Något måste vara seriöst fel med WordPress-appen min iPhone. Inlägget jag skrev i morse var myyyycket längre än det som publicerats. Samma sak var det med något annat inlägg i veckan, men där han jag upptäcka att text försvunnit innan jag publicerade det. Det är kanske dags att börja kopiera allt jag skriver innan jag trycker på knappen för att publicera.

Ja, ja. Det var egentligen inte detta jag skulle skriva om. Jag skulle skriva att jag snart ska åka iväg med mamma och spendera lite av de få kronorna jag har kvar i plånboken. Jag ska äntligen få en taklampa i sovrummet!!! Vi ska även göra ett besök på IKEA och HTH, men bara för att kolla på vad de har att erbjuda och till vilka priser. Helst skulle jag nog just nu stänga ögonen och sova några timmar till, men nu blir det inte så. Katterna har dock stängt ögonen i benändan på sängen. De är så underbara!

Postat den 28 februari 2014 @ 14:20 ǀ Familj, Inredning, Lägenheten, Sömn, Teknik

Godmorgon! Det tycker i alla fall katterna!

Postat den 28 februari 2014 @ 08:31 ǀ Familj, Katterna, Sjukdomarna, Sömn

Som vanligt borde jag sova vid den här tiden, men jag kan inte förmå mig att göra mig färdig och släcka lampan idag. Jag vet att jag inte kommer att somna direkt och det innebär att jag kommer att ligga och tänka på ex-mannen och det vill jag inte. Jag vet inte ens om jag vill somna då jag inatt även drömt om ex-mannen och hans mamma. När jag blivit lämnad drömde jag om honom varje natt de första månaderna, men nu har det tack och lov lugnat ner sig. Dock återkommer drömmarna ibland och jag tror att det beror på att jag ibland ”tvingas” träffa honom, vilket jag gjorde idag. Drömmarna kan handla om allt möjligt. Ibland är vi fortfarande tillsammans, ibland inte. Ibland bönnar jag om att han ska komma tillbaka, ibland kommer han och vill ha tillbaka mig. Vad än drömmarna handlar om ligger det alltid ett mörkt ”sken” över det hela. Det är som att jag undermedvetet i drömmarna vet att allt är slut även om vi i drömmen är tillsammans. Det är en jätteunderlig känsla då jag i drömmen känner mig lycklig, men undermedvetet känner att det inte är så.

För att ”slippa” sova har jag försökt mig på ett gammalt intresse. Jag har gått igenom en massa tävlingar på internet. Förr i tiden tävlade jag i alla tävlingar jag kunde hitta och det har resulterat i många intressanta vinster genom åren. De mest uppskattade vinsterna har varit en spikmatta, en skrivare, en TV, och diverse DVD-filmer. Jag har även vunnit en massa skit, som jag oftast ger bort, då jag tävlat i ALLT jag hittat. När jag blev lämnad släppte jag denna del av mig själv helt då min hjärnkapacitet helt enkelt inte klarat av att tävla. Hjärnkapaciteten är tyvärr fortfarande inte helt tillbaka och därför klara jag fortfarande inte av att tävla i tävlingar där man måste motivera. Förhoppningsvis kommer hjärnan att börja fungera med tiden och då kan jag börja tävla ”på riktigt” igen!

Postat den 28 februari 2014 @ 01:27 ǀ Skilsmässan, Sömn, Tävlingar

Tack vare min syster, ser min lägenhet äntligen ut som ett hem. Hon har hjälpt mig att städa upp och sortera in grejor och det är en sån enorm skillnad! Jag är så tacksam över hjälpen jag får fån henne.

Allt har dock inte varit helt fantastiskt idag. Jag har träffat ex-mannen. Vi har betalat våra gemensamma räkningar idag och det innebär att jag just nu har 2000 kr kvar på kontot som ska täcka resten av månaden… Visserligen har jag inte fått något bostadstillägg än då ansökan inte är klar (det innebär att jag ska få ytterligare 4650 kr till denna månaden från Försäkringskassan) och jag har inte heller fått mina pengar från bodelningen än, men det känns ändå surt. Dessutom känner jag mig blåst av ex-mannen… Jag har betalat både lån och räkningar för hela februari ut. Dock så skulle jag ju egentligen bara äga huset halva februari, men då han och hans bank klyddat med bodelningen har jag fortsatt som ägare av huset mot min vilja… Tycker att jag borde få tillbaka pengarna för halva februari. Dessutom tycker jag att det är sjukt orättvist att vi delat kostnaderna lika. Han får ut ca 120% mer i lön än mig och ändå ska vi betala lika nu… Känner mig irriterad på detta.

Idag när han kom hit hade jag även tänkt ta upp allt som hände under flytten och ta upp sakerna som är mina som saknas, men jag orkade inte. Jag klarade inte av konfrontationen av honom och jag vet inte hur jag sak klara av det överhuvudtaget… Vissa av sakerna kan jag tänka mig att avstå från även om det känns tråkigt att han ska få mina presenter och/eller julklappar, men vissa saker, som vissa teknikprylar och saker som jag fått från mina döda morföräldrar, vill jag inte skiljas från! Kanske ska jag skriva ett brev till honom. Förr har det varit det lättaste sättet att ”nå” honom, men jag vet inte om det är så längre.

Dagen blev bättre igen när han åkt härifrån (med en av sina 4!!! fulla flyttkartonger som jag tvingats bära med mig till lägenheten). Då gick jag på bio tillsammans med pensionärerna i husen. Ikväll visades ”Skumtimmen”, baserad på Johan Theorins bok med samma namn, och den var helt okej. Dock föredrar jag boken framför filmen.

En annan sak som också fick mig att må bättre idag var att katterna inte riktigt ville komma nära ex-mannen idag. Den svarta gömde sig under soffbordet och kom inte fram förrän ex-mannen låg ner på golvet och sträckte sig in under bordet. Den röde gick bara ifrån honom och la sig långt ifrån honom. Jag tycker inte riktigt om att känna så här, men jag får väl ta till mig av ordspråket: ”Skadeglädjen är den enda sanna glädjen”.

Postat den 27 februari 2014 @ 22:58 ǀ Böcker, Familj, Film, Lägenheten, Skilsmässan

Nu är sängen på plats intill väggen och mitt sovrum ser helt fantastiskt ut! Visserligen är det inte gjort enligt min dröm, men det är inte alls långt ifrån! Måste visa en bild på hur fint det blev!

Postat den 26 februari 2014 @ 22:16 ǀ Inredning, Lägenheten

Måste bara lägga ut en bild på en av världens vackraste katter som är utslagen efter att ha tvingats gömma sig under hela tiden vi tapetserat.

20140226-165716.jpg

Postat den 26 februari 2014 @ 16:58 ǀ Katterna

Nu är jag fullständigt slutkörd i kroppen! Mina leder värker och jag har nästan ingen finmotorik kvar i händer och fingrar. Men det gör inget för jag är så stolt över det pappa och jag har åstadkommit idag. För första gången i vårt liv har vi satt upp en fototapet! Och det blev bra!!!! Här är en bild på resultatet:

20140226-165528.jpg

Postat den 26 februari 2014 @ 16:56 ǀ Familj, Inredning, Lägenheten, Sjukdomarna

Nu har kaoset börjat i lägenheten. Jag och pappa ska försöka få upp tapeten. Vi har mätt och lodat väggen. Tapetklistret är blandat. Och vi är lagom förvirrade.

Postat den 26 februari 2014 @ 11:25 ǀ Familj, Inredning, Lägenheten

Nu har jag gett upp och tvingat mig själv att ta mig till sängen. Trots att 3 flyttlådor har tömts och de flesta skåpen städats, känns lägenheten stökigare nu än tidigare, och det stör mig något enormt! Men så är väl livet… Det är bara att ta tag i det igen imorgon, eller övermorgon, eller dagen därefter. Tror att jag ska skicka iväg ett sms till syrran och höra vad hon gör senare idag och se om hon kan hjälpa mig lite ikväll. Det kommer nämligen nya grejor till lägenheten ikväll då pappa tar med sig alla mina kläder när han kommer för att hjälpa mig med tapeten. Skulle vara så skönt om jag fick undan dem direkt och med syrrans hjälp är det nog möjligt!

Postat den 26 februari 2014 @ 03:36 ǀ Familj, Lägenheten

Just nu är jag otroligt förbannad på mig själv! Jag borde sova, men jag har inte ens gått och lagt mig. Istället kämpar jag fortfarande med all sortering och uppackning. Det är rent vansinne att vid denna tiden på dygnet fortfarande hålla på med dessa saker, men jag känner mig tvingad av mig själv att göra det. Imorgon (idag) kommer nämligen pappa hit för att hjälpa mig att sätta upp tapeten i sovrummet och jag vill att han ska se att jag lyckats få ordning i lägenheten. Jag vet att mamma och pappa lägger mycket tid, tankar och kraft på mig, och jag vill så gärna visa att det är värt det. Att jag kommer någonstans. Att jag klarar det. När min syster läser dessa ord kommer hon att säga till mig att ingen förväntar sig att jag ska klara allt direkt, eller att jag ska göra det själv, och att de så gärna hjälper mig. Jag är tacksam för orden och jag vet att de stämmer, men samtidigt känner jag att jag vill klara något själv. Jag vill kunna vara stolt över det jag åstadkommit och få höra att jag gjort allt så fint. Jag vill känna att jag faktiskt KAN göra saker själv trots att jag är sjuk och att kraften är näst intill obefintlig, och inte minst att jag klarar av det trots att jag numera är ensamstående. Det är egentligen ingen rationell tanke och jag har jobbat mycket med dessa tankegångar tidigare, men när jag blev lämnad kom alla gamla tankar om att jag inte duger om jag inte kan göra saker själv, tillbaka. Jag hoppas att min nya psykolog kan hjälpa mig att hantera dessa tankar och känslor när jag träffar henne i mars.

Postat den 26 februari 2014 @ 02:53 ǀ Familj, Inredning, Lägenheten, Sjukdomarna, Skilsmässan, Sömn

Idag har jag rört mig runt i lägenheten och flyttat lite grejor här och lite grejor där. En till flyttkartong är tömd och om en stund är ytterligare en borta. Snart är hela vardagsrummet/köket tömt på kartonger. Och jag har dessutom börjat sortera upp det som pappa packat in i mina skåp. Känns så skönt att känna att saker och ting börjar bli som jag önskar det.

Postat den 25 februari 2014 @ 23:48 ǀ Lägenheten

Jag borde ha sovit för länge sedan, men så är det tyvärr inte… Det frustrerande med det hela är att jag vet varför jag inte sover nu och att hade jag bara tänk till i förväg så hade jag sovit nu. Det har tyvärr blivit för mycket aktivitet idag, hur nu 30 minuters promenad och 30 minuters simmande kan bli för mycket, och då kommer jag rakt in i 2:a andningen och då finns det ingen chans i världen att jag kan somna i tid utan att ta sömnmedicin. Problemet för mig är att om jag inte ska sova bort hela dagen efter jag tagit sömnmedicin så kan jag inte ta medicinen  senare än 20:00 och är man då inne i något intressant som ett TV-program eller programmering av en fjärrkontroll så tänker man inte riktigt på vad klockan är och då rullar klockan på. Förhoppningsvis somnar jag av mig själv inom 2 timmar och får då kanske sova några timmar i streck. Tur att jag inte har något inbokat förrän på kvällen då det är en extra föreningsstämma i min nya bostadsrättsförening. Det ska bli både kul och intressant att få se lite fler av dem som bor i husen runt mig!

Postat den 25 februari 2014 @ 02:31 ǀ Sömn

Jag har fortsatt kvällen i min produktiva anda. Visserligen har jag gjort något som inte syns, och därmed är lägenheten lika stökig som tidigare. Det jag har gjort är att ställa in min Logitech-fjärrkontroll till att fungera ordentligt med TV-n, digital-boxen, TV-spelen, och stereon. Även om detta verkar som den mest oviktiga saken i världen så är den en av de viktigaste sakerna i min värld. För att jag ska få frid i själen och må bra, så behöver mitt ”digitala” liv vara i synk. Och nu är det en bit på väg med både fjärrkontroll och skrivare!

Postat den 25 februari 2014 @ 00:24 ǀ Teknik

Idag har jag känt att jag fått viktiga saker gjorda, samtidigt som jag tänkt på mitt eget mående. Jag har tagit mig en rundtur i närområdet och letat upp närmsta brevlåda, där jag postade lite viktiga papper. Jag har ringt en massa samtal till olika leverantörer och fixat det de har önskat. Jag har köpt nya patroner till skrivaren och sen kämpat med att laga skrivaren tills den faktiskt till slut började att fungera! *stolt*

Utöver det nödvändiga har jag som sagt även tagit hand om mig själv idag. Jag har gjort ett besök på mitt nya kvartersspa, där jag numera har årskort. Det var helt underbart! Jag simmade, bastade, och njöt i stora drag. Och njuta där tänker jag göra måååånga fler gånger!

Postat den 24 februari 2014 @ 22:40 ǀ Allmänt

Nu är det dags för min och katternas andra natt i lägenheten. Både igår kväll och i morse försökte jag skriva blogginlägg om mina känslor om att bo i lägenheten, men jag kan inte beskriva dem. Tror att det delvis beror på att jag inte vill känna något samtidigt som alla känslor är överväldigande. Förhoppningsvis lyckas jag så småningom reda ut alla dessa känslor, och då kanske jag även klarar av att beskriva dem. För tillfället tänker jag dock nöja mig med att vara glad över att katterna verkar må bra och att de har funnit sig till rätta!

Postat den 24 februari 2014 @ 00:50 ǀ Katterna, Lägenheten

Nu har jag och katterna flyttat in i lägenheten. Den svarta katten accepterade lägenheten nästan direkt. Han åt, lekte, gossade, och tvättade sig inom 5 minuter. Den röde tycker inte att flytten är lika rolig… Fortfarande efter en timme mjauar han skräckslaget. Han kom dock precis i alla fall ut från toaletten, där han legat bredvid kattlådan nästan sen vi kom hit. Förhoppningsvis blir det bättre med tiden. Just nu är mamma här med mig och ger katterna uppmärksamhet och lillasyster kommer senare idag av samma anledning. Vill inte att katterna ska känna sig ensamma och olyckliga nu när de kommit till en helt ny miljö.

