Jag önskar verkligen att jag sov just nu, men så är det inte, och så är det ofta. Sen mannen sa att han ville skiljas för ett halvår sedan har min sömn bara blivit sämre och sämre och just nu är den fullständigt katastrofal. Så fort jag lägger ner huvudet på kudden börjar alla tankar att snurra i huvudet och det finns inte en chans att somna då. Varje gång jag hamnar i det läget önskar jag att jag kunde prata med min bästa vän om allt, men det går inte längre. Min bästa vän är min man… Det gör så otroligt ont… Så för att slippa dessa hemska stunder med tankarna försöker jag istället att trötta ut mig själv till den grad att jag somnar så fort huvudet träffar kudden och ögonen stängs. Detta är dock en oerhört svår balansgång för mig. Mina sjukdomar försvårar det för mig. Många skulle säga att jag väl inte har några problem med att sova, men om jag är igång en enda sekund för mycket så går min kropp in i något slags överlevnadsläge och börjar pumpa adrenalin och då är det kört med sömnen. Spelar ingen roll hur trött jag än är då eller hur ont jag har i kroppen, för att somna då är helt omöjligt. Under åren jag har varit sjuk har jag haft svårt att acceptera att det är så här mitt liv är. Med hjälp av psykolog lyckades jag dock till slut, men ibland önskar jag att jag bara kunde få fungera som alla andra…

Postat den 22 januari 2014 @ 07:35 ǀ Sjukdomarna, Skilsmässan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *