Jag fick precis en stor chock samtidigt som jag nog fick en av de bästa chanserna i mitt liv. Som Ni redan märkt så har jag suttit, eller rättare sagt legat, vid datorn en stund. Jag har tidigare berättat om min passion för att tävla i olika tävlingar på internet och plötsligt när jag nu höll på med det så uppenbarade sig den bästa vinsten någonsin framför mina ögon! Att vara någons fru tävlar ut en SÄNG i samarbete med Sleepo.se!!!! En ordentlig, ny, och bekväm säng!!! Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker tanken på att möjligheten faktiskt finns att jag skulle kunna vinna… Mitt liv hade blivit så mycket bättre om jag slapp min nuvarande dåliga säng som bara ger mig mer smärtor istället för att ta bort dem. Ni som läser min blogg sedan tidigare vet ju att jag spenderar den största delen av dygnet i sängen på grund av mina sjukdomar, men det vet inte de som har tävlingen och därför får jag skriva det här igen. De vet inte heller att jag har blivit lämnad av min man, att jag inte fått ut mina pengar från Försäkringsbolagen, eller att jag inte förstår Försäkringskassan beslut i det ena eller andra och att inte heller Försäkringskassan förstår det. 🙂 Därför tar jag upp det som ytterligare en anledning till att få vinna denna säng. Livets problematik skulle bli så mycket enklare att hantera om jag visste att jag åtminstone har en säng där jag kan få ordentligt med återhämtning emellanåt. Jag ber Er av hela mitt hjärta att låta mig få denna möjlighet att förbättra mitt liv!!! Och även om jag inte skulle vinna så vill jag tacka både Att vara någons fru och Sleepo.se för en fantastisk tävling!

Detta är sängen jag håller alla tummarna för att jag ska vinna:

Safir Kontinentalsäng

Om det finns någon annan som vill tävla är det bara att följa denna länken där mer information om hur tävlingen går till finns.

Postat den 5 april 2014 @ 01:05 ǀ Allmänt

Är det någon maträtt jag alltid har hatat så är det gröt. Det har inte spelat någon roll om det varit havregrynsgröt eller ris á la malta, jag har helt enkelt inte tyckt om det. Jag har många gånger, både under min uppväxt och sen jag blivit vuxen, prövat på olika sorters gröt. Framförallt har jag kämpat med att tycka om havregrynsgröt då det både är nyttigt och billigt, men det har verkligen inte gått oavsett vilka tillbehör jag använt. Jag har varken tyckt om smaken eller konsistensen. Ändå bestämde jag mig nu när jag blev själv och flyttade att jag skulle göra ytterligare ett försök på gröt. Jag hade sett en reklam för något som hette Supergröt från Paulúns och och den innehöll lite frön och frukt, vilket jag normalt uppskattar. Gröten stod rätt länge i skåpet innan jag tog mod till mig och prövade, men när det väl hände blev jag chockad. Jag tyckte om både smak och konsistensen på denna gröt! Jag tyckte om det så mycket att grötmixen har fått sin egen glasburk på diskbänken så den är enkel att få tag i. Jag värmer gröten i microvågsugnen tillsammans med några frusna hallon och när den är färdig heller jag på lite chiafrön för att göra gröten lite mer proteinrik. Jag älskar det! Det är ord jag aldrig trodde att jag skulle uttala om gröt. 🙂

20140403-144931.jpg

Postat den 3 april 2014 @ 13:51 ǀ Allmänt, Recept

Sen ex-mannen lämnade mig har jag hållit mig ifrån Facebook och Instagram då jag ju sen länge har varit vän med hans nya sambo där. Jag älskar verkligen hennes fantastiska dotter och därför har jag inte förmått mig att ta bort henne som vän då jag på något sätt vill få möjligheten att ta del av hennes liv precis som jag gjort sedan hon föddes. Idag letade jag efter en restaurang med hjälp av Google och i resultatet fanns en Facebook-sida. Tänkte inte så mycket på att det var Facebook med tanke på att jag skulle komma direkt in på restaurangens sida. Så blev dock inte fallet då sidan tydligen var bortplockad. Istället fick jag se ett inlägg från den nya sambon. Visserligen var det en bild på dottern, vilket borde glädja mig, men istället var det som att få en kniv stucken och omvriden i magen. Varje gång jag ser något som handlar om ex-mannen, hans nya sambo, eller hennes dotter så stannar hela jag upp och kniven sticks in i magen och jag blir sjukt illamående. Jag hatar verkligen att känna så, men samtidigt vet jag inte riktigt hur jag ska komma över det. En idé skulle ju vara att plocka bort dem från Facebook, men det hjälper ju inte fullt ut eftersom vi mer eller mindre bara har gemensamma vänner som skriver om varandra, delar varandras bilder, kommenterar, m.m. Jag måste helt enkelt bli tuffare i mig själv. Jag måste lära mig att inte bry mig. Det är oerhört lätt att säga, men så otroligt svårt att genomföra, men ack så viktigt för mitt framtida liv.

Postat den 3 april 2014 @ 10:19 ǀ Allmänt, Ex-mannen, Känslor

Jag har precis betalat mina räkningar och jag har kvar 700 kr på mitt konto att överleva på resten av månaden och det suger. Jag vet att min ekonomi inte alltid kommer att vara så här dålig, men det är ändå väldigt jobbigt att leva med just nu. Min inkomst för tillfället består av 8800 kr i sjukersättning och de pengarna ska betala allt! Jag har skickat in ansökan om bostadstillägg och jag kan inte se någon annan möjlighet än att jag kommer att bli beviljad tillägget på 4650 kr i månaden, och när de pengarna väl kommer så kommer mitt liv bli mycket lättare. Tack och lov så betalar de även ut retroaktiv så jag kommer få pengar från februari och framåt.

Jag har även skickat in en ansökan om handikappsersättning som tyvärr har blivit avslagen. Jag borde överklagat beslutet direkt, men då det kom i samband med flytten och allt kaos har jag inte orkat ta tag i det. Nu börjar jag dock känna mig bättre och jag ska ta tag i överklagan.

Jag ska även ta tag i ekonomin som finns mellan mig och ex-mannen. Jag ska kräva tillbaka pengarna jag betalat för delar av räkningarna i februari. Han har även tagit mer pengar från våra gemensamma konton än överenskommelsen och de vill jag också ha. Dessutom har jag börjat att gå igenom hur mycket pengar var och en använt från kontona innan respektive efter skilsmässan. Jag vet nämligen att han roffat åt sig mer pengar än han skulle ha både i december och januari. Dock vet jag inte om han gjort det medvetet eller ej. Hur som helst ska jag gå igenom det och få den biten rättad också.

Den sista biten jag måste ta tag i ekonomiskt är biten med försäkringsbolagen. När deras avslag ramlade ner tillsammans med kommentaren att det var det andra försäkringsbolagets problem, slogs jag så långt ner i skorna att jag inte visste om jag någonsin skulle lyckas ta mig upp igen. Förvånansvärt nog har jag lyckats ta mig längre nu än jag trodde var möjligt och jag kommer att klara av fighten med dem. Jag vet att jag kommer att segra, men det kommer nog att ta sin lilla tid. Dels kommer det ta tid för mig att vara tillräckligt förberedd för att ta tag i det hela och dels kommer det garanterat bli en lång kamp med överklagan efter överklagan mellan mig och bolagen.

Ja, ja. Jag har i alla fall mat i frysen och skafferiet så jag klarar mig. Dock behöver jag köpa mer katt mat, men det tror jag att mamma kan fixa till mig. Utan min familj hade jag inte klarat något av det här…

Postat den 24 mars 2014 @ 16:30 ǀ Allmänt, Ex-mannen, Familj, Försäkringskassan, Känslor, Katterna, Skilsmässan

Svarta katten är trött och tycker att det är alldeles för ljust i rummet. 🙂

20140318-141455.jpg

Postat den 18 mars 2014 @ 14:15 ǀ Allmänt

Min energinivå är just nu körd fullständigt i botten. Som vanligt önskar jag att så inte var fallet, men det finns inget jag kan göra åt det. Jag hoppas att energinivån stiger under dagen då jag väldigt gärna skulle vilja ta mig till spa:t idag. Det skulle även vara trevligt att orka laga lite mat… Ja ja. Det löser väl sig så småningom. Katterna verkar för övrigt inte heller vara så pigga. =)

Trötta katter

Postat den 9 mars 2014 @ 14:09 ǀ Allmänt

Igår när jag gick till bion uppfattade jag att något fastnat under min ena sko. Jag började dra skon mot gatukanten för att få bort det som fastnat och något som såg ut som kol ramlade av. Jag fortsatte att gå och märkte att något fortfarande satt kvar och jag lyfte upp skon och tittade under den. Då såg jag ett stort hål rakt in i sulan och insåg då att det naturligtvis var skon som gått sönder…Mina älskade skor som jag haft sen jag var 17 år… Vad ska jag nu sätta på fötterna?!?!

