De senaste 3 veckorna har varit otroligt händelserika, på både gott och ont, och någon ork att blogga har inte funnits. Nu har jag börjat återhämta mig och lusten att skriva och framförallt att leva har återkommit.

Jag vill börja med att skriva att jag äntligen ser ljuset i tunneln gällande skilsmässan. Alla mina grejor förutom besticken från mormor och morfar är nu återlämnade samt att ex-mannens kartonger är upphämtade. Efter 4 månaders tjafsande om besticken har ex-mannen erkänt att han och hans nya familj använder mina finbestick som sina vardagsbestick. Han har känt till detta hela tiden, men hållit truten om det. När det väl kom fram blev jag först helt förtvivlad och oerhört ledsen. Därefter blev jag förbannad och tillslut beslutsam. Han fick en deadline på när besticken skulle vara återlämnade annars skulle jag begära handräckning från Kronofogden. Besticken är tyvärr inte återlämnade och jag hade planerat att skicka iväg ansökan till Kronofogden idag. Tyvärr han jag inte färdigt med den då jag hastigt och lustigt blev inbjuden på en spontanvisit hos två kompisar som precis fått tillgång till sitt nya hus. Har massor att göra även imorgon, men jag hoppas på att hinna med ändå. Annars får jag helt enkelt göra det under helgen.

En av grejorna jag ska göra imorgon är att åka till bilfirman som haft vår bil till salu. Idag fick jag nämligen det fantastiska beskedet att bilen är såld och imorgon ska jag och firman göra färdigt pappersarbetet. Det känns helt fantastiskt! Detta innebär förhoppningsvis att jag kan inreda färdigt min lägenhet nu och få den funktionell framförallt när det gäller bok-, DVD-, och spelförvaring. Det ska bli så skönt då dessa saker idag är förvarade på det sättet att man måste plocka ut allt jag har för att hitta det jag letar efter. En ny säng hade också varit fantastiskt, men det alternativ jag skulle ha råd med som jag hittat hos IKEA finns inte i deras sortiment längre. Får fundera vidare på hur det ska lösas.

2 saker som tagit extra mycket energi av mig nu stavad storebrors yngsta dotter och ex-mannens guddotter. Dessa töser är båda ca 1,5 år och helt fantastiska. Jag har med ganska kort framförhållning fått hoppa in och passa dem och det har varit ganska jobbigt, men samtidigt så värt det!!! De är som sagt fullständigt underbara och fantastiskt nig tycker de även om varandra. Tack och lov har jag dock sluppit ta hand om båda två själv samtidigt. Det skulle nog bli lite för mycket för mig. Ex-mannens guddotter passade jag denna gången över natten och därmed har hon blivit min andra övernattningsgäst i lägenheten. Det fungerade utmärkt och hon är välkommen att sova över fler gånger. Dock rekommenderar jag henne då att försöka sova lite längre än till 5:00. 🙂

Ytterligare en fantastisk sak som hänt är att problematiken med min deklaration har löst sig. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag fick tillbaka 10.000 kr istället för att betala in 1.000 kr. Det var en sten som lättade från mitt hjärta när jag såg utbetalningen på mitt konto. Nu ska jag bara ta mig i kragen och åka in och få tidigare års deklarationer rättade också. Hade planerat att det redan skulle vara gjort, men som sagt så har energin upptagits av andra roliga saker samt några infektioner.

Dessa veckor har jag även blivit mer engagerad i det sociala umgänget i bostadsområdet. Jag har utan egen talan blivit invald i Festkommittén och där blivit ansvarig för allt som har med teknik att göra, och framförallt musiken till de olika arrangemangen, och de har varit alldeles för många på sista tiden. Det har varit poolparty, nationaldagsfirande, discofest och nu till helgen midsommarfirande. Jag är riktigt imponerad över engagemanget bakom det hela, men det är ju även det som gör mitt boende så fantastiskt!

I samband med discofesten i helgen hände något ovanligt som fick mig att känna mig levande igen. Jag är ju extremt social och att stänga igen min mun är ganska svårt. Jag tycker helt enkelt om att prata. Det gör jag därför ofta och mycket med alla de boende här. Dock är de flesta väldigt mycket äldre än mig och därför har jag haft väldigt svårt att hitta mig ”själv” och känna mig intressant och vacker i ögonen på de i min egen ålder. Den möjligheten fick jag dock under festen då jag plötsligt kom i kontakt med en kille i min egen ålder som hälsade på en kompis. Vi pratade rätt mycket och jag kände att det ryckte i kropp och själv. Jag kände mig helt enkelt levande igen. Jag har ingen aning i nuläget om denna kille är någon som jag vill ha i mitt liv som vän eller annat, men idag tig jag modet till mig och skickade ett sms och frågade om han vill ta en kopp kaffe någon dag. Jag har inte fått något svar än, och jag kanske inte heller får det senare, men jag har i alla fall vågat! Jag är tillbaka på banan, och jag har mina fantastiska pensionärer bakom mig trots att det kändes en aning obekvämt när de försökte sälja in mig som Guds gåva till mänskligheten inför den kille i helgen. 🙂

Tävling hos Lii76.com

Jag är med och tävlar om Pinoböcker och dvd-film hos Lii76 var med och tävla du med.

Postat den 29 maj 2014 @ 02:00 ǀ Böcker, Film, Tävlingar

Idag, eller rättar sagt igår i och med att jag skriver så otroligt långsamt då jag måste vila emellanåt, har jag ätit på restaurang med mamma. Hon tyckte att det var dags att inviga den nyöppnade restaurangen här i kvarteret och så blev det. Maten var riktigt god och allt så mycket trevligt ut. Det såg så trevligt ut att jag var tvungen att ta denna bilden:

Bröd

Efter restaurangbesöket tog vi åter en tur till spa:t. Mamma simmade en timme medan jag låg och njöt i bubbelpoolen och lyssnade på en ljudbok. Just nu lyssnar jag på en gammal bok av Mari Ljungstedt som heter ”Den inre kretsen”. Jag lyssnar som vanligt via Storytel, som jag fullständigt älskar!

När vi var färdig badade gick jag hem och gosade med mina älskade katter. Röda katten har inte visat några tecken på biverkningar efter sin operation eller på medicinerna. Det är sååå skönt att allt gått bra! Nu är det bara dags för ett återbesök hos veterinären på torsdag, då jag även ska passa på att vaccinera båda katterna, och sen ska tandsjukdomen förhoppningsvis vara ett minne blott! Så här söt var han för övrigt när han låg och fläkte sig i sängen häromdagen:

Röda katten

Jag måste även lägga upp en bild på mördegskakorna jag bakade i lördags. Jag var så oerhört godissugen, men att åka hemifrån och fixa något gott är som sagt oerhört svårt för mig. Lösningen är att baka, men hur orkar man det egentligen? Svaret är att lägga bakduken på soffbordet och sitta i soffan och göra det. Degen kavlade jag sen ut direkt på bakplåtspappret så att jag slapp förflytta kakorna. Nästa lösning är sen att inte baka för stor sats. I mitt fall gjorde jag bara 1/4 kaksats och det blev utmärkt för mig! Kakorna smakade utmärkt och tyvärr försvann de ner i min mage väldigt snabbt.

Mördegskakor

Postat den 20 maj 2014 @ 00:50 ǀ Böcker, Familj, Katterna, Mat, Spa

Jag är inte gjord för att vara ensam och det håller på att göra mig tokig just nu. Jag hatar att inte träffa människor eller att ha någon att prata med. Jag hatar att inte ha fysisk kontakt med någon och då framförallt med ex-mannen. Dagen jag insåg att jag var för sjuk för att jobba var en plåga eftersom så många av mina drömmar gick upp i rök. Min dröm om att få bli en stor entreprenör skulle aldrig kunna infrias hur mycket jag än ville. Förutom att inte kunna uppnå mina drömmar så försvann nästan alla mina sociala kontakter. Dels försvann kontakten med personer på jobbet, och dels försvann alla kontakter med diverse kompisar då jag dels skämdes över att vara sjuk och dels då jag inte vågade försöka vara för aktiv ifall Försäkringskassan då skulle anse att jag var tillräckligt ”frisk” för att jobba. Den lilla sociala kontakten jag lyckades hålla kvar var och är kontakten med min familj och kontakten med ex-mannen. Ex-mannen har varit min livlina i livet. Det är han som har hållit mig på benen och det är han som fått mig att orka kämpa. Det är han jag har pratat med om både positiva och negativa saker. Det är han jag har vänt mig till när jag har känt mig ensam. Det är till honom jag har gett all min kärlek och jag har gjort allt för att han har skullat vara lycklig. När jag inte längre kunde leva mitt liv på det sättet jag själv ville, så började mitt liv gå ut på att göra ex-mannens liv till det bästa möjliga liv. Jag gjorde allt för att han skulle må bra! Jag stöttade honom i allt och hjälpte till på alla möjliga och omöjliga sätt. Sen han lämnade mig vet jag inte längre vad jag ska göra av mitt liv. Jag kan inte jobba, jag har ingen att prata med, och jag har inget att göra i min ensamhet. Den tiden jag mår hyfsat försöker jag ta mig hemifrån, men vad ska jag göra med den resterande tiden som troligen är 95% av mitt liv. De intressanta ljudböckerna börjar ta slut (har snart lyssnat på 500 böcker de senaste 2 åren), jag har sett alla serier på TV, jag har snart sett allt på Netflix, jag har googlat på allt jag kan komma på m.m. Vad finns det att göra när man bara kan ligga i sängen och inte orkar något annat, och då man inte ens har någon att prata med, ingen att ge sin kärlek, ingen att hjälpa med något? Jag har bott själv i 1 månad och jag håller redan på att bli galen. Hade jag haft orken så hade jag klättrat på väggarna just nu, så uttråkad och onyttig som jag känner mig. Vad fan gör man i denna situation????

Tack vare min syster, ser min lägenhet äntligen ut som ett hem. Hon har hjälpt mig att städa upp och sortera in grejor och det är en sån enorm skillnad! Jag är så tacksam över hjälpen jag får fån henne.

Allt har dock inte varit helt fantastiskt idag. Jag har träffat ex-mannen. Vi har betalat våra gemensamma räkningar idag och det innebär att jag just nu har 2000 kr kvar på kontot som ska täcka resten av månaden… Visserligen har jag inte fått något bostadstillägg än då ansökan inte är klar (det innebär att jag ska få ytterligare 4650 kr till denna månaden från Försäkringskassan) och jag har inte heller fått mina pengar från bodelningen än, men det känns ändå surt. Dessutom känner jag mig blåst av ex-mannen… Jag har betalat både lån och räkningar för hela februari ut. Dock så skulle jag ju egentligen bara äga huset halva februari, men då han och hans bank klyddat med bodelningen har jag fortsatt som ägare av huset mot min vilja… Tycker att jag borde få tillbaka pengarna för halva februari. Dessutom tycker jag att det är sjukt orättvist att vi delat kostnaderna lika. Han får ut ca 120% mer i lön än mig och ändå ska vi betala lika nu… Känner mig irriterad på detta.

Idag när han kom hit hade jag även tänkt ta upp allt som hände under flytten och ta upp sakerna som är mina som saknas, men jag orkade inte. Jag klarade inte av konfrontationen av honom och jag vet inte hur jag sak klara av det överhuvudtaget… Vissa av sakerna kan jag tänka mig att avstå från även om det känns tråkigt att han ska få mina presenter och/eller julklappar, men vissa saker, som vissa teknikprylar och saker som jag fått från mina döda morföräldrar, vill jag inte skiljas från! Kanske ska jag skriva ett brev till honom. Förr har det varit det lättaste sättet att ”nå” honom, men jag vet inte om det är så längre.

Dagen blev bättre igen när han åkt härifrån (med en av sina 4!!! fulla flyttkartonger som jag tvingats bära med mig till lägenheten). Då gick jag på bio tillsammans med pensionärerna i husen. Ikväll visades ”Skumtimmen”, baserad på Johan Theorins bok med samma namn, och den var helt okej. Dock föredrar jag boken framför filmen.

En annan sak som också fick mig att må bättre idag var att katterna inte riktigt ville komma nära ex-mannen idag. Den svarta gömde sig under soffbordet och kom inte fram förrän ex-mannen låg ner på golvet och sträckte sig in under bordet. Den röde gick bara ifrån honom och la sig långt ifrån honom. Jag tycker inte riktigt om att känna så här, men jag får väl ta till mig av ordspråket: ”Skadeglädjen är den enda sanna glädjen”.

Postat den 27 februari 2014 @ 22:58 ǀ Böcker, Familj, Film, Lägenheten, Skilsmässan