Shit!!! Just nu snurrar kuggarna snabbare än på länge i hjärna. Tack och lov är det till största delen av positiva händelser. 

I förra inlägger skrev jag om att jag börjat titta i mina gamla dagböcker. Eftersom jag av någon frustrerande anledning inte kunde sova den natten, började jag istället att lusläsa dagböckerna och det var bitvis väldigt spännande läsning. Så spännande att jag till och med försökte mig på att dyrka upp låsen till några av böckerna som jag saknade nyckel till. Jag kan dock glädja Er med att jag är en usel inbrottstjuv. Jag lyckades inte ta mig in och fick nöja mig de övriga böckerna. Under läsningens gång insåg jag att det fanns otroligt många personer som stod mig nära på den tiden som jag idag inte vet var de finns. Framförallt var det en killkompis som jag tänkte på som jag läste ganska mycket om. Vi umgick en hel del när jag var i början av mina tonår och sanningen och säga så var jag lite förälskade i honom då också. När jag sen blev tillsammans med min första seriösa pojkvän när jag var 14 år, så försvann han av någon anledning ur mitt liv. Varför gick dock inte att utläsa ur dagböckerna. I alla fall så kände jag efter att ha läst om honom att jag måste se om jag kan hitta honom på något sett och därför började jag söka på Facebook och där var han! Jag skrev till honom i tron om att han betytt mer för mig än jag för honom och att han troligtvis inte skulle komma ihåg. Det visade sig dock att jag hade fel. Jag fick nämligen ett par timmar senare ett svar om att han mycket väl kom ihåg mig och att jag faktiskt fortfarande var ett kärt minne för honom. Vilken överraskning! Jag blev faktiskt ganska chockade av det. Hur som helst så fortsatte vi att chatta under kvällen och både tråkiga och glädjande saker om våra liv kom fram. Vi insåg också att vi faktiskt saknat varandras vänskap och att vi därför ska försöka träffas inom kort. Tänk vad bra sociala medier ibland kan vara, och hur stark vänskap kan vara trots att man ej träffat varandra på nästan 20 år…

Den största positiva saken är dock inte den återfunna vänskapen, utan ett brev som jag öppnade för någon timme sedan. Det var från ett av mina försäkringsbolag och det är äntligen över!!! Efter 2,5 års kämpande så betalar de äntligen ut mina pengar!!! Jag har kämpat och kämpat och äntligen är den förbannade tvist över!!! Jag ligger just nu i sängen i ett lyckorus och jag vet ärligt talat inte om jag kommer att somna inatt, men det skiter jag i för de ska betala ut mina pengar!!!! Och visserligen har jag fler tvister med andra försäkringsbolag och Försäkringskassan, men även det skiter jag i för tillfället för jag känner mig så lycklig! Så lycklig att jag ringde och väckte pojkvännen, som blev livrädd för att något allvarligt hänt, och grät fram informationen. Det är en så stor sten som lättat från mitt bröst! 

Postat den 8 maj 2016 @ 00:50 ǀ Ekonomi, Familj, Försäkringskassan, Känslor, Kärleken, Sömn, Vänner

Efter mycket om och men är jag nu klar med deklarationen! Jag får erkänna att jag fortfarande inte riktigt kan förstå varför det blev som det blev, men jag har tagit hjälp av flera års tidigare deklarationer och därför är jag nu äntligen säker på att det är rätt. Senare idag bär det därför av till Skatteverkets kontor för att lämna in deklarationen samt att ta upp tidigare års deklarationer där de har gjort fel med beskattningen. Tror att jag ska få tillbaka någonstans mellan 15.000-20.000 kr + ränta för felet de gjort år 2012. Undrar om man även kan begära skadestånd. I samband med det årets deklaration kontaktade jag både Skatteverket, Försäkringskassan, och en fristående redovisningskonsult, men ingen kunde lösa problemet. Det tog oerhört mycket tid och kraft att försöka hitta problemet och jag behövde dessutom låna pengar av pappa för att kunna lösa kvarskatten som Skatteverket krävde. Ska bli ett riktigt intressant besök imorgon.

Postat den 1 juli 2014 @ 02:50 ǀ Ekonomi, Familj

Jag tror att jag skrivit detta tidigare, men det tåls att säga igen. JAG HATAR DEKLARATIONER!!!!! Nu är det dags att lämna in företagets näst sista deklaration och jag trodde verkligen inte att det skulle bli några problem. Jag hade fel och jag kan verkligen inte förstå varför… Felet uppstår under balansräkningen. I årsredovisningen blir allt rätt, men av någon anledning slår det på 55 kr när jag för in summorna i balansräkningen på deklarationen. Jag har gått igenom varenda post i bokföringen, räknat om hur många gånger som helst samt vänt upp och ner på alla siffror i snart 5 timmar och ingenting hjälper. Jag håller på att bli galen!!!! Tror att det är dags för mig att lämna det hela en stund och äta lite kvällsmat istället. Kanske klarnar allt efter lite mat. Hoppas verkligen det i alla fall…

