Jag har haft en ganska intressant, konstig, känslosam, och galen dag. Jag började med att stressa runt som en galning när väckarklockan ringt då jag behövde städa undan en massa i lägenheten inför eftermiddagen. När jag var så nära färdig som det gick, mer eller mindre fick jag springa till bussen. Bussen tog mig till psykologen och där hände mycket saker i hjärna. Hon gav mig fantastiska råd angående Försäkringskassan som jag verkligen kommer att använda. Hon tog också upp en tanke om min ex-man som jag egentligen aldrig har velat tänka trots att den nästan alltid har funnits i mitt bakhuvud. Hon ställde frågan om det inte var så att jag upphöjt honom till världsbäst enbart för att jag känt skuld mot honom då han tvingats att leva med mig, och då det har varit han som funnits vid min sida när allt varit dåligt. Hon sa att det är ytterst ovanligt att man gör en sån total omvändning i personlighet som han har gjort och börjar bli otrevlig och slutar att bry sig. Hans mamma har ju uppenbart slängt en del av mina saker och svaret på det från honom blev att det som är borta är borta. Jag har ju alltid satt honom i första rum och jag har i 90% av fallen prioriterat saker som har med honom att göra. Skilsmässan kom när jag började prioritera mig själv istället för honom… Jag vet inte om fallet är som psykologen föreslår och frågan är om jag någonsin kommer känna att jag vet svaret på riktigt. Dock får jag nog fortsätta att fundera på det hela.

Efter psykologbesöket hade jag bett pappa att komma och hämta mig då jag inte känt mig så bra i kroppen och då jag visste att jag bara hade en timme på mig att ta mig hem tills det var dags för någon typ av besiktning i lägenheten. Normalt sätt så skulle det inte vara några problem för mig att ta mig hem på den tiden, men då mina ben inte kändes okej var risken stor för att jag inte skulle gå tillräckligt snabbt för att hinna med bussen. Det visade sig sen att det var riktigt tur att pappa kom och hämtade mig. Människorna som kom för besiktningen var nämligen 30 minuter förtidiga och stod utanför min dörr och väntade när vi kom hem. En aning irriterande, men det innebar också att de försvann snabbare.

Jag hade bett pappa att ta med sig deras trappstege då jag förra veckan fått två av mina tre sista delar till mitt larm och den ena var rökdetektorn som ska sitta i taket och ditt når jag inte ens om jag skulle ställa mig på köksbordet. 😀 Jag fick rökdetektorn på plats och gjorde ett funktionstest. Naturligtvis fungerade det inte… Jag har pratat  med larmföretagets kundtjänst två gånger, men än är inte problemet löst. Det sista man sa till mig är att jag ska vänta 24 timmar och om funktionsfelet inte är borta då får jag ringa till kundtjänsten igen.

Medan jag höll på och klyddade med larmet och deras kundtjänst, så passade pappa på att vara den fantastiska människa han är. Han dammsög hela lägenheten. Som tack gick vi sen till samlingslokalen och drack kaffe och te tillsammans med småkakor i solskenet. Det var riktigt mysigt. Jag älskar värme och det är mysigt att sommaren är på väg. Dock finns det en nackdel och det är att det blir ljust så förbannat länge och jag tycker ju om mörkret.

Efter att pappa åkt hem har jag spenderat nästan all tid i sängen. Dock har jag inte varit sysslolös. Jag har hjälpt både min pappa och min kusin med deras mailkonton. Ingen av dem är speciellt tekniska så det är väl bra att de har mig. 🙂

Förutom allt detta har ytterligare en fantastisk sak hänt idag. Mamma ringde på förmiddagen och sa att pappa och hon betalar för inglasningen av min balkong. Jag fick erbjudandet förra veckan och jag ville verkligen göra det, men då försäkringsbolagen fortfarande klyddar så tänkte jag ringa och tacka nej idag. Tack och lov hann jag inte ringa innan mamma ringde. Hon sa att de tycker att en inglasning skulle höja livskvalitén både för mig och katterna och då priset dessutom blir lägre nu då det är väldigt många i bostadsrättsföreningen som kommer att göra inglasningen nu, så vill de inte att jag ska gå miste om det p.g.a. försäkringsbolagen. Jag har världens bästa föräldrar som alltid tänker på mig! Det känns fantastiskt att veta att de alltid finns vid min sida! Jag önskar dock att de inte skulle behöva finnas vid min sida hela tiden, men jag kan ju tyvärr inte göra så mycket åt det, trots att jag önskade att det var så.

Nu har jag haft mamma på besök en stund. Pappa är iväg på ett möte så mamma och jag passade på att äta tillsammans när hon slutade jobba. Hon hade även med sig mat för en månad framöver till katterna. Det känns skönt att veta att jag har mat hemma till dem.

