Nu har bilen äntligen lämnat mig och jag känner en otrolig lättnad över att jag inte behöver bry mig mer om den för tillfället. Bilen var otroligt smutsig, insåg jag när jag körde iväg med den, men bilfirman skickar iväg den för rengöring. Visserligen kostar det en slant, men det är sååååå värt det att slippa göra det själv. Nu har jag bara två, eller kanske tre, grejor kvar att ordna med i denna skilsmässa och sen kan jag lägga denna delen av mitt liv till handlingarna. Det är saker som det handlar om. Tillsammans med bilen fick jag en del av mina efterfrågade saker. Faktiskt fler än vad pappa först kunde se. Det som dock saknades var två av de viktigaste sakerna; besticken jag fått i studentpresent av min mormor och morfar, och min hårddisk med ALLA mina dokument på som jag sparat sen jag började använda dator på 90-talet. Jag MÅSTE verkligen få tillbaka dessa grejor om jag så får ta mig in i deras hus och leta igenom det själv. Jag kan inte ens förstå varför han skulle vilja ha kvar dessa grejor som omöjligt kan betyda något för honom. Den eventuella tredje grejen är Wii:et. Han har accepterat att jag skulle få behålla det, men sedan ångrat sig. Jag tycker inte att man kan ändra en överenskommelse på det sättet han har gjort det på. Han låste helt enkelt in Wii:et i ett rum som jag inte fick tillgång till när jag flyttade och sa att han tycker att det vore mest rättvist om han fick behålla det. Innan dess hade han som sagt accepterat att jag tog Wii:et och till och med berättat för mig vart han lagt vissa delar till det. Det jag dock tvekar över är om det är värt att ta kampen över en spelkonsol. Visserligen älskar jag Wii:et, samt att jag anser att jag har rätten på min sida när det gäller ägandeförhållandet på det, men jag tvekar om det verkligen ger mig något mentalt att bråka om det. Framförallt som jag ändå riskera att ”förlorar” fighten då jag inte tänker släppa ärendet till domstol, även om det vore det enda rätta egentligen. Jag längtar efter dagen då jag slipper tänka på sådana här saker längre. Då jag bara behöver tänka på mig själv och mina älskade katter,vad vi ska göra just den dagen, eller vad jag ska äta till middag.  Dock börjar jag se ljuset nu och det känns såååå skönt!

Postat den 23 april 2014 @ 15:59 ǀ Ex-mannen, Familj, Huset, Skilsmässan, Teknik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *