Idag, eller rättar sagt igår i och med att jag skriver så otroligt långsamt då jag måste vila emellanåt, har jag ätit på restaurang med mamma. Hon tyckte att det var dags att inviga den nyöppnade restaurangen här i kvarteret och så blev det. Maten var riktigt god och allt så mycket trevligt ut. Det såg så trevligt ut att jag var tvungen att ta denna bilden:

Bröd

Efter restaurangbesöket tog vi åter en tur till spa:t. Mamma simmade en timme medan jag låg och njöt i bubbelpoolen och lyssnade på en ljudbok. Just nu lyssnar jag på en gammal bok av Mari Ljungstedt som heter ”Den inre kretsen”. Jag lyssnar som vanligt via Storytel, som jag fullständigt älskar!

När vi var färdig badade gick jag hem och gosade med mina älskade katter. Röda katten har inte visat några tecken på biverkningar efter sin operation eller på medicinerna. Det är sååå skönt att allt gått bra! Nu är det bara dags för ett återbesök hos veterinären på torsdag, då jag även ska passa på att vaccinera båda katterna, och sen ska tandsjukdomen förhoppningsvis vara ett minne blott! Så här söt var han för övrigt när han låg och fläkte sig i sängen häromdagen:

Röda katten

Jag måste även lägga upp en bild på mördegskakorna jag bakade i lördags. Jag var så oerhört godissugen, men att åka hemifrån och fixa något gott är som sagt oerhört svårt för mig. Lösningen är att baka, men hur orkar man det egentligen? Svaret är att lägga bakduken på soffbordet och sitta i soffan och göra det. Degen kavlade jag sen ut direkt på bakplåtspappret så att jag slapp förflytta kakorna. Nästa lösning är sen att inte baka för stor sats. I mitt fall gjorde jag bara 1/4 kaksats och det blev utmärkt för mig! Kakorna smakade utmärkt och tyvärr försvann de ner i min mage väldigt snabbt.

Mördegskakor

Postat den 20 maj 2014 @ 00:50 ǀ Böcker, Familj, Katterna, Mat, Spa

Jag har alltid upplevt det som att jag har en himla otur i det mesta. Många säger att det är självförvållat och att det har med hur man upplever saker och ting, men med tanke på hur min fredag såg ut, tror jag inte längre att någon kan ifrågasätta att jag faktiskt har en oerhörd otur i mycket!

På fredagsmorgonen hade jag planerat att ta bussen direkt till Skatteverkets kundcenter, men då mamma ville simma innan jobb, bestämde vi att ta en tur till spa:et först och sen skulle jag åka med henne till jobbet och ta bussen därifrån istället då det går mycket snabbare. Medan jag befinner mig i bubbelpoolen ringer de från hemtjänsten och undrar om de kan komma och städa hos mig just då. Jag blir helt ställd och säger nej. De frågar när jag kommer hem och jag svarar med att jag hoppas att jag är hemma tills klockan 15:00. Får till svar att det är försent och får ett ”motbud” på 14:30. Svara att jag ska försöka och lägger på luren. Jag verkligen älskar hemtjänsten och jag är så tacksam för hjälpen, men det måste ju gå att planera sådant här i förväg. Inte ska man väl behöva sitta hemma 24 timmar om dygnet för hemtjänsten kan ju komma och städa vilken minut som helst?!?!?! Hur som helst kom jag och mamma fram till lösningen att jag fick låna hennes bil istället för att ta bussen och därmed borde jag hinna hem i tid.

12:00 var jag efter att ha lämnat mamma på jobbet, på plats på kundcentret. Jag fick en nummerlapp och satt mig att vänta. Det var 40!!! nummer förre mig, men jag hoppades på att det skulle gå fort. Efter 30 minuters väntan hade kön rört sig framåt med 10 nummer… Just då kom jag på att den ”dagliga” hemtjänsten ibland kommer för tidigt och att jag som en säkerhetsåtgärd borde slå av larmet med hjälp av telefonen och sen ringa och stoppa hemtjänsten den dagen då jag inte borde vara hemma till då de brukar komma. Precis när jag ska trycka på knappen för avstängningen, ringer G4S och säger att mitt inbrottslarm larmat. Jag misstänker att det är hemtjänsten och ber de att dra tillbaka utryckningen så jag slipper en kostnad för ”utryckning vid falsklarm”. Dock finns oron kvar för att det är ett riktigt inbrott och därmed försöker jag få tag i hemtjänsten. Efter 10 obesvarade samtal både till direktnummer och kopplingar via kommunens växel, gav jag upp och ringde pappa och bad honom att åka och kontrollera lägenheten. Efteråt fortsatte jag att ringa hemtjänsten och där svarade till slut någon i luren och efter att den personen själv ringt 2 samtal fick jag bekräftat att det var de som utlöst larmet. De besökte med andra ord min lägenhet ca 2 timmar tidigare än de ska enligt schemat. Jag ringer pappa och stoppar hans utryckning, och börjar därefter att skriva ett sms till min syster. Då bara dör min telefon. Skärmen blir svart och jag tappar därmed kollen på klockan och allt annat i mitt liv! (Det är helt otroligt vad en telefon kan betyda för en…) När jag väntat i ca 1,5 timme kommer jag äntligen fram till en handläggare. Jag förklarar mitt ärende, men hon känner att hon inte riktigt kan hjälpa mig så hon ber om hjälp från ytterligare en person. De kollar mina papper. Går in på min deklaration digitalt. De håller med mig om att något verkligen verkar fel. Dock säger de att de inte kan lösa det utan att de måste ringa experterna på huvudkontoret. Så blir det och de drar ärendet för en handläggare där. De väntar på personens svar och efter 10 minuter kopplas samtalet bort från dem. Det innebär ett nytt samtal till huvudkontoret och en ny person att dra det hela för. Efter mycket om och men konstateras det att jag har rätt och att det måste vara något fel i uträkningarna i det elektroniska systemet. Därmed ber de mig att fylla i en ny ansökan för uppskov av deklarationen för att komma till botten med det hela. De lovar även att ringa mig så fort de blivit kloka på vad som hänt och hur de/vi ska rätta till det. Jag mer eller mindre sprang till bilen för att hinna hem. När jag satt mig bakom ratten var klockan 14:12 och så fort jag avslutat min parkering kunde jag skynda mig hem. Problemet där var dock att jag inte kunde avsluta parkeringen då man gör det med ett sms och min telefon fungerade inte!!! Jag höll då på att gå upp i limningarna då jag var så irriterad och förbannad på allt och alla! Det var dock bara att bita ihop och hoppas på att jag skulle hinna hem till städningen.

Jag parkerade bilen på parkeringen 14:30. *pip* Två minuter efter att jag kommit in i lägenheten ringde hemtjänsten på dörren. Jag släppte in dem, och satt mig direkt i sängen och började googla på information om min ”döda” telefon. Jag misstänkte att den enbart hade hängt sig och lyckades via nätet hitta ”död mans grepp” för att starta om den. Detta fungerade alldeles utmärkt och efter ett par minuter hade min telefon startats om. Det första som händer efter omstarten är att jag får ett sms om att Skatteverket försökt ringa mig, men inte kommit fram. Jag försöker ringa tillbaka, men får inte fram vem som ringt. Ilskan bara dunkar inom mig! Tack och lov ringer Skatteverket tillbaka bara några minuter senare. Informationen jag får från dem är att något är fel, de vet dock inte vad, men jag ska skicka in deklarationen med den felaktiga uträkningen och skriva en kommentar om att deklarationen är fel, men  att huvudkontoret håller på att fixa felet. Känns ju lagom kul att skicka in något som är felaktigt även om man skriver en kommentar om det… Skickade in den och la mig utmattad ner i sängen. Jag hann inte mer än att nudda kudden då jag kom på att jag glömt parkeringen. Skickade iväg det avslutande sms:et och försökte sen bara slappna av. 30 minuter senare var städningen i lägenheten färdig och därefter tog det inte många minuter innan jag sov. Sov nästan 17 timmar i sträck därefter. Vaknade bara för att gå på toa och för att ge katterna mat. På lördagskvällen var jag vaken en lite längre stund, och likadant på söndagskvällen. Utöver det har jag sovit nästan hela helgen av ren utmattning!

Postat den 20 maj 2014 @ 00:14 ǀ Ekonomi, Familj, Hushållssysslor, Känslor, Sömn, Spa

Den 5:e maj var det dags att lämna in deklarationen, men jag var inte färdig med min då eftersom jag helt enkelt inte fixat fram alla papper både för mig privat och för mitt och ex-mannens företag. Därför ansökte jag, och fick beviljat, ett uppskov tills idag. I torsdags var det dock dags för mig och lillasyster att ta oss igenom alla mina pappershögar, som blivit liggande sen flytten, för att försöka hitta allt kopplat till deklarationen. Vi gick igenom papperna under någon timme och hittade det mesta jag sökte efter. När det var gjort ville jag umgås med syrran, men hon tyckte att det var bäst att jag satt igång datorn och började med det hela. Det skulle visa sig att det var tur att hon tyckte så.

Datorn som behövde sättas igång var min gamla stationära PC, som enbart varit igång en gång sen jag flyttade in, då bokföringsprogrammet för företaget finns på den. För att göra detta var jag tvungen att koppla om en del sladdar under skrivbordet. När jag gör detta så säger något pang och strömmen går. Under skrivbordet finns ett tekniskt hemmabygge som jag tyvärr lyckades kortsluta när jag rörde runt bland sladdarna… Mycket klantigt och mycket självförvållat… Tack och lov var det lätt fixat genom att slå upp både automatsäkringen och jordfelsbrytaren. När allt var fixat var det dags att starta datorn, och då vägrar den… Jag får ett meddelande om att datorn stängts av fel och för att göra en återställning och starta om datorn måste jag trycka på Enter på tangentbordet. Problemet var bara det att det inte fungerade. Efter lite tankeverksamhet kom jag på att det berodde på att mitt tangentbord är trådlöst och det fungerar bara när Windows väl har startat. Eftersom jag inte kom så långt behövde jag därmed ett trådbundet tangentbord. I gamla huset hade vi flera sådana, men liksom med alla mina älskade sladdar, fick jag aldrig välja att behålla dem utan ex-mannen slängde de helt enkelt innan jag fick möjligheten att packa ner dem inför flytten. Därför gav jag mig ut på jakt efter ett tangentbord hos mina grannar. Det kändes oerhört pinsamt då jag inte känner de så bra, men det var bara att svälja och acceptera, och det gick bra. Att prata med grannarna alltså. Inte att hitta ett trådbundet tangentbord… Vi fick helt enkelt åka och köpa det billigaste trådbundna tangentbordet vi kunde hitta. Vi var dock rätt snabba. Vi körde in i parkeringshuset, tryckte ut vår biljett, parkerade, gick in i affären, hittade tangentbordet, betalade, och gick till parkeringsautomaten på ca 4 minuter. Det gick så snabbt att vi inte ens behövde betala för parkeringen. 🙂 Väl hemma kopplade jag snabbt in tangentbordet, tryckte på Enter, och så startades datorn upp och mitt vanliga tangentbord fungerade sen alldeles utmärkt. Det tog dock ytterligare 2 timmar innan jag kunde ta mig in i bokföringen då det var så många uppdateringar på datorn.

Själva bokföringen, genomgången av alla siffror, och att slutföra deklarationen gick sen snabbt. Mindre än en timme tog det. Innan jag tryckte på knappen ”Skicka in”, valde jag att kontrollera själva skatteuträkningen och fick en chock. Istället för att få tillbaka ca 15.000 kr skulle jag nu betala in ca 1.000 kr. Jag förstod verkligen ingenting!!! Jag började dubbel- och trippelkolla alla siffror och jag hittade verkligen inget fel! Efter mycket om och men insåg jag att man dragit egenavgifter (som arbetsgivaravgifter, men för egenföretagare) på sjukpenningen jag fått från Försäkringskassan. Detta innebar att skatten för mig nu låg på ca 50% istället för de normala 30% och det kändes helt fel! Jag försökte där mitt i natten googla på det hela och blev inte klokare. Däremot kom jag på att samma sak hänt för två år sedan. Även då räknade jag med att få ut ca 15.000 kr, men istället fick jag den gången betala in 5.000 kr. Jag försökte då också förstå vad som hänt, men jag var så pass dålig då att jag bara accepterade att betala. Nu vägrade jag dock att acceptera. Jag återgick till mina tidigare pappershögar och började leta fram de senaste årens deklarationer för att ta med dem på ett besök hos Skatteverket några timmar senare när de öppnat sitt kundcenter. Efter alldeles för många timmars aktivitet var jag fullständigt slutkörd, men att somna var nästan omöjligt då jag var i ”andra andningen”. När jag väl somnade var det oerhört välbehövt, framförallt med tanke på vad som hände dagen efter…

Postat den 19 maj 2014 @ 22:41 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Huset, Skilsmässan, Sömn, Teknik

Jag har varit ifrån bloggen nu ett antal dagar eftersom det har hänt alldeles för mycket i mitt liv och det har därmed gjort mig alldeles slutkörd. Jag har många gånger under dagarna känt att jag ”behövt” blogga för min egen psykiska hälsas skull, men då det har varit så mycket att få ut har jag istället låtit bli. Men nu är jag här igen och ett längre blogginlägg ska det bli om en stund (måste gå och mata röda katten först som vill ha lite blötmat nu), och om jag har tur blir det även några blogginlägg om tävlingar under kvällen. 🙂 Håll till godo!

Postat den 19 maj 2014 @ 20:08 ǀ Allmänt, Katterna

När jag skrev inlägget igår trodde jag inte att tröttheten kunde bli värre, men så blev det. Röda katten fick en knäpp i huvudet och försökte gräva sig ut ur lägenheten genom ytterdörren och slet med sig gummilisten under försöken. Jag försökte göra allt jag kunde komma på för att distrahera honom samtidigt som mitt eget huvud höll på att gå i bitar. Till slut ringde jag syrran i ren desperation och hon tyckte att jag borde gå ut med röda katten i koppel för att visa att livet inte är roligare på andra sidan dörren. Tyckte att det lät som en bra idé så det var bara att få på sig kläderna igen (var egentligen färdig för att sova), få på kopplet på katten, och gå ut. Efter 20 minuter vistelse både i trapphuset och ute i gräset hade jag fått nog, men det hade inte katten. Dock tog jag beslutet att bära in honom igen. Grävandet lugnade ner sig något efter utevistelsen, men inte tillräckligt. Det som till slut blev lösningen var vanlig torkad kattmynta. Jag ”offrade” mina sängkläder och spred helt enkelt ut kattmynan över hela nedre delen av sängen och la sedan dit katten. Då började han fokusera på sig själv istället för dörren. Dock gick han i perioder tillbaka till dörrmattan, men jag hörde aldrig att han klöste på dörren igen. Visserligen kan det ha beror på att jag till slut stoppade in hörlurarna i öronen och började lyssna på en ljudbok, men det låter bättre att säga att han uppförde sig istället. 😀

Idag har han varit en fullfjädrad gentleman. Han har inte försökt ta sig hemifrån, utan istället ätit, druckit, legat på magen och gossat som han ska. Han har varit sig själv helt enkelt! Och det har varit oerhört skönt! 😉

Postat den 14 maj 2014 @ 11:51 ǀ Familj, Katterna, Sömn

Äntligen börjar dagen gå mot sitt slut! Jag är helt slutkörd och huvudvärken bara dunkar. Dock tror jag inte att min smärta är i närheten av röda kattens smärta. Visserligen visar han inte att han har ont, men idag har veterinären opererat bort alla hans huggtänder och även en kindtand. Det blev även bekräftat att det är tandsjukdomen FORL som angripit hans tänder. Den närmsta tiden ska han ha smärtstillande tre gånger om dagen och även få munskölj 2 gånger om dagen. Har fått lägga in påminnelser i telefonen för att komma ihåg allt. Tack och lov så verkar medicinerna verka mot värken. Det första han gjorde när han kom hem var att dricka mjölk och skrika till sig lite blötmat, som han sen åt glupskt. Han var oerhört hungrig, vilket kanske inte är så konstigt när han fastat sen klockan 01:00 inför narkosen.

Röda katten

Så här utslagen var katten när han äntligen fått komma hem och fått i sig lite mat. Jag försökte förklara att det är mycket skönare att ligga och sova i sängen. Jag t.o.m. bar honom till sängen, men han hoppade bara ner och gick och la sig i köket igen nära sin mat. Han kanske är rädd för att tvingas fasta igen. 🙂

Jag tänkte avsluta kvällen med en ny bild på blåmärket på magen, men det är verkligen ingen vacker syn och därför låter jag helt enkelt bli. I går kväll skickade jag iväg ett mail till DR och Eurovision Song Contest om det hela och så får vi se vad vi får för svar.

Postat den 13 maj 2014 @ 21:15 ǀ Fritidsintressen, Katterna

Jag kan inte sova… Så fort jag stänger av datorn, Tv-n, eller telefonen så kommer tankarna på röda kattens operation farande. Jag önskar att han låg i min benända, men han har valt att ligga i en av kattransporterna. Det har under hela hans liv varit en av hans favoritplatser och så har det fortsatt här i lägenheten. Jag har varit och klappat lite på honom i buren och hoppas på att han ska komma hit snart så att jag kan ge honom all kärlek jag har.

Röda katten

Postat den 13 maj 2014 @ 03:47 ǀ Katterna, Sömn

Morgondagen (eller idag) kommer att bli en tuff dag. Då är det dags för röda kattens operation och det känns oerhört jobbigt. För har jag alltid haft en annan person att dela min ängslan med, men nu står jag själv. Eller egentligen står jag inte själv då jag vet att både mamma och lillasyster kommer tänka på röda katten konstant och pappa kommer att följa med till veterinären så att jag kan fokusera fullt ut på röda katten, men jag har ingen att dela min oro med nu mitt i natten. Jag har ingen att hålla i handen och känna den tysta gemensamma ängslan med. Jag känner mig helt enkelt oerhört ensam och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare från den känslan…

Postat den 13 maj 2014 @ 00:06 ǀ Familj, Känslor, Katterna

Lördagens tävling i Köpenhamn var fantastisk!!! All teknik var underbar och stämningen var helt annorlunda jämfört med den i Malmö förra året! Man kände pulsen och glädjen så fort man steg in i arenan, till skillnad från just i Malmö när allt bara kändes tråkigt och kallt innan själva tävlingen startade. Under långa stunder av kvällen satt jag bara och var fascinerad över den fantastiska teknik som låg bakom hela arrangemanget. Jag har aldrig förr sett sådan avancerad teknik och då har jag ändå själv  i min ungdom jobbat med den mesta avancerade tekniken för den tiden. Jag hade kunnat tycka att kvällen var magisk bara för teknikens skull, men det fanns så många fler saker i form av framträdandena, stämningen, platserna m.m. som gjorde kvällen magisk.

Scenen

Dock fanns där också vissa saker under kvällen som försökte förstöra kvällen för mig och syrran. Det första problemet vi stötte på under kvällen hade med handikappstransporten att göra. Jag hade nämligen blivit beviljad transport av DR från parkeringen hela vägen till arenan. Själva bilfärden fungerade utmärkt, men sen stannade allt upp. Vi blev insläppta i ett tält, där även all personal tog sig in på området, men sen fick vi inte komma vidare. Det blev snabbt fullt av rullstolar och de som kom till ingången efter oss fick sitta utanför tältet och vänta på att vi skulle få ta oss vidare. När vi väntat i nästan en timme!!! fick vi gå igenom säkerhetskontrollen och därefter blev det väntan igen, på andra sidan snöret i tältet. Nu behövde vi dock bara vänta i ca 20 minuter. Jag beklagade mig ganska mycket under väntan då jag tyckte att danskarna borde ha kunnat sköta det hela bättre då de från början har vetat exakt hur många som skulle komma med handikapptransporterna då vi fått anmäla oss med namn för att bli beviljad transport. Till slut kom vi i alla fall fram till våra platser och jag blev som sagt imponerad av tekniken direkt, medan syrran blev livrädd när vi skulle upp till den näst högsta raden på läktaren som var ett provisoriskt läktarbygge av byggställning. Hon trodde helt enkelt att den skulle falla ihop och varje gång folk började digga till musiken blev hon livrädd. 😀

Nästa problem som vi stötte på gjorde att vi missade nästan 10 minuter av öppnandet av showen, vilket gjorde oss både ledsna och frustrerade. Alla som satt på läktarna hade fått en lite konfetti-kanon som skulle användas vid starten av programmet. Man skulle vrida på bottnen av ett rör och så skulle konfettin komma. Problemet med mitt rör var dock att det gick i sönder. Konfettin flög iväg åt rätt håll, men samtidigt lossnade luftbehållaren och sköts rakt in i min mage med en fruktansvärd kraft och därefter studsade den på syrran. Smärtan var hemsk och blåmärket började växa direkt. Idag är blåmärket nästan svart och ca 8 cm i diameter. Man ska dock ändå vara glad att det hände mig, för hade det varit en person som använder läkemedlet Waran, som t.ex. mamma, så hade den personen tvingats åka akut till sjukhuset med risk för inre blödningar.

Blåmärket Konfetti-kanonen

Jag har fortfarande väldigt ont och att böja eller röra sig överhuvudtaget är oerhört smärtsamt. Att använda vänster hand när jag använder datorn är heller ingen höjdare då handen hamnar precis på blåmärket… Får använda mig av pekfingervalsen istället den närmaste tiden tyvärr…

Det tredje problemet under kvällen var gubben som satt bredvid mig. Han blev en aning överförfriskad och en del av hans öl hamnade på ryggen av tjejen som satt framför honom och resten hamnade i min sko. Det var verkligen ingen höjdare, men han somnade sittande på sin plats efter ett tag tack och lov!

Det fjärde, sista, och största problemet kom när det var dags att ta sig ifrån arenan. Vi hade fått information från dem som körde handikapptransporten att vi skulle ta oss ut så fort som möjligt efter programmet, och det gjorde vi. Dock bestämde himlen sig just då för att öppna sig och det hade inte varit något problem om transporterna hade varit på plats, men så var ej fallet. Vi fick stå ute i regnet i nästan 45 minuter innan någon bil kom och hämtade oss. Och att stå var för kvällen mitt stora problem.Jag kände redan från början att jag inte hade någon kraft i benen och efter att ha gått upp och ner till våra platser på 23:e raden, blev benen inte bättre. De skakade helt enkelt som asplöv. Dock hade jag varit så pass smart att jag tänkt till innan vi begav oss hemifrån. För några år sedan köpte jag in en ryggsäck med stol på för att orka åka till Liseberg och ha möjligheten att sätta mig ned vid behov. Denna tog jag med mig till Köpenhamn och det visade sig vara ett lyckodrag. Jag använde den ett flertal gånger medan vi väntade, och utan den hade jag varit tvungen att sätta mig ner på den blöta marken för det fanns inte en chans i h*lvetet att jag hade klarat att vänta stående på den sista transporten.

Vi kom i alla fall hem till slut med stora leende på läpparna. Då kom vi på arrangörernas största problem för kvällen. De kollade inte våra biljetter någonstans på hela kvällen. Det frågades inte heller om våra namn, som vi hade uppgett till arrangörerna för att få handikappstransporten. Lite galet faktiskt då vi rent krasst hade kunnat ta oss in på arenan utan biljetter utan några som helst problem. Tänkte faktiskt ge arrangörerna en återkoppling på det hela när jag ändå kommer att skriva och klaga på konfetti-kanonen och skadan efter den. Försökte prata med några på plats, men de kunde inte hjälpa mig och till slut kom vi fram till att det bästa var att jag kontaktade samma kille som hjälpt mig med handikapptransporten. Ska försöka skriva till honom imorgon.

Nä nu är det dags att sova igen. Har i och för sig sovit nästan i 24 timmar sedan jag kom hem, men jag behöver mer sömn ändå. God natt!

Postat den 12 maj 2014 @ 03:46 ǀ Familj, Fritidsintressen

Jag är riktigt förbannad på mig själv just nu… Jag borde verkligen sova och jag tog sömnmedicin för flera timmar sedan. Imorgon (idag) är det dags för finalen i Eurovision Song Contest och det kommer att bli en oerhört lång dag för mig så jag behöver verkligen min skönhetssömn. Nu har vi visserligen lyckats korta ner vår restid då vi har bestämt oss att ta bilen hela vägen, och dessutom har jag blivit beviljad handikapptransport ända fram till min sittplats, men jag behöver ändå få så mycket sömn som möjligt för att orka med det hela. Jag får väl hämta mig en stekpanna och försöka slå mig själv med den i huvudet och så får vi se om jag lyckas somna då…

Postat den 10 maj 2014 @ 01:05 ǀ Fritidsintressen, Sömn

Jag har ingen aning om vad som händer i min kropp och mitt huvud just nu?  Jag känner mig otroligt rastlös och vet inte vad jag ska göra åt det. Jag kan inte hålla koncentrationen på något och jag zappar runt både på TV-n och datorn utan att fastna någonstans och det stör mig då det får mig att känna mig oerhört stressad, trots att jag egentligen inte har något att vara stressad över. I huvudet snurrar en massa irrationella tankar som jag trodde att jag gjort mig av med. Tankarna handlar till stor del om ex-mannens och hans nya liv som ”familjefar”, vad han offrar för sin nya familj och som han aldrig offrade för mig, m.m. Jag trodde som sagt att jag lagt allt detta bakom mig, men så är tydligen inte fallet. Jag har funderat mycket på vad som fått tillbaka känslorna till ytan och det enda jag kan komma på är kaoset med damen från FK på Valborg. Hon plockade fram all osäkerhet i mig igen och det gällde tydligen inte bara mina sjukdomar utan även ALLT i mitt liv. Jag står handfallen och vet inte hur jag ska ta mig tillbaka till mitt ”normal-läge”. Det är skitjobbigt…

Postat den 9 maj 2014 @ 23:12 ǀ Ex-mannen, Försäkringskassan, Känslor

Jag försöker komma till ro, och har försökt under ett par timmar, men något hindrar mig till detta ikväll. Jag vet inte vad det är som ligger bakom, men jag känner mig så otroligt sorgsen. Tårarna rinner och jag kan inte säga vad den utlösande faktorn är och det känns otroligt jobbigt… Och inte blir det bättre av att jag åkt på en ny halsinfektion. Jag har tryckt i mig både glass och te, men inget verkar hjälpa just nu, varken mot halsontet eller sorgsenheten. Jag önskar att jag kunde ta två sömntabletter nu för att somna ifrån allt, men då hemtjänsten kommer klockan 9:00 är det ingen vettig lösning. Jag får väl fortsätta att sitta vid datorn och hoppas på att jag hittar något på den som kan trötta ut min sorgsna hjärna och få den att somna snarast.

Postat den 9 maj 2014 @ 03:58 ǀ Känslor, Sjukdomarna, Smärta, Sömn

Nu har jag lyckats fixa det sista av kaoset i lägenheten (förutom dammsugningen och golvkaoset då jag helt enkelt inte själv klarar av att göra det). De nytvättade kläderna är inlagda i skåpen. Alla kattfiltar är inlagda i tvättmaskinen. Den sista flyttlådan som jag fick av ex-mannen är uppackad. Det sista ”skräpet” som har befunnit sig på min balkong är ivägkört till tippen. Det känns oerhört skönt när jag verkligen kan se att jag lyckats göra något, även om det just nu gör oerhört ont i min kropp. Dock vet jag ju hur jag ska hantera smärtan och under årens lopp har jag lärt mig att känna igen olika typer av smärta. Den smärtan jag har just nu kommer att leda till en oerhörd stelhet imorgon. Då kommer jag inte ens kunna böja mig ner någon centimeter och att sätta katterna matskålar på golvet är en ren omöjlighet. Tack och lov har jag hittat en lösning på detta problem. Till kvällen brukar jag ta Voltaren som hjälper till med inflammationen och smärtan i ryggen, och sen ligger jag på spikmattan hela natten.  Då återkommer min rörlighet och det är ganska fantastiskt.

I flyttlådan jag packade upp fanns lite allt möjligt som jag efterfrågat. Framförallt fanns där en sladd till Xboxen. När jag ändå höll på och röja bestämde jag mig för att koppla in den sladden samt en massa andra sladdar till tekniken vid TV-n. Dessa sladdar har jag fått av mina föräldrar då min ex-man helt enkelt valt att slänga mitt sladdförråd utan att fråga mig. Detta har gjort mig förbannad, men jag orkar inte bråka över sladdar. Det går enkelt att köpa nya, men det är ändå irriterande. En del sladdar har inte funnits att få tag i hos mina föräldrar så de får jag köpa in så fort jag får pengar. Behöver 3 nätverkssladdar, 1 AUX-sladd, och minst 1 förgreningsdosa. Tänkte att jag skriver det här så har jag min lilla inköpslista klar när jag väl har möjligheten att fixa dem. 😀

Spikmatta och röda kattenSkulle bara ta en bild av spikmattan, men röda katten ville också vara med den lilla linslusen. 🙂

Postat den 6 maj 2014 @ 17:32 ǀ Ekonomi, Ex-mannen, Familj, Hushållssysslor, Inredning, Katterna, Smärta, Teknik

Dags för en ny tävling hos Filmparadiset.se. Denna gång är det Anchorman 2 som tävlas ut.