Postat den 27 mars 2014 @ 19:11 ǀ Ekonomi, Familj, Katterna

Jag sitter och stirrar på datorn och på mitt nyligen upprättade dokument om ”Begäran om omprövning av beslut om handikappsersättning”. Jag känner mig helt tom inombords och jag vet inte vad jag ska skriva… Jag är livrädd för att jag ska skriva fel, vilket jag uppenbart gjort tidigare då jag tydligen inte lyckats få fram behovet vs. kostnaden, och jag vet inte vad jag ska göra för att få det rätt… Dessa pengar är livsviktiga för mig och jag vet inte vad jag gör utan dem. Man kan tycka att det var rent vansinne av mig att köpa lägenhet och flytta innan besluten om bostadstillägg och handikappsersättning, samt utbetalning från försäkringsbolaget, var färdigt, men jag trodde aldrig att ALLT skulle klydda… Jag har verkligen lusläst allt. Jag har suttit med huvudet i de finstilta delarna och jag har inte kunnat se några grunder för avslag på något sätt, och ändå har det blivit på det sättet och jag skäms över det. Jag skäms över att jag trott att allt skulle fungera. Jag skäms över att jag uppenbart ändå missat information som gjort att jag fått dessa avslag. Jag skäms över att jag satsade på nytt boende. Jag skäms över att mina föräldrar tvingats gå in och hjälpa mig både fysiskt och ekonomiskt. Jag skäms över att jag inte lyckas klara mig själv… Jag hade visserligen räknat med att något skulle bråka, för jag brukar ha otur, men jag trodde inte att det skulle bli så här…

Postat den 27 mars 2014 @ 16:46 ǀ Ekonomi, Familj, Försäkringskassan, Känslor, Lägenheten

Jag fick idag beslutet om mitt bostadstillägg och efter att ha läst beslutet kände jag mig lika förvirrad som tidigare. Jag ringde till Försäkringskassan och det gjorde inte saken bättre… En del fick jag dock klarlagt även om jag tycker att svaret var katastrof. Jag ansökte om bostadstillägg från februari månad. Då jag fick lägenheten den 14:e februari räknade jag med att få ersättning för halva månaden. Nu visar det sig att om man inte flyttar in den 1:a i månaden så får man ingen ersättning för den månaden. Det är rent vansinne och det finns INGEN information om detta NÅGONSTANS på Försäkringskassans hemsida eller i deras informationsbroschyrer. Och tro mig, jag har lusläst allt! Jag sa detta till kundtjänstmedarbetaren jag pratade med och hon skulle vidarebefordra kritiken. Som om det kommer göra något… :-I

När det gällde summan på 2649 kr så kunde hon inte svara på hur summan hade räknats fram. Jag har verkligen försökt räkna på allt fram och tillbaka och det kvittar hur jag räknar för jag kommer aldrig fram till den summan hur jag än gör… Jag tyckte att de borde ha haft någon utskrift från deras datasystem där man kunde se uträkningen, men tydligen inte. Istället skulle hon skicka deras utbildningsmaterial i frågan till mig. Får se om det ger något…

Jag har även idag tagit fram mitt avslag om handikappsersättning. Ett ganska intressant beslut med tanke på att det var Försäkringskassan som rekommenderade mig att söka det. Hur som helst så är det dags att ta tag i även detta. Hoppas verkligen att jag lyckas övertyga Försäkringskassan då jag verkligen behöver dessa extra pengar för att täcka mina kostnader.

Postat den 27 mars 2014 @ 15:57 ǀ Ekonomi, Försäkringskassan, Lägenheten, Sjukdomarna

Nu har jag varit och sjungit och jag älskar det! Det spelar ingen roll att 95% av människorna är pensionärer för jag älskar att sjunga lik förbaskat! Och det var helt underbart att träffa lite människor igen efter att ha legat däckad i sängen ett par dagar. Det är kul att träffa människorna nere i samlingslokalen också trots att även det gänget består av 95 % pensionärer.

När jag kom hem från kören tog jag med mig posten upp till lägenheten och där låg ett utbetalningsbesked från Försäkringskassan. När jag öppnade det var det ett utbetalningsbesked om bostadstillägg på 2649 kr för mars månad och jag kan inte hur jag än räknar få fram vart den summan kommer ifrån… Jag gick in på Försäkringskassans hemsida och där kunde jag med hjälp av min e-legitimation få reda på att ett beslut om mitt bostadstillägg ska ha skickats ut den 20 mars, men det har jag inte fått än. När jag väl får det pappret kanske allt klarnar för mig. Jag får hoppas det i alla fall.

Postat den 26 mars 2014 @ 21:07 ǀ Ekonomi, Försäkringskassan, Fritidsintressen