1

2

3

Postat den 5 mars 2014 @ 14:28 ǀ Allmänt

Idag har jag känt att jag fått viktiga saker gjorda, samtidigt som jag tänkt på mitt eget mående. Jag har tagit mig en rundtur i närområdet och letat upp närmsta brevlåda, där jag postade lite viktiga papper. Jag har ringt en massa samtal till olika leverantörer och fixat det de har önskat. Jag har köpt nya patroner till skrivaren och sen kämpat med att laga skrivaren tills den faktiskt till slut började att fungera! *stolt*

Utöver det nödvändiga har jag som sagt även tagit hand om mig själv idag. Jag har gjort ett besök på mitt nya kvartersspa, där jag numera har årskort. Det var helt underbart! Jag simmade, bastade, och njöt i stora drag. Och njuta där tänker jag göra måååånga fler gånger!

Postat den 24 februari 2014 @ 22:40 ǀ Allmänt

Jag måste vara en av de mest otursförföljda personerna som finns. När jag skulle fixa TV, telefon och bredband till min nya lägenhet fick jag beskedet av bostadsrättsföreningen att dessa grejor enbart gick att teckna via Tele2. Helt okej tyckte jag och begav mig till en Tele2 butik för att få hjälp med det hela. I butiken får jag beskedet att de inte kan hjälpa mig då de sålt nätet till Telenor. De vet inte vem jag ska kontakta. När jag fick lägenheten ringde jag upp Tele2:s kundtjänst och då var det helt plötsligt inga problem att lösa. Det fanns en digital-box till TV-n, men programkortet saknades så de var tvungna att skicka nya grejor. Idag fick jag paketet. Naturligtvis hade paketet gått sönder i posten och kan ni gissa vad som ramlat ut ur paketet? Programkortet så klart! Nu får jag ringa Tele2 imorgon igen och be om ytterligare ett programkort. Känns rätt frustrerande….

Postat den 19 februari 2014 @ 23:10 ǀ Allmänt, Teknik

Alla känslor sprutar ut ur mig just nu! Jag är förbannad, ledsen, besviken, irriterad, frustrerad m.m. Hur f*n kan ex-mannen verkligen göra på detta sätt? Jag har svarat vad jag tycker och tänker till honom i ett sms för en halvtimme sedan, men ännu inte fått något svar. Det är jobbigt att känna alla dessa känslor, som dessutom går över i fysiska känslor. Jag mår illa och har ont i magen just nu, och jag har tillräckligt med krämpor utan att få dessa också slängda över mig…

Postat den 11 februari 2014 @ 17:53 ǀ Allmänt, Skilsmässan

Jag har precis titta på en film som handlar om saknaden och kärleken till ett barn. Det var egentligen en väldigt känslosam film, men av någon anledning kom inte en enda tår från mina ögon förrän filmen var slut och då kom tårarna på grund av att ex-mannen inte verkar sakna varken mig eller katterna; våra älskade fyrbenta barn. Han har inte sagt att han saknar oss en enda gång. Hur kan man inte sakna sina barn?!?! I förmiddags kom mamma in till mig nästan tårögd och sa att hon skulle sakna katterna något otroligt när vi flyttar till vår nya lägenhet. Jag och katterna har bott här i 2 månader och hon kommer sakna katterna så mycket att hon blir gråtfärdig. Katternas pappa som bott med dem sedan juli 2003 och maj 2005, saknar dem inte. Hur f*n kan det vara möjligt?!?! Hur kan man bara lämna sina barn för det man ”tror” kan vara kärlek..? Jag kan inte förstå det… Tårarna rinner längs mina kinder…

Postat den 10 februari 2014 @ 15:54 ǀ Allmänt, Familj, Film, Katterna, Lägenheten, Skilsmässan

Jag är hypertrött, har ont, och den vänstra halvan av min kropp har fått frispel från topp till tå! (Vänstra ögat svider och är rött. Den vänstra näsborren är täppt. Den vänstra kinden smärtar då jag bet mig i den när jag åt tidigare idag. Jag smällde något på den vänstra sidan av ryggen när jag fixade med soffan {köpte en begagnad soffa från Blocket igår} efter att vi kommit hem. Jag har svåra trötthetssmärtor i mitt vänstra lår, vad och skenben.) Känner smärtor på högra sidan också, men inte lika tydligt och frustrerande.

Jag vill verkligen bara sova nu… Men som vanligt när jag inte alls mår bra och när jag inte kan sova, går mina tankar till ex-mannen. Jag tänker på hur hans liv ser ut och vilka grejor han alltid sagt att han hatar, och som han nu ställs inför. Tankarna går t.ex. till att stiga upp på mornarna när han nu har barn. Först undrar min hjärna hur han klarar det. Nästa tanke blir att jag hoppas att han plågas och lider av att stiga upp tidigt. Och tredje och sista tanken blir att jag får inte önska att han lider utan att jag får hoppas att han är lycklig över sina val. Varenda liten tanke om honom går igenom samma procedur. Det bottnar troligen i faktumet att jag tror mig känna honom, att jag mår bättre själv av att han skulle ångra sig och lida i den nya situationen, och att jag sen själv mår dåligt över tanken att jag önskar att han mår dåligt. Allt känns vansinnigt. Innan klyddet med försäkringsbolaget kunde jag stävja dessa tankar genom att fantisera om alla möjligheterna jag skulle få med den nya lägenheten. Nu klarar jag inte av de fantasierna då det är för realistiska drömmar som har krossats. Det är samma sak som att jag i början av separationen drömde om att han skulle komma tillbaka till mig. Den drömmen krossades på samma sätt…

Jag behöver en ny dröm att lägga mina tankar på, men jag vet inte vad det skulle kunna vara. Det är så många krav idag för att det ska fungera som en verklighetsflykt med lugnande effekt. Först och främst kan den inte innehålla ex-mannen. För det andra måste det vara en realistisk dröm. För det tredje måste drömmen innehålla många små detaljer att hänga upp sig på. Förr om åren har drömmarna handlat om att kunna jobba igen. Att få våra företag att blomstra. Att vinna på lotto. Att ta med hela storfamiljen på en fantastisk resa till vårt älskade New York, Disneyland och Mexiko. Att åka en Jorden-runt-kryssning med ex-mannen och katterna. Att bygga ut huset. Att köpa ett stort hus på Gotland, nära Kneippbyn, för semestrar med familjen. Att förnya våra äktenskapslöften utomlands på vår 10-åriga bröllopsdag, och bli fullständigt överraskad av ex-mannen av att han fått alla våra nära och kära (förutom mammas morbror med fru, som inte orkar och får följa allt via webben) att flyga till samma destination och vara med under ceremonin. Att vi får barn i form av tvillingdöttrar som döps till Anna Maria Linnea och Lilly Elsa Christa efter många älskade släktingar. Hur ska jag någonsin lyckas skapa en dröm som kan leva upp till någon av alla dessa krossade…

Postat den 10 februari 2014 @ 05:42 ǀ Allmänt, Familj, Huset, Inredning, Katterna, Lägenheten, Sjukdomarna, Skilsmässan, Sömn

Paniken, besvikelsen och den värsta frustrationen över försäkringsbolagen har nu lagt sig, men den riktiga glädjen över den nya lägenheten och flytten har inte återkommit. Jag har räknat på allt igen och jag kommer att klara mig ekonomiskt, men jag kan inte köpa något nytt till lägenheten alls, och att fokusera på att få min kropp att må bra är inte längre heller möjligt. Men det är väl så här livet är! Inget ska vara enkelt! Det är bara att resa sig igen och fortsätta kämpa! Och kämpa ska jag även om det känns tufft, och i perioder även hopplöst. Jag MÅSTE klara det för min egen skull, för katternas skull, och för alla andra som tror på mig!

Postat den 9 februari 2014 @ 14:29 ǀ Allmänt, Familj, Inredning, Katterna, Lägenheten

Jag känner som sagt inte någon glädje just nu, men det betyder inte att jag inte vet när någon gör något bra som jag borde känna glädje inför. Var inne på Google för en stund sedan och såg något otroligt vackert.

"Att få utöva idrott är en mänsklig rättighet. Alla människor ska ha möjlighet att utöva idrott, utan någon form av diskriminering och i den olympiska andan, som förutsätter ömsesidig förståelse, vänskap, solidaritet och rättvist spel." - Översatt av Google från den olympiska chartern

Jag är lycklig över att det finns de som vågar ta upp kampen i kriget mot diskriminering! F*n vad bra Ni är Google! Hade jag varit utsatt av någon typ av diskriminering hade jag velat ha Er på min sida!

Postat den 7 februari 2014 @ 11:35 ǀ Allmänt

Nu är det mindre än 7 dygn tills jag får min nya lägenhet och jag känner ingen glädje alls över det. Jag vill bara dra täcket över huvudet och slippa tänka på det, och helst slippa vara med om flytten överhuvudtaget.  Jag vill verkligen inget mer nu.