Postat den 30 juni 2014 @ 23:20 ǀ Ekonomi

Efter förra inlägget dröjde det inte länge innan jag fick två nya SMS från ex-mannen. Då han i SMS:en försökte beskriva varför han gjort som han gjort, fick jag direkt dåligt samvete och jag började även att tvivla på mitt agerande. Jag mådde så dåligt att tårarna bara rann ner för kinderna. Efter några smarta ord från lillasyster om sms:en, kändes allt mycket bättre och jag kunde fortsätta att ta tag i saker här hemma. Någon timme senare fick jag ett nytt sms från ex-mannen med frågan om jag var hemma så att han kunde komma och lämna besticken. Jag svarade nej, då jag verkligen inte ville träffa honom, och hänvisade honom till mina föräldrar istället. För en stund sedan ringde min mor och meddelade att de fått besticken. Jag vet inte om det verkligen är besticken från mormor och morfar eller om han köpt nya, och troligtvis kommer jag aldrig få reda på det heller. Dock är det över nu! Om han fortsätter att kräva pengarna för bilen kommer jag att svara med att kräva pengarna för lånen m.m. Jag har bestämt mig för att inte vika en tum, och som sagt så har jag även bestämt mig för att stryka honom ur mitt liv. Nu har jag nämligen fått alla de saker jag har haft rätt till och jag har inte längre något behov av att ha kontakt med honom mer. Vårt förhållande till varandra har nått ”The End”.

Postat den 27 juni 2014 @ 21:46 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Känslor

Jag är så j*vla arg och irriterad just nu. Jag har mer eller mindre börjat hata min ex-man och hur han hanterar saker och ting. Idag började en ny utpressningsomgång om mina bestick från mormor och morfar. Och på grund av det svarade jag tillbaka att jag nu ångrat mig angående att ta ansvaret för lånen till mamma och pappa själv och jag kräver honom på ca 100.000 kr. Jag har fått nog av att allt ska ske enligt hans villkor,  att han alltid ska gå ekonomiskt vinnande ur situationen, samt att han kan ändra sig när han vill. Nu har jag som sagt fått nog och bestämt att alla mina framtida svar till honom kommer att lyda:” Lös problemet”. Jag skrev även till honom att jag aldrig mer vill ha med honom att göra igen efter att detta är färdigt och så känner jag det verkligen just nu! Jag vill bara få allt färdigt så att jag kan radera den människa han blev i september förra året , från mitt liv!

Postat den 27 juni 2014 @ 16:09 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Skilsmässan

De senaste 3 veckorna har varit otroligt händelserika, på både gott och ont, och någon ork att blogga har inte funnits. Nu har jag börjat återhämta mig och lusten att skriva och framförallt att leva har återkommit.

Jag vill börja med att skriva att jag äntligen ser ljuset i tunneln gällande skilsmässan. Alla mina grejor förutom besticken från mormor och morfar är nu återlämnade samt att ex-mannens kartonger är upphämtade. Efter 4 månaders tjafsande om besticken har ex-mannen erkänt att han och hans nya familj använder mina finbestick som sina vardagsbestick. Han har känt till detta hela tiden, men hållit truten om det. När det väl kom fram blev jag först helt förtvivlad och oerhört ledsen. Därefter blev jag förbannad och tillslut beslutsam. Han fick en deadline på när besticken skulle vara återlämnade annars skulle jag begära handräckning från Kronofogden. Besticken är tyvärr inte återlämnade och jag hade planerat att skicka iväg ansökan till Kronofogden idag. Tyvärr han jag inte färdigt med den då jag hastigt och lustigt blev inbjuden på en spontanvisit hos två kompisar som precis fått tillgång till sitt nya hus. Har massor att göra även imorgon, men jag hoppas på att hinna med ändå. Annars får jag helt enkelt göra det under helgen.

En av grejorna jag ska göra imorgon är att åka till bilfirman som haft vår bil till salu. Idag fick jag nämligen det fantastiska beskedet att bilen är såld och imorgon ska jag och firman göra färdigt pappersarbetet. Det känns helt fantastiskt! Detta innebär förhoppningsvis att jag kan inreda färdigt min lägenhet nu och få den funktionell framförallt när det gäller bok-, DVD-, och spelförvaring. Det ska bli så skönt då dessa saker idag är förvarade på det sättet att man måste plocka ut allt jag har för att hitta det jag letar efter. En ny säng hade också varit fantastiskt, men det alternativ jag skulle ha råd med som jag hittat hos IKEA finns inte i deras sortiment längre. Får fundera vidare på hur det ska lösas.

2 saker som tagit extra mycket energi av mig nu stavad storebrors yngsta dotter och ex-mannens guddotter. Dessa töser är båda ca 1,5 år och helt fantastiska. Jag har med ganska kort framförhållning fått hoppa in och passa dem och det har varit ganska jobbigt, men samtidigt så värt det!!! De är som sagt fullständigt underbara och fantastiskt nig tycker de även om varandra. Tack och lov har jag dock sluppit ta hand om båda två själv samtidigt. Det skulle nog bli lite för mycket för mig. Ex-mannens guddotter passade jag denna gången över natten och därmed har hon blivit min andra övernattningsgäst i lägenheten. Det fungerade utmärkt och hon är välkommen att sova över fler gånger. Dock rekommenderar jag henne då att försöka sova lite längre än till 5:00. 🙂

Ytterligare en fantastisk sak som hänt är att problematiken med min deklaration har löst sig. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag fick tillbaka 10.000 kr istället för att betala in 1.000 kr. Det var en sten som lättade från mitt hjärta när jag såg utbetalningen på mitt konto. Nu ska jag bara ta mig i kragen och åka in och få tidigare års deklarationer rättade också. Hade planerat att det redan skulle vara gjort, men som sagt så har energin upptagits av andra roliga saker samt några infektioner.

Dessa veckor har jag även blivit mer engagerad i det sociala umgänget i bostadsområdet. Jag har utan egen talan blivit invald i Festkommittén och där blivit ansvarig för allt som har med teknik att göra, och framförallt musiken till de olika arrangemangen, och de har varit alldeles för många på sista tiden. Det har varit poolparty, nationaldagsfirande, discofest och nu till helgen midsommarfirande. Jag är riktigt imponerad över engagemanget bakom det hela, men det är ju även det som gör mitt boende så fantastiskt!

I samband med discofesten i helgen hände något ovanligt som fick mig att känna mig levande igen. Jag är ju extremt social och att stänga igen min mun är ganska svårt. Jag tycker helt enkelt om att prata. Det gör jag därför ofta och mycket med alla de boende här. Dock är de flesta väldigt mycket äldre än mig och därför har jag haft väldigt svårt att hitta mig ”själv” och känna mig intressant och vacker i ögonen på de i min egen ålder. Den möjligheten fick jag dock under festen då jag plötsligt kom i kontakt med en kille i min egen ålder som hälsade på en kompis. Vi pratade rätt mycket och jag kände att det ryckte i kropp och själv. Jag kände mig helt enkelt levande igen. Jag har ingen aning i nuläget om denna kille är någon som jag vill ha i mitt liv som vän eller annat, men idag tig jag modet till mig och skickade ett sms och frågade om han vill ta en kopp kaffe någon dag. Jag har inte fått något svar än, och jag kanske inte heller får det senare, men jag har i alla fall vågat! Jag är tillbaka på banan, och jag har mina fantastiska pensionärer bakom mig trots att det kändes en aning obekvämt när de försökte sälja in mig som Guds gåva till mänskligheten inför den kille i helgen. 🙂

Jag har alltid upplevt det som att jag har en himla otur i det mesta. Många säger att det är självförvållat och att det har med hur man upplever saker och ting, men med tanke på hur min fredag såg ut, tror jag inte längre att någon kan ifrågasätta att jag faktiskt har en oerhörd otur i mycket!

På fredagsmorgonen hade jag planerat att ta bussen direkt till Skatteverkets kundcenter, men då mamma ville simma innan jobb, bestämde vi att ta en tur till spa:et först och sen skulle jag åka med henne till jobbet och ta bussen därifrån istället då det går mycket snabbare. Medan jag befinner mig i bubbelpoolen ringer de från hemtjänsten och undrar om de kan komma och städa hos mig just då. Jag blir helt ställd och säger nej. De frågar när jag kommer hem och jag svarar med att jag hoppas att jag är hemma tills klockan 15:00. Får till svar att det är försent och får ett ”motbud” på 14:30. Svara att jag ska försöka och lägger på luren. Jag verkligen älskar hemtjänsten och jag är så tacksam för hjälpen, men det måste ju gå att planera sådant här i förväg. Inte ska man väl behöva sitta hemma 24 timmar om dygnet för hemtjänsten kan ju komma och städa vilken minut som helst?!?!?! Hur som helst kom jag och mamma fram till lösningen att jag fick låna hennes bil istället för att ta bussen och därmed borde jag hinna hem i tid.

12:00 var jag efter att ha lämnat mamma på jobbet, på plats på kundcentret. Jag fick en nummerlapp och satt mig att vänta. Det var 40!!! nummer förre mig, men jag hoppades på att det skulle gå fort. Efter 30 minuters väntan hade kön rört sig framåt med 10 nummer… Just då kom jag på att den ”dagliga” hemtjänsten ibland kommer för tidigt och att jag som en säkerhetsåtgärd borde slå av larmet med hjälp av telefonen och sen ringa och stoppa hemtjänsten den dagen då jag inte borde vara hemma till då de brukar komma. Precis när jag ska trycka på knappen för avstängningen, ringer G4S och säger att mitt inbrottslarm larmat. Jag misstänker att det är hemtjänsten och ber de att dra tillbaka utryckningen så jag slipper en kostnad för ”utryckning vid falsklarm”. Dock finns oron kvar för att det är ett riktigt inbrott och därmed försöker jag få tag i hemtjänsten. Efter 10 obesvarade samtal både till direktnummer och kopplingar via kommunens växel, gav jag upp och ringde pappa och bad honom att åka och kontrollera lägenheten. Efteråt fortsatte jag att ringa hemtjänsten och där svarade till slut någon i luren och efter att den personen själv ringt 2 samtal fick jag bekräftat att det var de som utlöst larmet. De besökte med andra ord min lägenhet ca 2 timmar tidigare än de ska enligt schemat. Jag ringer pappa och stoppar hans utryckning, och börjar därefter att skriva ett sms till min syster. Då bara dör min telefon. Skärmen blir svart och jag tappar därmed kollen på klockan och allt annat i mitt liv! (Det är helt otroligt vad en telefon kan betyda för en…) När jag väntat i ca 1,5 timme kommer jag äntligen fram till en handläggare. Jag förklarar mitt ärende, men hon känner att hon inte riktigt kan hjälpa mig så hon ber om hjälp från ytterligare en person. De kollar mina papper. Går in på min deklaration digitalt. De håller med mig om att något verkligen verkar fel. Dock säger de att de inte kan lösa det utan att de måste ringa experterna på huvudkontoret. Så blir det och de drar ärendet för en handläggare där. De väntar på personens svar och efter 10 minuter kopplas samtalet bort från dem. Det innebär ett nytt samtal till huvudkontoret och en ny person att dra det hela för. Efter mycket om och men konstateras det att jag har rätt och att det måste vara något fel i uträkningarna i det elektroniska systemet. Därmed ber de mig att fylla i en ny ansökan för uppskov av deklarationen för att komma till botten med det hela. De lovar även att ringa mig så fort de blivit kloka på vad som hänt och hur de/vi ska rätta till det. Jag mer eller mindre sprang till bilen för att hinna hem. När jag satt mig bakom ratten var klockan 14:12 och så fort jag avslutat min parkering kunde jag skynda mig hem. Problemet där var dock att jag inte kunde avsluta parkeringen då man gör det med ett sms och min telefon fungerade inte!!! Jag höll då på att gå upp i limningarna då jag var så irriterad och förbannad på allt och alla! Det var dock bara att bita ihop och hoppas på att jag skulle hinna hem till städningen.

Jag parkerade bilen på parkeringen 14:30. *pip* Två minuter efter att jag kommit in i lägenheten ringde hemtjänsten på dörren. Jag släppte in dem, och satt mig direkt i sängen och började googla på information om min ”döda” telefon. Jag misstänkte att den enbart hade hängt sig och lyckades via nätet hitta ”död mans grepp” för att starta om den. Detta fungerade alldeles utmärkt och efter ett par minuter hade min telefon startats om. Det första som händer efter omstarten är att jag får ett sms om att Skatteverket försökt ringa mig, men inte kommit fram. Jag försöker ringa tillbaka, men får inte fram vem som ringt. Ilskan bara dunkar inom mig! Tack och lov ringer Skatteverket tillbaka bara några minuter senare. Informationen jag får från dem är att något är fel, de vet dock inte vad, men jag ska skicka in deklarationen med den felaktiga uträkningen och skriva en kommentar om att deklarationen är fel, men  att huvudkontoret håller på att fixa felet. Känns ju lagom kul att skicka in något som är felaktigt även om man skriver en kommentar om det… Skickade in den och la mig utmattad ner i sängen. Jag hann inte mer än att nudda kudden då jag kom på att jag glömt parkeringen. Skickade iväg det avslutande sms:et och försökte sen bara slappna av. 30 minuter senare var städningen i lägenheten färdig och därefter tog det inte många minuter innan jag sov. Sov nästan 17 timmar i sträck därefter. Vaknade bara för att gå på toa och för att ge katterna mat. På lördagskvällen var jag vaken en lite längre stund, och likadant på söndagskvällen. Utöver det har jag sovit nästan hela helgen av ren utmattning!

Postat den 20 maj 2014 @ 00:14 ǀ Ekonomi, Familj, Hushållssysslor, Känslor, Sömn, Spa

Den 5:e maj var det dags att lämna in deklarationen, men jag var inte färdig med min då eftersom jag helt enkelt inte fixat fram alla papper både för mig privat och för mitt och ex-mannens företag. Därför ansökte jag, och fick beviljat, ett uppskov tills idag. I torsdags var det dock dags för mig och lillasyster att ta oss igenom alla mina pappershögar, som blivit liggande sen flytten, för att försöka hitta allt kopplat till deklarationen. Vi gick igenom papperna under någon timme och hittade det mesta jag sökte efter. När det var gjort ville jag umgås med syrran, men hon tyckte att det var bäst att jag satt igång datorn och började med det hela. Det skulle visa sig att det var tur att hon tyckte så.

Datorn som behövde sättas igång var min gamla stationära PC, som enbart varit igång en gång sen jag flyttade in, då bokföringsprogrammet för företaget finns på den. För att göra detta var jag tvungen att koppla om en del sladdar under skrivbordet. När jag gör detta så säger något pang och strömmen går. Under skrivbordet finns ett tekniskt hemmabygge som jag tyvärr lyckades kortsluta när jag rörde runt bland sladdarna… Mycket klantigt och mycket självförvållat… Tack och lov var det lätt fixat genom att slå upp både automatsäkringen och jordfelsbrytaren. När allt var fixat var det dags att starta datorn, och då vägrar den… Jag får ett meddelande om att datorn stängts av fel och för att göra en återställning och starta om datorn måste jag trycka på Enter på tangentbordet. Problemet var bara det att det inte fungerade. Efter lite tankeverksamhet kom jag på att det berodde på att mitt tangentbord är trådlöst och det fungerar bara när Windows väl har startat. Eftersom jag inte kom så långt behövde jag därmed ett trådbundet tangentbord. I gamla huset hade vi flera sådana, men liksom med alla mina älskade sladdar, fick jag aldrig välja att behålla dem utan ex-mannen slängde de helt enkelt innan jag fick möjligheten att packa ner dem inför flytten. Därför gav jag mig ut på jakt efter ett tangentbord hos mina grannar. Det kändes oerhört pinsamt då jag inte känner de så bra, men det var bara att svälja och acceptera, och det gick bra. Att prata med grannarna alltså. Inte att hitta ett trådbundet tangentbord… Vi fick helt enkelt åka och köpa det billigaste trådbundna tangentbordet vi kunde hitta. Vi var dock rätt snabba. Vi körde in i parkeringshuset, tryckte ut vår biljett, parkerade, gick in i affären, hittade tangentbordet, betalade, och gick till parkeringsautomaten på ca 4 minuter. Det gick så snabbt att vi inte ens behövde betala för parkeringen. 🙂 Väl hemma kopplade jag snabbt in tangentbordet, tryckte på Enter, och så startades datorn upp och mitt vanliga tangentbord fungerade sen alldeles utmärkt. Det tog dock ytterligare 2 timmar innan jag kunde ta mig in i bokföringen då det var så många uppdateringar på datorn.

Själva bokföringen, genomgången av alla siffror, och att slutföra deklarationen gick sen snabbt. Mindre än en timme tog det. Innan jag tryckte på knappen ”Skicka in”, valde jag att kontrollera själva skatteuträkningen och fick en chock. Istället för att få tillbaka ca 15.000 kr skulle jag nu betala in ca 1.000 kr. Jag förstod verkligen ingenting!!! Jag började dubbel- och trippelkolla alla siffror och jag hittade verkligen inget fel! Efter mycket om och men insåg jag att man dragit egenavgifter (som arbetsgivaravgifter, men för egenföretagare) på sjukpenningen jag fått från Försäkringskassan. Detta innebar att skatten för mig nu låg på ca 50% istället för de normala 30% och det kändes helt fel! Jag försökte där mitt i natten googla på det hela och blev inte klokare. Däremot kom jag på att samma sak hänt för två år sedan. Även då räknade jag med att få ut ca 15.000 kr, men istället fick jag den gången betala in 5.000 kr. Jag försökte då också förstå vad som hänt, men jag var så pass dålig då att jag bara accepterade att betala. Nu vägrade jag dock att acceptera. Jag återgick till mina tidigare pappershögar och började leta fram de senaste årens deklarationer för att ta med dem på ett besök hos Skatteverket några timmar senare när de öppnat sitt kundcenter. Efter alldeles för många timmars aktivitet var jag fullständigt slutkörd, men att somna var nästan omöjligt då jag var i ”andra andningen”. När jag väl somnade var det oerhört välbehövt, framförallt med tanke på vad som hände dagen efter…

Postat den 19 maj 2014 @ 22:41 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Huset, Skilsmässan, Sömn, Teknik

Nu har jag lyckats fixa det sista av kaoset i lägenheten (förutom dammsugningen och golvkaoset då jag helt enkelt inte själv klarar av att göra det). De nytvättade kläderna är inlagda i skåpen. Alla kattfiltar är inlagda i tvättmaskinen. Den sista flyttlådan som jag fick av ex-mannen är uppackad. Det sista ”skräpet” som har befunnit sig på min balkong är ivägkört till tippen. Det känns oerhört skönt när jag verkligen kan se att jag lyckats göra något, även om det just nu gör oerhört ont i min kropp. Dock vet jag ju hur jag ska hantera smärtan och under årens lopp har jag lärt mig att känna igen olika typer av smärta. Den smärtan jag har just nu kommer att leda till en oerhörd stelhet imorgon. Då kommer jag inte ens kunna böja mig ner någon centimeter och att sätta katterna matskålar på golvet är en ren omöjlighet. Tack och lov har jag hittat en lösning på detta problem. Till kvällen brukar jag ta Voltaren som hjälper till med inflammationen och smärtan i ryggen, och sen ligger jag på spikmattan hela natten.  Då återkommer min rörlighet och det är ganska fantastiskt.

I flyttlådan jag packade upp fanns lite allt möjligt som jag efterfrågat. Framförallt fanns där en sladd till Xboxen. När jag ändå höll på och röja bestämde jag mig för att koppla in den sladden samt en massa andra sladdar till tekniken vid TV-n. Dessa sladdar har jag fått av mina föräldrar då min ex-man helt enkelt valt att slänga mitt sladdförråd utan att fråga mig. Detta har gjort mig förbannad, men jag orkar inte bråka över sladdar. Det går enkelt att köpa nya, men det är ändå irriterande. En del sladdar har inte funnits att få tag i hos mina föräldrar så de får jag köpa in så fort jag får pengar. Behöver 3 nätverkssladdar, 1 AUX-sladd, och minst 1 förgreningsdosa. Tänkte att jag skriver det här så har jag min lilla inköpslista klar när jag väl har möjligheten att fixa dem. 😀

Spikmatta och röda kattenSkulle bara ta en bild av spikmattan, men röda katten ville också vara med den lilla linslusen. 🙂

Postat den 6 maj 2014 @ 17:32 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Hushållssysslor, Inredning, Katterna, Smärta, Teknik