Anchorman 2 - The Legend Continues

Postat den 5 maj 2014 @ 18:27 ǀ Film, Tävlingar

Jag har de senaste dagarna varit oerhört sugen på bröd, men då jag inte haft något hemma och inte heller haft orken att åka och handla, så har det inte blivit något. Suget återkom även idag och den bästa lösningen jag kunde komma på var om jag kunde baka något enkelt här hemma. Dock fanns det vissa begränsningar då jag varken hade jäst, margarin, eller olja hemma. Speciellt mycket energi fanns inte heller och därför var kravet för att jag skulle kunna lyckas med mitt projekt att det även skulle gå snabbt. Jag googlade runt lite på nätet och hittade ett recept på bullar hos Baksugen som görs med bakpulver istället för jäst. Jag tyckte att det verkade tillräckligt snabbt och enkelt för att jag skulle ge mig på det. Dock valde jag att halvera receptet då jag inte skulle orka 9 bullar. Det tog ungefär 5 minuter att blanda ihop ingredienserna och göra bullarna vilket var helt perfekt. Jag valde att lägga på lite flingsalt överst på bullarna och det var inte fel. Bullarna blev riktigt bra, men blev en aning för smaklösa för min smak. Troligtvis beror det på att jag inte var så duktig på att halvera 1/4 tsk salt till 1/8 tsk salt. 😀 Dock så smakade överhalvorna av bullarna mer då det var där flingsaltet var. När jag använder mig av detta recept nästa gång kommer jag troligen att öka på mängden bakpulver en smula då bullarna blev lite kompakta. Som helhet är jag dock riktigt nöjd med receptet då jag fick mitt bröd och det både var enkelt och snabbt att göra!

Snabba frukostbullar utan jäst

9 st
5 dl vetemjöl (du kan bra ersätta en del med andra mjölsorter)
1 msk bakpulver
1/4 tsk salt
2 msk sirap
2½ dl vatten

Gör så här:
1. Värm ugnen till 200 C. Klä en plåt med bakplåtspapper.
2. Blanda mjöl, bakpulver och salt i en bunke. Tillsätt sirap och vatten, rör om till en jämn deg.
3. Ta ut bollar av degen med hjälp av en sked och lägg på plåten. Forma runda med mjöliga händer.
4. Grädda i mitten av ugnen i 12-15 minuter. Servera nybakade med smör och ost.

 

Fika med bullar och varm choklad

Postat den 5 maj 2014 @ 17:22 ǀ Mat, Recept

Idag hände en stor sak i svarta kattens liv. För första gången vågade han idag hälsa på en från hemtjänsten! Normalt sett är han väldigt social, men han har, liksom den röda katten, valt att vara väldigt avvaktande mot personalen. Tjejen han valde att hälsa på är den tjej som har varit hos mig flest gånger, och förhoppningsvis tyder det på att han vänjer sig personalen med tiden. Skönt tycker jag!

Svarta katten

Postat den 5 maj 2014 @ 14:38 ǀ Katterna

Idag fanns det ett litet roligt paket i mitt brevfack! Idet låg en DVD med Hundraåringen!  Jag har tävlat i åtskilliga tävlingar om filmen, och i en av dem lyckades jag vinna! Känns jätteroligt då jag verkligen älskade filmen när jag såg den. Nu får jag se till att ordna en filmkväll för hela familjen.

Postat den 5 maj 2014 @ 13:35 ǀ Familj, Film

När jag blivit hemkörd från spa:et av mamma, gick jag genast och la mig och somnade i några timmar. När jag vaknade började jag tack och lov må bättre och det kändes oerhört skönt! Jag har under hela kvällen gått och småpetat i allt som behövts plockas undan i lägenheten. Nu är nästan allt undan plockat och även det känns fantastiskt! Har jag orken imorgon så ska jag ge mig på att vika tvätten. Finns inte kraften så får det bli en annan dag.

Postat den 4 maj 2014 @ 22:55 ǀ Familj, Hushållssysslor, Lägenheten, Spa

Nu sitter jag i bubbelpoolen och bloggar. Infektionen är på väg bort, men tröttheten och smärtorna är kvar som vanligt. Hade det inte varit för att mamma ville simma idag och därmed kunde köra mig de 300 metrarna till spa:et, hade jag varit kvar i min säng fortfarande. Nu har jag dock fått lite social kontakt samt lite värme för kroppen.

