fick förspillas. 🙂 Helt underbart, men jag sa att just nu för min lilla pensionärskör räcka. Jag måste stabilisera både min kropp och mitt humör först och hitta mina nya rutiner i vardagen innan jag gör något annat. Gulligt var det i alla fall.

Nu är jag tillbaka i sängen och mina dagliga mediciner samt sömnmedicinen är intagen. Jag är rätt uppe i varv just nu så det lär nog ta en stund innan jag somnar, men när jag väl gör det lär det ske med ett leende på läpparna.

Postat den 27 april 2014 @ 00:27 ǀ Familj, Fritidsintressen, Känslor, Samlingslokalen, Sjukdomarna, Sömn

Just nu håller min kropp på att gå i bitar. Min rygg smärtar något oerhört och både fotlederna och handlederna gör så ont att jag behöver stabilisera dem med mina skydd. Men det gör ingenting för jag är så sjukt stolt över vad jag åstadkommit idag, samt över vad min syster lyckats med. För min egen del handlar min stolthet om att jag till slut hittade mina försvunna papper och därmed färdigställde ansökan till hemtjänsten, att jag betalat alla räkningar och satt in dem på rätt ställen i pärmen direkt, samt att jag tvättat en massa tvätt och däribland mina sängkläder så inatt får jag sova i nytvättade lakan. Röda katten ville naturligtvis vara med och bädda, men det gick inte så bra, men å andra sidan var jag inte så bra på att fota heller. 🙂

Röda katten

Förutom att jag är stolt över mig själv, håller jag som sagt på att spricka av stolthet för min systers skull. Hon har sökt ett oerhört utvecklande och prestigefullt jobb och nu i eftermiddag fick hon besked om att hon blivit kallad på intervju. Från början ville hon inte söka jobbet, men mamma och jag övertalade henne då vi båda vet att det skulle passa henne som handen i handsken, och vi har fått rätt! Nu får vi bara hålla tummarna för att hon lyckas på intervjun också!

Postat den 25 april 2014 @ 18:35 ǀ Ekonomi, Familj, Hushållssysslor, Katterna, Smärta

Här kommer ytterligare en tävling om Hundraåringen. Har jag tur kanske jag kan vinna ett exemplar till både mig och syskonen. 😉 Denna tävling är hos Angelica Fyrbarnsmamman – http://tvattlapp.blogspot.se.

Hundraåringen

Postat den 25 april 2014 @ 01:27 ǀ Familj, Film, Tävlingar

Jag, min bror och syster var och såg filmen Hundraåringen i vintras och vi fullkomligt älskade den. Filmen kändes som en fantastisk svensk variant av Forrest Gump och jag ser gärna filmen igen! Nu tävlar bloggen Vitt och Svart ut ett exemplar, och självklart måste jag vara med och tävla!

Hundraåringen

Postat den 25 april 2014 @ 00:26 ǀ Familj, Film, Tävlingar