Som vanligt borde jag sova vid den här tiden, men det snurrar för mycket tankar i huvudet + att infektionen sitter kvar i min kropp. Förkylningen kan jag inte göra så mycket åt, men tankarna borde jag kunna mota bort. Det är Försäkringskasse-damen som fortfarande spökar för mig. Jag mår inte längre dåligt över vad hon sa, jag vet att hon inte vet något om mig och jag har bestämt mig för att inte ta åt mig av hennes ord hur sårande och nedvärderande de än var, men hela hon skrämde mig och det sitter i. Jag har ingen lust att visa mig utanför lägenheten. Jag har inte ens tagit mig ner till postfacket idag. Det känns lite som att sitta fast i ett fängelse faktiskt. Visserligen har jag känt så förr då jag mer eller mindre har varit kedjad vid sängen, men då har jag ändå vetat att när en bra dag kommer kan jag gå ifrån lägenheten. Jag har till och med kunnat lämna lägenheten en dålig dag och åkt bil med mamma de 300 metrarna till spa:et och därefter bara suttit i bubbelpoolen eller i bastun. Nu vill jag inte det ens. Jag är livrädd för att träffa på damen ifråga igen eller att träffa på en människa med samma åsikter. Jag vet att det är vansinnigt att känna så, och jag vet mycket väl vad psykologen kommer säga till mig om det hela nästa vecka, men  rädslan sitter i och den består av så många om. Vad gör jag OM hon anmäler? Vad gör jag OM Försäkringskassan lyssnar mer på henne än mig och läkarna? Vad gör jag OM Försäkringskassan drar in min ersättning? Hur kommer mitt liv se ut OM allt detta händer? Är livet överhuvudtaget värt att leva OM allt detta händer? Jag vet att dessa frågor och tankar egentligen innebär att jag tar ut förlusten i förskott, men jag vill vara förberedd. Jag behöver en plan när saker och ting händer som jag inte själv kan styra, men frågan är om jag någonsin kan skapa en plan som kan lösa all denna möjliga problematik. Just nu känns det omöjligt…

Postat den 3 maj 2014 @ 03:11 ǀ Ekonomi, Familj, Försäkringskassan, Känslor, Sjukdomarna, Sömn, Spa

Något underbart hände för någon timme sedan! Min syster och jag har alltid älskat Melodifestivalen och Eurovision Song Contest. I fjol var Eurovision Song Contest i Malmö och det var tillräckligt nära hem att vi kände möjligheten att se det live, vilket vi gjorde. Jag fick tag i biljetterna till finalen vid första biljettsläppet utan några problem som helst. När nu årets tävling ska hållas i Köpenhamn kände vi att vi än en gång ville vara med. Nu var det dock mycket svårare att få tag i biljetter. De har släppt biljetter i tre omgångar, men vi har blivit utan alla gånger. Det har visserligen funnits kvar biljetter till semifinalerna och repetionerna, men vi vill ju se finalen. Därför satt vi upp oss på en väntelista utan någon större förhoppning att få tag i biljetter. Idag kom dock ett mail där det stod att de hade ett fåtal biljetter till salu nu. Jag såg mailet 20 minuter efter att det skickats ut och jag slängde mig på datorn direkt. Gissa om jag blev chockad när jag insåg att det fanns biljetter kvar! Och gissa om jag blev glad över att jag hade pappas bankdosa kvar här hemma efter kaoset med katten i måndags. Utan den hade biljetterna varit förlorade. Det kändes lite som att min tur vände då jag dels fick tag i biljetterna och dels att jag hade pappas dosa här. Direkt när biljetterna var betalda ringde jag lillasyster och hon blev överlycklig, precis som jag trodde!

Postat den 30 april 2014 @ 17:25 ǀ Ekonomi, Familj, Fritidsintressen

Ikväll har varit en riktigt tuff kväll. Jag och röda katten har varit hos veterinären och det var ett väldigt jobbigt besök. Det visade sig nämligen att väldigt många tänder är angripna och det kommer bli en stor och kostsam operation. Problemet är dock det att veterinären uppfattade röda kattens tillstånd som relativt akut, men de har ingen möjlighet att ta emot honom de närmsta 2 månaderna. Därför får jag ringa runt till veterinärer imorgon och hoppas på att någon annan kan ta emot honom snabbt.

Förutom tänderna blev veterinären också orolig över hans tumörer. Hon tyckte att det var konstigt att tumörerna fortsatte att komma och växa då det tydligen är väldigt ovanligt vid den typen av tumörsjukdom. Därför rakade hon en stor del av kattens mage för att göra en ultraljudsundersökning av hans mjälte. Blir tumörerna elakartade brukar de nämligen starta från mjälten. Ultraljudet visade väldigt väldigt små förändringar, men man kan inte enbart av ultraljudet säga det ena eller det andra. Därför har även hel del blodprover tagits som ska granskas noggrant. Jag håller tummarna för att de inte visar något elakartat och att det enda han behöver är ytterligare en operation. Vad som än händer så kommer de behöva operera bort nästan hela hans högra öra.