Postat den 4 maj 2014 @ 15:44 ǀ Familj, Sjukdomarna, Smärta, Spa

Just nu skakar hela min kropp och bara att lyfta handen och skriva är ett problem. Mina vänstra fingrar kan jag inte ens använda just nu då musklerna är så trötta att fingrarna är på väg ur led på fel håll varje gång jag nuddar något med dem. Svetten rinner dessutom av mig just nu då jag har ansträngt mig så pass mycket att jag stekt två pannkakor samt gett katterna lite mat… Tänkte att jag skulle beskriva hur min dag har sett ut idag för att det ska gå att få en uppfattning om hur mitt liv fungerar tillsammans med mina sjukdomar. Jag tror egentligen inte att jag rakt ut sagt vad jag lider av så det är väl dags att börja med det. Jag har ME, Fibromyalgi, Hypothyreos, kronisk folatbrist (B6), kronisk D-vitaminbrist, diverse allergier, ingen tårvätska samt ingen saliv. Enligt min reumatologen kommer jag även så småningom få diagnosen Sjögrens syndrom, men mina ögon är inte ”tillräckligt” dåliga för diagnosen än. Just nu har jag även någon typ av infektion i kroppen som drabbade mig av ansträngningen på Valborg. Ansträngningen då bestod av att göra mig i ordning inför festen (låg i sängen ända tills detta), sjunga ett solo, äta mat, prata med andra människor sittande, dansande i 2 minuter sammanlagt, och allt detta skedde under en tidsrymd på ca 5 timmar.

Idag (eller rättare sagt igår) sov jag fram till klockan 13:30. Då hoppade en katt upp och la sig på min mage och tyckte att det var dags för mat. Efter ca 10 minuter tog jag mig upp, gav katterna mat, gick på toaletten, och gick sen och la mig igen. Tillbaks i sängen fick jag sätta på mig mitt vänstra handledsskydd då jag hade så ont i handleden. Jag tog upp min telefon i sängen och kollade mina mail. Ett nytt nummer av RME-bladet låg i inkorgen och jag bestämde mig för att läsa det. Det tog mig ca. 30 minuter att läsa ca 10 sidor och de sista 3 sidorna orkade jag inte ens läsa ordentligt. Under läsningen kom hemtjänsten hit och från sängen dirigerade jag hur tjejen skulle sätta igång diskmaskinen samt ta med sig soporna. Jag läste lite på Aftonbladet via telefonen och därefter somnade jag om igen. Jag vaknade runt halv fyra tiden och bestämde mig för att ringa min mamma. Jag pratade någon minut med henne. Därefter insåg jag att jag behövde äta. Jag var sugen på pannkakor och så blev det. jag tog fram mina ingredienser, redskap, och min ståstol och satte igång. Jag hade svårt att vispa, men till slut gick det. Jag stöttade mig hela tiden på min ståstol och därmed klarade jag att stå framför spisen. Jag åt mina pannkakor framför TV-n i soffan och därefter gick jag tillbaka till sängen och satt igång TV-n där. Efter 10 minuter insåg jag att det inte var någon idé att ha igång TV-n och snart sov jag igen. Denna gången vaknade jag vid ca 20:30. Jag satt igång TV-n. Jag kollade mailen i telefonen och såg att vi fått ordningen på sångerna kören ska sjunga vid sin nästa konsert. Eftersom jag just nu har ALLA mina noter och körpärmar vid min säng bestämde jag mig för att sortera och sätta in sångerna enligt ordningen i min uppsjungningspärm. Jag tittade lite på TV-n och begav mig sen till toaletten och det var då jag fick inspirationen till mitt inlägg om kaoset. Jag pratade även lite i telefon med mamma just nu och även med syrran via sms. Jag bestämde mig även nu för att ta mig ner till postfacket och hämta posten då jag inte varit utanför dörren sedan Valborg.  Det tog en del energi och därför sov jag lite av och till fram tills vid tolvtiden. Då tog jag återigen upp datorn och tävlade i några tävlingar , samt skrev några mail. Jag insåg även då att jag var hungrig igen och jag stekte på den sista pannkakssmeten sittandes på min ståstol. Jag käkade mina två pannkakor och gick på toaletten. Medan jag satt där passade jag på att rensa kattlådan. Den är placerad på ett sådant sätt jag kan rensa den just från toaletten. Därefter tog jag upp lite kattmat till katterna och sen placerade jag mig som sagt fullständigt utmattad och svettig i min säng. Därefter har jag skrivit detta inlägg. Nu hoppas jag på att snart få somna igen samt att jag ska slippa att behöva använda mina handledsskydd under natten då det är så fruktansvärt obekvämt. Jag skulle väldigt gärna vilja lägga mig på min spikmatta för avslappning och smärtlindring, men då min bäddmadrass inte ligger där den ska då jag inte har orkat att dra den rätt på ett par dagar, är det inte troligt att spikmattan kommer att hamna under mig.

Min högra arm är nu på väg att börja strejka då den har fått ta hand om hela detta inlägg själv och därmed är det dags att sluta skriva!