I morse vågade jag ställa mig på vågen trots att jag visste att jag skulle ha gått upp i vikt. Normalt sätt undviker jag alltid att göra det när jag vet att jag fuskat. Nu har jag dock bestämt mig för att jag måste sluta känna skam och misslyckande när jag egentligen bara är mänsklig. Vi firade syrrans födelsedag igår och det är då självklart att jag får unna mig en drink tillsammans med henne trots att jag vet vad det gör får kroppen. Även det måste jag lära mig.

Nu har jag försökt åtgärda skadan. Det blev en morgonpromenad i raskt tempo och sedan en mysig simtur.

Postat den 25 november 2017 @ 16:13 ǀ Allmänt

Jag har mer eller mindre alltid kämpat med min vikt, men ju sjukare jag blivit desto högre har vikten blivit… För ett år sedan slog jag i botten och lyckades ta mig i kragen och börja kämpa med maten samt prioritera att använda de ”bra” stunderna till träning. Som flera gånger tidigare klarade jag att hänga i under ett tag och jag tappade 17 kilo.

Men så kommer raset! När jag inte orkar hålla motivationen uppe längre. När de dåliga dagarna blir fler än de bra och jag inte kan röra mig, hålla i rutinerna. När jag börja skita i det hela eftersom jag inte ser något resultat längre. Jag har visserligen inte kollapsat helt denna gången och jag ligger nog på ca 13 kilo minus fortfarande och det är bra. Och det är nog därför jag ska försöka börja skriva igen. Jag behöver ett sätt att distrahera mig från mat när jag bara är sugen eller från att trycka ner mig själv när jag inte ser de resultat jag vill ha. Jag har därför gett mig själv i uppdrag att skriva här när detta uppstår för att se om det kanske äntligen kan få mig att ändra tankesätt och bryta gamla dåliga mönster. Hålla tummarna för mig att jag lyckas!

Postat den 23 november 2017 @ 02:45 ǀ Allmänt