Ältande, ältande, och ältande… Jag känner mig numera som en trasig grammofonskiva. Allt bara upprepas, upprepas, och upprepas… En gång i tiden såg jag nätterna som min fristad. Det var då det var tyst och mörkt. Inga krav fanns på mig och jag kunde göra vad jag ville. Jag hade ex-mannen sovandes vid min sida vilket innebar att jag aldrig kände mig ensam. Jag kunde nudda vid honom, krama honom, eller väcka honom när jag ville under natten om jag kände att jag behövde det. Det var ytterst sällan jag valde att väcka honom, men bara att veta att jag kunde göra det, gjorde mig trygg och lugn. Nu har natten som jag tidigare skrivit, blivit en pina. Jag önskar att spa:et hade öppet nu så att jag kunde få gömma mig i vattnet. Jag känner mig lugn och avslappnad när jag bara kan få glida runt på vattenytan. Nu är ju det inte möjligt så jag får väl försöka glida runt i drömmarna istället…

Postat den 3 april 2014 @ 23:42 ǀ Ex-mannen, Sömn, Spa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *