Idag har varit en lång, men givande dag. Jag börjar se slutet på flyttlådornas våld över mig. Jag har spenderat nästan 12 timmar i lägenheten idag, och mamma och syrran hjälpte mig i några timmar. Jag är verkligen tacksam för hjälpen min familj ger mig!!! Utan den vet jag inte vad jag skulle gjort…

Ett av dagens projekt var att bygga ihop en extra garderob i källaren. Jag köpte garderoben relativt billigt för någon månad sedan och idag undrar jag varför. Det är nog det värsta skitet jag någonsin köpt!!! Mer än hälften av alla fästen knäcktes vid ihopsättandet och jag har därför använt nästan en hel rulle eltejp för att få den att hålla. (Tur att jag alltid har en rulle i handväskan för nödlägen. ☺️) Det tog oss nästan två!!! timmar att få ihop den förbaskade garderoben. Nu hoppas jag bara att den inte rasar ihop.

Imorgon väntar ytterligare en dag med flyttlådor. Dessutom ska jag sätta upp en hylla i sovrummet där min lilla ärvda TV ska få bo, och så ska jag hämta mitt ommålande köksbord. Imorgon får jag hjälp av pappa och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi får ordning på allt då. Jag skulle nämligen helst flytta katterna från mamma och pappa innan söndag då deras hus då kommer fyllas med människor för att fira mammas födelsedag. Den röda katten hatar okända människor och den svarta hatar barn och jag känner att jag inte vill stressa dem mer än nödvändigt. Det räcker tillräckligt med att de blivit av med sin pappa, sitt hem, och att de nu ska flytta till ytterligare ett nytt ställe. Håll tummarna för att vi lyckas fixa allt!

Postat den 20 februari 2014 @ 23:15 ǀ Familj, Katterna, Lägenheten

Jag har de två mest fantastiska katterna i världen. De finns alltid vid min sida, även när jag känner att jag inte förtjänar dem. De har sina speciella egenheter och jag skulle inte vilja vara utan dem. Just nu ligger den svarta sötnosen och snarkar bredvid mig.

20140219-232004.jpg
Den röda busen ligger troligtvis och myser hos min mamma. Om några timmar antar jag dock att han kommer att ha lagt sig tillrätta på min mage för en tupplur. Jag är så tacksam för att jag fått dessa fantastiska varelser i mitt liv!!! Utan dem vet jag inte hur jag skulle ha överlevt kaoset jag levt i de senaste månaderna. Jag älskar dem och ser dem som mina barn!!!

Postat den 19 februari 2014 @ 23:25 ǀ Katterna

Jag måste vara en av de mest otursförföljda personerna som finns. När jag skulle fixa TV, telefon och bredband till min nya lägenhet fick jag beskedet av bostadsrättsföreningen att dessa grejor enbart gick att teckna via Tele2. Helt okej tyckte jag och begav mig till en Tele2 butik för att få hjälp med det hela. I butiken får jag beskedet att de inte kan hjälpa mig då de sålt nätet till Telenor. De vet inte vem jag ska kontakta. När jag fick lägenheten ringde jag upp Tele2:s kundtjänst och då var det helt plötsligt inga problem att lösa. Det fanns en digital-box till TV-n, men programkortet saknades så de var tvungna att skicka nya grejor. Idag fick jag paketet. Naturligtvis hade paketet gått sönder i posten och kan ni gissa vad som ramlat ut ur paketet? Programkortet så klart! Nu får jag ringa Tele2 imorgon igen och be om ytterligare ett programkort. Känns rätt frustrerande….

Postat den 19 februari 2014 @ 23:10 ǀ Allmänt, Teknik

Jag är en person som in i det längsta försöker låta bli att såra andra. Jag kan ibland ta till en vit lögn för att förhindra smärta och tårar. Det finns en person som jag har tagit extra hänsyn till eftersom jag helt enkelt tyckt synd om henne. I helgen förstörde hon min flytt och en del av sakerna jag stängt inne hoppade ur min mun enbart för att såra henne. Jag skäms för vad jag sa, men till mitt försvar kan jag i alla fall säga att det var hon som började såra mig medvetet. Den jag pratar om är min f.d. svärmor. För att undvika att såra henne mer nästa gång jag träffar henne, trots att hon förtjänar det efter vad hon gjort mot mig i helgen, tänkte jag spy ut min galla och åsikter om henne här istället.

Kära f.d. svärmor!

Du är en ond och empatilös människa. Du tänker alltid på dig själv och ibland kan du ta med din son i beräkningarna. Du vet inte vad kärlek är och det är därför du lever i ett kärlekslöst samboskap. Du agade din son under hans uppväxt och det är något du borde straffats för. Jag är stolt över att han till slut slog tillbaka! Din son älskar dig, men skäms samtidigt över dig. Han skäms över att du aldrig tänker efter innan du öppnar din stora trut! När han umgås med dig gör han det i 90% av fallen eftersom han tycker synd om dig och eftersom han inte vill vara en ”dålig” son som överger sin mor.

Du kommer ALDRIG att få ett nytt jobb igen eftersom du är totalt socialt inkompetent. Du har ett okej CV, men så fort du hamnar i en intervju-situation så lyser inkompetensen igenom då groda efter groda hoppar ur din mun. Du kan fortsätta att intala dig att det är din ålder eller något annat som gör att du inte får något jobb, men sanningen är den att du inte får något jobb eftersom du är inkompetent, elak, och empatilös!!!

Ja, du är tjock och ful. Och anledningen till att du inte går ner i vikt är att du tvunget ska dricka vin varje helg och äta en kaka eller chokladbit till varenda kopp kaffe. Det är dock ditt fula inre som lyser igenom och gör ditt yttre så otroligt fult. Att tro att en idiotisk ansiktslyftning skulle göra dig vackrare är nog en av de mest idiotiska idéerna du någonsin haft. Det går inte att se någon skillnad alls mellan före och efter lyftet.

Du är en patetisk människa och det bästa med skilsmässan mellan din son och mig är att jag slipper att ha med dig att göra i resten av mitt liv!!!

Med vänlig hälsning,

Din f.d. svärdotter

Postat den 19 februari 2014 @ 06:57 ǀ Familj, Skilsmässan

Eftersom jag just nu är helt förpassad till soffan är min enda underhållning den jag kan få från iPaden. Har tittat på en massa program via Magine idag. Tycker verkligen om den tjänsten! Jag har hållit mig till bak- och bröllopsprogram. Jag har alltid gillat bröllopsprogram då de alltid innehåller en sån innerlig glädje och lycka. Idag blev jag dock mer sorgsen än glad av att titta på programmen. Det slog mig plötsligt att jag inte tror att jag någonsin kommer att få uppleva den glädjen och lyckan igen. Jag har alltid trott att jag enbart skulle gifta mig en gång, dock har jag inget personligt emot att andra gifter sig flera gånger, då jag alltid varit säker på att jag hittat min stora kärlek i livet. Jag trodde alltid att vi skulle bli gamla tillsammans. Trots allt som hänt tror jag fortfarande att ex-mannen är min stora kärlek i livet och jag tror inte att jag någonsin kommer att gifta om mig. Jag bär fortfarande min förlovningsring och min välsignade vigselring. Jag har flyttat dem till min högra hand då jag inte kan förmå mig att ha dem av. Dock tror jag inte heller att jag kan sätta tillbaka dem på vänsterhanden då jag inte tror att jag någonsin kommer kunna förlåta ex-mannen för allt som hänt och som han gjort, om han nu skulle få för sig att försöka få tillbaka mig, vilket just nu känns högst osannolikt. Alla dessa ord låter som en massa dravel, men det är så det låter i mitt huvud…

Postat den 19 februari 2014 @ 01:00 ǀ Familj, Skilsmässan

Jag mår skit just nu och är dessutom sjukt uttråkad. Flytten gick inte alls som den skulle i söndags och därför bor jag och katterna för tillfället kvar hos mamma och pappa. Dock finns inga av mina grejor kvar i huset så jag sover i soffan och ligger även där uttråkad och vaken just nu. Min kropp klarade inte av allt kaos och en infektion har tagit min kropp i besittning. Jag kraxar mer än pratar, och just nu känns det som att någon hugger mig med en kniv i ryggen, men det går över förr eller senare. Jag hoppas på förr så att jag snart kan bo i min nya lägenhet.

Postat den 19 februari 2014 @ 00:13 ǀ Familj, Katterna, Lägenheten, Sjukdomarna

Söndagens flytt blev ett rent helvete!!! Och det är därför jag inte skrivit något förrän nu. All tillkämpad glädje och entusiasm inför flytten krossades så fort vi kom till huset på söndagen… När jag orkar lovar jag att skriva om skräckupplevelsen.

Postat den 18 februari 2014 @ 13:19 ǀ Huset, Lägenheten, Skilsmässan

Hur ska man kunna sova när hela ens liv ska förändras än en gång?!?! Imorgon (idag) flyttar jag till min nya lägenhet. För första gången i mitt liv ska jag bo själv (jag är 30 år och har aldrig bott själv!!!) och det känns skrämmande. Eller det är inte egentligen ensamheten som skrämmer mig utan det är nog tanken på att bo på ett ställe som inte präglats av både mig och ex-mannen som skrämmer mig. Även tanken på att jag nu ska uppleva nya saker och få nya minnen utan honom är extremt skrämmande. Jag vet inte om jag kommer att klara det, men jag måste försöka…

Postat den 16 februari 2014 @ 01:32 ǀ Lägenheten, Skilsmässan

Jag glömde ju nämna att Sverige tagit två nya OS-medaljer! Inte för att jag hann se loppet idag, men det är helt underbart att just dessa två fick ta medaljer. De har fått kämpa så oerhört det senaste året!

Postat den 14 februari 2014 @ 22:17 ǀ Vinter-OS

Efter en tuff dag har jag nu installerat mig i mamma och pappas badkar för att försöka få lite avkoppling. Dagen har mer eller mindre gått i ett, trots att jag inte sov så bra inatt. Började dagen hos mäklaren och gjorde färdigt lägenhetsaffären. Därefter åkte pappa och jag (tur att pappa är pensionär) och åt lunch på IKEA och därefter köpte vi den enda nya grejen till lägenheten som jag unnar mig; en ny sängstomme. Vi åkte och lämnade stommen i lägenheten och åkte sen ”hem”. Var hemma i någon timme, och hann på den tiden somna, och därefter åkte jag, syrran och mamma till lägenheten. Vi hade några grejor med oss och byggde ihop sängstomme tillsammans. Vi hann även titta på finalen i ”På Spåret” under tiden. (Var ju tvungen att ta med mig en TV direkt till lägenheten.

Postat den 14 februari 2014 @ 22:04 ǀ Familj, Inredning, Lägenheten

Jag har alltid sätt sig som oerhört stresstålig och jag har aldrig märkt att min kropp har reagerat på stress. Den senaste veckan har jag börjat misstänka annat. Jag har haft trötthetssmärtor i låren och huvudvärk nästan varenda dag hela veckan. I och för sig har jag även sovit extremt dåligt, men jag tycker inte att den missade sömnen borde gett mig sådana här kraftiga smärtor. För att orka med mötet med mäklaren och säljaren om någon timme får jag nog ta en kraftig dos smärtstillande nu tyvärr. Jag tycker inte om att ta för mycket tabletter och brukar undvika in i det sista att ta ”onödiga” tabletter, men jag är nog tvungen nu…

Postat den 14 februari 2014 @ 08:15 ǀ Lägenheten, Sjukdomarna, Sömn

Jag kan inte sova… Om mindre än 8 timmar är allt slutgiltigt. Då är den absolut sista spiken inslagen i kistan, eller rättare sagt i mitt liv som gift. Då får jag nycklarna till min nya lägenhet. Nycklarna till det som ska bli mitt nya liv, utan mitt livs kärlek… Medan jag skriver detta inser jag att jag uppenbart inte har släppt hoppet på att det ska bli vi igen. Jag kan inte förstå varför och jag vet inte ens om jag skulle våga eller vilja ha tillbaka honom, men tydligen jobbar inte mitt hjärta och hjärna tillsammans i detta avseende…

Postat den 14 februari 2014 @ 02:40 ǀ Lägenheten, Skilsmässan

Om 40 minuter ska jag träffa ex-mannen och skriva på bodelningspapperna. Det känns skönt att få det överstökat, men jag hatar verkligen att träffa honom. Inte för att jag hatar honom utan jag harar hur min kropp uppför sig i hans sällskap. Jag blir extremt panikslagen med tillhörande hjärtklappning och andra konstiga kroppsliga symptom. Tårarna börjar rinna utan att jag kan kontrollera dem. Jag blir kräkfärdig och spyr vissa gånger. Detta kan hålla i sig i timmar efteråt trots att jag inför mötena tar lugnade medicin som Psyket skrev ut till mig när jag kollapsade i december av allt som hände.

Postat den 12 februari 2014 @ 10:27 ǀ Huset, Skilsmässan

Jag ligger i sängen med tårarna rinnande längs mina kinder. Det är så många tankar och känslor som flyger runt i mitt huvud. Trots det kan jag inte formulera mina tankar här i bloggen. Det är som om orden är slut så fort jag försöker uttrycka mina allra innersta känslor om min ex-man. Det är enkelt att skriva att jag är arg, ledsen och frustrerad, men det går inte att beskriva min saknad, den djupa sorgen eller mina egna skuldkänslor. Jag hoppas att jag kommer lära mig så småningom, men  nu går det inte. Det enda jag klarar av är att gråta…

Postat den 12 februari 2014 @ 01:00 ǀ Skilsmässan

Alla känslor sprutar ut ur mig just nu! Jag är förbannad, ledsen, besviken, irriterad, frustrerad m.m. Hur f*n kan ex-mannen verkligen göra på detta sätt? Jag har svarat vad jag tycker och tänker till honom i ett sms för en halvtimme sedan, men ännu inte fått något svar. Det är jobbigt att känna alla dessa känslor, som dessutom går över i fysiska känslor. Jag mår illa och har ont i magen just nu, och jag har tillräckligt med krämpor utan att få dessa också slängda över mig…

Postat den 11 februari 2014 @ 17:53 ǀ Allmänt, Skilsmässan

Jag har så svårt att förstå vad min ex-man tänker med. När allt blev klart att han skulle köpa ut mig ur huset så pratade vi om sakerna i huset. Han sa då till mig att jag kunde ta vad jag ville ur huset. Jag planerade efter det och sen berättade jag ganska specifikt om vilka saker jag verkligen ville ha. Nä, då skulle han ha matsalsstolarna som jag verkligen ville ha. Jag gav med mig då matsalsgruppen var något av det dyraste i huset och då kunde jag med gått samvete acceptera att han accepterade att jag tog alla spelkonsoler, vilket vi också specifikt tog upp. Idag får jag ett sms om att han tänker behålla Wii:et. Jag förstår verkligen inte. Varför hålla på och ändra sig?!?! Han har bett mig att skriva specifikt vad jag vill ha, vilket jag gjort, men själv ska han tydligen ha rätten att komma efterhand och ändra sig och hitta på nya regler. Vad är nästa sak han kommer att ändra? Tänker han plötsligt kräva katterna? Tänker han inte köpa ut mig ur huset? Kommer han komma och kräva saker ur min lägenhet? Det känns som att han är ute efter att skada mig så mycket som möjligt. Jag ska tydligen inte få möjligheten att koppla av och försöka bli trygg i sisuationen, utan jag ska tvingas att gå på tå hela tiden av risken att något nytt kommer från honom…

Postat den 11 februari 2014 @ 17:25 ǀ Huset, Inredning, Katterna, Lägenheten, Skilsmässan, Teknik

Har precis sett den märkligaste finalen i sprint någonsin! Otroligt nog blev resultatet av finalen 2 medaljer!!!! Grattis Theodor och Emil!!!

