Idag har jag haft en lite sämre dag kroppsligt. Det har inte funnits så mycket energi att göra något och då vänder jag mig gärna till maten istället. Nu hade jag dock inget onyttigt hemma att äta så jag är otroligt stolt över mig idag. Till frukost blev det Paulúns supergröt med extra hallon och chiafrön till. Till lunch blev det stekta äggvitor och en majskolv. Till middag blev det ugnsrostade grönsaker med ugnsbakad lax och till det en rom och rödlökssås. Tyvärr hade jag bara energi till att tillaga maten och inte städa upp efter den. Jag hatar att ha det stökigt normalt, men nu är det värre då det kommer några människor från bostadsföreningen imorgon. Förhoppningsvis lyckas jag få lite krafter imorgon så jag kan fixa det.

Postat den 30 mars 2014 @ 22:17 ǀ Hushållssysslor, Lägenheten, Sjukdomarna

De senaste två dagarna har jag mått så pass bra att jag inte känt något behov av att skriva här. Det är tråkigt på ett sätt då bloggen har blivit min dagbok och därmed stället där jag håller reda på mig själv, men samtidigt känns det skönt att veta att jag kan ha dagar då hjärnan och kroppen känns okej!

Postat den 29 mars 2014 @ 21:39 ǀ Känslor

Nu har jag haft mamma på besök en stund. Pappa är iväg på ett möte så mamma och jag passade på att äta tillsammans när hon slutade jobba. Hon hade även med sig mat för en månad framöver till katterna. Det känns skönt att veta att jag har mat hemma till dem.

Postat den 27 mars 2014 @ 19:11 ǀ Ekonomi, Familj, Katterna

Jag sitter och stirrar på datorn och på mitt nyligen upprättade dokument om ”Begäran om omprövning av beslut om handikappsersättning”. Jag känner mig helt tom inombords och jag vet inte vad jag ska skriva… Jag är livrädd för att jag ska skriva fel, vilket jag uppenbart gjort tidigare då jag tydligen inte lyckats få fram behovet vs. kostnaden, och jag vet inte vad jag ska göra för att få det rätt… Dessa pengar är livsviktiga för mig och jag vet inte vad jag gör utan dem. Man kan tycka att det var rent vansinne av mig att köpa lägenhet och flytta innan besluten om bostadstillägg och handikappsersättning, samt utbetalning från försäkringsbolaget, var färdigt, men jag trodde aldrig att ALLT skulle klydda… Jag har verkligen lusläst allt. Jag har suttit med huvudet i de finstilta delarna och jag har inte kunnat se några grunder för avslag på något sätt, och ändå har det blivit på det sättet och jag skäms över det. Jag skäms över att jag trott att allt skulle fungera. Jag skäms över att jag uppenbart ändå missat information som gjort att jag fått dessa avslag. Jag skäms över att jag satsade på nytt boende. Jag skäms över att mina föräldrar tvingats gå in och hjälpa mig både fysiskt och ekonomiskt. Jag skäms över att jag inte lyckas klara mig själv… Jag hade visserligen räknat med att något skulle bråka, för jag brukar ha otur, men jag trodde inte att det skulle bli så här…

Postat den 27 mars 2014 @ 16:46 ǀ Ekonomi, Familj, Försäkringskassan, Känslor, Lägenheten

Jag fick idag beslutet om mitt bostadstillägg och efter att ha läst beslutet kände jag mig lika förvirrad som tidigare. Jag ringde till Försäkringskassan och det gjorde inte saken bättre… En del fick jag dock klarlagt även om jag tycker att svaret var katastrof. Jag ansökte om bostadstillägg från februari månad. Då jag fick lägenheten den 14:e februari räknade jag med att få ersättning för halva månaden. Nu visar det sig att om man inte flyttar in den 1:a i månaden så får man ingen ersättning för den månaden. Det är rent vansinne och det finns INGEN information om detta NÅGONSTANS på Försäkringskassans hemsida eller i deras informationsbroschyrer. Och tro mig, jag har lusläst allt! Jag sa detta till kundtjänstmedarbetaren jag pratade med och hon skulle vidarebefordra kritiken. Som om det kommer göra något… :-I

När det gällde summan på 2649 kr så kunde hon inte svara på hur summan hade räknats fram. Jag har verkligen försökt räkna på allt fram och tillbaka och det kvittar hur jag räknar för jag kommer aldrig fram till den summan hur jag än gör… Jag tyckte att de borde ha haft någon utskrift från deras datasystem där man kunde se uträkningen, men tydligen inte. Istället skulle hon skicka deras utbildningsmaterial i frågan till mig. Får se om det ger något…

Jag har även idag tagit fram mitt avslag om handikappsersättning. Ett ganska intressant beslut med tanke på att det var Försäkringskassan som rekommenderade mig att söka det. Hur som helst så är det dags att ta tag i även detta. Hoppas verkligen att jag lyckas övertyga Försäkringskassan då jag verkligen behöver dessa extra pengar för att täcka mina kostnader.

Postat den 27 mars 2014 @ 15:57 ǀ Ekonomi, Försäkringskassan, Lägenheten, Sjukdomarna

För en stund sedan blev mitt liv lite bättre. Jag upptäckte nämligen att numera, sedan i januari, kan man titta på Viaplay på Playstation 3 utan att ha ett Playstation +-konto. Äntligen!!! Det innebär att mitt liv blev lite bättre. Jag har nämligen en hel hög med ”nya” serier att titta på. Jag började precis med Cougar Town och kommer att fortsätta med Castle. Jag har visserligen inget Viaplay-konto själv, men det har syrran. 😀 Vi delar systerligt och broderligt på hennes Viaplay-konto och på mitt Netflix-konto.Dock måste jag säga att Netflix app på PS3:an är bättre än Viaplays. Allt ser bättre ut för Netflix, och där är dessutom texten möjlig att läsa… Ja ja. Man ska väl inte begära för mycket. Jag är i alla fall lycklig över att jag kan titta på något nytt!

Postat den 27 mars 2014 @ 06:35 ǀ Familj, Film, Fritidsintressen, Känslor, Teknik

Jag trodde verkligen att jag skulle sova just nu, men så ser tyvärr inte verkligheten ut. Det känns som att en groda hoppar runt i mitt huvud just nu och trycker på olika känsloområden och allt hoppar fram huller om buller. Jag kan inte hålla kvar en enda tanke och jag lyckas inte sluta få upp nya tankar. Det är knappt att jag lyckas skriva detta blogginlägg… Därför känner jag att jag måste avsluta detta inlägg oerhört oväntat med ett citat från min systers gamla profilsida på Lunarstorm.

Lev livet grönt!
Kn*lla en groda!

Postat den 27 mars 2014 @ 05:24 ǀ Familj, Känslor, Sömn

Jag köpte för en stund sedan Rollercoaster Tycoon 3 till datorn för att försöka ge min hjärna något annat att tänka på. När jag skrivit färdigt det förra blogginlägget var spelet färdignerladdat till datorn och det var bara att sätta igång och spela. Problemet var bara det att jag inte lyckades få hjärnan att fatta vad den skulle göra. Jag fattar inte längre hur jag ska gå tillväga för att spela ett simpelt simulerings-spel!!! Hur f*n är det möjligt?!?! Vart är jag på väg om jag inte längre klarar av att koncentrera mig på och förstå ett simpelt datorspel?!?!? Jag känner mig verkligen värdelös just nu… För kände jag mig som den bästa i världen, även fast jag var sjuk, eftersom jag hade det viktigaste i livet; kärlek. Nu känner jag mig bara sämst… Jag vet verkligen inte hur jag sak ta mig ur denna onda spiral. Hur mycket jag än vill så kan jag inte ändra på min kropp. Jag kan inte bli frisk. Vad f*n kan man då göra…

Postat den 27 mars 2014 @ 03:37 ǀ Ex-mannen, Fritidsintressen, Sjukdomarna, Skilsmässan, Teknik

Jag är inte gjord för att vara ensam och det håller på att göra mig tokig just nu. Jag hatar att inte träffa människor eller att ha någon att prata med. Jag hatar att inte ha fysisk kontakt med någon och då framförallt med ex-mannen. Dagen jag insåg att jag var för sjuk för att jobba var en plåga eftersom så många av mina drömmar gick upp i rök. Min dröm om att få bli en stor entreprenör skulle aldrig kunna infrias hur mycket jag än ville. Förutom att inte kunna uppnå mina drömmar så försvann nästan alla mina sociala kontakter. Dels försvann kontakten med personer på jobbet, och dels försvann alla kontakter med diverse kompisar då jag dels skämdes över att vara sjuk och dels då jag inte vågade försöka vara för aktiv ifall Försäkringskassan då skulle anse att jag var tillräckligt ”frisk” för att jobba. Den lilla sociala kontakten jag lyckades hålla kvar var och är kontakten med min familj och kontakten med ex-mannen. Ex-mannen har varit min livlina i livet. Det är han som har hållit mig på benen och det är han som fått mig att orka kämpa. Det är han jag har pratat med om både positiva och negativa saker. Det är han jag har vänt mig till när jag har känt mig ensam. Det är till honom jag har gett all min kärlek och jag har gjort allt för att han har skullat vara lycklig. När jag inte längre kunde leva mitt liv på det sättet jag själv ville, så började mitt liv gå ut på att göra ex-mannens liv till det bästa möjliga liv. Jag gjorde allt för att han skulle må bra! Jag stöttade honom i allt och hjälpte till på alla möjliga och omöjliga sätt. Sen han lämnade mig vet jag inte längre vad jag ska göra av mitt liv. Jag kan inte jobba, jag har ingen att prata med, och jag har inget att göra i min ensamhet. Den tiden jag mår hyfsat försöker jag ta mig hemifrån, men vad ska jag göra med den resterande tiden som troligen är 95% av mitt liv. De intressanta ljudböckerna börjar ta slut (har snart lyssnat på 500 böcker de senaste 2 åren), jag har sett alla serier på TV, jag har snart sett allt på Netflix, jag har googlat på allt jag kan komma på m.m. Vad finns det att göra när man bara kan ligga i sängen och inte orkar något annat, och då man inte ens har någon att prata med, ingen att ge sin kärlek, ingen att hjälpa med något? Jag har bott själv i 1 månad och jag håller redan på att bli galen. Hade jag haft orken så hade jag klättrat på väggarna just nu, så uttråkad och onyttig som jag känner mig. Vad fan gör man i denna situation????

Nu har jag varit och sjungit och jag älskar det! Det spelar ingen roll att 95% av människorna är pensionärer för jag älskar att sjunga lik förbaskat! Och det var helt underbart att träffa lite människor igen efter att ha legat däckad i sängen ett par dagar. Det är kul att träffa människorna nere i samlingslokalen också trots att även det gänget består av 95 % pensionärer.

När jag kom hem från kören tog jag med mig posten upp till lägenheten och där låg ett utbetalningsbesked från Försäkringskassan. När jag öppnade det var det ett utbetalningsbesked om bostadstillägg på 2649 kr för mars månad och jag kan inte hur jag än räknar få fram vart den summan kommer ifrån… Jag gick in på Försäkringskassans hemsida och där kunde jag med hjälp av min e-legitimation få reda på att ett beslut om mitt bostadstillägg ska ha skickats ut den 20 mars, men det har jag inte fått än. När jag väl får det pappret kanske allt klarnar för mig. Jag får hoppas det i alla fall.

Postat den 26 mars 2014 @ 21:07 ǀ Ekonomi, Försäkringskassan, Fritidsintressen

Eller jag ska kanske säga God eftermiddag! 🙂 Jag har precis vaknat och gett katterna deras frukost. Gårdagen var en riktig skitdag och jag orkade inte göra något över huvud taget. Jag var slutkörd både i hjärnan och kroppen. Det är väl troligtvis därför jag sovit tills nu. Idag känner jag mig tack och lov bättre. Jag känner av att jag har en förkylning i kroppen, framförallt näsan bråkar med mig, men det är sånt man får leva med. Förhoppningsvis känner jag mig tillräckligt bra ikväll för att delta på kören. Med tanke på att jag inte träffat en enda människa sedan i söndags hade det varit skönt att orka ta sig ut.

Postat den 26 mars 2014 @ 13:57 ǀ Fritidsintressen, Katterna, Sjukdomarna, Sömn

Nu har jag gjort mig färdig för natten och jag hoppas på en lugn och skön sömn. Jag tog sömnmedicin för i,5 timme sedan och har nu även tagit 2 Alvedon då jag har fått en bultande huvudvärk. Jag har lagt mig tillrätta på min spikmatta och hoppas på att den ska få mig att slappna av så pass mycket att sömnen infinner sig snart. Sov gott alla!

Postat den 24 mars 2014 @ 22:28 ǀ Smärta, Sömn

Jag är fortfarande inte tillbaka i min ”vanliga” form efter fredagens besök. Jag ville verkligen gå och simma idag, men mina ben ville tyvärr inte ta mig till spa:et. Det är så det är ibland, men det gör det inte mindre irriterande för det… Tur att jag har mina fantastiska katter att muntra upp mig. Den svarta ligger just nu och sover på min vänstra fot, och den röda ligger och kurrar på min mage. 🙂

20140324-180643.jpg

Postat den 24 mars 2014 @ 18:07 ǀ Känslor, Katterna, Sjukdomarna, Spa

Jag har precis betalat mina räkningar och jag har kvar 700 kr på mitt konto att överleva på resten av månaden och det suger. Jag vet att min ekonomi inte alltid kommer att vara så här dålig, men det är ändå väldigt jobbigt att leva med just nu. Min inkomst för tillfället består av 8800 kr i sjukersättning och de pengarna ska betala allt! Jag har skickat in ansökan om bostadstillägg och jag kan inte se någon annan möjlighet än att jag kommer att bli beviljad tillägget på 4650 kr i månaden, och när de pengarna väl kommer så kommer mitt liv bli mycket lättare. Tack och lov så betalar de även ut retroaktiv så jag kommer få pengar från februari och framåt.

Jag har även skickat in en ansökan om handikappsersättning som tyvärr har blivit avslagen. Jag borde överklagat beslutet direkt, men då det kom i samband med flytten och allt kaos har jag inte orkat ta tag i det. Nu börjar jag dock känna mig bättre och jag ska ta tag i överklagan.

Jag ska även ta tag i ekonomin som finns mellan mig och ex-mannen. Jag ska kräva tillbaka pengarna jag betalat för delar av räkningarna i februari. Han har även tagit mer pengar från våra gemensamma konton än överenskommelsen och de vill jag också ha. Dessutom har jag börjat att gå igenom hur mycket pengar var och en använt från kontona innan respektive efter skilsmässan. Jag vet nämligen att han roffat åt sig mer pengar än han skulle ha både i december och januari. Dock vet jag inte om han gjort det medvetet eller ej. Hur som helst ska jag gå igenom det och få den biten rättad också.

Den sista biten jag måste ta tag i ekonomiskt är biten med försäkringsbolagen. När deras avslag ramlade ner tillsammans med kommentaren att det var det andra försäkringsbolagets problem, slogs jag så långt ner i skorna att jag inte visste om jag någonsin skulle lyckas ta mig upp igen. Förvånansvärt nog har jag lyckats ta mig längre nu än jag trodde var möjligt och jag kommer att klara av fighten med dem. Jag vet att jag kommer att segra, men det kommer nog att ta sin lilla tid. Dels kommer det ta tid för mig att vara tillräckligt förberedd för att ta tag i det hela och dels kommer det garanterat bli en lång kamp med överklagan efter överklagan mellan mig och bolagen.

Ja, ja. Jag har i alla fall mat i frysen och skafferiet så jag klarar mig. Dock behöver jag köpa mer katt mat, men det tror jag att mamma kan fixa till mig. Utan min familj hade jag inte klarat något av det här…

Postat den 24 mars 2014 @ 16:30 ǀ Allmänt, Ex-mannen, Familj, Försäkringskassan, Känslor, Katterna, Skilsmässan

Jag har ett otroligt komplicerat förhållande till nätter. På natten vill de flesta, liksom jag, sova. Man vill utnyttja dygnets mörka timmar till att få en skön och återhämtande sömn. Tyvärr är det ytterst sällan mina nätter ser ut som jag önskar och det finns flera orsaker till det. En anledning är att jag av någon anledning mår bättre i min kropp på natten än på dagen. Jag har lättare att tvätta, diska m.m. nattetid just på grund av att kroppen mår bättre. Även min hjärna mår bättre nattetid då ljud och ljus minskar i styrka och jag har problem med dessa sinnen. Dessa två anledningar får mig egentligen att vilja vara vaken på natten och sova på dagen. Tyvärr är det även de som får mig att vilja sova då. När kroppen och hjärnan mår som bäst återkommer alla jobbiga tankar och jag kan av någon anledning inte hantera dem under natten. Under en lång tid har det självklart varit skilsmässan och ex-mannen som upptagit mina tankar, men numera har även gamla tankar om mina sjukdomar, min framtid m.m. börjat återkomma. Självklart är det positivt att andra tankar hittat sin väg tillbaka till min hjärna, men samtidigt känns det oerhört vemodigt då det alltid är tankarna på allt jag inte kan göra som hittar mig. Det finns ytterligare ett stort problem med nätterna och sömnen. Jag kan inte på naturlig väg ta mig ner i djupsömn. Det gör att jag måste ta sömnmedicin för att få en återhämtande sömn. Dock kan jag inte ta sömnmedicin veckans alla dagar p.g.a. risken för tillvänjning och det gör att dagarna utan medicin sover jag som en kratta, om jag över huvud taget lyckas somna… Mina nätter är som sagt komplicerade…

Postat den 24 mars 2014 @ 02:49 ǀ Ex-mannen, Känslor, Sjukdomarna, Skilsmässan, Smärta, Sömn

Ikväll tog jag bussen till en för mig ganska ovanlig kyrka. Syrrans kör skulle tillsammans med en annan kör sjunga i den andra körens ”hemma”-kyrka. Jag har alltid haft en speciell relation till kyrkan och Gud. Jag har alltid känt mig hemma i kyrkan och förr funderade jag till och med på att utbilda mig till präst. Jag har kvar önskan att få bli präst, men tyvärr stoppar min kropp även denna önskan. Det min kropp inte kan stoppa är min relation till Gud och lättnaden jag känner inom mig när jag kan slappna av och andas ut i en gudstjänst. När livet var som värst i höstas besökte jag kyrkan flera gånger i veckan. Jag lånade ofta mammas bil eller tog med mig syrran för att besöka kyrkor där jag inte kände någon. Där ingen förväntade sig att jag skulle vara glada och spralliga jag. Det var lite ledsamt att inte känna någon mer än Gud när man gick in i en kyrka, men samtidigt var det en stor lättnad att bara kunna vara mig själv i sorgen. Idag var det första gången sen innan skilsmässan som jag besökte en gudstjänst där jag visste att jag skulle känna många. Visserligen kände jag inte församlingen, men jag känner stora delar av kören trots att jag aldrig sjungit i den själv. Jag kände att denna gudstjänst blev ett steg i rätt riktning till att våga träffa människor jag känner igen. Att våga besvara frågorna om hur jag mår utan att börja gråta av sorg. Smärtan känner jag fortfarande varje dag, men känslorna ligger inte längre på ytan redo att rinna över vid minsta kontakt. Jag börjar sakta och säkert bli en människa igen. Om jag blir samma människa som jag var tidigare vet jag inte, och det är väl bara tiden som kan utvisa det.

Postat den 23 mars 2014 @ 21:21 ǀ Ex-mannen, Familj, Känslor, Sjukdomarna, Skilsmässan

Nu har jag och svarta katten slagit oss ner i soffan för att se Bergman och Ferrys sista skidskyttelopp i karriären. Skidskytte har varit och är fortfarande en av mina favoritsporter, men det kommer garanterat bli tråkigare utan dem. Jag håller alla tummar jag har, och skålar med mig själv till deras ära, för att de ska få avsluta sina karriärer med flaggan i topp!

20140323-154711.jpg

Tidigare idag har jag varit hos mamma och pappa och käkat våfflor tillsammans med dem, syrran, brorsan, och hans äldsta dotter. Det var en riktigt mysig stund. Uppskattar verkligen varje gång jag får träffa dem, även om jag är dålig på att uttrycka det.

Postat den 23 mars 2014 @ 15:51 ǀ Familj, Katterna, Skidskytte

Just nu rinner tårarna längs mina kinder trots att inget ”speciellt” har hänt. Jag bara saknar ex-mannen. Jag saknar att ha honom bredvid mig. Jag saknar att prata med honom. Jag saknar att han bara med sin närvaro kan få mig att ta mig igenom mina smärtor Nu har jag bara mig själv och det räcker inte till när kroppen mår som den gör just nu och det suger!!! Jag har funderat på om det är just ex-mannen jag saknar eller om det bara är ”någon” jag saknar, och tyvärr har svaret blivit att det är just honom jag saknar och det är en väldigt tveeggad känsla. Jag vet inte längre om jag älskar honom, men ändå önskar jag att jag hade honom vid min sida. Hoppas att jag snart kan lära mig att leva med dessa känslor, eller allra helst att dessa känslor kan försvinna.

Postat den 23 mars 2014 @ 01:23 ǀ Ex-mannen, Känslor, Sjukdomarna, Smärta

Jag ligger i sängen och är en aning irriterad. Efter föregående inlägg somnade jag nästan direkt. Jag vaknade upp för en timme sedan, men mår fortfarande lika dåligt. Bara att skriva detta inlägg är en pärs. Jag har ont i fingerlederna och jag har svårt att greppa saker. Jag behövde rensa katternas låda när jag vaknade, och det blev gjort, men det tog nog dubbelt så lång tid som vanligt p.g.a. mina fingrar… Det jobbigaste är dock att huvudet skriker efter att få hitta på något medan kroppen bara säger att den vill ligga fullständigt stilla. Det är där irritationen kommer in då jag känner mig så otroligt hialös. Kan inte förstå varför jag aldrig lyckas komma ifrån den känslan trots att denna situation uppstår så ofta…

Postat den 22 mars 2014 @ 23:35 ǀ Känslor, Katterna, Sjukdomarna, Smärta, Sömn

Gud vad jag älskar att lägga mig ner i sängen och bara slappna av! Idag hade jag egentligen inte planerat att sticka näsan utanför dörren, men mamma ville till spa:et och simma och jag följde med. Dock orkade jag inte gå de dryga 300 metrarna utan mamma fick köra mig dit. Väl inne på spa:et orkade jag inte heller röra mig speciellt mycket och alla rörelser gick i snigel fart. Smärtor, matthet och svaghet är den bakomliggande orsaken till att jag helt enkelt kände mig som en riktigt gammal pensionär. Det var dock ändå skönt att ligga i vattnet. Nu är jag tillbaka i lägenheten och tillbaka i min älskade säng och jag har ingen planer på att lämna den under resten av dagen!

Postat den 22 mars 2014 @ 16:42 ǀ Familj, Lägenheten, Smärta, Spa