Postat den 22 februari 2014 @ 16:06 ǀ Familj, Katterna, Lägenheten

Jag ligger i mamma och pappas bäddsoffa och kämpar med att hålla ögonen öppna. Jag mår inte speciellt bra idag, men jag måste klara dagen ändå. Om ett par minuter är det dags att åka till lägenheten. Då börjar vi med att bära ner en del grejor i källaren. Därefter ska vi sätta upp lite tavlor på väggarna, sortera lite pärmar och skor, koppla in TV-spel och datorer, och sen är vi färdiga! Då beger vi oss tillbaka till mamma och pappa för lunch och sen tar jag och mamma med oss katterna till vårt nya hem. Hoppas verkligen att de inte blir för stressade av flytten.

Postat den 22 februari 2014 @ 09:29 ǀ Familj, Katterna, Lägenheten

Nu börjar jag se ljuset i tunneln. Nästan alla mina grejor är nu där de ska vara och mitt nya larm är inkopplat. Imorgon efter lunch flyttar jag och katterna! Hoppas att allt kommer att gå bra, men jag är orolig för både katterna och mina föräldrar. För katternas del handlar det om en helt ny lägenhet och miljö som de nu ska bo i utan sin pappa, och utan mormor och morfar, som de kommit så nära de senaste månaderna. För mamma och pappas del handlar det om ensamheten utan katterna. Den röda sötnosen har till stor del adopterat mammas mage som sovplats de senaste månaderna och han har varit pappas TV-kompis på kvällarna. Båda katterna har spenderat morgnarna med pappa i köket där de har matats med kalkon. Mamma och pappa har aldrig haft en tanke på att skaffa katt, men det kommer nog att bli en väldigt stor omställning för dem nu när allt återgår till det normala utan katt. De älskar katterna lika mycket som jag!

Postat den 21 februari 2014 @ 23:00 ǀ Familj, Katterna, Lägenheten

Matbordet som jag fick med mig från huset var ett gammalt ärvt och missfärgat bord. Konstruktionen är dock fantastisk och om det inte vore för att ex-mannen inte skyddade bordet när han spraymålade en dator orange, hade jag kunnat sätta in bordet i lägenheten direkt. Nu gick som sagt inte det och därför valde jag att lämna in bordet för ommålning och dessutom passade jag då på att byta färgen till svart på det för att få det att passa in med mina andra möbler. Idag har jag hämtat det och bordet är helt fantastiskt!!! Jag trodde aldrig att det kunde bli så fint och bra!!! Tänk vad en bra hantverkare och lite färg kan göra för ett 20 år gammalt bord som bott i 5 olika familjer genom året! Jag försökte ta en bild på bordet, men då jag inte fått upp några lampor i lägenheten än blev bilderna helt värdelösa. Får se om jag lyckas bättre när ljuset väl är på plats.

Postat den 21 februari 2014 @ 13:09 ǀ Huset, Inredning, Lägenheten

Jag lyckas inte komma till ro… Jag har sovit någon timme här och några minuter där, men däremellan ligger jag bara och vrider och vänder på mig. Eller rättare sagt, i mitt huvud vrider och vänder jag på mig, medan i verkligheten ligger jag ganska stilla då jag dels har ont och dels är så utmattad i kroppen att jag helt enkelt inte har kraften att vrida och vända mig. När jag hamnar i detta ”jag är för trött för att sova”-läge, börjar naturligtvis alla tankar snurra i huvudet också. Jag funderar på vad jag kunnat göra annorlunda för att ha undvikit allt kaos i livet. Jag tänker elaka tankar om ex-mannen, som jag minuterna senare tar tillbaka eftersom jag inte vill såra någon eller önska olycka över någon. Jag tycker synd om ex-mannen, för att i nästa sekund bli arg på mig själv eftersom det rent krasst är mer synd om mig själv. Jag är lycklig över att slippa ex-mannens föräldrar, men känner i nästa stund att jag skulle fortsätta att stå ut med dem om allt bara blev som vanligt igen… Alla dessa tankar får mig att känna mig fullständigt patetisk och det gör väl det ännu svårare att somna antar jag. Tack och lov har jag äntligen fått tid till en psykolog! I början av mars har jag fått tid och då hoppas jag på hjälp att reda ut all denna skit som ständigt snurrar runt i mitt huvud.

Postat den 21 februari 2014 @ 04:42 ǀ Familj, Skilsmässan, Sömn