Postat den 11 februari 2014 @ 14:48 ǀ Vinter-OS

Jag är så förbannat trött och vill inget heller än att få somna. Har väl sovit ca 3 timmar de senaste två dygnen. Det är rent vansinne att min kropp sätter sig till motvärn när det gäller sömn då jag gjort något fysiskt. Jag vet ju vad det beror på (kroppen pumpar adrenalin för att jag ska klara att genomföra något och fortsätter att pumpa adrenalinet i måååånga timmar efter), men det gör det tyvärr inte mindre frustrerande. Nu har jag i alla fall fått i mig mina sömntabletter och mina svagaste värktabletter och det hjälper förhoppningsvis sömnen på vägen. I värsta fall blir det starkare värktabletter, lugnande tabletter, och spikmatta om jag inte sover om någon timme. Egentligen har jag inget emot spikmattan. Den har snarare gjort mitt liv mycket bättre sen den kom in i mitt liv, men jag måste fixa madrassen i sängen för att kunna lägga mig på spikmattan, och den orken har jag tyvärr inte just nu. Får hålla tummarna för att jag kan somna utan!

Postat den 10 februari 2014 @ 21:58 ǀ Sjukdomarna, Sömn

Normalt sätt har jag nästan ingen saliv i munnen alls och det är ganska problematiskt i olika lägen. Det är först och främst väldigt svårt att äta och lyckas svälja maten. Det är ibland svårt att prata då munnen helt plötsligt klistras ihop. Det är jobbigt med sömnen då man kan vakna med andningsbesvär av att munnen klibbats ihop. Ibland vaknar jag av att jag häller vattnet ur min vattenflaska över mig då jag glömt skruva på korken på flaskan när jag druckit i sömnen… Detta är dock problem jag lärt mig hantera genom åren. Nu har jag fått ett annat problem. Igår när jag bet mig i kinden fick jag tillfälligt igång salivproduktionen en aning igen, och det borde ju vara positivt, men så är det inte… Jag har konstaterat att den reflexen som  normala människor har att svälja undan sin saliv, har jag inte. Känns som att jag håller på att drunkna med jämna mellanrum då saliven är på väg ner i luftstrupen. J*kla knasproblem!

Postat den 10 februari 2014 @ 18:53 ǀ Sjukdomarna, Sömn

Jag har precis titta på en film som handlar om saknaden och kärleken till ett barn. Det var egentligen en väldigt känslosam film, men av någon anledning kom inte en enda tår från mina ögon förrän filmen var slut och då kom tårarna på grund av att ex-mannen inte verkar sakna varken mig eller katterna; våra älskade fyrbenta barn. Han har inte sagt att han saknar oss en enda gång. Hur kan man inte sakna sina barn?!?! I förmiddags kom mamma in till mig nästan tårögd och sa att hon skulle sakna katterna något otroligt när vi flyttar till vår nya lägenhet. Jag och katterna har bott här i 2 månader och hon kommer sakna katterna så mycket att hon blir gråtfärdig. Katternas pappa som bott med dem sedan juli 2003 och maj 2005, saknar dem inte. Hur f*n kan det vara möjligt?!?! Hur kan man bara lämna sina barn för det man ”tror” kan vara kärlek..? Jag kan inte förstå det… Tårarna rinner längs mina kinder…

Postat den 10 februari 2014 @ 15:54 ǀ Allmänt, Familj, Film, Katterna, Lägenheten, Skilsmässan