När det var dags att betala kalaset kom nästa chock. Jag hade inte tillräckligt med pengar för att lösa räkningen. Tack och lov gick veterinären med på en speciallösning, men det kändes fruktansvärt ändå. Jag har numera 14 kr kvar på mitt konto att leva på tills den 18:e och senast den 9:e ska jag ha betalat ytterligare 900 kr till veterinären. Snacka om att jag kände mig helt värdelös…

När jag kom hem från veterinären var jag i upplösningstillstånd över hela situationen samt att min kära ex-make skrivit i ett sms att vi inte borde dra ut på hans lidande. Han försökte få det till att han vill avliva vår älskade katt för att han inte ska lida. I samma mening skrev han dessutom att han inte heller har tillräckligt med pengar för operationerna. Detta fick mig att komma ur mitt chocktillstånd och istället bli vansinnigt arg på ex-mannen. Jag skrev till honom att jag hellre säljer allt jag äger än att jag avlivar min älskade katt innan jag gjort allt vad som kan göras för honom. I samma sms fick jag även modet att åter igen kräva tillbaka mina bestick, min hårddisk samt Wii:et. Jag tog även upp en del saker om vårt gemensamma företag, som jag börjat avregistrera, som han dock ej fullföljt. Efter mycket om och men lyckades han till slut göra sin del av avregistreringen, och nu får jag bara vänta ut att han fixar det återstående i vårt gemensamma liv.

Under tiden allt kaos med ex-mannen inföll, pratade jag både med pappa och lillasyster. De har lovat att hjälpa mig och inte heller de kunde tänka sig att ge upp röda kattens liv utan att försöka göra honom frisk. Hade vi uppfattat det som att han lider hade det varit en annan sak, men då den enda gången han visar smärta och obehag är när man kommer emot hans ena tand, så är det inte ens något vi vill överväga. I övrigt springer han runt och leker och jagar svarta katten. Han hoppar utan problem upp på diskbänken och dricker av sin mjölk, eller vad man nu ska kalla hans vätskeintag. Han går på toa som han ska. Och han älskar fortfarande att ligga på min mage och kela. Han är precis som vanligt!

Vätskeintag

Postat den 28 april 2014 @ 23:25 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Känslor, Katterna

Just nu försöker jag övertala mig själv om att gå iväg till bilen. Jag måste åka iväg och göra en del ärenden, men benen verkar tycka att det vore bättre att stanna hemma i sängen. Min hjärna håller dock inte med om det då jag måste hem till mamma och pappa och vattna grönsaksodlingarna både ute och inne, samt att jag måste köpa mer blötmat till katterna. Egentligen borde här vara mat kvar för några dagar till, men tyvärr har den röda katten blivit sjuk och det har krävt blötmat för att hålla honom mätt då han inte längre kan äta torrfoder. Har konstaterat att han fått tandsjukdomen FORL och han har oerhört ont av det. Framförallt är det hans högra uppersta huggtand som spökar för honom. Därför är det första som kommer att hända imorgon att jag får ringa veterinären och boka in en tid för operation då tanden, och kanske även fler tänder, behöver opereras bort. Ska även kolla om de kan operera bort hans godartade tumörer samtidigt. Stackars katten har ju inte bara FORL utan även den godartade tumörsjukdomen Mastocytom och just nu har han åtminstone 3 tumörer som kan/borde opereras bort. De är inte speciellt stora än och därför har vi väntat med att operera honom. Dessutom kommer det komma nya tumörer hela tiden och veterinären tyckte efter senaste operationen att det bästa var att vänta in ett flertal tumörer och operera bort dem samtidigt istället för att ta dem en och en. Anledningen till detta är dels ekonomisk och dels av hänsyn till katten för att han ska slippa sövas så mycket och må dåligt mer än nödvändigt. Tumörerna påverkar honom varken fysiskt och psykiskt och därför har vi tagit till oss veterinärens råd. Nu är det kanske dags att göra det som sagt då han ändå måste sövas för tandens skull.

Postat den 27 april 2014 @ 15:01 ǀ Ekonomi, Familj, Hushållssysslor, Katterna

Just nu håller min kropp på att gå i bitar. Min rygg smärtar något oerhört och både fotlederna och handlederna gör så ont att jag behöver stabilisera dem med mina skydd. Men det gör ingenting för jag är så sjukt stolt över vad jag åstadkommit idag, samt över vad min syster lyckats med. För min egen del handlar min stolthet om att jag till slut hittade mina försvunna papper och därmed färdigställde ansökan till hemtjänsten, att jag betalat alla räkningar och satt in dem på rätt ställen i pärmen direkt, samt att jag tvättat en massa tvätt och däribland mina sängkläder så inatt får jag sova i nytvättade lakan. Röda katten ville naturligtvis vara med och bädda, men det gick inte så bra, men å andra sidan var jag inte så bra på att fota heller. 🙂

Röda katten

Förutom att jag är stolt över mig själv, håller jag som sagt på att spricka av stolthet för min systers skull. Hon har sökt ett oerhört utvecklande och prestigefullt jobb och nu i eftermiddag fick hon besked om att hon blivit kallad på intervju. Från början ville hon inte söka jobbet, men mamma och jag övertalade henne då vi båda vet att det skulle passa henne som handen i handsken, och vi har fått rätt! Nu får vi bara hålla tummarna för att hon lyckas på intervjun också!

Postat den 25 april 2014 @ 18:35 ǀ Ekonomi, Familj, Hushållssysslor, Katterna, Smärta

Jag hatar papper!!!!! Just nu sitter jag och försöker ta fram alla papper som behövs för att fastställa kostnaden jag ska betala för min underbara hemtjänst, och jag känner mig nu helt yr… Det är mer eller mindre samma papper som jag skickade till Försäkringskassan för några veckor sedan, som ska fram, och det är en hel bok. Dock hittar jag just inte alla papper och det gör mig ännu mer frustrerad. Kan inte detta pappersarbete snart vara över?!?!?!

Idag har jag i alla fall fått besked från Försäkringskassan att de nu börjat titta på min överklagan om handikappsersättningen. De räknar med att omprövningen ska ta ca. 6 veckor. Jag hoppas verkligen på att jag får igenom denna omprövning annars får jag gå vidare till förvaltningsrätten och då lär det hela ta lååång tid.

Postat den 25 april 2014 @ 15:07 ǀ Ekonomi, Försäkringskassan

Idag hoppas jag att jag se min och ex-mannens bil för sista gången. Bilen köptes en månad efter vårt bröllop som en kompensation mot att han ”gick med på” att gifta sig med mig. Jag hade länge haft önskemålet om ett bröllop, men han kunde inte förstå varför då giftermål inte betydde något för honom. Efter en del tjatande förstod han vad äktenskapet betydde för mig och när jag än en gång frågade om han ville gifta sig med mig, svarade han med skämt i rösten: ”Om det står en Audi utanför kyrkan efteråt”. Bilen har funnits med oss sedan dess och varit en kär ägodel för oss båda. Ex-mannen fick i uppdrag att sälja den efter skilsmässan, men han har inte ens lagt ut den på Blocket efter 2 månader och det fick mig att se rött och kräva att han köpte ut mig från den istället. Han svar blev att lämna bilen hos mina föräldrar… Hur som helst ska bilen idag till en bilfirma där mamma känner ägaren. Han kommer inte att köpa loss bilen utan om han accepterar att sälja den blir det på uppdrag. I så fall blir det som jag hoppas och då lämnar jag bilen i hans omsorg och hoppas på att få slippa se den igen samt att den säljs fort.

Postat den 23 april 2014 @ 10:25 ǀ Ekonomi, Ex-mannen

Idag fick jag en ny faktura på mitt och ex-mannens gamla Boxer-paket. Jag kunde inte förstå varför då ex-mannen sagt att han sagt upp det i december. Jag ringde och ifrågasatte det hela och får då beskedet att vi har 11,5 månads bindningstid kvar och att ingen har ringt och sagt upp det!!! J*vla jubelidiot!!! Hur kan man säga att man gjort något och sen inte ha gjort det?!?! Vad tjänar man på det?!?! Det värsta är att abonnemanget står på och därmed är det ju jag som är betalningsskyldig. Det suger…

Postat den 11 april 2014 @ 18:17 ǀ Ekonomi, Ex-mannen

Jag har precis varit duktig och skickat in min ansökan om skattejämkning till skatteverket. Det blir en del pengar om året att betala i ränta. Ca 30.000 kr om året rättare sagt + att jag betalat 50.000 kr i ränteskillnad när vi löste huslånen. Det är 24.000 kr som jag ska få tillbaka för år 2014. För att slippa ligga ute med de pengarna så väljer jag att ansöka om jämkning istället.

Efter att jag skickat in min ansökan började jag fundera på vad jag ska göra med mitt mellannamn och efternamn. Idag har jag min ex-mans efternamn som mellannamn och min mammas flicknamn som efternamn. Under en väldigt lång tid har jag identifierat mig som fru X Y och frågan är om jag vill eller kan ta mig ifrån den identiteten. Och om jag väljer att göra mig av med ex-mannens namn, vad ska jag heta då? Ska jag bara ha mitt efternamn, som numera ingen i min familj bär längre, eller ska jag ta tillbaka mitt flicknamn, eller ska jag ta mitt flicknamn som mellannamn? Jag känner mig oerhört förvirrad av det här. Jag antar att det är bäst att fortsätta och fundera ett tag till och inte göra något förhastat. Förr eller senare så klarnar det förhoppningsvis för mig.

Postat den 8 april 2014 @ 18:35 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Skilsmässan

Nu är jag riktigt nöjd! Jag har gjort färdigt min överklagan, samt skrivit uppsägningen angående hemsidorna för det företaget. Jag har påbörjat beräkningarna gällande bostadstillägget, men det är alldeles för komplicerat för att få ordning på det så här mitt i natten. I utbildningsmaterialet som jag fick från Försäkringskassan hittar jag procentsatser som jag inte hittat i deras faktablad. Det är fullständigt vansinnigt. Tror att jag ringer dem imorgon istället och ber om ett personligt möte så att jag kan få detta ut världen.

Postat den 7 april 2014 @ 02:59 ǀ Ekonomi, Försäkringskassan

Av någon anledning känner jag mig inte trött just nu, trots att det är mitt i natten. Därför har jag bestämt mig för att göra lite nytta istället. För en stund sedan skickade jag in en avregistreringsansökan till Bolagsverket och Skatteverket angående mitt och ex-mannens handelsbolag. Nu ska jag ge mig på att säga upp de två återstående hemsideabonnemangen för firma. Om jag fortfarande har energi efter det är det dags att färdigställa omprövningsansökan om handikappsersättningen till Försäkringskassan och eventuellt även om bostadstillägget.

Postat den 7 april 2014 @ 00:44 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Försäkringskassan