Postat den 7 februari 2014 @ 10:54 ǀ Allmänt, Lägenheten

All glädje som någonsin funnits inom mig är nu som bortblåst. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna få tillbaka den.  Jag är sjuk och kommer aldrig att kunna jobba igen (såvida man inte hittar någon ny medicin som kan bota mina sjukdomar). Jag är skild/singel och kommer troligen aldrig hitta någon ny att leva med då jag inte har möjligheten att lägga kraft på att dejta. Jag är barnlös och kommer inte att få några barn då jag som sagt troligen aldrig kommer att hitta en ny partner och möjligheten att ta hand om ett barn själv finns inte p.g.a. sjukdomarna. Jag kommer nästa vecka få tillgång till min alldeles för dyra lägenhet som jag nu inte ens har råd att köpa en tapet till. Hur fan ska jag lyckas ta mig igenom detta? Det är nog dags att börja med de antidepressiva tabletterna igen och en nystart med en psykolog är nog nödvändigt. Tack och lov har jag en remiss till psykolog liggande och igår fick jag besked om att en psykolog nära min nya lägenhet kommer att ha möjlighet att ta emot mig om en månad. Det känns som en sjukt lång tid tills dess, men så är väl livet…

Postat den 6 februari 2014 @ 21:26 ǀ Allmänt, Lägenheten, Sjukdomarna, Skilsmässan

Lägenheten skulle bli min nystart. Nu rasade allt. Jag är nu enligt båda bolagen ej berättigad en enda krona och båda bolagen hänvisar till varandra. Om det nu är så, varför i hela j*vla fridens namn har jag gått och betalat pengar till försäkringsbolagen?!?! Jag har inte valt att bli sjuk!!! Jag vill inget hellre än att jobba, men jag kan inte! Jag har försökt, försökt och försökt. Jag har provat att jobba med ett 10-tal olika yrken. Jag har haft så pass anpassade jobb att jag har kunnat jobba från sängen när orken funnits, men inte ens det har fungerat. Mina muskler slutar att fungerar och ju tröttare min kropp, blir desto större blir smärtorna och dessto mindre fungerar min hjärna. Jag har verkligen försökt allt!!!

Lägenheten skulle bli min nystart. Det var försäkringspengarna som skulle ge mig möjligheten att köpa den. Den perfekta lägenheten, enligt både mig, mina föräldrar, mina syskon, och mina vänner, dök upp alldeles för tidigt. Varken utköpet ur huset eller pengarna från försäkringen var fixade, men vi kunde verkligen inte se att det skulle bli några problem. Jag var till och med i kontakt med försäkringsbolaget innan jag skickade in ansökan. Nu står jag här i skiten och ångrar av hela mitt hjärta att jag köpte den perfekta lägenheten… Jag har pratat med mamma och pappa som säger att de får hjälpa mig, men jag vill inte ta deras pengar. De har de snålat och sparat för sin egen del. Inte för att jag ska använda dem att bo för. Jag skäms över tanken på att ta deras pengar. Varför kan inget någonsin gå min väg…?

Postat den 6 februari 2014 @ 13:54 ǀ Allmänt, Lägenheten

Kopplas fram och tillbaka hos försäkringsbolaget…

Postat den 6 februari 2014 @ 13:03 ǀ Allmänt

Just nu klarar jag inte av att fokusera på något mer än  några minuter i taget. Att hålla kvar koncentrationen på något känns som en omöjlighet. Jag fick ett par bitar på plats i pusslet innan jag återvände till sängen, katterna och den bärbara datorn, med OS på TV-n i bakgrunden. Under tiden jag legat i sängen har jag försökt griddla, läsa bloggar, läsa på forum, och stirra rakt in i väggen. Ingenting fungerar. Förhoppningsvis får jag någon typ av besked från försäkringsbolaget i eftermiddag och då kanske min hjärna lyckas återhämta sig något. Håll tummarna för mig!!!

Postat den 6 februari 2014 @ 11:31 ǀ Allmänt, Katterna, Lägenheten, Vinter-OS

Jag känner mig helt kräkfärdig av oro inför samtalet med försäkringsbolaget i eftermiddag. Jag har ingen aningen vad utfallet av samtalet kommer att bli och det är det som oroar mig mest. Jag verkligen hatar att jag inte har kontroll på situationen!

Jag har nu satt mig framför pusslet jag och syrran började med igår och jag hoppas att det och OS på TV kan få bort tankarna från oron åtminstone en liten stund.

Postat den 6 februari 2014 @ 09:53 ǀ Allmänt